Italiensk nepotism och lärdomar för decentralisering

Frågor om graden av centralisering i olika sammanhang är både viktiga och intressanta. Att decentralisera beslut har till exempel fördelen att information om lokala förhållanden och specifika behov blir lättare att ta hänsyn till. Baksidan med detta är dock att det kan bli lättare att fatta godtyckliga beslut baserat på lokala särintressen och att korruptionen kan öka. (Det finns förstås massor av tänkbara effekter i olika riktningar. Den som är intresserad kan t ex läsa introduktionerna i den här eller den här artikeln om relationen mellan (de)centralisering och korruption).

I en ny studie av Ruben Durante (vars tidigare forskning jag skrivit om här), Giovanna Labartino och Roberto Perotti studeras något (på det här området) så ovanligt som ett ”naturligt experiment”. 1998 genomfördes en reform av hur professorstillsättningar går till i Italien. Tidigare hade alla tjänstetillsättningar varit centraliserade och den som ville ta nästa steg i den akademiska karriären var tvungen att delta i en nationell tävling. Universiteten fick sedan välja bland ”vinnarna” i tävlingen för fylla sina vakanser. Efter reformen 1998 blev ”tävlingarna” helt lokala. Varje universitet hade sin egen tävling, samtidigt som alla andra delar av systemet förblev centraliserade (universitetens finansiering och lönesättning etc. ändrades inte). Bakgrunden till reformen var att det tidigare systemet sågs som ineffektivt och korrupt. Specifikt fanns det gott om anekdoter som indikerade att familjemedlemmar fick anställningar framför mera kvalificerade kandidater.

Så vad hände? Svaret visar sig bero på de underliggande ”socio-kulturella normerna” på regional nivå. I områden där fler läser dags(nyhets)tidningar och där fler donerar blod hände ingenting (möjligen gick nepotismen ner), medan i områden där det civila samhället var svagare så ökade rekryteringen av familjemedlemmar markant. Måttet är som väntat korrelerat med en nord-syd dummy men resultaten är klart svagare om man använder detta mått i stället. Delegerandet av anställningsbeslut till lokalnivå underlättade alltså gynnandet av familjemedlemmar i områden där den offentliga granskningen av politikerna var svag. Figuren nedan visar utvecklingen av ett finurligt konstruerat index på hur vanligt ett visst efternamn är (i den underliggande lokala befolkningen) och hur vanligt det namnet är inom enskilda fakulteter vid enskilda universitet. Indexets utveckling över tid är uppdelat mellan regioner med högt (röd linje) respektive lågt dagstidningsläsande (blå linje).

Nu kan man förstås invända att detta inte behöver vara dåligt. Det kanske är så att vissa familjer helt enkelt är bättre akademiker och att reformen nu möjliggjorde att i högre utsträckning anställa sina barn och syskon som man ”visste” var kompetenta (trots att det inte hade visat sig ännu på papper). Men tyvärr (för den som önskade att så var fallet) det visar sig att ju högre index på familjekopplingar, desto sämre är de akademiska resultaten.

De allmänna lärdomarna från denna studie är flera. Till att börja med är det ännu en i raden av studier som antyder att en engagerad och samhällsmedveten befolkning är viktig för att samhället ska fungera väl. Studien antyder också att den rätta graden av decentralisering i hög grad beror på möjligheterna, viljan och kunskapen att utvärdera vilka beslut som fattas lokalt. I en svensk kontext är det som vanligt lätt att slå ifrån sig och poängtera att här är problemen med korruption inte så stora. Samtidigt påminner händelser t ex i Göteborg och Solna om att detta faktum inte är givet utan något som skapas.

Ps. Noterade precis att Claes Sandgren, professor i civilrätt vid Stockholms universitet och ordförande för Institutet Mot Mutor, skriver om möjliga åtgärder mot korruption inom svenska kommuner på dagens DN-debatt. Han noterar också det dubbla i att det å ena sidan kan finnas effektivitets och informationsargument för en samarbetskultur där man ”hoppar över krångliga rutiner för man vet ändå vem som är bäst” (mina ord, inte hans), men att detta, å andra sidan, öppnar upp för ökad korruption. Efter en snabb genomläsning av hans förslag är mitt intryck att de är bra. Ds.

Comments

  1. Nymnchen says:

    Detta är en orsak till att det är problematiskt när kommunernas verksamhet bolagiseras och offentlighetsprincipen inte längre gäller. Nepotism får friare spelrum. Ett argument för att införa oppentlighetsprincip i all offentligt ägd verksamhet.

    • rttck says:

      Offentlighetsprincipen skall förstås stå över t.ex aktiebolagslagen och andra lagar som reglerar verksamhet som t.ex en kommun bedriver. Gör den inte det måste staten sätta ner foten. Att det råder sekretess t.ex under en offentlig upphandling är förstås självklart men när väl upphandlingen är klar röjs sekretessen etc. Här låter man kommunerna mygla med skydd av regler som antingen inte är tillämpliga eller som borde undanröjas snarast av ansvariga myndigheter eller regeringsorgan. Den kommunala självständigheten kan inte undermineras på bekostnad av transparens och demokratisk insyn. Men det är så det ser ut. Ämbetsmanna-ansvaret kanske skall återinföras! Tyvärr har den långa trenden istället varit att allt fler offentligt anställda i ansvarig topp-ställning får brotts-immunitet likt diplomater. Skandal eftersom det möjliggör att underställda alltid kan skicka ansvaret uppåt utan påföljder.

  2. rttck says:

    Jag har argumenterat om detta ända sedan politikerna började bolagisera verksamheterna under 80-talet. Tystnaden har varit monumental under hela perioden. Ingen vill röja i detta korruptions-träsk där avståndet mellan kommuninnevånare och politisk ledning bara ökar. Uppdrag Gransknings program om Solna Kommun är bara ett exempel och inget undantag. Samma sak om deras Leksands-inslag. Ö-vik och deras investeringar(etanol) i sådant som inte exklusivt har med kommun-uppdraget att göra är även det exempel på hur politiskt ansvariga breder ut sina tentakler långt över sina befogenheter utan att en domstol kan döma dem för konstitutionella brott. JK är ingen domstol och därför kan JK i princip välja att göra som den vill. En förvaltningsdomstol kan förstås också välja att inte ta upp ett fall men vi kan nog vara säkra på att procedurerna inom en formell domstol är mer formella och transparenta.

Trackbacks

  1. […] mer här: Italiensk nepotism och lärdomar för decentralisering © 2012 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s