Saknas: penningpolitiskt protokoll

English translation.
Riksbankens penningpolitik är för närvarande inkonsekvent. Det skapar osäkerhet, vilket i sin tur försvagar penningpolitikens effektivitet. De utförliga penningpolitiska protokollen är en viktig del i Riksbankens kommunikation. Märkligt nog saknas ett sådant protokoll från Riksbankens senaste penningpolitiska beslut, vilket skapar ytterligare osäkerhet om penningpolitiken. Det är viktigt att penningpolitiken är tydlig och trovärdig. Det ökar Riksbankens möjligheter att uppnå samstämmighet bland ekonomiska beslutsfattare om den framtida ekonomiska utvecklingen och minskar därmed deras osäkerhet, vilket är bra för ekonomin.

Den 11 februari beslöt Riksbanken att sänka reporäntan till -0,1 procent och att köpa statsobligationer för 10 miljarder kronor. Martin Flodén reserverade sig mot obligationsköpen med följande motivering i det penningpolitiska protokollet:

 Flodén tror dessutom att köp av statsobligationer i den svenska kontexten har störst potential att påverka räntor och höja inflationsförväntningarna om köpen presenteras som en del av en systematisk penningpolitisk strategi. Det blir då problematiskt att köpa statsobligationer när marknadsräntorna redan är avsevärt lägre än vad som följer av den räntebana som presenteras i utkastet till penningpolitisk rapport. Ett annat sätt att beskriva detta är att obligationerna är övervärderade om man litar på reporäntebanan.

Flodén uttryckte att han är rädd att kommunikationen kring vad Riksbanken försöker uppnå med obligationsköpen blir otydlig om Riksbanken inte samtidigt har en reporäntebana som är lägre än, eller åtminstone i grova drag förenlig med, de obligationspriser som råder på marknaden. Flodén sa att det för honom därför känns främmande att nu köpa statsobligationer utan att samtidigt göra en stor nedrevidering av reporäntebanan.

Samma poäng gjorde Stefan Palmqvist i ett inlägg på Ekonomistas. Han visade att det finns ett växande gap mellan Riksbankens och marknadens räntebanor från och med andra halvåret 2016. Men trots att Riksbankens räntebana ligger över marknadens vill Riksbanken pressa ned de litet längre räntorna ytterligare, vilket är motsägelsefullt och inkonsekvent.

Det är märkligt att ingen av de fem övriga direktionsmedlemmarna kommenterade Flodéns resonemang i protokollet om penningpolitikens otydlighet och inkonsekvens.

Den 18 mars fattade Riksbanken beslut om ytterligare en sänkning av reporäntan – till -0,25 procent – och ytterligare köp av statsobligationer – nu för 30 miljarder kronor. Penningpolitiken blev därmed ännu mer otydlig och inkonsekvent. Det skulle vara intressant att få veta hur direktionsmedlemmarna motiverade sitt senaste penningpolitiska beslut, om Martin Flodén var oenig med de övriga och i så fall om och vad de svarade honom.

Tyvärr kommer vi inte att få veta hur diskussionen gick. Det penningpolitiska beslutet fattades nämligen för första gången sedan den första direktionen tillsattes 1999 på ett vanligt direktionsmöte, inte på ett penningpolitiskt möte. Vid direktionsmöten skrivs inga diskussionsprotokoll där man kan följa ledamöternas resonemang.

Att beslutet inte fattades på ett penningpolitiskt möte i enlighet med Riksbankens praxis är märkligt i sig. Vid de två tidigare tillfällen då Riksbanken fattat penningpolitiska beslut mellan ordinare möten – vid en internationellt koordinerad räntesänkning sex dagar efter 11 september 2001 och i samband med konkursen för Lehman Brothers hösten 2008 – har detta skett vid extra penningpolitiska möten med utförliga penningpolitiska protokoll. Så inte denna gång. Varför?

Comments

  1. Vicke says:

    Instämmer. Motviljan att publicera åtminstone mötesanteckningar kring beslutet den 18 mars är knappast förenlig med ambitionen att vara en öppen centralbank. Stefan Ingves sade vid presskonferensen att beslutet hade varit enigt, men det var också allt.
    Problemet är väl att just dessa åtgärder i princip förbereddes i samband med eller strax efter det penningpolitiska mötet i februari, vilket illustreras av att en fyrsidig protokollsbilaga (utan diskussionsanteckningar) kunde publiceras omedelbart efter mötet den 18 mars.
    Efter att ha observerat att varken minusränta eller obligationsköp orsakat några allvarligare störningar, och efter att kronan stärkts i allt för snabb takt, var troligen diskussionen den 18 mars minimal, beslut fattades troligen snabbt i enlighet med vad som förberetts tidigare.

  2. Riksbanken kan lösa vår deflation, varför har riksbanken slutat vara en lender of last resort? Riksbanken är laglig utgivare av pengar, det kan lösa deflationen.
    Riksbanken ska köpa upp statspapper direkt av staten som är öronmärkta till infrastrukturen, riktiga jobb skapas direkt när järnvägen repareras och vägar repareras och byggs.
    Pengar kan även gå till bostadsbyggen.

    Bernanke läste på om 30 talsdepretionen, det går inte att spara sig ur en djup kris.

    • När ska vi trycka pengar?
      Nu kan ekonomin på sikt återhämta sig, men tänk om en katastrof inträffar.
      En komet slår i vattnet utanför Oskarshamn, förstör alt med en 40m hög flodvåg, Oskarshamn är bota hela kusten nertill Mönsterås bruk är borta, bruket är bara ett stålskelett.
      Inga försäkringar visar sig gälla, banker företag privatpersoner är utblottade.
      Riktig massarbetslöshet uppstår där 30% är arbetslösa, deflationen är 15%.
      Vad gör vi om det händer?
      1. som nu inga pengar trycks.
      2. riksbanken trycker pengar för att få igång återuppbyggnaden.

      Alternativ 1 har vi prövat vid 30 talsdepressionen, vi hade guldstandard och inga pengar kunde tryckas.
      2 använde USA 2008 QE och en låg ränta i början av krisen ( inte så bra exempel)
      1 används på Grekland

      Konjunktursvängningar kan hanteras med reporäntan men inte riktigt stora kriser.

      Riksbanken vet nog inte riktigt vad dom ska göra nu därför är det tyst.

  3. Hugo André says:

    Problemet skulle väl helt enkelt kunna vara att Riksbankens styrelse vägrar förstå att man för att nå målen om låg arbetslöshet och stabil inflation på 2% kommer vara tvungen att hålla reporäntan mycket låg under flera år framöver. De vägrar acceptera att den naturliga wicksellianska räntan har fallit kraftigt jämfört med tidigare decennier. Denna förklaring är konsistent med Riksbankens för tidiga räntehöjning år 2010-11.

  4. Penningpolitiken är i dagsläget nästintill obetydlig. Nu handlar det om investeringar, främst statliga vilka genom absurda regelsystem blir till noll och intet, nålpengar. Att överhuvudtaget tro att privata pengar skulle komma på iden att investera i offentliga göranden är naivt. Någon måste agera som initiativtagare, någon som har förmågan att se till helheten utan att snegla på vinstintressen hos privata aktörer. Privata aktörer brukar klara sig själva bara de får spelreglerna klara för sig. Antingen får staten höja taken för underskott och statsskuld eller så får riksbanken trycka nya som direkt riktas till statsbudgeten, ”skuldsedlarna” läggs inte ut på marknaden förrän ekonomin visar sin uppsida. Det tål att upprepas: Pengar är inte målet, de är medlen och kan aldrig bli en bristvara i en tänkande ekonomi som uppger sig för att vara demokratisk.

    • ” ”skuldsedlarna” läggs inte ut på marknaden förrän ekonomin visar sin uppsida. ”
      Det är en till lösning som är ok.
      Dagens kris där vill inte företagen låna eller så får dom inte låna.
      Staten får inte låna se budgetregler.
      Det är bara till bostadsbubblan krediterna går.
      Hur tänker riksbanken? reporäntan har nått vägs ände ska vi införa negativ ränta på bolånen också så direktören får betalt för att låna till sin drömvilla i skärgården?
      Sen får han 100 tusen kronor av staten till huslånet (ränteavdraget)

      Med nya riksbankspengar som lånas ut till staten till noll ränta och bara amortering när ekonomin tar fart skulle ta oss ur dagens problem.
      Pengarna ska bara gå till ren infrastruktur som ger jobb till våra arbetare exempelvis järnvägsreparationer.
      Vi kunde sätta fart på bredbansutbyggnaden varenda entreprenadföretag i byarna få fullt att göra.
      Marknaden gör inget åt vår infrastruktur.
      ADSL skall finnas i alla telestationer så den tekniken kan användas fult ut, nu kan folk som bor nära stationen inte få IP tv därför att dom inte vill investera i den senaste ADSL tekniken.
      Statligt ägda master i landsbygden som alla teleoperatörer får samsas om är en lösning som behöver kapital, marknaden bygger aldrig master på olönsamma platser.
      Dagens moderna jord och skogsbruk kräver trådlöst bredband, kartor, filer med information var dom ska hugga och virkesrapporter kräver ett fungerande telefonnät.Traktorer och skördare har nu datorer, men infrastrukturen finns inte på landsbygden där skogen finns.

      Ger riksbanken staten ett nödlån så kan kan reporäntan direkt öka till noll, eventuellt så kan reporäntan höjas till1%

  5. Lise says:

Trackbacks

  1. […] This is an English translation of an Ekonomistas post. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s