Det här är ett inlägg av Kajsa Hansson, doktorand i nationalekonomi vid JEDI Lab, Linköpings Universitet. Kajsa är en av fyra yngre nationalekonomer som kommer skriva på Ekonomistas fram till sommaren.

Det finns en ganska utbredd uppfattning att rika människor är mer själviska än andra. Enligt Bibeln ska Jesus till exempel ha sagt att det är ”lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”. I populärkultur framställs rika människor ofta som mer egoistiska, mindre empatiska och mer oetiska än andra. Även fiktiva karaktärer, så som Joakim von Anka, Cruella de Ville och Karl-Bertil Jonssons pappa, verkar ha svårt att se meningen med lite empati och välgörenhet.

Frågan är hur mycket sanning det egentligen ligger i denna stereotyp? Eftersom det är så många faktorer som skiljer rika från fattiga, och rika från mindre rika, är det en ganska svår fråga att svara på.

Det här är ett gästinlägg av Kajsa Hansson, doktorand i nationalekonomi vid JEDI Lab, Linköpings Universitet.

Jag spelar fotboll i Östergötlands sämsta fotbollslag. Säsongen 2020 kom vi på sista plats i division 4 med 62 mål insläppta. Vi är med andra ord proffs för att förlora (vilket också gör oss till Östergötlands kanske härligaste lag). I tidigare lag jag spelat i har förluster inte alltid hanterats lika bra. Det går nämligen alltid att hitta förklaringar till varför man är det bättre laget och varför man inte förtjänar att förlora. Man kan till exempel skylla på att det var bortamatch. Eller på att det var hemmamatch. Eller så skyller man på fotbollsplanen och domaren. Det är där är lite av en smaksak.