Saknas: penningpolitiskt protokoll

English translation.
Riksbankens penningpolitik är för närvarande inkonsekvent. Det skapar osäkerhet, vilket i sin tur försvagar penningpolitikens effektivitet. De utförliga penningpolitiska protokollen är en viktig del i Riksbankens kommunikation. Märkligt nog saknas ett sådant protokoll från Riksbankens senaste penningpolitiska beslut, vilket skapar ytterligare osäkerhet om penningpolitiken. Det är viktigt att penningpolitiken är tydlig och trovärdig. Det ökar Riksbankens möjligheter att uppnå samstämmighet bland ekonomiska beslutsfattare om den framtida ekonomiska utvecklingen och minskar därmed deras osäkerhet, vilket är bra för ekonomin.

Den 11 februari beslöt Riksbanken att sänka reporäntan till -0,1 procent och att köpa statsobligationer för 10 miljarder kronor. Martin Flodén reserverade sig mot obligationsköpen med följande motivering i det penningpolitiska protokollet:

 Flodén tror dessutom att köp av statsobligationer i den svenska kontexten har störst potential att påverka räntor och höja inflationsförväntningarna om köpen presenteras som en del av en systematisk penningpolitisk strategi. Det blir då problematiskt att köpa statsobligationer när marknadsräntorna redan är avsevärt lägre än vad som följer av den räntebana som presenteras i utkastet till penningpolitisk rapport. Ett annat sätt att beskriva detta är att obligationerna är övervärderade om man litar på reporäntebanan.

Flodén uttryckte att han är rädd att kommunikationen kring vad Riksbanken försöker uppnå med obligationsköpen blir otydlig om Riksbanken inte samtidigt har en reporäntebana som är lägre än, eller åtminstone i grova drag förenlig med, de obligationspriser som råder på marknaden. Flodén sa att det för honom därför känns främmande att nu köpa statsobligationer utan att samtidigt göra en stor nedrevidering av reporäntebanan.

Samma poäng gjorde Stefan Palmqvist i ett inlägg på Ekonomistas. Han visade att det finns ett växande gap mellan Riksbankens och marknadens räntebanor från och med andra halvåret 2016. Men trots att Riksbankens räntebana ligger över marknadens vill Riksbanken pressa ned de litet längre räntorna ytterligare, vilket är motsägelsefullt och inkonsekvent.

Det är märkligt att ingen av de fem övriga direktionsmedlemmarna kommenterade Flodéns resonemang i protokollet om penningpolitikens otydlighet och inkonsekvens.

Den 18 mars fattade Riksbanken beslut om ytterligare en sänkning av reporäntan – till -0,25 procent – och ytterligare köp av statsobligationer – nu för 30 miljarder kronor. Penningpolitiken blev därmed ännu mer otydlig och inkonsekvent. Det skulle vara intressant att få veta hur direktionsmedlemmarna motiverade sitt senaste penningpolitiska beslut, om Martin Flodén var oenig med de övriga och i så fall om och vad de svarade honom.

Tyvärr kommer vi inte att få veta hur diskussionen gick. Det penningpolitiska beslutet fattades nämligen för första gången sedan den första direktionen tillsattes 1999 på ett vanligt direktionsmöte, inte på ett penningpolitiskt möte. Vid direktionsmöten skrivs inga diskussionsprotokoll där man kan följa ledamöternas resonemang.

Att beslutet inte fattades på ett penningpolitiskt möte i enlighet med Riksbankens praxis är märkligt i sig. Vid de två tidigare tillfällen då Riksbanken fattat penningpolitiska beslut mellan ordinare möten – vid en internationellt koordinerad räntesänkning sex dagar efter 11 september 2001 och i samband med konkursen för Lehman Brothers hösten 2008 – har detta skett vid extra penningpolitiska möten med utförliga penningpolitiska protokoll. Så inte denna gång. Varför?