Att styra med incitament blir lätt fel

I måndagens Brännpunkt efterlyser Jan Sandberg, NTF, nytänkande inom trafikpolitiken och som exempel på lyckade åtgärder nämner han ett märkligt experiment som NTF genomförde tillsammans med Volkswagen. Istället för att bötfälla fartsyndare så anordnades ett lotteri där de som höll fartgränsen (30) utanför en skola kunde vinna en summa pengar. Resultatet blev sänkta hastigheter och slutsatsen NTF drar är att morötter fungerar bättre än piska.

Denna åtgärd kan tid första anblick verka sympatisk. Men man behöver inte vara allt för cynisk för att förutspå att möjligheten att vinna pengar på att köra 30 förbi en skola kommer att locka fler till att välja vägen förbi skolan. Så en åtgärd som syftar till att göra miljön säkrare för skolbarnen kan mycket väl leda till försämrad miljö för just de som man ville skydda.

Detta är ett tydligt exempel på att man måste tänka ett steg längre när man utformar ekonomiska incitament, eftersom folk kommer att reagera på dessa, inte bara som man vill. Ett annat uppmärksammat exempel (i alla fall i Uppsala) är hur målen till trafikpolisen för att utföra nykterhetskontroller är utformade. För att uppfylla målen ska ett visst antal förare kontrolleras. Eftersom det tar tid att bötfalla lagbrytare väljer polisen helt enkelt att utföra sina kontroller när sannolikheten att stöta på en onykter förare är som minst. På så sätt hinner man med fler kontroller på samma tid och uppfyller sina mål.

Tack till Per Engström för tipset!