Nog är det märkligt att tio års debatt och utredning om hur dålig lärarutbildningen är verkar mynna ut i förslaget att enbart de som genomgått denna utbildning ska få sätta betyg.
Visst, lärarutbildningen ska reformeras, men att vända skutan på landets lärarutbildningar lär ta sin tid och det finns en stor mängd behöriga lärare i systemet som rimligtvis borde få sin behörighet ifrågasatt. Dessutom kommer en mängd kompetenta obehöriga lärare nu att lämna yrket. Mest fascinerande är emellertid den trovisshet som uppvisas gällande möjligheterna att skapa en gedigen lärarutbildning. Efter minst 15 års misslyckande på just detta område är den naiva tilltron till den egna förmågan nästan rörande. Inte minst som det är förtvivlat svårt att i forskningen finna stöd för att behörighet faktiskt påverkar elevernas skolprestationer. Oavsett vilket land som undersökts.
Påhejad av lärarfacken planerar nu regeringen att skapa ett nytt skråväsende. Låt gå för detta, men då måste kraven vara andra än enbart en examen från lärarhögskolan. Eftersom lärarens prestationer under de första årens undervisning är en tillförlitlig signal på hur det kommer att gå framöver, bör lärarna utvärderas efter en tvåårig prövotid. Redan verksamma lärare — behöriga som obehöriga — kan utvärderas efter samma mall. Lärarna bör sedan löpande kunna ställas till ansvar för misslyckad undervisning med ett system av erinringar, varningar, begränsningar av betygssättningsrätten och indragning av lärarlegitimationen.
Men, kanske någon invänder, det går ju inte att ställa lärarna till svars på samma sätt som läkarna. Det finns ju inte samma objektiva grund för hur verksamheten bör bedrivas. Ska en enskild lärare kunna lastas för att en elev inte greppar Pythagoras sats? Ska en oberoende expertpanel utvärdera om lärarens insatser givet elevens förutsättningar var korrekt avvägda? Ska elevens förutsättningar bedömas i en serie psykometriska tester? Kan en misslyckad lärarinsats överhuvudtaget definieras?
Nej, det låter onekligen omöjligt. Det verkar med andra ord som om den parallell till läkaryrket som lärarfacken drivit så länge inte riktigt håller. Lärarfacken vill helt enkelt ha skråprivilegier utan att någon ska kunna utkräva ansvar. Någon som är förvånad?
Uppdatering
Medan de flesta kommentarer är positiva till utredningens förslag verkar Expressen vara inne på samma linje som här. Förslaget innehåller dock en hel del klokskaper men det är underligt att rektorn, som onekligen är part i målet, är den som ska utvärdera provåret. En särskild instans för detta bör inrättas och elevernas prestationer bör på något sätt vägas in i bedömningen. Reglerna för att dra in en legitimation verkar vara tandlösa och svåranvända, vilket inte är så underligt med tanke på vad som skrivits ovan. Men märkligast är att man utgår från att lärarutbildningen på något magiskt sätt ska bli bra, bara för att Björklund vill det.
Ekonomistas 
Som lärare ger jag dig mitt fulla stöd. Jag är övertygad om att ett system med auktorisation och ett bra kontrollsystem med tillhörande möjligheter för “bestraffning” av lärare som inte håller måttet är en av få möjliga vägar till en ökad status och lön för lärarna och en bättre utbildning för eleverna.
David: Utredningen är faktiskt rätt vettig i sina förslag, men det finns flera problem. Hur kan man undvika att det inte bara går sletrian i godkännandet av nya lärare efter provåret. Enligt förslaget är det rektorn som ska avgöra om en person efter sitt provår är lämplig. Nog är rektor välplacerad för att bedöma detta, men samtidigt en part i målet. Finns det objektiva kriterier enligt vilka provåret ska utvärderas? Och enligt vilka kriterier ska legitimationen dras tillbaka? Att tala om “grov oskicklighet eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig för yrket” är ganska vagt.
Men konstigast är ändå tilltron till den ännu inte skapade nya lärarutbildningen.
Åhhh, vad skönt att äntligen hitta fram till en fullkomligt logisk kritiker av det aktuella auktoriseringsförslaget! Instämmer i den smått lustiga paradoxen att lärarexamen utan förtjänst helt plötsligt har blivit just den kvalitetsmätare som den tidigare kritiserades för att inte vara. Man måste också komma ihåg att med “obehöriga lärare” menas både den som inte har några akademiska studier i bagaget överhuvudtaget, men majoriteten av de obehöriga lärarna i t.ex. gymnasieskolan utgörs av människor med långa akademiska utbildningar (t.ex. civilingenjörer eller datavetare). Att dessa inte i första taget slänger sig ut i ytterligare 1 1/2 års akademiska stuider är förståligt, men att de per definition skulle vara olämpliga utbildare i skolan känner jag både intuitivt och med erfarenhet är ett ogrundat påstående. Varför inte istället behålla förslaget med examinationsansvariga lärare som återfanns i gymnasieutredningen? På så sätt skulle man ju skapa ytterligare karriärsvägar för behöriga lärare och samtidigt “trygga” den pedagogiska kvaliteten utan att för den skull slänga ut den ämneskompetens och den näringslivsanknytning som finns i den “obehöriga” delen av personalgruppen.
Jag har själv gymnasielärarutbildning men jobbar numera som skolledare och det vanligt förekommande påståendet om att skolor skulle anställa obehöriga lärare pga att dessa skulle vara billigare i drift känner jag inte igen (men ge mig gärna tips om var jag kan hitta dem…). När jag anställer obehöriga lärare handlar det i princip uteslutande om att dessa besitter specialkompetens för avancerade kurser (t.ex. Databaser, Programmering, Styrteknik etc.). Tyvärr (…) är de sökande till dessa platser snarare dyrare än i normalfallet – naturligtvis pga att de är mycket medvetna om att det inte finns någon person med “bara” lärarutbildning som kan mäta sig med deras ämneskompetens.
En vettig diskussion i en annars så infekterad fråga. Tackar!!
Johan, jag har tidigare inte reflekterat över att den stora mängden obehöriga lärare (som ofta används som bollträ i debatten) kan vara en direkt följd av skolans projekt att skapa specialutbildningar med olika fördjupningsområden som traditionellt inte tillhört skolans domän.
Finns det någon sammanställning eller utredning som uppskattar inom vilka ämnesområden dessa obehöriga lärare finns? En sådan borde kunna nyansera diskussionen om de obehöriga lärarna…
Martin & Johan: Tack för de vänliga orden. Själv tycker jag att Johans perspektiv helt saknas i debatten och det var intressant att läsa lite om hur det fungerar bland de dagliga beslutsfattarna. Det förklarar även den förvirrade diskussion kring de obehöriga lärarna man ofta hör; å ena sidan anställs de för att de är billiga, å andra sidan är de inte bara “outbildade” utan har även högre lön än de behöriga.
Det bästa vore kanske om politrucker av olika färg kunde låta bli att pilla på skolan både nu och då och låta de behöriga och obehöriga lärarna ägna sig åt sitt jobb (att undervisa) istället för att gå på otaliga konferenser om nya betygssystem och målformuleringar en gång i kvarten.
när det gäller obehöriga lärare vill jag inflika att det har varit en flitigt tillämpad metod på sina håll att välja en obehörig framför en behörig lärare: för de förra kan man kicka över sommaren och den kostar därför mindre att anställa (och begär ofta lägre lön än de behöriga dessutom). Så typfalletär knappast att vi har en begåvad högutbildad men kanske inte just lärarutbildad lärare som får foten till förmån för en klantskalle med examen från lärarutbildningen.
varför anser man att busschaufförer bör ha busskörkort, sjuksköterskan legitimation, byggjobbaren lämplig utbildning och facktillhörighet – men när det kommer till att utbilda barn och ungdom så duger vilken klantskalle som helst direkt från gatan?
Skulle vi ha 100% obehöriga lärare i skolan så vågar jag lova attdet kommer synas i mätningar liknande de du nämner. Nu är det ju tack och lov så att det trots allt är en minoritet av de anställda lärarna som är obehöriga, så då kanske det inte märks så mycket.
Men visst är lärarutbildningen ett problem- fast det största problemet är att han -som -bestämde sänkte en hel yrkeskår med genomdrivandet av kommunaliseringen.
Malin: Det du beskriver är ju en konsekvens av att lärarfacken fått sin vilja igenom och tillåter arbetsgivarna att kicka obehöriga lärare över sommaren.
Jonas: det var knappast lärarfackens VILJA, utan snarare ett resultat av eftergivenhet. klent fack. vad ska man säga? Byggnads eller Metall hade aldrig gått med på något liknande så lättvindigt. eller vad tror du?
sedan skulle jag vilja tillägga förresten att GP kunde sin Machiavelli redan under sin tid som skolminister: att härska genom att söndra…
Malin: Journalistvärlden präglas av frågan om utlasning. Genom att stenhårt driva principen “sist in först ut” så har journalistfacket fått mediebolagen ovilliga att anställa människor fast. Alltså kringås reglerna så gott det går, vilket naturligtvis de som redan är inlasade tycker är toppen. Alla system som syftar till att behandla olika grupper av anställda olika även om de har samma arbetsuppgifter kommer att få dessa konsekvenser. Det tror jag även facken är väldigt väl medvetna om.
Det bästa vore naturligtvis om skolledningarna har incitament att anställa BRA lärare, alldeles oavsett vilka formella meriter dessa må ha. Lärarfackens respons på den usla lärarutbildningen har varit att vilja tvinga skolorna att anställa folk som har denna utbildning. Nu verkar de få sin vilja igenom, vilket kanske inte självklart är till elevernas gagn.
Jonas: jag håller helt med om 1. att skolorna bör anställa BRA lärare (naturligtvis), och att 2. samtliga bra lärare som anställs bör behandlar likvärdigt ifråga om anställningsförhållanden o dyl.
men: jag tror i alla fall på någon typ av certifiering av lärare – helt enkelt att man får ett papper på att man är en bra lärare och besitter de kunskaper som en bra lärare bör besitta, både ifråga om “social skills” och ämneskunskaper, förmåga att leda och organisera arbetet på skolan osv. Om detta kan åstadkommas genom en förändrad och förbättrad lärarutbildning så är det ju jättebra. Men för att dra de goda lärarämnena till lärarämnet måste det nog göras mer attraktivt- och det är där jag menar att den nedåtgående spiralen började i och med GP:s reform. Nu är lärarjobbet proletäriserat (vilket enligt GP var avsikten med reformen).
Jag håller vidare med om att det är lite motsägelsefullt att först säga att lärarutbildningen är undermålig för att sedan säga att endast de som genomgått denna undermåliga utbildning skall få fast anställning, sätta betyg osv.
ursäkta: de goda lärarämnena till läraryrket, ska det vara.
Om man nu ska ha en lärarlegitimation är väl det märkliga att just lärarutbildningarna – rätt eller orätt ökända för att vara Sveriges minst krävande – anses vara ett givet krav.
Kan man inte bara certifiera dem som över en viss tid visat goda läraregenskaper, oavsett vilken akademisk utbildning de har?
Per: jag ser det som att vi har två tänkbara alternativ, nämligen 1. att förbättra lärarutbildningen ordentligt, vilket innebär att man gör om den från grunden, eftersom hela strukturen och upplägget är felaktigt utformat (speciellt de två senaste versionerna av lärarutbildningen – den ändras ju vartannat år ungefär). På denna väg kan certifieringsuppgiften sedan bli kvar inom lärarutbildningsorganisationen (det innebär att man är certifierad den dag man får ut sin examen). Färre lärare tas in på utbildningarna och annorlunda krav ställs på lärarstudenterna jfr med idag: istället för obligatorisk närvaro på lärarhögskolans lektioner som ett slags kriterium (?) följs varje students utveckling i didaktik, pedagogik och praktik. Detta bör ske först efter det att man läst sina ämnen på en grundläggande nivå.
2. att ge någon enhet inom universitet/högskola, gärna i samarbete med någon slags verksamhetsanknuten grupp, typ handledarkollegium, uppgiften att certifiera lärare. Detta skulle innebära att certifieringsuppdraget hamnade utanför själva lärarutbildningen eller att detta fristående certifieringsansvar knyts till lärarutbildningen men som en mer fristående institution.
Sedan tror jag att det är väsentligt stora skillnader i att utbilda lärare som skall undervisa i de lägre årskurserna, än att utbilda gymnasielärare. Och troligen är det skilda kvalifikationer som krävs av läraren på de olika stadierna. Det är något man totalt dribblat bort i de senare versionerna av lärarutbildningar.