Bankekonomens tidevarv

Krisen – eller snarare nationalekonomernas oförmåga att förutsäga densamma – har satt fokus på problemet med ökad vetenskaplig specialisering inom nationalekonomin. Å ena sidan finns forskningen kring finansiella marknader och deras imperfektioner. Å andra sidan finns frågan om banksektorns funktionssätt, struktur och regleringar. Å tredje sidan finns penningpolitiken och å fjärde sidan frågan om obalanser i världshandeln. Den som är expert inom ett fält är det med största sannolikhet inte inom ett annat.

Precis som Lars Calmfors nämner i den artikel som Daniel skrev om igår skapar detta problem för förståelsen för samhällsekonomin i stort. Då var och en endast känner till sitt eget forskningsfält så kommer forskarnas eventuella förslag till politiska åtgärder av naturliga skäl att beröra det egna specialområdet. Därmed riskerar åtgärderna att bara angripa symptom och inte de mer djupgående problem som gett upphov till dessa.

Detta mönster blir tydligt i diskussionen kring finanskrisen; finansekonomer som Viral Acharya och Hyun Song Shin ser värdepapperiseringen som den grundläggande orsaken till krisen. Makroorienterade betraktare som Ben Bernanke och Martin Wolf lyfter i stället fram sparandeöverskottet i Asien. Jeffrey Frieden ser originellt nog detta sparandeöverskott som orsakat av en för expansiv amerikansk finanspolitik medan Taylor-regelns skapare John Taylor – föga förvånande – ser Feds avvikande från denna regel som grundorsak. Och så fortsätter det.

beckerHar då ingen förmågan att se skogen för alla träd? Till skillnad från Calmfors, som är rätt negativ, så tycker jag mig se att denna kapacitet flyttats från enskilda akademiker till större organisationer. Bank of International Settlements (BIS) varnade tidigt för utvecklingen. Ken Rogoff och Ragu Rajan, båda tidigare chefsekonomer på IMF, gjorde detsamma. I Global Financial Stability Report lyfter IMF fram snabb kreditexpansion och hög extern skuldsättning som finansiella riskfaktorer (blått pekar på hög risk); just sådana faktorer som ekonomer ofta sägs ignorera. Även om det inte är så imponerande att varna för den finansiella krisen i oktober 2008 så pekade de beprövade erfarenheterna i organisationen i rätt riktning. Om rekommendationer och varningar sedan inte resulterar i praktiska åtgärder är det inte självklart vare sig ekonomernas eller organisationernas fel. Det är trots allt andra som fattar beslut.

Eftersom den vetenskapliga specialiseringen är både naturlig och nödvändig är en rimlig slutsats att de akademiska ekonomerna kommer att marginaliseras i debatten, inte för att de är irrelevanta utan då de har för snäva perspektiv. I stället kommer organisationer som har kapaciteten att sammanfoga den akademiska kunskapen till en helhet att få ökad betydelse. Eftersom det inte finns en vetenskaplig metod för hur kunskap från olika fält ska fogas samman är detta inte utan problem. Det är därför på gott och ont som jag vill hävda att vi står inför bankekonomens tidevarv.

Comments

  1. Järv says:

    Helt riktigt. Nationalekonomer förutsåg visst krisen men inte verklighetsfrånvända ekonomer inom akademin utan ekonomer i marknaden. Teori bör inte skiljas från praktik.

  2. pontus says:

    Men ekonomer som Christiano (et al.), Gertler, Woodford och Gali, arbetar uteslutande med att satta alla dessa marknader samman. Och om det ar nagonstans makroekonomin har misslyckats sa ar det ju dar.

    Med detta sagt, sa undrar jag om inte (de varldsfranvanda) ekonomerna uppfyller sin roll trots allt. Alla dessa pusselbitar lamnas till marknaden for att sattas samman. Och de verkar gora det ganska bra.

    PS. Olivier Blanchard, chefekonom pa IMF, ar en av personerna i NYT:s serieteckning intill Krugmans artikel. Detta till trots att IMF tidigt gick ut med varningar och att Blanchard redan i sin larobok fran 2007 varnade for en fastighetskris med foljande dropp i efterfragan. Jag vet inte varfor Krugman jagar honom sapass …

  3. davva says:

    Köper inte riktigt att Wolf i första hand lyfter fram asiens sparande som primärt, utan snarare, likt Robert Chiller att bostadsägare blev rakt av lurade av bankerna att skriva på papper som inte var i deras intresse på längre sikt.

  4. Pontus: Problemet med att bygga en ”grand model” är ju att den av naturliga skäl måste abstrahera från och kondensera många av de insikter som mer fokuserade modeller belyser. Kanske man kommer att lyckas bra med detta, men jag förhåller mig tvivlande. Risken är ju stor att man hamnar i en modell med ”många fria parametrar som förbättrar förklaringsgraden men inte prediktionsförmågan” (fritt i minnet efter P Rendahl). Samtidigt är detta inte alls mitt fält så jag svävar i total okunnighet i frågan.

    Järv: Nationalekonomerna i marknaden hade inte kunnat göra sitt arbete utan de insikter som mina (världsfrånvända) kollegor i akademin förmedlat.

    Davva: Då undrar jag om du läst Wolfs bok.

  5. pontus says:

    Jonas – Absolut. Och jag haller med. Jag menade bara att det ar dar nagonstans kritiken bottnar: Ni har inte lyckats med en ”grand model”, sa nu ignorerar vi alla era andra resultat (se tillexempel Kocherlakotas svar pa Krugmans artikel) och forlojligar de antaganden som kravs for att integrera alla marknader i en, tractable, modell.

  6. davva says:

    du menar hans senaste, nej det har jag inte. Dock läser jag hans artiklar i ft och han pratar mycket om reglering. Dock i omvänd form från hans förra bok (som jag läst)

  7. I sin senaste bok skriver han explicit att han anser att för mycket fokus har riktats mot problemen på själva finansmarknaderna. I stället ser han dessa problem som en manifestation av de billiga krediter som sparandeöverskottet i fra Kina och oljestaterna gav upphov till. När billiga krediter översvämmar marknaderna blir sedan incitamenten att prångla ut detta kapital mycket starka.

    Det ena behöver inte utesluta det andra. Wolf syn innebär inte att man behöver bortse från behovet av att ändra regleringen av finansmarknaderna.

  8. Christoffer Rydland says:

    Ett bra sätt att få intuition för hur alla aspekter i ekonomin hänger ihop är att läsa ekonomisk historia. Fördelen med att inte behöva kondensera verkligheten till en modell är att man kan beakta många aspekter. Att beskriiva hur olika variabler utvecklas över tid leder möjligen inte till grand theory, men det ger en viss intuition, exempelvis i vilken ordning olika saker brukar hända, vad som är likadant i krisförlopp, vad som kan variera, hur det institionella ramverket samspelar med marknaden etc.

    Det vore intressant att utvärdera prognosmakarna mer systematiskt. Själv minns jag att Jan Häggström, SHBs chefsekonom, började tala om en ”superkonjunktur”. När folk börjar tro att man brutit sig ur de normala konjunkturcyklerna, då kan man nog misstänka att det sker överinvesteringar.

    Det knepiga är väl att prognosmakarna i viss mån påverkar det de studerar. Det är som om molnen lyssnade på sjörapporten och sade till varandra att kolla det är ett häftigt lågtryck på gång vid Tyska banken, dit drar vi! Aktörerna på marknaden lyssnar dels på prognosmakare, men i olika grad de ser de även till vad andra gör, och vad som hänt tidigare. Det är svårt att tro att denna process skulle gå att mäta eller modellera.

    Av samma skäl är det tro att investmentbankernas ekonomer har varit så goda siare innan krisen. Deras prognoser åker rakt in i Excellarken för analytikerna, som utfärdar köpråd osv. Det borde rimligen ha inneburit en mjukare och tidigare landning än vad som nu skedde.

    Att det är svårt att förutse en kris är en sak. Det är intressant fråga är om man skall lägga det oket på någon. Det bekymmersama är väl hur prognoserna har varit när krisen väl hade utlösts! I den situationen verkar förvirringen ha varit total.

  9. e.lind says:

    Kenneth Arrow hade 2008 en artikel som sammanfattar problematiken bra:

    ”The root of this financial crisis is the tension between wanting to spread risk and not understanding its consequences”

    Risky business

    Lösningen förefaller vara att skapa ett regelverk som underlättar riskspridning, men som utesluter produkter som är för komplexa för att förstås av marknadernas aktörer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s