Adam Smith påpekade som bekant att det inte är bagarens välvilja, utan omsorg om sig själv, som gör att vi får bröd på bordet. Detta utesluter dock inte att bagaren mycket väl också kan vara välvillig. Jag har alltid tänkt att lite välvilja och yrkesheder framförallt kan fungera som ett smörjmedel som kan få ekonomin att fungera bättre, till exempel genom att minska frestelsen att agera opportunistiskt eller utnyttja sin monopolställning. Men nu har jag stött på ett fall då lite välvilja tycks vara på väg att förstöra en marknad.
Det handlar om en lokal köp- och säljgrupp på Facebook i ett område med mycket socialt kapital och fullt av sådana som på högerspråk numera föraktfullt kallas sådant som Goda Människor™ och SJWs. (MP och FI fick tillsammans över 25 procent av rösterna i förra riksdagsvalet.) En av invånarna i grannskapet är jag och jag satte nyligen in följande säljesannons: “Bebispulka säljes för 50 kronors donation till Läkare utan gränser”.
Jag var visserligen inte den första att blanda in välgörenhet i annonserna, och jag tänkte inte efter så noga, men i efterhand framstår syftet som glasklart. Det är först och främst en trovärdig signal om att säljaren inte behöver pengarna och inte säljer för att tjäna på det, utan för att man vill att en pryl ska återanvändas. Men säljaren signalerar samtidigt (återigen trovärdigt eftersom det kostar en slant) att man är en god människa som skänker till välgörenhet. Det är svårt att se någon annan anledning till att slå ihop en pulkaförsäljning med en välgörenhetsdonation än att det handlar om just en slags social signalering — det står ju alltid säljaren fritt att skänka köpeskillingen till välgörenhet ändå. (Föga förvånande har det ännu inte dykt upp en köpesannons där en köpare vill köpa något genom att betala till välgörenhet, det innebär ju ingen uppoffring från köparens sida och är därför inte en trovärdig signal.)
Detta nya sätt att blanda in välgörenhet skapar dock två problem. Nu kommer den som annonserar ut något och inte vill skänka bort köpeskillingen att framstå som en lite snål och egoistisk typ. Risken är därför att dessa säljare vänder sig till andra mer anonyma marknadsplatser där ingen vet vem de är, till exempel Blocket.
Det andra problemet är att sammanblandningen med välgörenhet gör det stört omöjligt att pruta. Kanske blir pulkan inte såld eftersom marknadspriset egentligen är 20 kronor, men att försöka pruta när pengarna går tilll välgörenhet gör att man inte framstår i särskilt vacker dager. Bättre då att köpa på en marknadsplats där ingen vet vem man är, som till exempel Blocket.
Köp- och säljgruppen i mitt grannskap binder oss samman. Man lär känna fler där man bor, både när man köper nåt, men också genom att ha lite koll på vad folk köper av varandra. Det är inte en lika likvid marknad som Blocket, och som säljare får man ofta lite sämre betalt, men det sociala mervärdet gör det värt ett lägre pris. Så fungerade det i alla fall tills någon fick för sig att att underminera marknaden genom att blanda in välgörenhet i bilden.
Ekonomistas 
För en tid sedan sprang jag på citatet “if the point of your policy is to show that your heart is in the right place, your heart isn’t in the right place”. (En snabbsökning gav inga direkta träffar, så jag har tyvärr inte källan.)
Citatet applicerar ju fullständigt på den beskrivna situationen. Intressant inlägg. Det är inte alltid som de som är inblandade i dylika situationer har förmågan att inse att de är det!
Jag arbetar med att bygga IT-system för biobanker i Afrika och har av diverse skäl blivit allt mer skeptisk till många välgörenhetsprojekt. Just den moraliska positioneringsdimensionen har jag inte tänkt på och det är kul att bli förvånad då jag hade räknat med ett inlägg om ekonomiska undanträngningseffekter där hållbar näringsverksamhet slås ut av kortsiktiga välgörenhetsprojekt.
Eftersom jag nog talar både högerspråk och tycker om Läkare Utan Gränser vill jag dock komma med en invändning kring en petitess som irriterar mig. Goda Människor™ är nämligen den sarkastiska benämningen på människor som positionerar sig som ”goda” men som i praktiken antingen är verkningslösa eller direkt kontraproduktiva. En bättre parallell skulle därför vara om personen i exemplet kräver att pengarna ska användas för att borra brunnar i Bangladesh följt av en aggressiv debatt där vederbörande besvarar eventuella invändningar med anklagelser om rasism och ”arsenikofobi”.
Intressant!
Levine har ett spel, The Polite Bus Seating Game, i sin bok “Is Behavioral Economics Doomed?”, som illustrerar ett liknande problem.
Se s 34:
Click to access Levine-Book-Behavioral.pdf
Click to access AER%202006.pdf
Robert,
Tycker din ånger och tolkning av situationen är onödigt hård. En alternativ tolkning vore som följer:
Låt oss säga att en begagnad pulka är värd 25 kr medan du begär 50 i gåva till välgörenhet för den. Då betyder det att “köparen” ger 25 till välgörenhet och att du själv ger 25 till välgörenhet. Detta är ju ett utmärkt sätt att skapa incitament att bidra till public goods (som välgörenhet i stor utsträckning är) eftersom din annons då säger till köparen att “för varje krona du ger kommer två kr till välgörenhet”. Det är alltså ett sätt komma runt public-good-problem.
Finstilt: Jag bortser från crowding out av välgörenhet, att köparen kanske ljuger etc. Och naturligtvis syftar mycket av detta till att signalera att man är snäll, men jag förstår inte varför det är ett problem att mer eller mindre egoistiska människor drivs till att göra goda gärningar pga signalering. Är det sämre att vara en egoistisk typ som gör bra saker än att vara en egoistisk typ som inte gör bra saker? Ska man bedömas utifrån sina tankar eller sina handlingar?
Slutligen: detta påminner om ett kul avsnitt i “Simma lugnt Larry” där Larry ger pengar till välgörenhet men där hans kompis gör det annonymt (men så att ändå alla ser att någon gett pengar) och får Larry att framstå som en egoist.
Daniel
Ja precis!
Altruism är ju väldigt komplext och tangerar frågan om fria val.
Det kan ju finnas flera skäl till varför man bidrar till det allmännas bästa: sex-appeal, skam, tillhörighet. Har ju även vistats att folks vilja att betala skatt minskar väsentligt om man tror att många kommer undan.
Om vi tror att den där femtiolappen till läkare utan gränser gör gott så finns det ju flera anledningar att utforma annonsen så.
Säljaren tar igen sin förlorade inkomst på: högre anseende, status och sex-appeal. (Marknadsvärdet för bara pulkan kanske är 20:-)
Köparen köper ju inte längre bara en pulka utan får delvis ovanstående +värden på köpet + värdet av att offentligt visa att man återanvänder i stället för att köpa nytt (vilket har liknande mer värde på aktuella marknaden).
Dessutom sätter man press på andra deltagare på aktuella forumet att handla på ett liknande sätt.
Lite på hur man ser det kan man ju argumentera för att det inte är sann altruism, men förutsatt att pengarna gör gott kan det ju nästan kvitta. Om delar av tillverkningsindustrin på sikt får minskat kundunderlag på grund av detta, så är det väl som vanligt i en marknadsekonomi att de får anpassa sig efter en den nya marknaden.
Till sist skulle vi ju kunna tro att både köpare och säljare åtminstone inte helt baserar sitt handlande på eventuella mervärden för dem själva utan faktiskt vill bidra.
http://greatergood.berkeley.edu/article/item/altruism_is_sexy
https://en.wikipedia.org/wiki/Reciprocal_altruism
Intressant!
Och jag fick en tankeställare apropå sidan jag har med foton till försäljning och just till välgörande ändamål:
http://www.karin-blomqvist.fotosidan.se
Skulle jag sälja bilder för egen del, behöver jag ett företag vilket jag just nu inte vill ha. Min kamera är inte heller så avancerad att jag kan konkurrera med proffsen. Under de förutsättningarna undrar jag om det finns någon negativ påverkan att sälja foton till välgörande ändamål?
Intressant ämne som jag också tänkt en del på.
Min tolkning av debatten om “Värdegrundsfolket” är inte att högern plötsligt upptäckt att goda gärningar kan drivas av egoism, utan att de, likt jag själv, uppmärksammat att en hel del godhetssignaler trots allt INTE är kostsamma, men ändå sänds ut med en skrytsamhet som om de vore det. Jag föreställer mig nämligen att en någorlunda framgångsrik pliktetisk apell behöver backas upp av en rejäl uppoffring, som att gå i kloster, ge upp en adelstitel eller något liknande. Eller dessertera från den amerikanska armen och bli transperson. Ändå är så många godhetssignaler förvånansvärt billiga. Det är som om folk på riktigt tror att man skall inspireras av att de plastsanerat sitt föräldrakooperativa utedagis.
En förklaring är att det är själva signalen som är uppoffringen. Att ge en krona till en tiggare kostar ingenting, men att skryta om det i sociala media markerar en klubbtillhörighet som är kostsam, eftersom många kommer tycka att du poserar. Samtidigt kommer andra som sänt liknande signaler uppskatta att du gjort dig till deras fiendes fiende, och kanske belöna dig med en retweet eller två.
Jag ser därmed vissa religiösa inslag i ditt beteende. Miljöer där många röstar på F! och Mp kan liknas vid sekter. Symboliska handlingar, likt stadshöns, plastsanering eller växelpengar till välgörenhet, stärker dina aktier i sekten just för att de är så provocerande i andras ögon. Att godhetssignalera med växelpengar är som att bära hijab. Slöjan är ett billigt och ganska oförargerligt sätt att markera religiös tillhörighet på. Men den blir kostsammare, och därför mer värdefull som klubbmarkör, i mötet med det västerländska samhället (som provoceras av slöjans symbolism). Därför tycks slöjan ha uppkommit när det sekulära samhället blev för påträngande i vissa muslimska länder (Carvalho QJE 2013), precis som progressiv sekterism tycks ha uppkommit i anslutning till en allt mer skrikig värdekonservativ höger (och vice versa).
TLDR: att provocera sin omgivning med banala symbolhandlingar kan vara rationellt eftersom de stärker tillgången till vissa klubbnätverk, särskilt i polariserade samhällen.
Niklas din kommentar av slöjan var intressant. Är din referens denna: Education, Social Mobility and Religious Movements: A Theory of the Islamic Revival in Egypt?
Nej, det var denna jag tänkte på:
https://academic.oup.com/qje/article-abstract/128/1/337/1838940/Veiling?redirectedFrom=PDF
Varje marknad styrs av utbud och efterfrågan. Om jag förstår din fråga, så frågar du om du erbjudit din vara för billigt och svaret torde vara lika mycket nej, som när företag slås ut för att de inte klarar av att erbjuda tjänster till marknadspris.
Sedan kan det vara fel att se det som godhet. Du efterfrågar två tjänster. Den ena attminska dåligt samvete/få en bra känsla för att varan återanvänds. Det andra är god pr.
Så ur båda perspektiven blir svaret nej. Ur marknadsperspektiv finns inte godhet och en marknads jämviktspris blir noll då varan erbjuds för noll vilket leder till att antal varir som kommer marknaden till godo tillfälligt sjunker.