Könsskillnader, Peterson och normalfördelningen

Lite sen på bollen är det dags för en kommentar kring den debatt om könsskillnader och könsroller som blossade upp i samband med Jordan Petersons Sverigebesök för någon månad sedan. Peterson hänvisade då bland annat till en studie i Science som finner att könsskillnaderna i diverse preferenser tenderar att öka när länder blir rikare och mer jämställda. Studien har tidigare presenterats här på bloggen och resultaten är på intet sätt nya; redan 2010 diskuterade det norska populärvetenskapliga programmet Hjernevask en variant av fenomenet som kallas The Gender Equality Paradox.

Välkänd materia eller inte så är det ändå värt att begrunda några aspekter kring dessa könsskillnader, till exempel hur stora de är. I vanlig ordning är måtten som används standardiserade med ett medelvärde satt till noll och standardavvikelsen ett. Sett över alla länder är kvinnor i genomsnitt 0,1 standardavvikelser mer altruistiska än män medan män är 0,17 standardavvikelser mer risktagande än kvinnor. Dessa skillnader är som sagt större för rika och jämställda länder men för ingen landgrupp eller mått är de större än 0,25 standardavvikelser.

Hur mycket är då 0,25 standardavvikelser för en hypotetisk egenskap eller preferens? Det illustreras i den vänstra figuren i bilden nedan. En tydlig skillnad mellan könen men också ett väldigt stort överlapp; hela 40 procent av männen ligger över värdet för genomsnittskvinnan. Motsvarande ligger 40 procent av kvinnorna under värdet för den genomsnittlige mannen.

peterson

Man kan även tänka sig könsroller knutna till vissa egenskaper. Dessa kan ses som de egenskaper och preferenser som män och kvinnor av olika skäl och via olika mekanismer förväntas ha. Sådana roller överdriver högst sannolikt skillnaderna mellan könen och är förhållandevis snäva. Detta kan illustreras som i den högra figuren ovan där bara 2 procent av männens accepterade roll ligger över kvinnans genomsnittsroll. Om dessa figurer är en hyfsad beskrivning av verkligheten är det inte konstigt att könsroller kan upplevas som hämmande, även om det finns bakomliggande skillnader mellan könen.

Poängen kan illustreras i nedanstående figur: även om den kvinnliga könsrollen överensstämmer något bättre med kvinnors egenskaper än den manliga så ryms båda könsrollerna helt inom fördelningen av kvinnors faktiska egenskaper. Motsvarande gäller naturligtvis för män och i den mån det finns ett värde av att accepterade roller överensstämmer med individernas faktiska egenskaper så är en breddning av könsrollerna att föredra. Att klämma in det ena könet i det andra könets roll vore däremot — allt annat lika — marginellt sämre än att låta varje kön hålla sig till sin könsroll. Detta då under det aningen tveksamma antagandet att båda könsrollerna i sig är lika bra.

peterson2

Könsskillnaderna i uppmätta egenskaper varierar som sagt mellan länder och som visas i figuren nedan är denna landvariation betydligt större än de genomsnittliga könsskillnaderna. En del av det fenomen som kallas The Gender Equality paradox är att dessa skillnader är större i rika och jämställda länder än i fattiga och ojämställda. Intressant, men också öppet för väldigt många tolkningar då det visar att de uppmätta könsskillnaderna är högst påverkbara av sociala faktorer.

Frågan blir därför lätt vilka av skillnaderna som är mest sanna. En möjlighet är att skillnaderna i rika och jämställda länder ligger närmre vår sanna natur än där ekonomisk nödvändighet och socialt tryck tvingar in båda könen i en gemensam mall om vad som är möjligt och eftersträvansvärt. En annan är att välstånd och frihet gör det möjligt att leva ut könsroller som icke desto mindre är socialt pådyvlade. Det finns säkert många fler möjliga förklaringar och att avgöra vilken som är mest sann är minst sagt svårt; det finns ju inte någon mätning av våra inneboende naturliga egenskaper att jämföra med.

peterson3

Det är svårt att veta vilka slutsatser som ska dras baserat på den typ av data som presenterats i Science men något går att säga. Även om könsskillnaderna inte är så stora i absolut mening så kommer de i aggregatet att få genomslag på exempelvis utbildnings- och yrkesval. Vilka implikationer det har för inkomstfördelning och jämställdhet beror emellertid på vilket värde som tillskrivs dessa olika val. En annan slutsats är att det i statistisk mening är ungefär lika rimligt att tillskriva kvinnor och män enskilda egenskaper enbart med kännedom om deras kön som det vore att slentrianmässigt tillskriva enskilda småsyskon låg intelligens och dåliga ledaregenskaper. Och det vore ju knappast ett socialt acceptabelt beteende.

 

Comments

  1. En av de väsentliga skillnaderna för jämställdheten är hur könsfördelningen ser ut mellan betalt och obetalt arbete (även lönegapet). Könskillnaden mellan betalt och obetalt arbete har sedan 1950-talet krympt rejält i Sverige, se http://www.jeeh.it/articolo?urn=urn:abi:abi:RIV.JOU:2017;2.77&ev=1.

  2. Roemer says:

    ”Det är svårt att veta vilka slutsatser som ska dras baserat på den typ av data som presenterats i Science men något går att säga. Även om könsskillnaderna inte är så stora i absolut mening så kommer de i aggregatet att få genomslag på exempelvis utbildnings- och yrkesval. Vilka implikationer det har för inkomstfördelning och jämställdhet beror emellertid på vilket värde som tillskrivs dessa olika val.”
    Om någon person hävdar att de större skillnaderna i rika och jämställda länder ”ligger närmre vår sanna natur” så kan denna inte samtidigt hävda att olikheter i inkomstfördelning mellan män och kvinnor decil för decil i rika och jämställda länder är rättvist för att ”kvinnor väljer mindre välbetalda jobb”.
    Eftersom det första påståendet implicerar att
    (1) individens yrkesval styrs av dennes icke-valda ”sanna natur”
    och
    (2) därför inte är något denne kan hållas ansvarig för
    och
    (3) därför inte är något som kan göra olikheter i inkomstfördelning rättvisa.
    Personen bör därför förespråka ett ekonomiskt system med lika inkomster och förmögenhet för män och kvinnor decil för decil trots statistiska skillnader i vilka yrken män och kvinnor har.

    • 2 följer inte av 1. Och 3 följer inte av 1 och 2.

      • Roemer says:

        Du kan enkelt själv skriva ut de två implicita om/så-satserna (1B) och (2B) så har du deduktionen klar.
        Men mer intressant är att fråga dig: Var i resonemanget försöker du hoppa av? Hur kan det vara rättvist att en person A får det sämre ställt än ändra på grund av faktorer bortom A:s egna kontroll?

      • jahajajahajahaja says:

        Roemer, frågan är felställd: hur kan det vara någon annans ansvar att A får en ”orättvis” inkomst?

  3. Bosse says:

    Könsskillnader i t ex risktagande kan man tydligt mäta upp hos olika däggdjur också. Råttor t ex.
    Och det är rimligt att det finns/funnits ett evolutionärt tryck för det. På något sätt skall problemet att proba omgivningen och skydda avkomman lösas. En naturligt lösning är att låta ena könet sköta probandet och risktagandet.
    Här börjar vi dock röra oss mer mot evolutionärpsykologi än nationalekonomi. Men jag skulle nog tro att det är evolutionärpsykologin som har svaren på den här typen av frågor. Fast svaren lär ju inte vara politiskt korrekta, om jag förstår saken rätt.

    • Anders says:

      Du ser samma mönster överallt inte bara bland däggdjur utan bland de flesta andra djurarter. Hanar är aggressivare, kåtare och mer risktagande. Det har en lika simpel som elegant förklaring som formulerats av Robert Trivers, hos de flesta arter är det honor som investerar mer i reproduktionen. Hos de arter där hanarna investerar mer i reproduktionen ser du omvända könsroller.

  4. Det borde vara enklare för mänskliga ekonomer att söka förklaringen till löneskillnader mellan människor i den rent mänskliga företeelsen ekonomi – än bland råttor. Ett förslag till hypotes som borde kunna testas är att löneskillnader mellan människor som utför lika lönearbete (lika yrke, arbetsuppgifter etc. vilket kallas lika i bland annat FN-konventionen) på något sätt är lönande för den som bestämmer lönerna. Det är tänkbart att den totala lönesumman kan hållas lägre genom att ge lika lönearbete olika villkor. Vilket ekonomer i så fall borde kunna upptäcka och rapportera. Liksom de faktiskt nu efter keynesianismens avskaffande har kunnat upptäcka och rapportera att en viss arbetslöshet, så kallad jämviktsarbetslöshet, faktiskt kan påstås gynna ekonomin. Visst har väl ekonomer också engagerats för att påvisa fördelarna med ”two-tire system”?

Lämna ett svar till Emme Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s