Falsos positivos

Rörlig lön har blivit en allt populärare ersättningsform under senare år (se bl a Lemieux om USA). En orsak till denna utveckling är sannolikt all forskning som visar hur människors agerande i hög grad styrs av incitament.

I ett par inlägg har Ekonomistas dock pekat ut baksidor med en alltför hård incitamentsbaserad styrning av människor. Eva visade hur belöningssystem för bilister som håller hastigheten vid skolor kan leda till att biltrafiken vid skolorna ökar. Jesper hänvisade till forskning som visar att styrande löner kan få de anställda att känna sig övervakade och misstrodda och därför prestera sämre.

Ytterligare ett — dock långt mer tragiskt — exempel på en rörlig ersättning som fått oönskad effekt är den colombianska regeringens bonussystem för gerillabekämpning. I sin iver att krossa vänstergerillan FARC instiftade den colombianska regeringen ett bonussystem där soldater utlovades förmåner och extrabelöningar för varje död gerillamedlem som kunde visas upp på bild.

Efter ett tag kom rapporter in om försvunna ungdomar i Bogotás fattigare stadsdelar. Ännu lite senare började det talas om hur militärer gjorde räder i fattigkvarteren, dödade människor och därefter klädde dem i gerillakläder varpå fotografier togs. I takt med att fler fall uppmärksammades började man tala om de dödade som falsos positivos – falska positiva gerillamän. Skandalen var ett faktum.

Idag utreds runt 1800 fall av försvunna personer som tros ha strukit med i falso positivo-skandalen. Det colombianska etablissemanget slingrar sig och president Uribe hävdar att inga pengar betalats ut. Men vi ekonomer vet ju att även förväntan om pengar kan vara nog så starka incitament.

Hat tip: Magnus Linton i DN