Under ett besök i USA berättade amerikanska kollegor om den hets kring barnens skolgång som präglar föräldraskapet i den övre medelklassen. Det gäller att få in sina småbarn på de mest selektiva daghemmen (förutom att prestera bra på kunskapstester lär tricket vara att få barnen att säga “I love this school”), vilken ska ge en plats de mest selektiva grundskolorna, varefter telningarna förhoppningsvis kommer in på de allra mest attraktiva gymnasierna. I slutändan hägrar studier vid ett toppuniversitet och en framgångsrik yrkeskarriär. En relevant fråga är därför om elevernas prestationer faktiskt förbättras av att gå på en selektiv elitskola.
En ny studie av bland andra Josh Angrist jämför elever som hamnat precis över antagningsgränsen till New Yorks och Bostons extremt selektiva “exam schools” på högstadie- och gymnasienivå, med dem som hamnat precis under. Trots att eleverna på dessa elitskolor är mycket begåvade och ambitiösa, trots att lärarna är välutbildade och trots att kurserna är mer avancerade än på vanliga skolor så är det svårt att hitta några tydliga effekter på elevernas resultat på en rad olika standardiserade prov. En snarlik studie av Fryer och Dobbie finner vidare att sannolikheten att ta en universitetsexamen om något är lägre för dem som antagits till någon av dessa elitskolor och inte heller ökar sannolikheten att de påbörjar studier vid ett mer selektivt universitet.
Dessa överraskande noll-resultat kan bero på att forskningsansatsen gör att de svagaste eleverna vid elitskolorna jämförs med de starkaste eleverna vid övriga skolor. Forskarna har dock även tillgång till andra anlagstest och kan konstatera att effekten av att gå på en elitskola inte verkar vara beroende av elevernas prestationer på dessa. Faktum är att elever som presterat bra på dessa alternativa prov i förhållande till sina elitskolekamrater om något påverkas negativt av att antas till en elitskola.
En möjlighet är att elevernas resultat inte förbättras då klasserna är relativt stora på dessa elitskolor och att klasstorleken är viktigare än både kamrateffekter, kursinnehållet och lärarnas kompetensnivå (se detta inlägg om relationen mellan en skolas sociala sammansättning och klasstorleken). Rent intuitivt förefaller detta orimligt, om än inte omöjligt. Vidare är det möjligt att de elever som söker men inte kommer in ändå går på rätt hyfsade skolor, varför den marginella förbättringen av skolans kvalitet kanske inte är så stor.
Förutom att resultaten ifrågasätter poängen med de elitklasser som håller på att introduceras i Sverige så väcker studierna en mängd frågor. En är om verkligen den typ av antagningsprov som används förmår att välja ut de elever som bäst gynnas av att gå på en elitskola (se detta inlägg om värdet av betygsintagning)? En annan är om man verkligen fångar relevanta elevutfall med hjälp av standardiserade prov, något som dock i viss mån besvaras av att man inte finner några effekter vare sig på sannolikheten att ta universitetsexamen eller att börja studera vid ett riktigt bra universitet.
Det är möjligt att föräldrar och elever är högst rationella när de kämpar för att komma in på dessa skolor men att värdet ligger i det kontaktnät som skapas och det signalvärde en sådan skolgång för med sig. Dessutom kanske det helt enkelt är roligare att gå på en elitskola. En annan möjlighet är att föräldrarna blandar samman en skolas elevsammansättning med dess förmåga att höja elevernas kunskapsnivå. Oavsett, så ifrågasätter studierna möjligheten att via skolval förbättra elevernas skolresultat.
Ekonomistas 
Mycket intressant. Men det är bättre att härska i helvetet än att tjäna i himmelen… eller hur det nu var. Alltså att det inte går så bra (relativt sett) för de som har sämst förutsättningar i klassen på elitskolorna är kanske inte helt överraskande?
mvh
Som jag skrivit i inlägget så försöker forskarna ta hänsyn till den typ av effekt du beskriver. Detta är möjligt då antagningsproven inte perfekt överlappar med elevernas förmågor såsom de mäts med alternativa tester. Det finns inget som tyder på att det går bättre för de elever som är bäst i elitklassen enligt dessa alternativa tester än de som är sämst i klassen. Så det som ligger bakom resultatet är knappast den typ av mekanism du beskriver.
Uppenbarligen har jag förklarat detta dåligt i inlägget men det är en naturlig invänding som båda forskargrupperna, på lite olika sätt, noggrant undersökt.
Av Jonas Vlachos beskrivning får man intrycket att de amerikanska elit-“gymnasierna” huvudsakligen är ett sätt att förbättra sina chanser till att bli antagen till de mest ansedda universiteten. När det gäller svenska “elitklasser” trodde jag dock att de främst var avsedda att låta elever läsa kurser som låg längre fram än den årskurs de gick i, om de av intresse eller begåvning hade förutsättningar för det.
På så sätt skulle de kunna använda tiden i gymnasiet till att utveckla sina intressen och skaffa sig ett försprång inför kommande universitetsstudier. När det gäller att komma in på populära universitet i Sverige tror jag man måste arbeta enligt följande: 1. Samla ihop MVG i alla ämnen, vilket kan innebära att visa kurser måste gås två gånger. 2. Om alla sökande redan har MVG i alla ämnen får man fortsätta söka tills man har tur och lottas in.
Om antagningens betydelse för kunskapsinnehållet, se http://bertilfriman.blogspot.com/2011/08/lat-hogskolorna-utforma-sina-egna.html.
Det som du skriver om är dom som liger i marginalen mellan. det som saknas i sverigeär ju någonstans för den bättre halvan av elit klassen att ta vägen.antingen får dom toppresultat utan att anstränga sig eller så tröttnar dom helt enkelt på skolan och får väldigt dåliga betyg. Oavsett är det slöseri på talang och respekt löst mot individen.
Intressant. En annan tänkbar fördel med att gå på elitskolor är att eleverna får ett bra nätverk inför framtida yrkesliv. Även om det inte blir någon skillnad i skolresultat mellan grupperna som precis kommer in och precis inte kommer in, så kan det ändå bli skillnad i deras framtida inkomster.
There is no numbers here. Why shall we believe? In UK there is also a positive discrimination, but I do not know how to quantitify its impact.
Skrev inte ni om denna (eller en snarlik studie?) bara häromveckan? Har letat men inte hittat. Jag vet att jag läste om det någonstans inkl intressanta kommentarer men hittar det inte.
Du tänker säkert på detta: https://ekonomistas.se/2011/06/16/ar-klasstorleken-skolvalets-valuta/
Övriga inlägg om utbildning och forskning hittar du under kategorin “Utbildning och forskning” till höger.
Gissningsvis så optimerar varken föräldrar eller elever på kunskapsnivå per se när de kämpar för en plats på de finaste elitskolorna. Jag är övertygad om att signalvärdet av en prestigeutbildning är det centrala. Målet med en sådan kan ju vara överlägsen kunskap, men betydligt mera troligt är att hållningen är ganska instrumentell. Prestigeutbildning ger hög livstidsinkomst med allt vad det medför av social prestige samt är prestigefullt i sig.
Om man skulle översätta till svenska förhållanden så är det ju så att det ger betydligt högre inkomst i snitt att ha ekonomiexamen från Handels i Stockholm än högskolan i ex. Jönköping. En del av detta förklaras av studenternas faktiska kunskaper. Men troligtvis inte allt.
Kommer att tänka på de “felintagna” på Tandläkarhögskolan i Göteborg för några år sedan…
Hej Errika. Jag letar efter uppgifter kring denna “felintagning”. Långt bak i mitt huvud finns minnesbilden att det gjordes en uppföljning och att de “felintagna” studenterna blev de bästa tandläkarna. Kan du hjälpa mig?
Jag har aldrig varit speciellt imponerad av effekterna av någon sorts elitskola och alltid upplevt att de smartaste klasskamraterna inte alls hade gått några speciella vägar. Däremot tror jag att det fria skolvalet kan ha en mycket kraftfullare effekt i den andra änden och att det gör stor skillnad när eleven kan välja bort en skola som är riktigt dåligt anpassad för det eleven behöver. De enskilda effekterna riktigt kraftfulla även om totalresultat innebär att bra och dåligt tar ut vartannat. De som flyttar bort från den dåliga skolan får en kraftig kick uppåt och de som stannar kvar trycks ännu djupare ner i kunskapslöshetens träsk.
Det här är också intressant i en svensk kontext, där bl.a. högskoleverket fått för sig att utvärdera kvalitet i utbildningar på högre nivå genom att studera studenternas kunskaper.
Ytterligare evidens för att högre kunskaper på elitskolor reflekterar mer högpresterande elever, inte att skolan i sig tillför “mer kunskap”.
Jag vet inte om jag kanske missat något. I såna fall ber jag om ursäkt på förhand. Men personligen gick jag i högstadiet i USA i en kommunal skola. Där blev vissa elever utvalda att få gå i klasser med andra elever som också var duktiga i det ämnet (jag var inte en av dom). Jag har tyvärr glömt exakt vad de kallade de klasserna/eleverna. Det kanske också bör nämnas att man i USA inte går i en klass på samma sätt som i Sverige utan det är en ny klass med nya elever i varje ämne. Självklart känns det surt när man inte får vara med dom bästa men sånt är livet!
De studier som nämns har om jag förstått det rätt studerat elitskolor och inte elitklasser (?). Elitskolor tycker känns tveksamt men “elitklasser” har jag inget problem med. Däremot kanske man kan kalla det för något annat än “elit”..
Kan jämföra det med mellan och högstadiet för mig här i Sverige. Vi hade två olika klasser i matte, särskild och allmän klass. Där den särskilda var för de lite mer starka eleverna och allmän för de som behövde lite mer hjälp.
Vad jag kan minnas så fanns det inga problem med att flytta mellan klasserna om man själv eller lärarna tyckte det behövdes.
Vi hade ju tidigare ett slags elitskolesystem i Sverige med realskola följt av gymnasium med antagning grundat på betyg. Finns inga studier och jämförelser med detta?
Övergången till enhetsskolan ledde till genomsnittliga positiva effekter på inkomster men negativa effekter för barn till välbeställda. De positiva effekterna bland barn till mindre priviligierade var dock större. Troligtvis berodde detta på att enhetsskolans införande gjorde att kvaliteten på undervisningen bland de välbärgade försämrades. Källa: Meghir och Palme, AER 2005 (WP-version). Motsvarande reform i Finland ledde till ökad intergenerationell inkomströrlighet, vilket är i linje med resultaten från Sverige.
En brasklapp är att studien undersöker effekterna av enhetsskolans införande och de långsiktiga kvalitetseffekterna kan skilja sig från de relativt kortsiktiga effekter som studien fångar. Man kan tex tänka sig att det skapade visst oro i skolsystemet att snabbt expandera utbildningen för stora elevgrupper. Dessutom kan man tänka sig att lärarrekrytering, undervisningsmetoder och en massa andra saker gradvis ändrades som en konsekvens av reformen men betydelsen av sådana faktorer är empiriskt svårfångade.
Reformen är dock svår att jämföra med betydelsen för enskilda att gå på en elitskola eftersom enhetsskolan omformade hela skolsystemet. De elitskolor som refereras är randfenomen i skolsystemet.