Antagningen till svenska universitet och högskolor är som bekant centraliserad vilket har sina fördelar. Det har också sina problem och ett sådant är att man centralt måste avgöra hur meriter från olika gymnasieutbildningar ska jämföras. I dagarna har det uppmärksammats att Universitets- och högskolerådet vill justera upp betygsgränsen för studenter från IB-programmet (Internationell Baccalaureate). Frågan är hur rimlig den föreslagna justeringen är?
Betygssättningen på IB är till skillnad från den svenska normerad och baserad på kvalitetssäkrad extern examination. Detta gör att IB-betygen inte lider av samma betygsinflation som de svenska, men det säger inget om hur betygen från de olika systemen ska jämföras med varandra. I dagsläget likställs IB-betyg mellan 40 och 45 med maxbetyg — 20,0 — från svenska gymnasieprogram. Enligt IB:s globala statistik går ca 7,5 procent (sid 15) av studenterna ut med minst 40 i betyg. Förra året gick 0,15% av svenska gymnasister ut med 20,0, vilket tyder på att IB verkar behandlas generöst.
Denna jämförelse är dock orättvis eftersom IB är ett renodlat akademiskt program dit högpresterande elever söker sig. Lämpligare är därför att jämföra med studenter som gått Natur, det svenska gymnasieprogram som har överlägset högst andel med toppbetyg. Det visar sig då att 0,75 procent av Natur-studenterna gick ut med 20,0 förra året. Även denna jämförelse tyder alltså på att IB behandlas generöst. Däremot verkar nivån 40-45 enligt figuren nedan korrespondera hyfsat väl med andelen maxbetygare från Natur under förra betygssystemet.
Då övergången till A-F-skalan kraftigt minskade andelen studenter med maxbetyg från Natur är det rimligt att justera gränserna även för IB. Enligt Universitets- och högskolerådets förslag skulle maxbetyg (45) från IB krävas för att kunna tillgodoräkna sig 20,0 enligt den svenska betygsskalan. Då bara 0,3 procent av IB-studenterna globalt förra året gick ut med 45 så förefaller detta aningen hårt. En rimligare gräns vore 44 (0,9 procent hade minst denna nivå) eller 43 (1,9 procent). Rör vi oss ner till 42 så hade 3,3 procent av studenterna från IB minst detta betyg.
En viktig fråga i sammanhanget är naturligtvis vilken kunskapsnivå dessa olika betyg motsvarar men det är väldigt svårt att svara på. Däremot går det att veta något om eleverna som söker sig till de olika programmen. Om den genomsnittliga eleven som söker sig till IB är väsentligt bättre än den genomsnittliga studenten på Natur så vore det rimligt att sätta IB-gränsen lite lägre snarare än högre. Tyvärr har jag inte denna data men rimligen kan Universitets- och högskolerådet ta fram uppgifterna.
Att översätta betyg till en gemensam skala är en grannlaga uppgift och syftet bör inte vara att via antagningssystemet marginalisera en gångbar internationell gymnasieutbildning. Syftet bör emellertid inte heller vara att ge de studenter som gått IB en gräddfil in till de mest attraktiva svenska utbildningarna.
Ekonomistas 
Håller med om att ” En viktig fråga i sammanhanget är naturligtvis vilken kunskapsnivå dessa olika betyg motsvarar men det är väldigt svårt att svara på.”. Men att undersöka ”Om den genomsnittliga eleven som söker sig till IB är väsentligt bättre än den genomsnittliga studenten på Natur…” kommer väl endast säga något om den initiala ”kvalitén” bland elever som söker sig till IB-skolor. En viktigare marginal är väl om IB-skolor ger eleverna en högre kunskap än andra skolor, och det kommer ovan jämförelse helt att missa.
Innan båda dessa ”effekter” är grundligt analyserade känns det för mig helt orimligt att godtyckligt höja gränsen för maxbetyg till 45.
Förövrigt torde väl avsaknaden av betygsinflation i IB-skolor haft en negativ effekt för IB-elevers möjlighet att konkurrera om universitetsplatser under senare år?
Egentligen beror det på vad som avgör studieframgång: placeringen i någon fördelning av kognitiva och icke-kognitiva färdigheter eller kunskapen som man tillängnar sig i skolan. Eftersom dessa är högt korrelerade och svåra att mäta så är frågan svår att svara på. Om grundskolebetygen bland sökande till IB och Natur är likartade så är nog en programspecifik rangordning baserad på respektive programs betyg en hyfsad proxy för likartade studieförutsättningar även efter gymnasiet.
Detta betyder också att det inte är helt lämpligt att använda sig av IB:s internationella fördelning för att stämma av de svenska IB-studenternas nivå. Jag gissar att det går att få fram en nationell betygsfördelning från IB om UHR så skulle önska.
Vad gäller den sista frågan så verkar det snarast som att studenter från IB varit kraftigt gynnade de senare åren, sen övergången till A-F-betyg. Att inte justera antagningsgränserna för ett enskilt program är ju också en form av betygsinflation.
Självklart är det orimligt att det ska vara svårare för IB-elever att ta sig in på svenska universitet än på Harvard och Oxford. Det är en tämligen tydlig indikation på den höga kvaliteten på IB-programmet.
Det är knappast rimligt att alla studenter från IB per automatik ska slå ut alla studenter från svenska program; det förekommer trots allt även att studenter från svenska program kommer in på Harvard och Oxford. Alltså krävs det att en gräns sätts någonstans.
Sen antar inte universitet som Harvard och Oxford på enskilt kriterium som i Sverige. En gräns kring 40 för IB-betyg är vid dessa universitet alltså inte tillräckligt för att komma in, utan nödvändigt för att ens komma ifråga.
Du har rätt att UHR endast har kvantifierat och lagt skalor på varandra. De har dock inte tagit hänsyn till att IB har ett positivt urval eftersom man använder sig av inträdesprov och att ca 5% (åtminstone i Malmö) byter till nationellt program efter första året. UHR har inte gjort någon konsekvensanalys eller studerat/testköra mot eventuellt utfall på prestigeutbildningar. Eftersom frågan är komplex borde UHR haft en kvalitativ utgångspunkt och åtminstone funderat över hur grannländer resonerat eller hur IB betraktas i Ex Storbritannien och då särskilt vid prestigeutbildningar. Allt detta saknas, men visst kan en översyn behöva göras men använd gärna all tillgänglig information så rätt värdering görs.
Att bara lägga skalor på varandra där man inte tar hänsyn till selektionen är naturligtvis fel. Det var därför jag jämförde med studenter på N och inte alla program. Även N-studenterna är positivt selekterade och även på N byter studenter (lite drygt 10%) till andra nationella program efter första året, så det räcker då inte enbart att se till antagningspoängen första året utan man bör kalibrera mellan dem som faktiskt går respektive program. Om vi utgår från att den förra kalibreringen var hyfsat ok så är det emellertid orimligt att inte justera gränserna efter övergången till A-F-betygen. Trots allt föll andelen toppbetygare från N med 80 procent.
Jämför exempelvis Chemistry Higher Level på IB med Naturarnas Kemi 2! Det är ett skämt. Det går inte jämföra N och IB, för IB utklassar Natur i ALLA avseenden.
Det är ett ganska starkt påstående att IB utklassar Natur i ALLA avseenden. Först av allt så läser man färre ämnen på IB, vilket rimligen innebär att man borde kunna förvänta sig att eleverna når längre i de ämnen de verkligen läser på IB. Å andra sidan kan de mindre i andra. Exempelvis kan en IB-elev läsa enbart ett av ämnena kemi, biologi och fysik, medan en naturelev läser alla tre. Om då IB-eleven som valt Higher level kemi kan mer kemi, men ingen biologi eller fysik så är det inte ett skäl att värdera IB högre.
För mig som undervisar på N-programmet på en skola med ett stort IB-program framstår det som lite mindre svart/vitt. I matematik kan IB-eleverna välja tre olika nivåer (Studies, Standard level, Higher level). De som väljer den sistnämnda varianten läser mer matematik än det obligatoriska inslaget på natur, men väljer natureleven till Ma 5 och Ma Spec så ser jag inte att IB skulle ge djupare matematikkunskaper, snarare tvärtom, även om man jämför med Higher level.
Din felaktiga kvalitativa bedömning av IB systemet blir belyst av din kunskapsbrist i ämnet. Man kan läsa alla tre naturämnena på HL ifall man så vill, jag läser exempelvis både biologi och kemi HL. Och Ekonomi HL. Matte SL mäter sig med naturmatten upp till nivå 5. Däremot har natureleverna mer lektionstimmar än vad elever på IB har och inte ett slutprov utan mycket bättre förutsättningar. Skandalöst att ens jämnfört naturmattematiken med matte HL.
Skaka gärna fram några lite äldre skrivelser där IB ger uttryck för uppfattningen att konverteringen där 40-45 motsvarar 20,0 är våldsamt orättvis. Sedan ett par år har vi nämligen som bekant bytt betygssystem (därav detta inlägg och UHR:s översyn) och andelen toppbetygare från N har därmed fallit med 80%. Om konverteringen ansågs hyfsat ok förut så kan den omöjligen anses vara ok nu.
I de artiklar från IB-håll jag sett publicerade och i det upprop som cirkulerar anges nogsamt att andelen med 45 från IB är 0,2% och 0,75% från N. Däremot anges inte att andelen med 40-45 från IB är 7%. Självklart måste gränsen justeras och frågan är hur mycket. Jag håller med om att UHR:s förslag är för strikt och en rimlig konvertering hamnar därför någonstans mellan den gamla och det förslag som UHR tagit fram.
Jacob Lindqvist, ordet “kan” har flera innebörder. Jag avsåg att det är möjligt (och vanligt) för en IB-elev att läsa endast ett naturämne. Jag uttalade mig inte om möjligheterna att välja Standard eller Higher level i dessa ämnen. IB-eleverna har också möjlighet att hoppa över Group 6 ämnen och välja ett extra naturämne. Om de väljer att läsa två naturämnen på HL får de 2 x 240 timmar i dessa två ämnen. Det är mindre än vad eleverna på natur får i Fy+Bi+Ke. En rättvis jämförelse ska emellertid inkludera de timmar de får under sitt Pre-DP år och då får de aningen fler timmar.
Du får gärna förklara för mig varför det är skandalöst att jämföra naturmatten med matte HL. Jag har läromedel för IB HL Matematik bredvid mig och även syllabus för kursen. Givetvis jämför jag inte de fyra obligatoriska kurserna på natur med IB HL matematik, utan obligatoriska kurser i ma på natur plus de valbara kurserna. Hos oss fullföljer c:a 10 % av IB eleverna Ma HL, vilket kan jämföras med c:a 20 % som läser Ma 1c-4 + Ma 5 + Ma Spec på natur.
Det verkar vara ett problem att vissa elever har fått högre betyg än vad som motsvaras av deras relativa kunskapsnivå. Om dessa elever söker och kommer in på eftertraktade högskoleutbildningar, så har de gjort det genom att ta högskoleplatser från elever med en relativt högre kunskapsnivå, men med relativt lägre betyg.
Lösningen, i rättvisans namn, är då att den eftertraktade högskolan har ett inträdesprov för alla sökande till denna högskola. Inträdesprovet bör då testa framför allt kunskaper som i första hand ska leda till en högskoleexamen.
De elever med högst poäng på inträdesprovet ska då självfallet få förtur till dessa eftertraktade högskolor.
Detta föreslagna antagningssystem ger också en angenäm spin-off-effekt på några års sikt, i form av en mer likvärdig betygsättning i de svenska gymnasieskolorna. Detta gäller speciellt på de gymnasieskolor som har sökande till dessa eftertraktade högskoleutbildningar. Det blir ju relativt lätt att avslöja gymnasieskolor, från vilka sökande kommer och som sätter alltför höga betyg för en given kunskapsnivå.
Kanske använda studieprestation på högskola/universitet för de som tidigare gått IB resp natur (exakt hur kan diskuteras, kanske t.ex. fler IB som flyttar utomlands?), dvs att se på vilken poänggräns i IB resp natur motsvaras av samma senare studieprestation.
Hej!
Dum fråga kanske, men blir det inte missvisande att jämföra IB:s globala statistik med de svenska gymnasiebetygen, för det är väl inte det debatten handlar om?
Vänlig hälsning
Bosse Hellgren
Det hade kunnat vara missvisande men det visar sig (hade inte data igår) att andelen med 40-45 är snarlik den globala andelen. Snitt på 6,8 procent de senaste 10 åren.
Bra inlägg! Förändrade min prior i frågan.
Tack! Jag hade ingen prior och tycker att IB verkar utmärkt på många sätt, men det rättfärdigar inte vilken “växelkurs” som helst.
Jag föreslår dig som nationalekonom, att sätta dig in i skillnaderna mellan ekonomikursen på det svenska ekonomiprogrammet och Economics Higher Level kursen på IB. Det är ett skämt hur låga krav som sätts på eleverna på ekonomiprogrammet, dessutom har programmet en stor avsaknad på teoretisk ekonomi. Varför ska IB-elever lida för att svenska elever underpresterar? 7,5% som uppfyller 20,0 efter konvertering till svenska betyg är fullt rimlig, då det endast är dem mest högpresterande eleverna som ger sig in på IB-programmet.
Selektionen till IB och Natur är snarlik så där har du fel. Skillnader i innehållet finns nog men för att motsvara den skillnad vi idag har i antagningen så krävs de enorma effekter. Ca 3 ggr så stora som de största effekter jag sett någonstans i den utbildningsekonomiska forskningen.
Det handlar inte om selektionen, utan hur programmet tar en vidare och utvecklar akademisk prestanda. Du har tydligen inte satt dig in i IB programmet tillräckligt. Det är det mest rigorösa gymnasieprogrammen som Sverige har att erbjuda, synd att diskreditera det. Att 6,8% av IB elever får 20,0 jämnfört med Naturs 0,75% innebär inte att det är 8ggr lättare för IB elever att ta sig till högskolan. Om man har läst matematisk statistik så som normal fördelning, borde det förstås att endast marginella skillnader borde, om man har rättvisa som utgångspunkt, ge utslag till mer än proportionella förändringar i betygsgränser. Skillnaden mellan program som natur och IB är då även större än marginella. Därför är 6,8% på IB = 0,75% på natur.
Det handlar inte om selektionen, utan hur programmet tar en vidare och utvecklar akademisk prestanda. Du har tydligen inte satt dig in i IB-programmet tillräckligt. Det är det mest rigorösa gymnasieprogrammen som Sverige har att erbjuda, synd att diskreditera det. Att 6.8 av IB elever får 20.0 jämnfört med Naturs 0.75 innebär inte att det är 8ggr lättare för IB elever att ta sig till högskolan. Om man har läst matematisk statistik så som normal fördelning, borde det förstås att endast marginella skillnader borde, om man har rättvisa som utgångspunkt, ge utslag till mer än proportionella förändringar i betygsgränser. Skillnaden mellan program som natur och IB är då även större än marginella. Därför är 6,8 på International Baccalaureate = 0,75 på natur.
Om jag inte misstar mig så krävs en resultatförbättring på ca 1,5 sd för att från två likartade fördelningar uppnå dylika skillnader i högra svansen. Detta är i så fall en *enorm* effekt. Större än vad som uppmätts någongång i den utbildningsvetenskapliga forskningen, mig veterligen.
Jonas V du har dock fel att selektionen mellan IB och NA är snarlik eller för att förtydliga, IB är inte NA utan här finns alla typer av inriktningar. Många har gjort inträdesprov och redan här sker en selektering där “snällebetyg” från åk 9 stoppas.Tyvärr bygger mycket av ovan diskussion felaktiga utgångspunkter. Det går inte att göra en exakt jämförelse. En IB-elev når djupare kunskaper i färre ämnen, men det totala antalet timmar som som studeras är ungefär samma. Denna djupare kunskap bör väl vara det som efterfrågas i de senare högskolestudierna. Eller? Lyfter vi blicken och funderar över varför just IB-elever efterfrågas internationellt så blir svaret kanske klarare och jämförelsen mellan programmen bör vara kvalitativ och inte kvantitativ. Jämförelsen mellan NA och IB har alltså felaktiga utgångspunkter eftersom långt ifrån alla IB-elever har en naturvetenskaplig profil. Tyvärr gör UHR ingen kvalitativ jämförelse eftersom man lägger så att säga alla “IB-ägg” i en korg och lägger betygsskalorna på varandra. För ett antal år sedan jämförde UHR olika typer av inriktningar på IB med olika nationella program. IB-eleverna fick då mellan 15-30% bättre resultat än de svenska eleverna på HP. Tyvärr har de inte gjort denna analys nu. Under tiden då de med högsta betyg ökade katastrofalt (mer än 2000%) har IB-skalan för 20,0 höjts från 26 till 38 och sedan till 40. UHR tycker likaså att det är rimligt att skjuta från höften dvs höja till 45 och se hur det landar. Vidrigt att detta kan drabba elever som valt enligt vissa förutsättningar. Givetvis bör inte IB-elever ha en gräddfil, men varför välja 45p direkt? På en direkt fråga till utredaren från mig angående varför de inte gjort simuleringar mot de mest attraktiva utbildningarna blev svaret att det skulle varit bra om de haft tid! UHR har haft tio månader på sig att göra detta eftersom de bygger sin statistik från 2015. En rapport som kan vara intressant att titta på: http://www.ibo.org/uk/universities/university-admissions-officers-report-2016-key-findings/
Jag är själv skolledare och ansvarar för såväl IB som nationella program (SA, EK och tidigare NA) och mycket IB-metodik berikar även de nationella programmen och det är en särskild elevkategori (mer motiverad annat fokus) som väljer IB, inte alla, men 80%, jämfört med nationella program.
Det är oklart hur det skulle slå att jämföra andra program än Natur. Visst skulle selektionen till IB te sig mer positiv, talar för att justera skalan till IBs fördel. Å andra sidan är det betydligt färre på dessa program som uppnår toppbetyg, vilket talar till IBs nackdel.
Vad gäller detta med kurser eller fördjupning ser jag på saken så här: vi har av någon anledning bestämt att kurser är bästa sättet att ordna gymnasieskolan på de studieförberedande programmen. Det innebär att vi gynnar bredd framför fördjupning (i någon grad). Om detta kan man tycka vad man vill, men att först ordna gymnasiet så bara för att i antagningen – by default – kraftigt gynna program som valt den motsatta vägen, ter sig ytterst märkligt.
Är det sant att 36 en gång likställdes med 20,0? Det är väldigt generöst, inte minst med tanke på att toppbetyg var ovanligare då. Att likställa 38 och även 40 med 20,0 ter sig också sanslöst generöst efter gy11, om än inte helt orimligt dessförinnan.
Jag håller dock med om att UHR:s gränser är tveksamma. Utifrån premissen att med ungefär likartad fördelning in så bör en viss percentil på Natur motsvara samma på IB hamnar jag på följande:
20,0=> 44-45
19,9=> 43
19,8=> 42
19,7=> 42
19,6=> 41
19,5=> 40
Ca 7% av studenterna på svenska IB går ut med minst 40 och knappt 6% av naturstudenterna går ut med minst 19,5. Detta är såklart ihopslängt efter en ganska snabb analys och jag överlåter detaljer och decimaler till andra.
Högskoleprovet är inte en särskilt god prediktor av studieframgång jämfört med gymnasiebetyg så det är oklart vad nämnda studie visar. Dessutom kan selektionen till högskoleprovet skilja sig och det är oklart vad 15-30% betyder. Hur som ter skillnaden sig som en bråkdel av den som krävs för att motivera dagens gränser.
Försvaret för nuvarande gränser som ter sig väldigt generösa baseras alltså på: 1) selektionen till IB är “egentligen” bättre även om det inte ser ut så på pappret. 2) studenterna kan “egentligen” mycket mer efter IB men vi kan tyvärr inte mäta det. Det är just så det brukar låta när betygsinflation motiveras. Den är alltid ett problem nånannanstans, men inte just här.
Korrigering i ovan text: från 36 till 38 och sedan till 40.
Att det är betydligt färre på andra program som uppnår toppbetyg bör inte tala till IBs nackdel eftersom det är betydligt bättre elever in (se ovan argumentation).
Angående kursbetyg vs. ämnesbetyg pågår det just nu en sådan översyn och det verkar som att man återgår till ämnesbetyg. En försiktighetsprincip tycker jag bör gälla innan vi vet. Samtidigt vet vi att djup ofta slår bredd. IB betraktas som ett “bredd-program” I UK, jmf med A-levels.
Givetvis var 36 säkert generöst (minns inte exakt men kring -94) men min poäng är att samtidigt som man höjer IB-konverteringen för maxbetyg så ökar detta med 28 gånger i det svenska systemet. Jag träffade en Admission Officer från Yale och fick en direkt fråga: -Varför har så många 20,0 i det svenska systemet, men inte motsvarande resultat på SAT? Detta ser vi inte på IB!
Vad bra att tycker att UHR:s gränser är tveksamma och jag kan köpa delar av din skala om vi jämför med natur och tittar kvantitativt. Men problemet är att efter UG är jag skeptisk (inneboende/osynlig inflation) och många elever är inte naturelever, men är av annan kaliber jmf med ex SA-programmet som tyvärr blivit ett program där flera omotiverade hamnar p g a yrkesprogrammens sjunkande status.
Jag håller med om att HP inte är en god prediktor. Många på universitet påpekar just detta, men jag har inte hört negativt om IB och korrelationen lyckade studier på universitetet. Tvärtom faktiskt!
Problemet med betygsinflation finns inte på IB, men jag förstår ditt resonemang återigen från ett kvantitativt och “växlings”-resonemang. För övrigt är det synd att debatten endast handlar om det översta skiktet eftersom de flesta hamnar kring 29-31p och även där kommer den nya skalan betala dåligt. I Norge ger 20p allmän behörighet och i Danmark ligger de mest prestigefyllda utbildningar på 39-42p. I Danmark höjde man nyligen omräkningen för IB-betygen i de övre skiktet och sänkte i de lägre. Vi vet inte vad det skulle kräva att exempelvis bli läkare eller psykolog i Sverige med nya kvotgrupper, men rimligen borde det hamna på 38-41p i Sverige, men UHR har valt att inte köra några simuleringar.
Försiktighetsprincip för studenter IB? Det innebär tyvärr en oförsiktighetsprincip för alla de som inte går IB. Någon betalar och det är högst levande människor som IB-studenter konkurrerar ut med hjälp av dagens generösa växelkurs.
Det förvånar mig föga att kopplingen SAT/IB är starkare än kopplingen SAT/betyg. Saken är dock den att betyg är en bättre prediktor än prov som högskoleprovet/SAT
Den gällande växelkursen har hittills varit i en kvotgrupp med elever som haft G-VG-MVG och då har det varit IB-elever (levande) som blivit förfördelade, således inte särskilt generös. Betyg är är en bättre prediktor, men alla delar tillsammans, SAT, BMAT, UCAT, Högskoleprov, 28gr fler med högsta betyg, historisk kunskap om problemen med svensk skola, gömd inflation via påtryckningar och diskrepens med nationella prov och betygssättning, positivt urval, inträdesprov, noll betygsinflation på IB, ingen kvalitativ jämförelse, blick utanför Sverige hur IB betraktas. Hur många komponenter behövs för att man ska fundera ett par varv extra hur pass “generös” växelkursen ska vara?
Även innan gy11 var det som mest 4% av natur som gick ut med 20,0 och idag är det 0,75%. 7% av IB uppnår minst 40. Att gränserna tidigare varit ännu generösare till IBs fördel visar väl bara att IB är bra på att betygsinflatera, på sitt sätt.
Det är uppenbart att den undanträngning som orsakas av dagens generösa växelkurs inte bekymrar IBs intressenter. Hade så varit fallet hade man inte pratat om “försiktighetsprincip”.
En försiktighetsprincip och rättviseprincip bör gälla för alla elever och då byggd på rätt premisser där så många variabler som möjligt bör tas in. Eftersom UHR inte tagit hänsyn till kvalité så återstår bara att blicka ut i omvärlden hur IB betraktas. Att UHR tar lång tid på sig är ingen ursäkt för ett dåligt underbyggt beslut. Då är det bäst att nyttja en försiktighetsprincip eftersom IB har ett gott rykte och eleverna lyckas väl med sina fortsatta studier. Jag är första hand en skolmänniska som ansvarar för flera program och i andra hand en IB-intressent. Jag har inget intresse att försvara IB i absurdum. Det kan ju vara bra att lyssna till dem som befinner sig ute i verksamheten och ser skillnaden mellan programmen och som förstår när något tokigt håller på att ske. Vi kan räkna och väga äpplen och jämföra dem med päron, men för att förstå skillnaden bör vi smaka på båda.
Den som är ute i verksamheten bör alltid har i åtanke att man ser sin del av verkligheten. Jag är säker på att det finns stora skillnader mellan olika IB-skolor precis som att det finns stora skillnader mellan olika Natur-skolor.
Det som diskuteras handlar huvudsakligen om svenska elever som söker till svenska högskoleutbildningar. En svensk elev som läser IB-programmet på gymnasiet har oftast en lärare som endera också undervisar på nationellt program, eller som lika gärna kunde ha gjort det (och kanske nyligen har gjort det). Visst finns det skillnader i hur ämnesplaner o d är utformade, men verkligen rimligt att anta att dessa lärare höjer eleverna mycket mer när de undervisar på IB än på t ex natur?
Det framstår mer rimligt, menar jag, att kalibrera på det sätt som Jonas skissat ovan, än att utgå från andra antaganden.
Ja men exempelvis Katedralskolan i Uppsala och Lund och Linköping, Hvitfeldtska i Göteborg, Malmö Bogarskola erbjuder alla populära IB- och NA-program så den samlade bilden bör en god verklighetsbeskrivning.
Hänvisar till Niklas Zs kommentarer i denna tråd
Återigen systemet är mer krävande än ett nationell program så strukturen gör att du “får ut mer av varje elev”. Det borde också ett statiskt problem (i alla fall ett mindre sådant) att man mäter så få IB-skolor i Sverige. En skola, Malmö Borgarskola, stod för en tredjedel av alla elever i Sverige som fick 40-45 år 2016 och så har det varit i 20 år. Några andra skolor som också är selektiva som står för en proportionerligt stor andel av 40-45p. Detta gör ju att det blir oerhört sparsamt med 40+ kvar för övriga skolor.
Naturligtvis är inte heller maxbetygarna från Natur jämnt fördelade. Har inte siffror men jag antar att skolor som Kungsholmens gymnasium med 335 i antagningspoäng är överrepresenterade.
På vilket sätt är programmet mer krävande och hur kopplar du det till att man “får ut mer av varje elev”? Jag skulle önska en mer konkret beskrivning.
För övrigt vill jag bara framhålla att min skepsis inte bottnar i misstro mot IB. Tvärtom ser jag flera fördelar med IB och jag tycker att svensk skola gärna kunde lära sig ett och annat av IB, men det finns också nackdelar med IB. Hur dessa fördelar och nackdelar översätts till kvantitativa skillnader i betyg är för mig oklart och jag kan inte se att någon fört fram ett bättre förslag än det som Jonas framlagt.
Jag tittade lite på den geografiska fördelningen av skolorna med IB-program i Sverige. Om man vill göra någon slags jämförande studie så kan man kanske utnyttja det faktum att nordligaste IB-skola ligger i Bollnäs? Om man ser IB som en “elitskola” så måste ju “eliteleverna” hamna på något vanligt nationellt program i de fall där geografiska avstånd gör det omöjligt att läsa IB. Jag tror som Jonas att det är ganska svårt att påvisa någon större effekt på elevernas utveckling av att IB är mer krävande/bättre strukturerat/har de bästa lärarna osv.
Niklas och Jonas jag bjuder gärna in er till Malmö Borgarskola för ett studiebesök för att diskutera detta vidare. Niklas och Jonas ni har dock en viktig poäng. Det är svårt att översätta jämförelsen till kvantitativa siffror. Tycker dock att Jonas är något “snål”, men jag inser att det inte är en lätt sak. På ett sätt är det egentligen viktigare hur det drabbar de som ligger kring 30p eftersom det är där de flesta hamnar.
Jonas det finns väldigt många skolor med NA dock inte så många som ligger i samma division som Kungsholmen…. IB-skolorna är färre…
Pga bristande datatillgång så har jag begränsat diskussionen till dem med toppbetyg och jag håller med om att UHR:s förslag verkar vara missvisande till IB:s nackdel en bit längre ner i fördelningen.
Min poäng var att inte heller alla IB-skolor är likadana och alla är inte i samma division som Malmö Borgarskola. I riket som helhet är selektionen in till IB och Natur likartad, sett till meritvärden från åk 9. Visst kan man tänka sig en viss “dold” selektion som inte fångas av elevernas meritvärden från åk 9, men å andra sidan byter en större andel av N-studenterna till andra program under gymnasietiden. De studenter som byter tillhör de svagare varför det är rimligt att tro att selektionen trots allt är relativt likartad. Om inte IB har fantastiska inlärningseffekter så bör därför fördelningen ut ur IB och Natur vara hyfsat likartad.
Eftersom mellan 3 och 4 procent av studenterna på N nådde toppbetyg under åren fram till och med 2013, medan ca 6-7 procent av IB-studenterna fick 20,0 kan detta ses som att myndigheterna räknade med en substantiell — men inte en enorm — positiv inlärningseffekt av IB. Efter gy11 innebär dock bibehållen betygskonvertering att inlärningseffekten (plötsligt) ses som enorm.
Men eftersom de har varit i en gemensam kvotgrupp till universitetet med gy-94 gruppen from när kurvorna i princip möts (se twitter) har det inte varit ett problem. Frågan är hur vi ska göra nu. Eftersom IB är ett positivt urval (vi är överens) 🙂 liksom NA, men alla har inte NA-profil på sitt IB. Selektering bör ha en stor effekt då SA har blivit ett program som “alla övriga” hamnar på. SA finns överallt, men resultaten är inte så imponerande. Hur ska detta kvantifieras?
Jag begärde idag att UHR skulle skicka handlingar gällande jämförelsen mellan IB och NA på HP. Ville veta urval, metod, profil på diplom och jämförelse. Detta gick tydligen inte p g a arbetsmaterial. Jag inser att detta ärende är en komplex fråga, men antingen har UHR på fötterna eller har de gjort ett slarvigt arbete. Gissa vad jag tror?