Inte autokrati är inte det samma som demokrati

Relationen mellan ekonomisk utveckling och demokratisering är omdiskuterad och mångfacetterad. En klassisk fråga handlar om i vilken mån ekonomisk utveckling föregår demokratisering (vilket ofta tolkas som att ekonomisk utveckling kan ges prioritet framför demokratisering som i Kina) eller om demokratisering är en förutsättning för långsiktig ekonomisk utveckling. En relaterad fråga handlar om vad som är bäst för ekonomisk utveckling, demokrati eller autokrati.

Kausalitetsfrågan är förstås svår men empiriskt finns det ändå vissa saker som vi tydligt kan säga. För det första är det (till mångas förskräckelse) inte så att demokratier växer snabbare än autokratier vid en given tidpunkt. Delar man upp världens länder i demokratier och autokratier och tittar på tillväxttakter i tvärsnitt så ser man ingen tydlig skillnad i genomsnittlig tillväxt. Ser man däremot till fördelningen så är det tydligt att demokratier är stabilare medan de verkliga katastroferna, men också flertalet av de mycket snabbt växande länderna, är autokratier. Bilden nedan visar fördelningen av tillväxttakter uppdelat mellan om ett land är en demokrati eller en autokrati vid den tidpunkt då tillväxttakten mäts. Demokratierna är mer centrerade kring positiva värden medan autokratierna uppvisar en mycket större varians, hög tillväxt eller katastrof.

Ser man dock över längre tidsperioder så ser det bättre ut för demokratier. Av världens idag rika länder (d v s de som haft en positiv utveckling under en lång tid) är de allra flesta demokratier. Bilden nedan (lånad från en föreläsning av Torsten Persson) visar just detta. Ju längre ett land varit demokratiskt desto bättre har det gått ekonomiskt.

Mot bakgrund av detta (och naturligtvis de andra skäl som finns för att värdesätta demokrati i sig) så är det förstås positivt att antalet autokratier tycks minska över tid. Ser man dock till vad minskningen beror på så handlar det i de flesta fall inte om en transition från autokrati till ”stabil demokrati” utan till det mellantillstånd som kallas ibland kallas ”partiell demokrati” (och vid ännu noggrannare studier om mycket rörelse in och ut ur mellan tillståndet partiell demokrati). Bilden nedan visar utvecklingen mellan 1955-2000. De röda fälten visar andelen autokratier (mellan -10 och 0 i Polity), de gula fälten är partiella demokratier (+1 till +7 i Polity) och de blå är andelen stabila demokratier (+8 till +10 i Polity).

En starkt bidragande orsak till ökningen av andelen demokratier i början av 1990-talet var förstås Sovjetunionens söderfall. I början fanns stora förhoppningar på en snabb positiv utveckling i regionen. En sådan har kommit på vissa håll, på andra håll har väldigt lite hänt och många länder befinner däremellan. Ryssland är ett av länderna som befinner sig i mellanläget; på många sätt demokratiskt, men samtidigt med stora problem. Valet i helgen illustrerar återigen detta.

Comments

  1. Demokrati?

    • Svaret på allt är ju tydligen 1 så varför fråga överhuvudtaget? (Obs retorisk fråga). Jag antar att du ser det som meningslöst att skilja på staterna då alla ledare är reptilians ändå, eller?

  2. Gabriel says:

    (1) Effekten av demokratisering på tillväxt är inte positiv om ekonomisk liberalisering inte sker samtidigt. Dock är ekonomisk liberalisering positiv utan demokratisering. Samtidigt verkar variansen i tillväxt öka på grund av demokratisering – om den inte följs av ekonomisk liberalisering då den negativa effekten klingar av – medan liberalisering utan demokratisering stabiliserar tillväxten (http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0147596710000648). Att demokrati stimulerar en välmående ekonomi är med andra ord långt ifrån säkert.

    (2) Problemet med diktaturer är att bra ledare som genomför rätt reformer inte växer på träd. Sannolikheten att en dålig ledare vinner och stannar vid makten under längre perioder är mycket lägre i demokratier. Samtidigt har en bra ledare mer spelrum i många autokratier eftersom intressegrupper inte kan utöva samma påtryckningar. Och det verkar finnas ett kausalt samband mellan ledare och tillväxt – men bara i autokratier (http://qje.oxfordjournals.org/content/120/3/835.short).

    Samtidigt (3) finns som sagt mellanting, Singapore och Malaysia är ju exempel på hybridregimer och de verkar klara sig rätt bra med tanke på hur snabbt de vuxit/växer. Forskningen visar att medeleffekten av demokratisering på ekonomisk tillväxt är positiv (ex http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1468-0297.2008.02189.x/abstract), men liksom Perssons studier ang. “demokratiskt kapital” ignorerar de flesta den stora variansen bland autokratier (samt att liberalisering av ekonomin kan ske samtidigt och att detta till stor del förklarar sambandet). Vi är också intresserade av varför VISSA autokratier/hybridregimer växer snabbare än demokratier och detta är ett underutforskat område (men se http://www.sticerd.lse.ac.uk/dps/de/dedps48.pdf).

  3. Egentlig långsiktig tillväxt i välstånd beror på utveckling av kunskap. Det vore därför mer relevant att se till hur innovation relaterar till styrelseskick. En stor bidragande faktor till autokratiers tillväxt är implementation av teknik som uppfunnits i demokratier. Om inte autokratier har ett lika välmående innovationsklimat så åker de snålskjuts på demokratier och således finns det inget fog för påståendet att tillväxt är oberoende av styrelseskick.

  4. Hur vill vi att våra samhällen skall fungera? Demokratiskt eller autokratiskt? Får vi välja? Då blir det demokratiskt. Får vi inte välja då blir det autokratiskt. Vem avgör om vi får välja? Vi själva eller autokraten?
    Ekonomisk utveckling då: vem har sista ordet här? Kapitalägaren eller icke-kapitalägaren? Är detta förhållande demokratiskt?
    Det är pengarna som styr världen!

  5. Jag tycker det här med att studera ekonomins inflytande är att leta efter en korrelation man gärna önskar man kunde hitta, men som sällan finns där.

    Snarare är det tvärt om. USA är en marknadsekonomi i mycket därför att det till stor del har varit ett demokratiskt styrt land sedan 1620-talet. Marknadsekonomins införande leder inte till demokrati nödvändigtvis, men eftersom marknadsekonomin i sig leder till minst en sorts plutokrati, så leder den till stor frihet. Inte kanske alltid att säga saker, men åtminstone att göra saker.

    Sedan verkar det krävas demokrati, i en kultur där marknadsekonomin accepteras, för att den ska bibehållas. Egypten, hur demokratiskt det nu än är bådar t ex inte gått för ekonomin med 50% muslimska brödraskapet och 25% salafister.

    Vad som gäller för välstånd är snarare några ”enkla regler”.

    Från Hayek, LLL, vol. 2 p. 40)
    I ett fritt samhälle med konkurrens måste enligt ekonomen (bl a) David Hume tre grundvillkor gälla:

    ”that of stability of possessions, of transference by consent, and of the performance of promises”,

    eller i en mer modern version

    “freedom of contract, the inviolability of property, and the duty to compensate another for damage due to his fault”.

    Enligt en studie citerad av Skousen, Economic Logic, 2ed, p. 456, så är, av alla variabler som studerades, rättssystemet det som har störts korrelation med ekonomisk utveckling

  6. Förlåt: första raden ska lyda …studera demokratins inflytande…

Trackbacks

  1. […] Nu säger det här förstås inte något om kausalitet och inte heller finns det med någon tidsdimension (stabila långvariga demokratier är till exempel annorlunda än länder som försöker etablera demokrati, och som historiskt gått fram och tillbaka, se tidigare inlägg här). […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s