Många av de senaste årens nya forskningsrön och banbrytande upptäckter har tillkommit tack vare svenska registerdatabaser. En ny utvärdering från Vetenskapsrådet konstaterar att SCBs hantering av dessa registerdata är säker och tillfredsställande ur sekretessynpunkt. Men utvärderingen pekar ut ett antal punkter där hanteringen kan förbättras och i förlängningen möjliggöra ännu fler och bättre forskningsrön.
I takt med att svenskarna slutar besvara enkätundersökningar (vilket Ekonomistas skrivit om), oavsett om de handlar om arbetslöshet, konsumtionsvanor eller TV-abonnemang, är offentliga administrativa registerdatabaser från taxering, sjukvård och andra offentliga välfärdssystem framtiden. Vill vi få kunskap om och förståelse för hur vårt land ser ut, hur politiken fungerar eller kan göras bättre är det alltså dessa register vi måste gå till. Samma slutats drogs nyligen av en offentlig utredning av förre socialministern Bengt Westerberg (se Ekonomistasinlägg om detta).
Det är därmed av största vikt att dessa register hanteras korrekt och effektivt av myndigheterna. Sedan några år görs detta huvudsakligen genom att SCB behåller alla registerdata men låter forskare använda dem online i det s k MONA-systemet (Microdata Online Access). Data är anonyma och lämnar aldrig SCB.
Men hur fungerar MONA? Får forskarna snabb och säker tillgång till de data de behöver? Är dokumentationen tillförlitlig? Vetenskapsrådet (VR) beställde nyligen en utvärdering av MONA av en nordisk expertpanel för att dels diskutera VRs sponsring av MONA-användningen och den övergripande hanteringen av registerdata inom MONA. Här är expertpanelens slutsatser och rekommendationer:
- Fortsätta stödja MONA systemet vid SCB, men att i kommande överenskommelser ta upp de ovan nämnda problemen och finna vägar för att överbrygga dem. MONA-systemet måste uppgraderas och förbättras för att möta forskarnas krav och behov.
- Uppmuntra SCB att fortsatt prioritera arbetet med att förbättra dokumentation, inklusive metadata.
- Uppmuntra SCB att etablera en särskild enhet för forskarservice. Att det redan etablerade MONA-systemet används för att skapa tillgång även till Socialstyrelsens data, snarare än att etablera ett nytt fjärråtkomstsystem vid Socialstyrelsen.
- Att MONA systemet ges en mer oberoende status som en nationell infrastruktur för svensk forskning, enligt en modell med ett myndighetsgemensamt ägande av infrastrukturen och med SCB som värdorganisation.
- Att MONA-systemet uppgraderas och dess kapacitet förbättras, oavsett framtida organisation och uppgifter. Panelen föreslår att VR stödjer detta finansiellt.
Samtliga dessa punkter förefaller väl avvägda och rimliga. Att datorkraften byggs ut snabbare än tillströmningen av användare är särskilt viktigt för att systemet alls ska fungera som det är tänkt.
Särskilt intressant är förslaget om att SCB ska bygga upp en enhet för forskarservice, delvis efter dansk modell. Här skulle jag efterlysa att man siktar ännu högre: Varför inte bygga upp en egen forskningsenhet, efter norsk (och delvis kanadensisk) modell. Norska SSB har en fantastisk kompetens i sin forskningsenhet, och den har mycket positiv effekt på kvalitetssäkring och kunskapsbyggande för hela SSB-organisationen och, naturligtvis, i förlängningen även dess avnämare i form av såväl forskare som politiker, myndigheter och privata aktörer.
Det finns många ljuspunkter i framtidens svenska registerforskning om dessa förslag beaktas av ansvariga instanser.
Ekonomistas 
Håller med om att förslagen går i rätt riktning. Viktigt att SCB får som uppdrag att hantera data för forskningsändamål, i nuläget är det inte prioriterat.
Ett stort problem är bristen på utlandsaccess till SCBs servrar. I nuläget ställs både etablerade forskare och doktorander inför dilemmat att välja mellan berikande forskningsvistelser vid utländska universitet och att kunna jobba vidare med sina forskningsprojekt. Det är en märklig ordning i en verksamhet där vikten av internationellt utbyte och samarbete ständigt lyfts fram.
Utvärderingen lyfter också fram detta men kunde varit mer tydlig med att nuvarande ordning går stick i stäv internationellt utbyte/samarbete.
Tycker också det är en viktig punkt där förbättring vore mycket önskvärd. Framför allt eftersom MONA-systemet är så välkonstruerat att ingen data egentligen lämnar landet. Att man kraftigt ska begränsa vart man får tittar på ett fjärrskrivbord känns olyckligt. Man skulle ju t ex kunna införa en enkel personligt avtal/prövning med en kort motivation för att kunna få möjlighet att använda MONA utomlands om man vill ha någon begränsning. Detta avtal kunde vara kopplad till ett särskilt land/länder och en viss tidsperiod.
Håller helt med om hur systemet de har i Norge är väldigt inspirerande, det verkar fungera väldigt väl.
Jag har jobbat i MONA sen 2012 och är nöjd med själva systemet och deras support. De är alltid väldigt vänliga och svarar snabbt (när de väl har kontorstid…). Däremot skulle jag önska att SCB va snabbare på att tillgängliggöra data i MONA. I mitt fall är det lite speciellt eftersom jag även har data från Försäkringskassan i MONA men jag har ändå svårt att förstå varför det tagit flera månader från det att allt pappersarbete varit klart till att jag kunnat börja jobba med data. Jag vet inget om SCB:s arbetsbelastning så det här kanske är helt out of line men jag tänker att det borde gå i ett kick att lägga till t.ex. ett år till ett redan existerande datamaterial. Att det tar så lång tid är särskilt frustrerande när det på många institutioner finns kapacitet att ha data själva.