Robert W. Fogel, 1926–2013

Som tidigare meddelats har den amerikanske ekonomhistorikern Robert W Fogel gått bort vid 86 års ålder. Fogel var fram till sin död verksam vid University of Chicago, där han arbetat sedan 1960-talet. Fogel arbetade med en rad frågor, bland annat slaveriets ekonomi, järnvägsutbyggnadens betydelse och på senare år demografisk utveckling, och belönades 1993 med Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

När man tittar tillbaka på Robert Fogels forskningsinsatser är det framför allt hans arbeten inom amerikansk ekonomisk historia som framstår som verkligt nydanande.

Fogels första stora bidrag gällde hans analys av järnvägsutbyggnadens betydelse för den nordamerikanska ekonomiska utvecklingen. I verket Railroads and American Economic Growth: Essays in Econometric History från 1964 argumenterade Fogel mot dåtidens auktoriteter som hävdade att järnvägarna låg bakom expansionen i väst och landets ekonomiska framgångar. Genom ekonometrisk (eller cliometrisk) analys visade Fogel att järnvägarna inte alls var så nödvändiga som hävdats. I frånvaron av järnvägar skulle befintliga och förbättrade vägar och kanaler kunnat tillhandahålla den transportteknologi som krävdes för expansionen i väst.

Fogels verk tillsammans med Stanley Engerman om det amerikanska slaveriets struktur och ekonomiska effekter, Time on the Cross, förändrade mångas syn på denna samhälleliga institution. Genom att använda ekonomiska och statistiska metoder för att analysera slaveriet kritiserade Fogel och Engerman den traditionella bilden av slaveriet som en olönsam institution med låg produktivitet som ledde till ekonomisk stagnation i i den amerikanska Södern decennierna före inbördeskriget.  I själva verket fann författarna att jordbruk med där slavar användes inte var mindre produktivt och att slavar rentav var vinstgivande investeringar i de flesta fall. Boken väckte stark debatt när den kom, och bland kritikerna fanns inte enbart historiker utan även ekonomer. Så här fyra decennier senare verkar konsensus vara att flera av bokens analyser vilade på skakig grund, men dess huvudsakliga slutsatser verkar trots detta ändå ha stått pall (här en tidig referens till kritiken (tack Olle J!), här en nyskriven översikt).

Det som gjorde att Fogel fick Ekonomipriset 1993 (tillsammans med en annan ekonomisk-historisk gigant, Douglass North), var dock inte enbart att han förändrat samtidens syn på järnvägar och slaveri. Fogels stora bidrag handlade om att han (tillsammans med andra) revolutionerade den historiska forskningen genom att aktivt inkorporera statistiska metoder och ekonomiska modeller i analysen av historiska förlopp. Denna metodansats kom att kallas cliometri, återspeglandes både den historiska musan Clio och nationalekonomisk ekonometri. (Det är dock få inom svensk ekonomisk-historisk forskning som idag omhuldar, än mindre använder sig av, cliometrisk analys, vilket jag skrivit om här, här och här.)

De senaste åren var Fogel föreståndare för Center for Population Economics vid Chicago Booth, där han arbetade med frågor om åldrande, hälsa, religion och jämlikhet. Hans insatser inom dessa områden har också varit betydande, och tillsammans med hans tidigare bidrag kan Fogel sägas ha tillhört en av 1900-talets riktigt stora samhällsvetare.

Comments

  1. Angående ”Time on the Cross” finns det en artikel The New York Review of Books som är intressant att beakta, närmast sedelärande, i sammanhanget: http://digitalhistory.concordia.ca/courses/hist403w08/wp-content/uploads/2008/01/timeonthecross.pdf

  2. Förta versionen av inlägget (publicerat tidigare idag) innehöll en olycklig omkastning av texten om Time on the Cross, vilket sammanblandade den rådande uppfattningen om slaveriets ekonomi med det resultat som Fogel och Engerman kommit fram till. Felet har nu rättats till tack vare en uppmärksam läsare som också tipsade om denna enkät bland amerikanska ekonomiprofessorer gällande synen på varför slaveriet försvann.

    • Micke says:

      En av kommentarerna, ”It is unusual to fight hard (and die) to preserve an unprofitable institution.” må förefalla rimlig vid första anblicken, men är förstås helt fel historiskt sett. Massor av människor har ju dött för att försvara kommunism, nazism, feodalsamhället, kyrkan och många andra institutioner och ideologier vi nu vet inte var lönsamma, i vart fall inte för de personer som dog för dem.

  3. Olof Johansson-Stenman says:

    ”Det är dock få inom svensk ekonomisk-historisk forskning som idag omhuldar, än mindre använder sig av, cliometrisk analys.”

    Är det verkligen så? Min bild är (än så länge) att användandet av statistisk analys ökar inom ekonomisk historia (fast från en ganska låg nivå), och att framförallt ekonom-historikerna i Lund under ett antal år varit tämligen inriktade på kvantitativ, statistisk analys av historiska förlopp.

    • Olof, du har rätt i att en förbättring kan skönjas. Glädjande nog skriver idag allt fler ekonom-historiker sammanläggningsavhandlingar, på engelska, och analyser baserade på ekonometrisk analys. Resultatet är bland annat ett ökat antal publiceringar i internationella tidskrifter.

      Men som du mycket riktigt påpekar sker detta från en låg nivå. Det är framför allt (men inte uteslutande) den yngre generationen som står för förändringen, medan den stora stocken av ekonomhistoriker fortfarande har mycket kvar. Därför vågar jag nog påstå att det fortfarande är få inom svensk ekonomisk histora som omhuldar kliometri.

      Jag ämnar sammanställa vad som hänt i dessa avseenden sedan jag publicerade mina översikter 2005, och jag förväntar mig alltså en positiv utveckling såsom jag nyss beskrev

  4. Tino Sanandaji says:

    IGM Economic Expert Panel har en undersökning bland ledande nationalekonomer om Fogels hypotes. 0% svarar att de tror att den var inkorrekt, 8% osäkra, 92% korrekt.

    http://www.igmchicago.org/igm-economic-experts-panel/poll-results?SurveyID=SV_aWBLHmVRxw5IY1T

    Fogel sa knappast att slaveri var bra eller moralist rätt. De visade att slavägare i ett kapitalistiskt system på ett effektivt sätt pressade arbete ur slavarna, och att denna stöld därför var lönsamt för slavägarna. Slavägarna hade därför inte avskaffat slaveri på egen hand om de inte hade blivit tvungna till det. Fogel säger aldrig att slaveri gynnade slavarna. Det upprepas om och om i boken hur hemskt slaveri var.
    Att folk insisterar på att missförstå Fogel tyder på att många inte har lätt för att tänka rationellt kring moralist laddade frågor. Varför tror Fogels kritiker annars att människor ägnade sig åt slaveri så mycket genom historien om inte slavägarna tjänare på det?

    ”Effektiv” betyder inte bra. Förintelsen var också effektiv.

    P.S Jag förstår inte varför New York Times artikeln från 1975 är relevant. Fanns det inget färskare?

    • Förstår inte relevansen med din kommentar. Vad jag kan se förekommer det inget moraliserande kring slaveriet som system vare sig i inlägget eller efterföljande kommentarer. Det var just en fråga om slaveri som ekonomiskt system som boken handlade om. Fogel och Engelman kom fram till att det var effektivt, vilket som jag förstått det ingen egentligen undersökt samtidigt (och en del tycks haft en förförståelse att systemet faktiskt var relativt ineffektiv – a Whig interpetation of Economic History). Du ger dessutom en referens som fanns med från början och dessutom finns det en referens till en senare översikt, vilket du efterfrågar.

      • Tino Sanandaji says:

        ”Vad jag kan se förekommer det inget moraliserande kring slaveriet som system vare sig i inlägget eller efterföljande kommentarer.”

        Moraliserande finns i den referens från 1975 som du länkade till:

        “In short, Fogel and Engerman contend that the slave experience is a fitting object of modern black pride—not merely to the limited extent that slaves resisted or evaded the coercions of the system, but more importantly because slavery was an unusually efficient productive system in which slaves willingly participated, feeling they had a genuine stake in its success.”

        Den pratar om

        ”the virtues of slave labor cited by Fogel and Engerman”

        Enligt 1975 recensionen i NYT är Fogels bok totalt diskrediterad, vilket upprepas om och om igen:

        “Rarely has such an important book proved so vulnerable, not only to attack—the best books provoke attack—but to dismissal.”

        “Although many of Fogel and Engerman’s errors are attributable to nothing but carelessness, others suggest an extreme overindulgence in the heady art of pyramiding assumptions”

        “Now a year and a half has passed since the publication of Time on the Cross. No one is surprised that the book has generated controversy, but what is startling and ironic in view of the authors’ aims is the identity of the book’s critics. Time on the Cross is being torn apart by cliometricians. The conventional historians to whom Fogel and Engerman threw down the gauntlet have hardly been able to get their word in. That this would be the likely pattern of the book’s downfall became apparent late last October at a much publicized conference held at the University of Rochester.”

        “Sutch’s paper was the sensation of the Rochester conference because it exposes, as we will
        see, blunders so obvious that they would make a sophomore blush with shame. Sutch’s conclusion is as damning as Gutman’s: ”Time on the Cross is a failure.”

        Den moraliserande NYT-recensionen från 1975 avslutas:

        “And it is a far heavier burden, for now they must prove, before any of their particular contentions,
        that their book merits further scholarly attention.”

        Boken ledde 18 år senare till att Fogel fick ekonomipriset. Den mer aktuella artikeln från 2001 skriver tvärtom:

        ”Perhaps equally rare is the book that could have withstood the onslaught of unrelenting, withering criticism directed at Time on the Cross. ….Yet here it stands among those books that still attract attention, a classic in the field.”

        Fogel angrips aggressivt och moraliserande, bland annat i artikeln i NYT 1975. Nu i efterhand har Fogels tes blivit accepterat av fältet. Om du i samband med Fogels död tycker att det är viktigt att länka till den avfärdande artikeln från 1975 så är det relevant att påpeka att Fogel vann debatten inom fältet, inte hans moraliserande kritiker.

      • Jag länkade till artikeln – eller snarare tipsade om den – för dess redogörelse för diskussionen kring metod och tolkningar av resultaten. En del kan dessutom finna det intressant att läsa en artikel från den tid då boken var ny och kontroversiell. Att – till skillnad från undertecknad och inläggets författare – tolka det som en appell för moralpanik får i så fall stå för dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s