IB: En avsmalnande (?) gräddfil

Mitt inlägg om UHR:s konvertering av IB:s betygsskala har fått stor respons från vissa håll. Frågorna har varit många och inte minst har en alternativ konvertering efterlysts. Dessutom har jag fått en mängd intressant information och data tillskickad mig och tar härmed chansen att dela med mig av mina nyvunna kunskaper och insikter.

IB, eller Internationell Baccalaureate som programmet heter, har sen länge fått sin betygsskala konverterad till svenska betyg. Under åren har skalan ändrats ett flertal gånger och det går lätt att konstatera att IB under långa perioder varit en gräddfil. I figuren nedan visas hur stor andel av IB-studenterna som enligt då gällande konvertering fått sina betyg omskrivna till svenska maxbetyg, 20,0 (källa: IB Statistical Bulletin, May, olika år). I figuren visas också hur stor andel av studenterna från Natur som gick ut med maxbetyg respektive år (källa: Skolverket).

ib-over-tid

På IB får man som mest 45 poäng och fram till 2000 översattes 36 poäng eller mer till 20,0. Jag har inga data för svenska IB-program från denna tid men konverteringen innebar att runt 20 procent av alla IB studenter ansågs ha svenska maxbetyg. Motsvarande andel av Natur-studenterna var vid den tiden någon eller ett par tiondels procent. Försvinnande få, med andra ord.

Höstterminen 2000 skrevs IB-betygen ner i värde och 38 poäng eller mer bedömdes motsvara 20,0. Denna nya skala innebar att mellan 11 och 13 procent av IB-studenterna fick maximala betyg. Motsvarande andel på Natur ökade under samma period från en halv procent år 2000 till ca 3,5 procent 2007. Detta är den betygsinflation som jag skrivit mycket om. Andelen IB-studenter med maxbetyg var alltså fortsatt flerdubbelt högre än andelen på Natur.

Den generösa konverteringen uppmärksammades och ht 2008 infördes den nu gällande skalan. 40 poäng eller mer ger maxbetyg, vilket innebär runt 7 procent av IB-studenterna. För denna period har jag data även för svenska IB-program och som synes överlappar andelen med 40-45 poäng i Sverige rätt väl med IB globalt. Svenska IB-studenter är alltså rätt lika dem i andra länder.

Under perioden fram till till 2014 var alltså skalorna nästan i paritet — 3,5-4 procent på Natur mot 6-7 på IB — men då var det dags för nästa förändring, Gy11. Gy11 innebar att A-F-skalan infördes och det blev omgående svårare att få svenska toppbetyg. Andelen med 20,0 från Natur föll och var förra året 0,75 procent (årets siffror är ännu inte klara). Mitt förra inlägg framförde synpunkten att det är orimligt att hålla fast vid den gamla IB-konverteringen när den svenska skalan ändrats. Denna uppfattning har inte reviderats.

En synpunkt som framförts är att selektionen till IB är annorlunda än till Natur varför det vore rimligt att betrakta IB-studenterna som starkare. Detta stämmer dock inte. Ser man till meritvärden från grundskolan så är studenterna på IB närmast identiska med dem på Natur, vilket visas i figuren nedan (snittet är 266 för båda grupperna).

sortering

Nu har inte alla studenter på IB svenska grundskolebetyg — det är trots allt ett program där många expats sätter sina barn — men eftersom IB i Sverige uppvisar likartade resultat som internationellt så är skillnaderna sannolikt rätt små. Detta innebär för övrigt också att studenter på Natur är rätt lika den globala IB-populationen.

Sammantaget betyder detta att konverteringen av IB-poäng bör resultera i en betygsfördelning som ungefärligen matchar betygsfördelningen på Natur. Så har dock inte UHR:s nu liggande förslag tagits fram. Istället förefaller UHR ha matchat mot alla studieförberedande program. Eftersom selektionen till IB, precis som till Natur, är tydligt positiv är detta knappast rimligt.

Med hjälp av data över betygsfördelningen från Natur år 2015 (källa: Skolverket) har jag därför gjort en egen konvertering. Tanken bakom denna är enkel: om en student befinner sig i den översta procenten (percentilen) enligt IB:s globala fördelning så ska hen också hamna i den översta procenten i betygsfördelningen från Natur. Eftersom IB:s skala inte är lika finfördelad som den svenska blir inte en sådan översättning perfekt. Jag genomgående avrundat till IB:s fördel. Resultatet från denna övning visas tillsammans med UHR:s förslag och den nu gällande skalan i tabellen nedan.

konvertering

Bland studenter med höga IB-poäng hamnar min skala mellan den nuvarande och den föreslagna skalan. Längre ner i fördelningen är min skala närmast identiskt med den nu gällande konverteringen, men betydligt generösare än förslaget. Detta är naturligt eftersom  övergången till A-F inte påverkade betygssnittet i Sverige. Däremot blev det svårare att få riktigt höga betyg.

Två frågor infinner sig. Blir kanske studenterna bättre (eller sämre) studieförberedda på IB än på Natur? Det är möjligt, men i dagsläget finns mig veterligen inga rapporter som visar på det ena eller andra. Om framtida studier finner tydliga skillnader så kan det då finnas anledning att justera skalan på endera hållet.

En annan fråga är om inte det faktum att runt 40 IB-poäng räcker för att komma in på elituniversitet som Oxford tyder på att IB-studenter trots allt är betydligt bättre än studenter från Natur. Vad resonemanget missar är att elituniversitet sällan antar på ett enskilt kriterium. Att komma över en viss nivå på IB innebär alltså i allmänhet inte platsgaranti utan snarast att det är lönt för IB-studenter att söka.

När man som i Sverige antar på ett enskilt kriterium så blir det väldigt trångt kring just detta. Det är därför naturligt att betygsgränsen för att komma in på Handels eller läkarprogrammet ligger högre än gränsen för motsvarande IB-poäng vid Oxford.

För den som misstänker att det inte är en fundamental skillnad mellan studenter med 19,9 och 20,0 i betyg ter sig system som Oxfords rätt sympatiska, men det är inte ett system som idag används i Sverige. Så länge vi har det system som vi har så bör även IB behandlas därefter. Allt annat vore att nedvärdera övriga studenters förmågor och det på ytterst oklara grunder.

Ett sista argument som framförts är att den historiska betygsinflationen i Sverige innebär att man i konverteringen måste ”ta höjd” för framtida inflation. Detta är i mina ögon enbart ett försök att skriva upp värdet på IB:s betyg. Om det visar sig att betygen på Natur börjar öka så är det en smal sak att justera skalan efterhand. Trots allt kostade det mig bara ett par timmars kvällsarbete att ta fram ovanstående konvertering. UHR klarar därför säkert av att göra detsamma en gång om året.

Comments

  1. Andreas says:

    Om jag har förstått det hela korrekt så kan man få extrapoäng genom att gå vissa kurser, vilket gör att maxpoängen på gymnasiet är 22,5, inte 20,0. Är detta irrelevant för konverteringen, eller har jag missförstått någonting?

    (När jag lämnade Sverige var ungdomarna på gymnasiet elever, inte studenter. Vet du när denna språkliga förändring skedde?)

  2. Pontus Rend@hl says:

    Jag kan inte svara på hur det är på Oxford, men på Cambridge brukar vi ha 41-42 som gräns för att bli kallad till intervju. Av alla intervjuade så kommer runt 1/8 in. Vad jag har förstått så är Oxfords antagning mycket lik vår.

  3. Mattias says:

    Tack för insiktsfull text.

  4. Vincent says:

    Hej Jonas Vlachos, hoppas du ser detta. Det du skriver angående positivt utval för IB elever med betyg från grundskolan är en viktig jämförelse, men du missar en viktig poäng. Många som väljer att gå IB programmet i Sverige är elever med en internationell bakgrund, personer som kan uppnå högre studieresultat om undervisning skedde på Engelska – snarare än Svenska. Detta p.g.a. kanske bristande svenska kunskaper som under grundskolan lett till lägre meritpoäng. Därav, kan detta ”snitt” av meritpoäng från nian vara missvisande, och bör inte användas för att förutse akademisk potential på ett utbildningsprogram som genomförs på ett annat språk. Om du verkligen vill hitta en mer ”korrekt” jämförelse, så skulle jag rekommendera att jämföra avgångsbetyg med elever från t.ex. Internationella Engelska Skolan, där undervisning sker på Engelska, och de elever som väljer att söka till IB. Tacksam för svar/funderingar.

  5. Hej Jonas Vlachos, hoppas du ser detta. Det du skriver angående positivt utval för IB elever med betyg från grundskolan är en viktig jämförelse, men du missar en viktig poäng. Många som väljer att gå IB programmet i Sverige är elever med en internationell bakgrund, personer som kan uppnå högre studieresultat om undervisning skedde på Engelska – snarare än Svenska. Detta p.g.a. kanske bristande svenska kunskaper som under grundskolan lett till lägre meritpoäng. Därav, kan detta ”snitt” av meritpoäng från nian vara missvisande, och bör inte användas för att förutse akademisk potential på ett utbildningsprogram som genomförs på ett annat språk. Om du verkligen vill hitta en mer ”korrekt” jämförelse, så skulle jag rekommendera att jämföra avgångsbetyg med elever från t.ex. Internationella Engelska Skolan, där undervisning sker på Engelska, och de elever som väljer att söka till IB. Tacksam för svar/funderingar. /Vincent

  6. Anna-Lena Olsson says:

    Jag jobbar med IB och köper mycket av ditt resonemanget. En liten justering av IB:sbetygskala kan behövas, men den som föreslås av UHR är orättvist stor. Även din bedömning är lite för sträng, tycker jag.

    Enligt mig ligger det ett grundläggande fel i UHR:s premiss att IB:s diplomutbildning och svensk gymnasieutbildning är likvärdiga innehållsmässigt och kravmässigt och att man utifrån denna premiss har gjort matematiska beräkningar utan att ta struktur- och kvalitetsskillnader i beaktande.

    Vi kan dessutom konstatera att UHR i sitt eget kommentarsmaterial bedömer att samtliga Higher Level-kurser (HL) på IB ligger på en högre nivå än vad som finns i svensk gymnasieskola. Vi kan också slå fast att en IB-elev måste läsa och klara av hälften av sina ämnen på denna HL-nivå för att över huvudtaget få ut sin examen. Detta tas dock inte alls med som en parameter i förslaget om ny validering.

    Problemet verkar alltså vara att IB-eleverna når för goda resultat efter genomgången utbildning i jämförelse med elever från svenska program, trots
    att IB elevernas betyg inte har påverkats av betygsinflation.
    Vad kan detta bero på? Tänk om IB-elever når bra resultat för att själva IB-tanken och utbildningen i sig är mer pedagogiskt framgångsrik? Tänk om eleverna lyckas bättre för att många lärare på IB är mycket skickliga och att en ovanligt stor del av dem har forskarutbildning i sina ämnen? På IB finns, vidare, den garanterade undervisningstiden kvar i varje ämne, vilket leder till att eleverna på IB oftast får fler undervisningstimmar än sina kamrater på de nationella programmen. I den vanliga gymnasieskolan är det nämligen regel och inte undantag att man av ekonomiska skäl lägger ut en 100 poängskurs på 60-80 lärartimmar, så att lärartjänsten kan rymma en extra elevgrupp. Det kan naturligtvis leda till sämre resultat för de elever som går på de nationella programmen, och bättre för eleverna på IB, men att lärartjänster används som budgetregulatorer är ett strukturellt problem i svensk skola som IB-eleverna inte bör straffas för.

    UHR borde alltså lägga tid på att också göra en mer djupgående kvalitativ bedömning, inte minst mot bakgrunden att de föreslagna förändringarna ska gälla redan från årsskiftet och att de omedelbart påverkar ett drygt 20-tal kommunala gymnasieskolor i Sverige och flera tusen svenska gymnasieelever.

    • Niklas Z says:

      Jag ställer mig tveksam till några av dina synpunkter. Det är riktigt att hälften av ämnena ska läsas på Higher Level, men det innebär att tre ämnen läses på denna nivå. Med tanke på att en normal gymnasieexamen innefattar över tio ämnen så är det inte lika imponerande. Som redan nämnts i inlägg ovan så är det högst rimligt att förvänta sig att man kommer längre i t ex Chemistry High Level än i naturvetenskapliga programmets kemiundervisning, men varför ska det värderas högre? Det är ju så att IB-studenten nått längre i kemin på grund av att hen läst mindre av flera andra saker, jämfört med naturvetareleven.
      Personligen skulle jag gärna se att att den svenska gymnasieskolan modifieras så att eleverna eleverna på de nationella programmen får mer djup i vissa ämnen på bekostnad av bredden. Tyvärr är det inte den filosofin som gäller vid utformningen av svenska program och då vore det märkligt att premiera på ett helt annat sätt vid antagningen till högskolan.
      Jag ställer mig också frågande till att ”samtliga Higher Level-kurser (HL) på IB ligger på en högre nivå än vad som finns i svensk gymnasieskola”. Jag ifrågasätter inte dig, men bedömningen av UHR. Jag betvivlar inte att det är sant i många fall, men jag är inte säker på att det gäller generellt. I det ämne jag främst undervisar i, matematik, är det inte sant. Mathematics HL läses (i alla fall på vår skola) av runt 10 % av IB-eleverna. Den jämförbara gruppen är därför de elever på naturvetenskapliga programmet som läser samtliga valbara matematikkurser (hos oss runt 20 %) och då får man en djupare matematikutbildning. När det gäller timmar får Math HL eleverna 240 + 130 (i Pre-DP) dvs totalt 370 timmar. Som jämförelse får NA-eleverna 530 timmar i matematik om de väljer alla valbara mattekurser. Det finns ingen möjlighet att man inom IB har en så överlägsen pedagogik att man kommer längre på 370 timmar än på 530.

    • Att inte justera IBs skala påverkar även det tusentals elever, nämligen alla de elever på nationella program som som av oklar anledning såg sina betyg nedjusterade relativt IB vid övergången till A-F-skalan.

      Kanske är IB väldigt bra, kanske inte. Elever på nationella program tvingas hålla en mängd bollar i luften under lång tid vilket kräver sin kapacitet. Precis som Niklas Z skriver i sin initierade kommentar så vore det märkligt att svenska beslutfattare först utformar gymnasieskolan på ett sätt och sen premierar något helt annorlunda via generös betygskonvertering. Varför ska det större antal ämnen som läses på natur plötsligt ses som helt utan värde?

      Att behålla dagens gränser innebär mellan tummen och pekfingret att inlärningseffekten av IB relativt natur antas motsvara 1,5 standardavvikelser. De största skoleffekter jag stött på i forskningen ligger kring 0,6 standardavvikelser och då handlar det om att plocka elever ur rena slumskolor och sätta dem på dem på en sällsynt typ av skolor som visat sig mkt framgångsrika i socialt utsatta miljöer. Resultaten på högskoleprovet tyder fö inte på att IB har ngn fördel framför natur.

      Hittills i denna debatt har jag hört tvärsäkra påståenden om att eleverna är mycket mer positivt selekterade på IB än på natur. Så långt man kan undersöka detta visade sig detta inte stämma. Nästa påstående var att de var så mycket bättre ut ur skolan; ”de är mycket bättre på högskoleprovet”, har jag fått höra. Det visade sig inte heller stämma. ”Det är så mycket betygsinflation på svenska gymnasier” påstås också. Visst är det stora problem med den svenska betygssättningen, men andelen med toppbetyg från natur var i princip konstant mellan 2007-2013, dvs åren innan övergången till Gy11. Variationen i andelen elever med 40+ på IB globalt varierar fö också från år till år.

      Allt tyder på att IB historiskt varit den utan jämförelse största betygsinflateraren i den svenska gymnasieskolan och det finns ingen anledning att återgå till en sådan ordning.

      • OscarE says:

        Visst, det spekuleras. Ett sätt att mäta är att titta på IB:ares jämfört med N:ares studieresultat på universitet/högskola. Hur skiljer sig prestationerna? Vilken andel tar ut examina? Genomsnittlig tid till avklarade studier? Betyg?

      • Helt anekdotiskt så hörde jag att HHS var missnöjda med IB-studenterna, men det var ganska många år sen när konverteringen var generösare än idag (eller åtminstone generösare än 2013). Eftersom dylik evidens inte verkar finnas så föreslår jag att vi behandlar svaret på frågan som okänt, och inte ger fördel åt vare sig det ena eller andra.

      • OscarE says:

        HHS lär vara nöjda då med den nya skalan. 4 IB-studenter per år i Sverige kommer att konkurrera om de mest åtråvärda platserna. Av dessa kanske 1 söker till HHS. Om HHS har tur får de inga IB-studenter alls.

      • Jag vet inte hur HHS ställer sig till den nya skalan. Det jag hörde torde ha gällt eran då gränsen gick vid 38, kanske tom 36. Det kan vara så att HHS anser att 40-gränsen funkade bra men det var i så fall under eran då skalorna var i hyfsad paritet.

      • OscarE says:

        ”Allt tyder på att IB historiskt varit den utan jämförelse största betygsinflateraren i den svenska gymnasieskolan och det finns ingen anledning att återgå till en sådan ordning.” Nu tar du väl ändå i. IB-studenter utgör ca 2 procent av den totala populationen av studenter i högskoleförberedande gymnasieprogram. Den siffran lär vara betydligt lägre i det historiska perspektivet.

      • En förkrossande majoritet av studenterna med 20,0 kommer från natur. Då ca 12000 studenter går ut natur så innebär det att det idag är ca 90 studenter per år har 20,0. Med bibehållna gränser kommer antalet med ”20,0” från IB att ligga mellan 80 och 90. Då natur omfattar 10 ggr så många studenter som IB är detta en rätt uppseendeväckande överrepresentation. Det är dock betydligt mindre än den överrepresentation som rådde runt 2000.

  7. OscarE says:

    Att jämföra med Oxford och Cambridge kanske är lite onödigt. Ta London School of Economics (LSE). De har som standard krav på ekonomiutbildningen IB 38 (19 i din tabell) med 7 i HL Maths. Inga intervjuer. Endast 10% av totala sökanden antas. Även om inte riktigt ett ”enskilt kriterium” så är det nära inpå. LSE rankas på plats 7 i världen över lärosäten för ekonomi (the Guardian 2016). Handels i Stockholm rankas på plats 34 (Chalmers finns inte med på topp 50).

    • Kravet 7 på HL i matte gör bara det att översättningen till den svenska betygsskalan haltar och kan inte göras rakt av. Sen förstår jag inte varför LSE ska bestämma antagningen till svenska universitet.

      • OscarE says:

        LSE-fallet exemplifierar hur andre lärosäten/länder värdesätter IB. Visst är en 7:a på HL-matte inte lätt att få, men om det totala LSE-kravet samtidigt är 38 innebär det att du kan få 5,5,6,6,6,7 plus 3 bonus poäng och komma in på LSE. Men på HHS behöver du 7,7,7,7,7,7 och 3 poäng (dock inte krav på HL- matte förvisso). Vad tror du är lättare att få….

      • Enligt Niklas Z läser ca 10% av eleverna på IB HL i matte, vilket alltså är en extremt selekterad grupp. Det finns ingen anledning att låta denna grupp representera hela IB.

        På Cambridge krävs 41-42 för att bli kallad på intervju. Ca 1/8 av alla som kallas till intervju blir antagna. Hur de gör på LSE är alltså inte på något sett representativt. Det verkar helt enkelt som att LSE väger matte väldigt tungt.

        På HHS krävs i dagsläget 6, 6, 6, 6, 6, 7, 3 av IB-studenter. Från natur krävs ungefär 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20, 20. Vad är lättast? Just det, det är det vi har ett ungefärligt facit på genom att jämföra betygsfördelningarna.

      • Niklas Z says:

        På den skola där jag undervisar rör det sig om runt 10 % (med variationer från år till år). Vårt IB-program hör dock till de större IB-programmen i Sverige.

      • OscarE says:

        2015 HL Maths 14,4 procent
        9 procent får en sjua
        Motsvarande 16 personer per år i Sverige som får 7 på HL maths. (om globala siffrorna stämmer med svenska förhållanden)
        Alltså 4-5 gånger fler personer än de som får 45 i Sverige per år.

      • Niklas Z says:

        Om 9 % får en sjua så motsvarar det tämligen väl andelen N-elever som skriver A på Ma 4 (de utgjorde 8,9 % av alla N-elever på senaste provet). Notera att Ma 4 inte är den enda betygsatta kursen. Alla betygen i Ma väger lika tungt. Således måste eleven ha A i alla mattekurser för att det ska motsvara 7.
        Något som är värt att framhålla är att fördelningen av betyg på IB är ungefärligen normalfördelad. Så ser det inte ut i Ma på NA. Kurvan har en förskjutning mot låga betyg (Ex VT16 Ma 4 NP: F: 17,1; E: 25,1; D: 15,9, C: 19,5; B12,8; A: 8,9).

  8. OscarE says:

    Om man tittar på UHR:s förslag för DK och N, och sedan jämför med N:s och DK:s egna IB-omräkningar så ser man att koherens saknas. Sverige framstår allt mer som en outlier. Vad vet UHR som inte N, DK och UK vet?

    Danmarks IB-omräkning

    40 10,6
    41 10,9
    42 11,2
    43 11,5
    44 11,9
    45 12,7

    UHR förslag för omräkning danska betyg 10,71 – 13,00 20,00

    Norges IB-omräkning

    43 – 45 60,0  
    42 59,3  
    41 58,6  
    40 57,1  
    39 55,7    
    38 54,3  
    37 52,9

    UHR förslag för omräkning av norska betyg 5,59 – 6,00 20,00

    • Vad vet N och DK som inte UHR vet? Vi har redan konstaterat att IB historiskt varit väldigt framgångsrika att i Sverige få tillstånd en generös konvertering. Skillnader i konverteringar mellan länder kan alltså lika gärna bero på IB:s förhandlngsstyrka som på något annat.

  9. Hej, jag är en tredjeårselev på IB i Stockholm.
    Jag kan hålla med om somliga av dina argument, och tycker att din betygstabell är relativt bra, mycket bättre än UHR. UHR har dessutom sagt att de bara använder sig av statistik och inte kollar kvalitativt.
    Men hursomhelst så är 44 poäng väldigt svårt att få i IB, med tanke på hur mycket tid man måste lägga ner utanför skolan. Jämför jag med mina kompisar så pluggar jag väldigt mycket mer än dom, och om man jämför skrivandet så skriver dom också mycket mindre.
    Slutligen, alla i min klass sitter och funderar på om man ska plugga vidare i Sverige eller att flytta utomlands. Dom flesta av oss är expats och har bott utomlands, genom detta så har vi fått värdefulla kunskaper om världen som en som aldrig har bott utamlands inte har. Om man nu inte kommer in på Svenska universitet, på den linjen man vill, kan man istället komma in på ett universitet i tex Skottland. Genom att höja gränsen förloras en stor del av den kompetensen som vi ”expats” sitter på, då de flesta som pluggar och bor utomlands inte kommer tillbaka efter…

    • Niklas Z says:

      En sak som får mig att undra är att man under två år läser 3 x 240 timmar HL ämnen och 3 x 150 timmar SL ämnen. Det ger totalt 1170 timmar eller 585 per år. På svenska nationella program är eleverna garanterade 2180 timmar under tre år, dvs ett snitt på 727 timmar per år. Det är en betydande skillnad, även om den i viss mån minskas på grund av t ex ToK (som tillsammans med extended essay kan ge bonuspoäng).
      Det här tyder på att IB-eleven faktiskt har mindre schemalagd tid och då är det knappast förvånande om hen får lägga mer tid utanför skolan på studier.

      • Anna-Lena Olsson says:

        Hej Niklas!
        Jag har inte längre kvar något dokument som visar exakt hur vi lade ut timmarna då jag var ansvarig för IB på en svensk gymnasieskola, men hittade ett exempel från Lund (http://www.lund.se/Global/Gymnasieskolor/Katedralskolan/pdf/Programme%20Outline%202010%20-%202013,%20Swedish%20version.pdf.).
        Här ser vi att det utöver de 1170 undervisningstimmar som du tar upp ingår 150 timmar Creativity, Action and Service (en icke betygsatt men obligatorisk del i utbildningen. Utan fullgjord CAS – ingen examen), 100 timmar TOK, och 40 timmar för Extended Essay i IB:s diplomprogram. Lund redovisar också 780 undervisningstimmar utlagda i PreIB.
        På min gamla skola var antalet timmar under det första året något fler, sammanlagt 810 timmar. Jag minns att vi lade ut 100 lärartimmar i svenska och 120 i matematik, men att vi hade något färre timmar i moderna språk och naturkunskap. Sammanlagt fick våra elever 2270 timmar under tre år medan Lundaeleverna i exemplet fick 2240 timmar att jämföra med nationella program, som får 2180.

      • Niklas Z says:

        Å andra sidan inkluderas inte 100 timmar för gymnasiearbete i timmarna för de nationella programmen.
        Jag vet att CAS är en obligatorisk del av IB, men det rör sig inte om 150 timmar lärarledd undervisning.

    • Niklas Z says:

      Elev skriver: ”Genom att höja gränsen förloras en stor del av den kompetensen som vi ”expats” sitter på, då de flesta som pluggar och bor utomlands inte kommer tillbaka efter…”
      Jag håller med och det är olyckligt, men misstänker (och hoppas) att det inte ingår i UHR:s uppdrag att beakta sådana konsekvenser. I stället torde dess uppgift i denna fråga vara att skapa ett konverteringssystem som är så rättvist som möjligt för elever på svenska gymnasieskolor (i första hand, men även elever från utländska skolor) som ska söka till svenska universitet och högskolor, oavsett vilket program de för närvarande studerar på.

    • Andreas says:

      Argumentet är alltså att tonåringar som har bott utomlands en del av sin uppväxt per definition besitter unik kompetens som Sverige bör försöka behålla genom att ge dem lägre inträdeskrav för högre studier? Vilken är denna unika kompetens du talar om? Vilka länder gäller det att man ska ha bott i under sin uppväxt för att man ska ha denna kompetens? Bör elever som bott utomlands under sin uppväxt på andra gymnasieprogram också ges lägre inträdeskrav, eller är det unikt för IB?

  10. Saknar helt resonemang kring att alla IB-elever inte är Naturvetare? Varför ska vi jämföras med NV-programmet? Jag gick ut IB med 36 poäng och ett språk- och samhällsinriktat Diplom. Att mina betyg bara skulle motsvara strax över 18 poäng på en nationell gymnasielinje som Sam-Sam är löjligt. Jag hoppade av universitetsstudier i Engelska vid Uppsala Universitet eftersom det inte kändes utmanande. (F.ö. min generella uppfattning om högre utbildning i Sverige, därför gråter jag inte över beslutet som kom idag. Tycker mest synd om Sverige eftersom alla mina klasskamrater från IB som faktiskt läst vidare, de flesta vid elitskolor i England, inte har några planer på att återvända hit. Och ja, de besitter en del kompetens som vi tydligen inte vill ta till vara på här.)

    • Om man skulle konvertera mot betyg från Samhäll så skulle det kraftigt missgynna IB i förhållande till ovanstående analys. Anledningen är att elever på S har väsentligt lägre ingångsvärde (grundskolebetyg mer konkret, men säkerligen allmän studieförmåga och motivation) än de på IB och N.

  11. Mikael Blomgård says:

    Globalt uppnår 80% av IB-eleverna examen, alltså 6% enheter fler än de svenska. Vlachos har alltså fel när han hävdar att den svenska IB-statistiken inte skiljer sig från den globala. Till exempel fick 2015 endast 0,15% procent av svenska IB-elever 45 poäng jämfört med 0,31% globalt, en stor skillnad i det här sammanhanget. Det året fick nämligen 0,8% eleverna på Naturprogrammet 20,0. UHR bör använda svensk IB-statistik, inte global. Inte minst eftersom svenska är ett krav för att bli antagen till universitetens grundläggande utbildningar.

    • När jag skrev inlägget hade jag inte tillgång till poängfördelningen bland svenska IB-studenter varför jag var hänvisad till den globala skalan. Nu har jag dock fått de svenska IB-poängen för 2014 och 2015 och det är sant att det är aningen till IB:s fördel att använda denna skala. Skillnaderna är dock rätt små: 0,2% hade 45 dessa år mot 0,3% globalt. 1,2% av de svenska hade 43 eller mer medan 1,9% hade det internationellt. Ca 6% hade 40 poäng eller mer mot 7% globalt.

      Min skala klargjorde en rimlig princip men självklart ska den baseras på rätt data.

      • OscarE says:

        0,2% jämfört med 0,3% procent är ingen liten skillnad i detta sammanhang. När nu UHR verkar ha hamnat på 44-45 för 20 skulle de vara intressant att veta vilken andel av svenska elever som hade 44 eller högre på IB. Har du dessa siffror Jonas? Hur definieras ”svenska IB-poäng”? Är det IB-skolor i Sverige eller svenskar som tar IB? Om det är det förra kan man undra om dessa siffror går att rensa för utländska expat elever som pluggar i Sverige men som inte avser överhuvudtaget att läsa vidare i Sverige? Kan vara en fördom, men misstänker att expat elever är starkare än genomsnittet. Ett intressant mått torde vara andel sökande till svenska högskolan med 20 jämfört med andel sökande med 44-45. Kanske går att uppbringa..?

  12. Mikael Blomgård says:

    Från rektorn på IB på Katedralskolan i Lund kommer uppgiften att år 2015 fick endast 0.15 % IB -elever i Sverige 45 p medan 0,8 % av Na-eleverna fick det. Det är inte det du visar i ditt ”gräddfilsdiagram” ovan. Det är det stackars Na-eleverna som nu gynnas och nu ska kommande årens IB-avgångar straffas för de historiska gräddfils-åren. Mot såväl Na- som IB-elever vore det anständigt och rimligt att de villkor som gäller när man börjar gäller tills man är klar. Uppenbart stressas politiker och andra beslutsfattare för situationen som drabbat Na-elever när A-F-betygen infördes och nu skipas rättvisa genom att utsätta 3 årgångar IB-elever för samma dumheter. Fördel då för IB-elever att de lättare tar sig härifrån:)). Det är inte bara expats vi tappar: många av de mest begåvade och ambitiösa ungdomarna uppväxta i Sverige kommer lämna landet för en bättre framtid. Vare sig de drabbades av gy 11 och A-F-betyg eller nu Erica Finnermans m fl oförmåga/vilja att ta in RÄTT siffror och ovilja att göra en kvalitativ analys innan man forcerar fram beslut baserat på slarv och ångest över alla misstag man redan gjort kommer unga lämna Sverige pga rättsosäkerhet och politisk nyckfullhet. Det blir Paris/Sorbonne, Oxford, Cambridge i stället för Lunds Universitet mfl. Sättet reformen införs på med omedelbar verkan gör att de kommer lämna Sverige med knuten hand, som bittra och besvikna ungdomar. Besluten kommer signalera protektionism till alla utanför Sverige

    • Det är ingen som påstår att dagens IB-elever ska straffas för historiska misstag. Misstag ska rättas till, men inte mer. Därför ska inte heller Natyr-studenter drabbas av att man håller kvar vid en generös konvetering av IB-betyg bara för att man väntade med att ändra konverteringen. Faktum är att man sannolikt väntade med att ändra skalan för man var tvungen att invänta ett par på med nya betyg för att ha något att jämföra med. Se det som att IB fick ett par år av väldigt generös konvertering och gläds åt det. Skalan bör dock skyndsamt justeras även om UHR:s konvertering är för hård.

  13. Anna-Lena says:

    Trots att beslut nu är fattat av UHR, har jag tagit mig tiden att titta närmare på IB Statistics Bulletin. Vi ser där att 1327 kandidater (oavsett nationalitet) gick upp i examen på svenska IB-skolor år 2015. På sidan 18 i underlaget ser vi också att 726 elever läste svenska som förstaspråk (Language A Swedish), det ämne som krävs för att ett IB-diplom ska ge behörighet till svenska universitets- och högskolestudier. 1202 elever sammanlagt hade svenskt medborgarskap, men vi vet inte hur stor andel som studerade på IB utanför Sverige.

    Med dessa siffror i bakhuvudet kan vi därför anta att färre än 700 av alla de elever som tog sitt IB-diplom på en svensk skola 2015 läste svenska som förstaspråk. Det motsvarar drygt 50%. Samtidigt ser vi i underlaget från Association of Swedish IB Schools att 89 elever av samtliga elever på svenska IB-skolor nådde 40 poäng eller mer samma år. Jag är sannerligen ingen statistiker, men om vi utgår från någon slags normalfördelning, tyder väl detta på att av eleverna som nådde 40 poäng eller mer, var bara 40-50 elever behöriga att söka till svenska högskolor och universitet? Hur många av dessa ungdomar sökte faktiskt till Sverige? Hur många elever från andra teoretiska program sökte till svenska högskolor och universitet? Hur många från respektive program gjorde högskoleprovet som UHR hänvisar till i sitt kommentarsmaterial? Hur stort är egentligen ”hotet” i antal elever och procent?

    Jag har jobbat inom svensk och internationell skola i snart 20 år, ofta på ”vanliga” teoretiska gymnasieprogram och på IB parallellt. Jag vet att högsta betyg i alla ämnen innebär en enorm insats på alla gymnasieutbildningar och jag är full av beundran för de elever på exempelvis Natur som klarar det. IB är också en fantastisk teoretisk gymnasieutbildning som Sverige borde vara rädd om. Den är enormt krävande och den är kvalitetssäkrad via externa examinationer, interna och externa kvalitetskontroller vart femte år samt obligatorisk lärarfortbildning. Många lärare på IB är väldigt skickliga pedagoger som dessutom har forskarutbildning i sina ämnen. Som elev får du fler undervisningstimmar i flera av dina IB-ämnen än vad du hade fått i motsvarande ämnen på ett nationellt program (jag vet att detta har emotsagts ovan, men där togs bara ämnet matematik upp som exempel).

    En sak som jag tycker att man pratat för lite om i den här debatten är det faktum att många av eleverna som fått ett IB-diplom i Sverige är av utländsk härkomst. Jag arbetade fram till 2012 på en större kommunal skola utanför de stora städerna i Sverige. Andelen utländska elever var precis som statistiken säger stor, klart större än på andra teoretiska gymnasieprogram. Några få elever var barn till utländska experter, men den största delen var barn i flyktingfamiljer från Irak, Somalia och Afghanistan. Några ungdomar var ensamkommande. IB var dessa elevers bästa och ofta enda väg in i det svenska utbildningssystemet, eftersom de ännu inte hade hunnit lära sig tillräckligt bra svenska för att klara alla ämnen i den svenska grundskolan som krävdes för att de skulle kunna komma in på ett nationellt program. På IB tar man in elever på både betyg och vägledande intagningsprov och vi kunde därför välkomna en del, tack vare deras goda kunskaper i matematik och engelska. Eftersom svenska/svenska som andraspråk var ett obligatoriskt ämne, lärde sig de flesta eleverna bra svenska hos oss i vår mångkullturella gymnasiemiljö. Jag har fortfarande kontakt med ganska många av mina före detta IB-elever. De är idag helt etablerade i Sverige. Tillgångar. Förebilder. Flera läser till läkare, apotekare och civilingenjörer. Kanske var IB en gräddfil för dem? De hade i alla fall aldrig varit där de är idag om inte IB funnits, eftersom de inte hade kunnat gå på ett vanligt svenskt gymnasieprogram.

    Om UHR:s beslut orsakar stora tapp i ansökningarna till svenska IB-skolor framöver, så att flera av dem måste lägga ned utbildningen, kan beslutet på lång sikt bli en mycket tråkig historia eftersom IB behövs i ett mångkulturellt, högteknologiskt och exportintensivt land. Jag tror tyvärr att risken är överhängande, trots att IB-utbildningen är så bra. IB är för krävande. UHR:s validering är för sträng. Effekten blir för många igenspikade och låsta dörrar. Själv hade jag helst sett att 42 poäng hade motsvarat 20,0 i den nya valideringen. 42 poäng motsvarar högsta betyg i alla IB-ämnen, undantaget uppsatserna Extended Essay (EE) och TOK som alltså är poänggivande på IB. Det vore nämligen rimligt om man tekniskt ser EE och TOK som motsvarigheter till gymnasiearbetet, som inte är poänggivande, eftersom de har samma roll i elevernas examen. Ett godkänt gymnasiearbete krävs för gymnasieexamen på samma sätt som EE och TOK krävs för ett diplom. Skillnaden är att mycket bra EE- och TOK- insatser kan ge bonuspoäng.

    Jag hoppas innerligt att UHR snart ser över sitt beslut igen. För elevernas skull. För Sveriges skull.

  14. Den här ändringen har förstört mitt liv. Förstår inte varför jag straffas för mitt hårda arbete. Kunde lika bra gått nån tråkig, lätt nationell utbildning och fått betyget jag förtjänar.
    Varför sätts jag som er fiende? Jag är svensk medborgare och har gått i svensk skola hela mitt liv. Jag hade lika bra betyg i 9:an som när jag gick ut IB, bara mer och bättre kunskap. Varför vill ni straffa mig? Jag tar inte upp någon nationell students plats, jag ÄR en nationell student! Sätt inte oss mot varandra.
    Jag är en del av samhället och har arbetat mig till ett betyg som jag förtjänar och behöver för att få en utbildning som gör att jag kan bidra.

    När jag sökte till IB var jag inte ute efter att utnyttja något system. Jag ville ha en intressant, annorlunda utbildning som gav mig de färdigheter och inlärningskunskaper jag behövde för framtiden. Jag har de nu. Men jag får inte använda dem. De universitetskurser jag hunnit ta innan ändringen skedde har varit EN GRÄDDFIL! Jag är så himla redo för mer avancerade kurser, jag har det som krävs, jag är intelligent och har otroliga studiekunskaper, tack vare IB! Har ni någon statistik på hur IB elever presterar på universitet? Om jag kommit in på en kurs och presterat dåligt hade jag kunnat förstå att betygen är skeva, men nu är det inte så. Universitetet är en gräddfil! Nu när ändringen skett har jag inte tillgång till svårare kurser. Jag får sitta och ta kurser med människor jag förundras över, hur de ens gått ut gymnasiet. Så jä**a orättvist! Det är lättare att komma in på de flesta toppuniversiteten i världen, än en vanlig halvtidskurs i Sverige. Hur sjukt är inte det? Tycker ni att toppuniversiteten också har fel betygsskala?

    Det är inte heller rättvist att ändringen påverkar elever i eller som har gått ut programmet. Ska man inte kunna söka in till en utbildning utan att ha garanterade förutsättningar? Helt sjukt. Helt sjukt att ett gäng äldre män ska bestämma över min framtid. Ska bestämma att jag inte duger. Usch..
    Varför söker inte alla till IB om det nu är så lätt att få bra betyg där? Vi vet alla att det är fel att ändra betygen. Jag vill ha tillbaka det jag jobbat så hårt för. Antingen det eller så vill jag ha tillbaka mina gymnasieår, så att jag kan gå om dem och få bättre betyg på en nationell utbildning.

    • Som jag försökt göra tydligt i dessa inlägg är det helt rimligt att konverteringen ändras eftersom den vanliga betygsskalan ändrats och det blivit betydligt svårare att få riktigt höga betyg. Däremot är det också i mina ögon uppenbart att den konvertering som tagits fram är felkalibrerad och belönar IB för på tok för snålt. Detta har även kommunicerats till berörda myndigheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s