Häromdagen släppte Folksam en rapport om börsbolagens styrelser och ledningar. Bakom står bolagets affischnamn i dessa frågor, Carina Lundberg Markow. Rapporten presenterar ett “kompetensindex” där börsbolagens styrelser och ledningsgrupper graderas uifrån deras sammansättning i termer av kön, ålder, utbildning, och ledningsfunktion. Vid en närmare granskning framgår emellertid att kompetensindexet är en usel skapelse som inte alls återspeglar den riktiga kompetensen i ett företags ledning. Detta intellektuella haveri rör dock knappast Markow i ryggen eftersom hennes syfte i själva verket är att skapa maximal medial uppmärksamhet för sin egen agenda men framför allt sin arbetsgivare Folksam.
Forskningen har länge stött och blött frågan om styrelse- och ledningssammansättning och dess inverkan på företagens prestanda. De flesta anser att det finns en avvägning mellan bredd och kommunikation. Medan olika perspektiv och kompetenser skapar en bredd och komplettering finns en risk att olikheterna går ut över kommunikationen mellan gruppens medlemmar som i förlängningen fördröjer eller rentav omöjliggör viktiga beslut. En bra forskningsöversikt finns här.
Men i Markows värld finns inga sådana avvägningar. Hon slår nämligen fast hur det ligger till på riktigt: “Utgångspunkten i Folksams Kompetensindex är att homogena grupper begränsar företags möjligheter att förstå och förhålla sig till omvärlden.” (s. 8).
Än mer anmärkningsvärt är dock hur det s k “kompetensindexet” är konstruerat (s 9-10). Här har Markow samlat information om ålder, kön, examen, år i styrelsen/ledningen samt funktion i ledningen. Därefter har en kvot beräknats för varje variabel och företag:
- Könskvot: antal kvinnor delat med antal män.
- Ålderskvot: antal under medianen bland alla styrelseledamöter/ledningspersoner delat med antal över median.
- Examenskvot: antal med antingen ekonomisk eller teknisk examen delat med totalt antal ledamöter.
- År i styrelsen-kvot: antal över medianen bland alla styrelseledamöter/ledningspersoner delat med antal under median.
- Funktion i ledningen-kvot: antal med “intraorganisatoriska funktioner” delat med antal med “interorganisatoriska funktioner”. Den första definieras som havandes begränsade omvärldskontakter (ekonomi, produktion, FoU) medan den andra har frekventa omvärldskontakter (VD, IR, affärsutveckling, marknad/försäljning).
Slutligen har ett ovägt medelvärde beräknats av dessa kvoter, vilket utgör kompetensindexet där 0 är sämst och 1 är bäst. För tydlighets skull har Markow satt ett betyg 1-5 utifrån en normalfördelad betygsindelning av kompetensindexet (topp-7% för betyget 5, nästföljande 24 % får betyget 4, nästföljande 38% får 3 osv).
Det finns en rad besynnerliga inslag i detta. Ett är synen på ålder: ju fler relativt äldre ledamöter desto mindre kompetent styrelse och ledning. Jag undrar vad Marianne Nivert skulle säga om det. När det gäller ledningsfunktionskvoten är jag dåligt insatt i såväl uppdelning som behovet av omvärldskontakter, men för en lekman framstår den som ett typexempel på en skrivbordskonstruktion. Än mer besynnerligt är hur Folksam rätt och slätt klumpar ihop dessa vitt skilda bakgrundsfaktorer till ett ovägt medelvärde som sedan kallas kompetensindex.
Folksams bild av kompetens i näringslivet är fyrkantig och förenklad. Inte på något sätt beaktas huruvida företagen själva vet vilken kompetens just de behöver för att möta sina specifika utmaningar som t ex utländsk konkurrens eller strukturomvandling. Man kan heller inte behandla alla tekniska och ekonomiska utbildningar som en enhet; det finns variationer inom dessa vilka kan passa bättre eller sämre för ett företag. Folksam bortser även från andra viktiga variabler som t ex internationell erfarenhet, tidigare karriär mm.
Det är synd att Markow och Folksam inte ger ett bättre bidrad till den viktiga övergripande diskussionen om företagens styrning och lönsamhet. Frågan är dock om de alls är intresserade av att göra detta. Kanske handlar allt detta i slutändan om att skapa medial uppmärksamhet för det egna varumärket. Och här kommer Markow säkert att lyckas. Tur då att Folksam kommer ut särskilt väl i Markows index: bolaget skulle, om det vore börsnoterat, tillhört de “tio bästa företagen” enligt Markows index. Man ska inte bita den hand som föder en.
Ekonomistas 
Bland det roligaste med detta index är att det inte alls är begräsnat mellan 0 och 1. Om t ex alla medelmmar i en styrelse är kvinnor så blir det totala indexet oändligt.
På motsvarande sätt med Ålderskvot och År i styrelsen-kvot.
“Om t ex alla medelmmar i en styrelse är kvinnor så blir det totala indexet oändligt.”
Jag tror snarare det är så att värdet då är odefinierat.
Om utgångspunkten för Folksams index är att en homogen styrelse är mindre kompetent är det också besynnerligt att indexet alltid ökar ju fler kvinnor relativt män som sitter i styrelsen (bortsett från att det inte är definierat om det inte finns några män, vilket inte lär vara fallet i något börsbolag)
Det är lite beklämmande att det verkar vara en disputerad person som skrivit rapporten. Undrar om den skulle klara av ett uppsatsseminarium på kandidatnivån?
Bortsett från de rent matematiska invändningarna, även om jag personligen myser vid den, för all del felaktiga, tanken enbart kvinnor=oändlig kompetens, så finns det ju verkligen saker att invända emot. Åldern. Ofta kan väl historielöshet vara en fara i en styrelse. Så uppstår lättare panikungar. Erfarenhet kan inte vara av ondo. Sedan har vi examenskvoten. Här verkar inte alls ha tagits hänsyn till i vilken bransch företaget är verksamt i. Ett företag verksamt i tjänstesektorn är kanske inte så gynnat av en massa kompetens inom tekniksektorn? Och ett byggföretag gynnas väl inte direkt av en massa kompetens i internationell marknadsföring. Borde här inte finnas någon form av anknytning till företagets verksamhet?
Överhuvudtaget saknar jag just detta. Erfarenhet i branschen. Har det inte någon betydelse för deras arbete att någon kan branschen? Vet hur just den branschen reagerar, vilka mekanismer som styr uppgång och nedgång?
Sedan kan väl en i allmänhet “dålig” styrelse räddas av två-tre riktigt bra ledamöter som har mandat från starka ägare?
Komplexiteten i hur ägarrepresentanterna i styrelsen agerar kan knappast frikopplas från vilka intressen ägarna vill att de driver. Företagen är väl rimligen ägarstyrda snarare än styrelsedrivna?
Handlar inte intresset för styrelsesammansättning att det är enkelt att utvärdara företag på just den här punkten och få precis det resultat av utvärderingen som man vill. Är man intresserad av snoppräkning så kan man räkna snoppar i styrelsen. Är man intresserad av att förstärka betydelsen av ålder så är det enkelt gjort. Osv?
Carina heter hon väl?
Korrekt. Jag har ändrat. Tack!
Vilken medianålder är det man jämför med? Medianåldern för alla styrelseledamöter i samtliga börsbolag? Medianåldern för de anställda på företaget? Medianåldern för befolkningen?
Annars kan jag bara hålla med samtliga föregående talare. Indexet låter inte så genomtänkt och/eller relevant.
Ha ha, roligt skrivet. Jag önskar det vore sant. Att jag inte biter den hand som föder mig alltså. Det är dessvärre en av mina paradgrenar. Men jag heter Carina. Camilla det är hon musikkritikern.
Carina, ledsen för det felaktiga namnet. Det påpekades av annan redan tidigare och är ändrat i inlägget.
Men bortsett från namnfel, vad säger du om de mer substantiella kommentarerna som jag och flera i kommentarsfältet har på er rapport?
Att Folksam håller på med Social Responsible Investing,
SRI, i allmänhet och inom det området med könskvoterade styrelser har väldigt lite att göra med att de vill påverka kompetensen i styrelser eller snedvriden könsfördelning.
Folksam’s varumärke inom kapitalförvaltnings området var uruselt eftersom deras kapitalförvaltning var urusel. Vi brukade skämtsamt säga att:
“Den som pensionssparar i Folksam får leva på vatten och bröd och den som pensionssparar i TryggLiv samt Skandia får leva på mjölk och honung”
Det gäller fortfarande förutom att det inte längre går att nyspara i g:a TryggLiv.
Folksam var tvungna att attrahera sparare när pensionsreformen genomfördes och när tjänstepensionssystemen lades om till egna personliga konton. Eftersom Folksam inte kunde konkurrera med vare sig låga avgifter eller hög historisk avkastning valde de istället en annan approach, SRI.
Det visade sig vara en mycket framgångsrik sådan och de har fortsatt. Deras kundgrupper är i allmänhet allt statligt och kommunalt anställda men i synnerhet kvinnor.
Att indexet är gallimatias spelar då ingen roll, det sänder rätt signaler till Folksam’s tilltänkta kunder oavsett om resultatet uteblir.
Personligen bryr jag mig inte ett enda dugg om SRI utan är endast intresserad av hög riskjusterade avkastning över index efter avgifter. Storleken på avgiften irrelevant.
Jag studerade SRI ingående när detta fenomen dök upp inom institutionell förvaltning i slutet på 90 talet. Min slutsats var att det endast var varmluft, det ger varken bättre avkastning samt ger ingen mätbar effekt när det gäller att få företag att “ta sitt sociala ansvar”. De enda som gynnas av det är SRI konsulter samt olika intressegrupperingar.
Jag tappade helt intresset när jag intervjuade en av de nya AP fonderna och frågade dem vad de menade med SRI. SRI är i betraktarens öga. Det skiljer från vilken kultur du kommer, vilken politisk åskådning du har samt din religiösa bakgrund. AP fonderna valde det mest universella, att följa FN:s konventioner och FN:s organisationers utlåtanden.
Jag ställde då den elaka frågan hur det kommer sig att AP fonderna valde att investera i vapen, tobak och alkohol. Detta eftersom 99 % av alla SRI fonder och förvaltare väljer bort dessa. Svaret jag fick var att eftersom svenska staten har intressen i alla dessa var de undantagna. Ridå!
Sak samma med Folksam, endast ett spel för galleriet. Det som gäller är att synas bry sig inte om det verkligen ger effekt!
Om ansvarsfulla investeringar ger en högre avkastning och en lägre risk kan (och bör) diskuteras. Det är minst lika intressant som att diskutera om andra former av aktiv förvaltning, t.ex. investeringar i bolag med låga PE-tal, är lönsamt eller inte. Min uppfattning är att varken risker eller möjligheter inom bolagsstyrningsområdet, miljöområdet eller när det gäller sociala frågor är fullt ut prissatt av marknaden.
När det gäller den elaka frågan till någon AP-fond om varför investeringar i vapen, tobak och alkohol var tillåtna vill jag ge ett annat svar än Alex II tidigare fått. AP-fonderna har till uppgift att förvalta hela svenska folkets pensionskapital. Människor kan varken välja vilken fond som ska förvalta pengarna eller välja bort någon förvaltare. Att i det läget generellt förbjuda investeringar i bolag som är verksamma inom helt lagliga sektorer kan inte vara förenligt med uppdraget. Om vi tror att investeringar i dessa sektorer ger en riskjusterad avkastning i linje med vad som förväntas i andra bolag är en helt annan fråga som avgör om investeringar ska ske eller inte. Det är viktigt att skilja på vad som ska vara tillåtet och vad som kan vara en lämplig investering.
Låt mig klargöra en sak.
Jag anser inte att Folksam är så cyniska att de inte tror på den underliggande premissen SRI. Lundberg Markow har ett mycket stort eget patos i frågan.
Det jag ville påvisa var att Folksam koncernen inkluderat KPA valde av konkurrens skäl att fokusera på SRI. Ingen annan gjorde det vid den tiden. De skapade ett av de första indexen på SRI området tillsammans med SRI konsulten Green Index.
Det jag ville visa var att god vilja och goda intentioner inte alltid, oftast, inte leder till goda resultat.
Vidare är som jag skrev SRI i betraktarens öga och inte något som bör påtvingas andra.
SRI har hittils, om jag kommer ihåg rätt inte lyckats med sitt uppsåt:
– Avkastningen är inte högre riskjusterat
– SRI har inte lett till att företagen blivit ner “socialt ansvariga”. Jag mäter inte vad de säger utan vad de gör
– SRI har fått mycket allvarliga konsekvenser gör fattigdoms bekämpning i tredje världen, tex har kravet på att förbjuda barnarnete i ett flertal länder istället lett till barnprostitution
– SRI har kommit att användas av protektionistiska fackföreningar och företag för att förhindra frihandels avtal, nu senast i USA. Ställ er frågan hur Sverige hade sett ut idag om SRI hade tillämpats i Sverige mellan 1870-1970? Hade Sverige då gått från ett av de fattigaste och mest under utvecklade länderna till ett av de mest utvecklade länderna med en obruten BNP tillväxt i 100 år?
Kompetens i styrelser är en komplicerad fråga. Som representant för Första AP-fonden i ett antal valberedningar har jag haft anledning att begrunda hur en optimal styrelse ska sättas samman. Generaliseringar är svåra att göra. Olika företag kommer vid olika tidpunkter att behöva styrelseledamöter med olika kompetenser. Utgångspunkten i Folksams undersökning är att homogena styrelser fungerar sämre än heterogena styrelser. Även om det är möjligt att finna exempel på motsatsen är det en utgångspunkt som jag delar. Dock är det heterogenitet i sättet att resonera och angripa problem som eftersträvas för att diskussionerna i en styrelse ska bli mer allsidig – en kognitiv heterogenitet. Denna är svår, för att inte säga omöjlig, att mäta. Istället är man tvungen att använda proxyvariabler (kategorier) som mått på heterogeniteten. En svaghet i Folksams undersökning är att man inte diskuterar varför de valda kategorierna har använts. Det finns åtminstone några kategorier som helt saknas i undersökningen. Erfarenhet av företagsledning, marknadsföring och internationell erfarenhet är några sådana kategorier som brukar tillmätas stor betydelse. Att Folksam sedan definierat kategorierna mycket grovt och använder ett ovägt genomsnitt gör inte saken bättre.
När det gäller konstruktionen av indexet har en missuppfattning spritt sig på bloggen. Indexsiffran för varje kategori (förutom utbildning) konstrueras genom att det lägsta antalet (tex kvinnor) divideras med det högsta (tex män). Det innebär att siffran kommer att ligga mellan 0,0 och 1,0. Konstruktionen blir ändå i några fall underlig. Givet att medianen för ålder är 57 år får två styrelser med ledamöter som är 56, 56, 58 och 58 år samma höga indextal som en styrelse med ledamöter som är 29, 45, 63 och 85 år. Som mått på heterogenitet lämnar konstruktionen mycket att önska.
Sammanfattningsvis är Folksams undersökning långt ifrån perfekt men den har i alla fall fört med sig en intressant diskussion här på bloggen.
Ossian Ekdahl,
Det du säger är helt riktigt. Jag utelämnade detta argument jag då fick som en vidare förklaring. Just att svenska staten, indirekt medborgaren, äger intressen i vapen, alkohol, spel, tobak.
Det jag ville visa med argumentet var att varför tillämpa SRI på annat? För mig är det hyckleri på en högre nivå. Å ena sida är det tillåtet att investera i vapen, tobak, spel, alkohol eftersom jag äger det eller indirekt tvingas investera i det för att sedan med andra handen peka finger åt de som investerar i vad svensk lagstiftare anser skadligt.
Det är i mina ögon som att säga att “Mins synder får avlatsbrev, är förlåtna men dina gör att du hamnar i helvetet om du inte bekänner dina synder och slutar synda.”
När det gäller att erhålla högre riskjusterad avkastning över index kan vi diskutera detta. En vedertagen sanning är att det inte går. Det är dock en sanning med mycket stor modifikation. Den sanningen gäller endast på transparenta marknader och på stora index. All forskning jag sett utgår från stora breda index såsom S&P 500, motsvarande i Sverige och Europa. När det gäller små marknader, esoteriska tillgångslag, illikvida och icke transparenta marknader och tillgångslag gäller detta i mina ögon inte. Det är möjligt att jag har fel men trenden inom storskalig institutionell förvaltning talar sitt tydliga språk. Tillgångsfördelningen, asset allocation, går mot 60-70 % extremt passiv förvaltning å ena sidan samt de resterande 30-40 % ultra aggressivt.
“Ålderskvot: antal under medianen bland alla styrelseledamöter/ledningspersoner delat med antal över median”
Är jag helt fel ute om jag säger att denna kvot per konstruktion alltid borde bli ett? Eftersom medianen är definierad enligt “Medianen är det tal i en mängd som storleksmässigt ligger så att det finns lika många tal som är större än och mindre än medianen.”
Skumt
/J
http://agarstyrning.folksamblogg.se/2010/11/29/nojda-styrelseledamoter-och-en-missnojd-docent/
Jo men det har jag ju
Nöjda styrelseledamöter och en missnöjd docent
Carina Lundberg Markow | 2010-11-29 | Kategori: Carina Lundberg Markow, Ej kategoriserade, Jämställdhet, Styrelser, Svenskt Näringsliv | Inga kommentarer | [Edit] Sajten Ekonomistas har läst Folksams Kompetensindex 2010. Docenten i nationalekonomi Daniel Waldenström är måttligt imponerad. Det är ”en usel skapelse som inte alls återspeglar den riktiga kompetensen i ett företags ledning. Detta intellektuella haveri rör dock knappast Markow i ryggen eftersom hennes syfte i själva verket är att skapa maximal medial uppmärksamhet för sin egen agenda men framför allt sin arbetsgivare Folksam.”
Docenten menar att vi borde ha beaktat huruvida företagen själva vet vilken kompetens just de behöver för att möta sina specifika utmaningar som t ex utländsk konkurrens eller strukturomvandling. Här är han något på spåren. Problemet är just att det finns ett och annat att önska beträffande styrelseledamöternas självinsikt på detta plan.
Michaël Berglund Executive Search har faktiskt undersöktdenna fråga och funnit att VD:arna i bolagen är långt ifrån nöjda med sina styrelserf. Bara hälften av VD:ar som svarat i deras undersökning anser att styrelsen har kompetens och erfarenheter för att utveckla bolagets strategiska arbete. De tycker också att för lite tid sätts av för att diskutera företagets strategi. Styrelseordförandena är dock väldigt nöjda med sin egen kompetens. Här är 89 procent nöjda.
Styrelseutvärderingsföretaget Boardment har gjort liknande studier och funnit samma något självgoda tendens. Ledamöterna bedömer sitt egna arbete som utomordentligt gott. (De manliga styrelseledamöterna tenderar att värdera sina insatser något högre än kvinnliga ledamöter).
Detta väcker frågan om det verkligen är rätt personer som sitter i svenska styrelser eller om ambitionsnivån och självkritiken hos styrelsen ligger på rätt nivå.
Folksams Kompetensindes 2010 gör inte anspråk på att ge en helt uttömmande bild av hur det är ställt med kompetensnivån i styrelserna. Vi har undersöktkompetensen hos drygt 3 300 ledamöter i 255 bolags styrelser och ledningsgrupper medutgångspunkt från de uppgifter som anges i företagens årsredovisningar. Några mer detaljerade beskrivningar över vilket kompetensbagage de olika personerna medför finns inte att tillgå. Detta hindrar naturligtvis inte att detta skulle kunna göras, något för Institutet för Näringslivsforskning ? Institutet, där docenten håller hus i vardagen, är finansierat av Svenskt Näringsliv och har en gedigen erfarenhet av näringslivs forskning och skulle säkerligen kunna ge ett vetenskapligt perspektiv på den komplicerade frågan om varför manliga civilekonomer i medelåldern är de personer som är mest lämpade att styra och leda våra företag. Docenten är visserligen enligt sin beskrivning mest intresserad av Income and wealth inequality; Taxation; Historical financial development; Sports economics men det finns kanske någon annan bland de 20 männen och 3 kvinnorna i forskarstaben som skulle kunna finna detta ämne intressant.
Carina, ett tips om du vill se mer forskning om ägarstyrningsfrågor: titta vilka som vinner Vinnovas utlysning Centrum för finansmarknadsforskning. Den som vinner kommer att från staten få 30 miljoner kronor varje år i 10 år — sammanlagt 300 miljoner kronor — för att forska om finansfrågor. Därtill kräver staten privat medfinansiering på åtskilliga miljoner.
Finansforskarna i Sverige kommer därför att gödas rejält under kommande år och vi kan bara hoppas att eftersatta områden som t ex forskning om svensk institutionalia, ägarstyrning, incitamentsersättning mm nu kommer att beforskas.
Betrakta följande två påståenden:
A. “Svenska styrelsers kompetens lämnar en del övrigt att önska.”
B. “Folksams kompetensindex för styrelser är ett rimligt verktyg för att mäta och utveckla kompetensen i svenska styrelser.”
OAVSETT vad man svarar på A så kan man svara ett rungande NEJ på B.
Jag tror att det ligger en del i A medan jag tvivlar starkt på B. Points for effort, though.
Det som VERKLIGEN är en viktig kompetens* i styrelser är ägarförankring. Det vore intressant att mäta hur långt från ägarna olika styrelser står. Kött-och-blod-ägare kan sitta direkt och fysiskt i styrelser. OPM-tjänstemannastaber är oändligt långt ifrån de verkliga ägarna. Något för Folksam att fundera över.
// J
*) “Kompetens är ett samlingsbegrepp för en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter.” / Wikipedia
Och andra sidan kan man se det från det praktiska hållet också. Vem tusan garanterar att det finns någon kunskap överhuvudtaget hos ägarna?
Att ägarna skall ha en representation i styrelsen, är självklart, de behöver ha insyn i hur deras pengar avänds,
Ett styrelseproffs för insikten på industriledningsnivå, en jurist, resten områdesintresserade. Allt annat är barlast.
“Vem tusan garanterar att det finns någon kunskap överhuvudtaget hos ägarna?”
Det kan väl ingen garantera, men varför skulle det vara intressant? Det är ju deras bolag.
Även totala spånskallar omfattas av äganderätt. Viktig princip.
Det jag avser med “kompetens” i fråga om ägarförankring är insikt i och förståelse för vad ägarna vill och hur de tänker, d.v.s det som behövs för att agera i deras intresse.
Jag skall denna gången vara extremt övertydlig. I nittionio fall av hundra vill ägarna tjäna pengar. Om deras okunnande i det befintliga bolaget eller tillverkningsindustrin, skulle på något sätt vara avgörande för vinsten i bolaget, så skulle det med säkerhet vara till det sämre, kortsiktigare, mer vinstutdelningsgivande hållet och då skulle den gamla devisen fortfarande gälla:
Första generationen bygger bolaget, andra underhåller det, den tredje slösar bort det.
Styrelsen skall i första hand bestå av folk som vill företagets bästa, inte sitt eget.
Det ena ger så småningom det andra.
Eller som de gamla Kineserna uttryckte det:
Oxen är långsam, men jorden tålmodig
PS, Johan
Styrelsearvodena skall naturligtvis bestå av incitamentarvode, gå företaget dåligt, inget arvode alls, vilket skulle gallra bort alla “gratisätarna” från styrelsebordet.
Vill Du har fler kreativa förslag?
“Styrelsen skall i första hand bestå av folk som vill företagets bästa, inte sitt eget.
Det ena ger så småningom det andra.”
Nej, styrelsen skall i första hand bestå av folk som vill ägarnas bästa. Företaget finns till för deras skull, ingen annan.
“Könskvot: antal kvinnor delat med antal män.”
Kul. Med detta mått har partiet Feministiskt initiativ den mest kompetenta styrelsen av alla: 10 kvinnor och en män.
http://www.feministisktinitiativ.se/styrelse.php
Med en könskvot på 10 slår de alla företag på Folksams rankinglista – även om Fi skulle råka ha noll på alla andra variabler.
Nu kan man invända att Folksams kompetenskvot inte avser styrelser för politiska partier, utan bara styrelser för företag. Men tänk då vilket lysande företag Fi skulle bli om man lämnade politiken, och lät börsnotera sig i stället!
Emil
I det fallet har vi divergerande uppfattningar. Jag ser inte ens en möjlighet att komma överens där. Det är en kausalitetsfråga och möjligen också en generationsfråga.
@Kristian
Vad menar du med generationsfråga?
När det gäller sakfrågan är i vilket fall föreställningar som den att ett företags verksamhet (i betydelsen allt som styrelsen styr över) enbart är intressant för sina ägare grovt förenkla(n)de och dessutom farliga. Det finns beslut som inte medför någon form av (positiv eller negativ) externalitet men de är relativt få. Alla andra beslut motiverar en samhällelig medvetenhet och eftertanke. Det betyder självfallet inte att man ska alltid reglera eller intervenera, eftersom detta kan leda till än värre utfall, men bilden av företag (och därmed dess ledningar) som enbart intressanta för sina ägare är både empiriskt och normativt problematisk.
Vad har du för källa för att det vore normativt och empiriskt problemetatiskt? För mig vore det normativt önskvärt och jag upplever att det finns en överväldigande historisk empiri för att det är helt överlägset att låta företagen sköta sig själva. Laissez-faire du vet.
Pelle
Jag refererar till en “modernare slarvergeneration” av styrelser(gratisätare, drivankare och eventuellt politiska yrkesdagdrivare) och vd:ar som tex lg skulle tillhöra om han tilläts styra. Det ytliga ägarintresset samt det kortsiktiga vinstintresset verkar inte längre se industrier som bikupor, vilka har en befruktande effekt på sin omgivning, utan som singulärt fungerande “slot machines”, ett i mitt tycke konsekvenslöst sätt att se på industri överhuvudtaget.
Men jag är som sagt pensionär.
Pensionär vid 62?
Kristian,
1) det finns inget som sager att en agarsynvinkel skulle sta i motsats till langsiktighet.
2)de flesta i styrelser kommer fran generationer narmare din an min, det ar inget fel i detta men man kan definitivt inte pasta att de skulle komma fran en “modernare slarvergeneration”)
3) politiska yrkesdagdrivare brukar bry sim mycket om politisk korrekthet och mycket lite om avkastning for agarna
4) ett foretag som drivs for agarnas skull kan mycket val fortfarande ha en “befruktande effekt” pa sin omgivning som en externalitet eller for att agarna vill det: aven om man i ekonomisk teori brukar utga fran att agarnas intresse ar avkastningsmaximering (inte vinstmaximering) sa brukar agarna i verkligheten aven ha andra drivkrafter – det viktiga ar att foretaget tillhor dem och ingen annan, alltsa ar det de som skall bestamma vad som skall goras med foretaget och ingen annan.
Emil
Jag håller helt med Dig om vad Du skriver, men det är inte alltid vad som i verkligheten inträffar. Inte ens sällan…
PS Emil
Dessutom är ägarintressena i hög grad beroende av om ägarna har startat företaget eller om de inköpt det som penningplacering. avskaffande av konkurrens, slaktande och säljande av de lönsammaste styckena etc. Också en i hög grad befintlig generationsskillnad.