Ekonomipristagarnas ideologiska resor

Att samhällsvetenskaplig forskning är nära knuten till det omgivande samhället och dess idéer är nog inget nytt. Men vilken effekt har det på vetenskapen och dess utveckling? Det senaste numret av den amerikanska tidskriften Econ Journal Watch presenterar en genomgång av samtliga 71 mottagare av Riksbankens pris i ekonomiska vetenskaper till Alfred Nobels minne, där varje pristagare får sin ideologiska profil och dess utveckling beskriven. Kartläggningen initierades av tidskriftens redaktör, ekonomiprofessor Daniel Klein, med syfte att studera huruvida pristagarna blivit mer eller mindre “klassiskt liberala” under sin karriär och i vilken grad detta säger något om nationalekonomins utveckling i stort. Resultatet är intressant nog långt ifrån entydigt.

Läsningen av detta nästan 500-sidiga nummer (som är fritt nedladdningsbart liksom resten av tidskriftens samtliga artiklar) är både lärorikt och spännande. Förutom ren “trivia” har jag har lärt mig massor om personerna bakom de tankar som format den akademiska disciplinen nationalekonomi och i hög grad mitt eget tänkande. Det är slående (om än ganska välkänt) hur viktig 1930-talets depression var för många av forskarna. Flera pristagare växte upp i enkla förhållanden, och beskrivningen av deras klassresor är fascinerande. Dessutom är det särskilt spännande att läsa hur pristagarna kom in på ämnet ekonomi. Gary Becker skriver exempelvis att han attraherades av den nationalekonomiska analysens slagkraft i analysen av samhället med matematisk och kvantitativ analys, något som säkerligen än idag attraherar grundstudenter att fortsätta inom vårt ämne.
ejwtable

Läsningen underlättas av att biografierna genomgående är väl balanserade och föredömligt korta, vilket är nödvändigt med tanke på det stora antalet artiklar. Särskilt positivt noteras att artikeln om James Buchanan är skriven av svenske IFN-docenten Niclas Berggren!

Vad kommer då undersökningen fram till? Ett huvudresultat visas i tabellen till höger, nämligen att majoriteten av pristagarna blivit mer klassiskt liberala, några mycket mer liberala som t ex Buchanan,  Coase, North och Hayek. Några har dock blivit mindre liberala genom åren, t ex Frisch, Ohlin, Hicks och Krugman. Redaktör Klein beskriver i sin översiktsartikel öppenhjärtigt hur dessa resultat inte är helt lätta att vare sig tolka eller generalisera utifrån. Är ekonomipristagarna representativa för ekonomer i stort? Är den tidsepok då de varit aktiva, 1900-talets mitt, speciell? Säger en ideologisk resa alls något om personen i fråga blivit visare? Klein erbjuder inga entydiga svar på dessa frågor, men visar prov på intellektuell öppenhet genom att alls ställa dem.

Klein har även låtit granska biografierna för att försäkra sig om att de väl förankrade i fakta och att rimliga slutsatser dras gällande Kleins egen ideologiska undersökning. En av de främsta nu levande doktrinhistorikerna, Dave Colander, har gått igenom materialet och redovisar sin syn i en separat artikel. I stort gillar Colander projektet, men har är inte helt övertygad av klassificeringen av graden av klassisk liberalism i pristagarnas tänkande.

Men inte nog med det: Klein har även skickat biografierna till de pristagare som ännu är i livet. Och tolv pristagare svarade : Kenneth Arrow, Ronald Coase, Peter Diamond, Eric Maskin, James Mirrlees, Roger Myerson, Edward Prescott, Thomas Schelling, William Sharpe, Vernon Smith, Robert Solow, and Michael Spence. Deras svar är minst lika läsvärda som deras biografier!

För alla med intresse för nationalekonomi i allmänhet och ekonomipristagarna i synnerhet är julen med ord räddad. Trevlig läsning!

Comments

  1. Andreas SO says:

    Jag skulle aldrig få för mig att säga ”Riksbankens pris i ekonomiska vetenskaper till Alfred Nobels minne” bara för att en massa gnälliga människor märker ord när man säger nobelpriset i ekonomi.

    Faktum är att detta pris och övriga priser delas ut samtidigt i samma rum av samma människor så folk får nog finna sig i att man säger nobelpriset i ekonomi..

    • Per S says:

      Eller bara ekonomipriset, som jag uppfattat vara det gängse bland nationalekonomer i Stockholm och Uppsala.

  2. Intressant. Ska läsa.

    En liten undran. Det skulle också vara intressant att får reda på hur ni som är skribenter här själva kom att bli så avogt inställda till den klassiska liberalismen. Aldrig när jag har argumenterat här har fått intrycket av att ni har förstahandserfarenhet av t ex Hayek eller von Mises. Att jag nämner just dessa beror t ex på att Johannas kollega Pete Boettke vid George Mason skrev att Human Action och Individualism and Economic Order är det två viktigast böcker om ekonomi som finns.

    Jag vet att t ex Stigler direkt missrepresenterar Coase, och jag har nästan aldrig sett någon attackera Hayeks idéer här, eller någon annanstans där författaren faktiskt pekar på något han skrivit.

    Vad jag skulle förevänta mig här är t ex i still med att:
    Hayek/Adam Smith/von Mises skriver i Kapitel X, tredje stycket att Y. Men XX och YY visade redan 19xx, i NN att detta är felaktigt.

  3. Martin says:

    Tack för detta lästips, som jag för tillfället tyvärr inte har tid att läsa men definitivt ska spara…

    Där finns en tendens till reduktionism i mycket diskussion om nationalekonomi, i synnerhet när det kommer till diskussioner om ekonomisk politik och politisk filosofi. Vissa teorier förefaller en del personer, oftast kritiker, vilja förklara helt med hänvisning till faktorer som ”ideologi”. Som du nämner är samspelet mellan alla dessa faktorer oftast mer komplext. Ibland förs dessa diskussioner som om konkreta omvärldsproblem, som kan få rationella personer att ändra sina slutsatser, inte existerar,

    En annan intressant aspekt är hu motsatta ideologier ibland kan komma till samma slutsats. Österrikiska ekonomer (inspirerade av Hayek, Mises, med flera) och Naomi Klein är båda kritiska mot institutioner som IMF, fast av helt olika skäl.

    Slutligen är det ju också fallet att ideologi sällan leder glasklart över till en given ekonomisk politik. Om vi tar frågan om underskott i statsbudgeten, förefaller för tillfället S inta en mer strikt position än M, i varje fall i opposition. Inte heller tror jag någonsin högern hade jättemycket kritik mot keynesiansk stimulanspolitik på 1960-talet. Konsensus förefaller snarare vara en regel i synen på ekonomisk politik, vilket då övertrumfar ideologikortet.

    Jag tyckte denna mening var intressant: ”Att samhällsvetenskaplig forskning är nära knuten till det omgivande samhället och dess idéer är nog inget nytt.”

    Nej, det är inget nytt. Det intressanta är ju dock hur vi som samhällsvetare reflekterar över detta, inte bara i forskning, utan också inom undervisning. Det vill säga, vårt ämnes epistemologiska grundvalar.

    • Bra poänger, Martin. Och jag instämmer att det borde finnas mer av doktrinhistoria inom forskarutbildningen i nationalekonomi. Det skulle ge en välbehövlig distans till och sannolikt även ökad förståelse de teorier och metoder vi idag använder.

      • Martin says:

        Det var kul att höra. Doktrinhistoria är samtidigt ett inte nödvändigtvis okomplicerat fält. Där finns en hel del ”doktrinhistoriker” som använder historiska case för att driva ideologiska agendor, samtidigt som de anklagar andra för att vara ideologiska (samtidigt som de i sin tur anser sig stå över detta eftersom de, förmodat, befinner sig på en högre intellektuell nivå).

        Där finns också tråkig doktrinhistoria, som bara berättar att först hände x, sedan y. Alla kan hamna i ett sådant träsk, men man måste ta sig ur det. Roligt blir det när man sätter saker i sitt sammanhang, som spelteori och kalla kriget, eller Keynes och depressionen.

        Egentligen kan man studera de aspekter du nämner också med nutidslitteratur. Luigi Zingales, Saving Capitalism from the Capitalists, är på sätt och vis ett försök att ta tillbaka Adam Smith in i business schools på 2000-talet. Man kan läsa båda författarna med stor behållning.

        Allt detta ovan är mina helt personliga åsikter, inte nödvändigtvis vetenskapligt belagda.

      • Inte komplicerat med doktrinhistoria säger du, och andra säger att man borde utöka fältet till bredare studier av samhället…

        Jag kan inte se hur detta kan hjälpa. Redan nu har den ekonomiska vetenskapen på den ena sidan Friedrich Hayek, Daniel Kahneman, Coase och Elinor Ostrom. På den andra har man Gunnar Myrdal och Paul Krugman. Den hänger ju inte ihop mer än med några svaga trådar som det är nu. Ifall man dessutom ska lägga till andra aspekter än de ekonomiska så blir det fullständigt kaos.

        När det gäller doktrinhistoria måste jag säga att jag aldrig har sett en dylik på svenska som inte felaktigt kallar Edmund Burke för konservativ. Om man inte förstår varför han, likt Adam Smith var liberal (klassisk dito) så har man inte förstått hur (vad jag förstår oftast är) motståndarsidan tänker. Lord Acton kallade Burke, Macaulay och Gladstone ”the three greatest liberals”, något Hayek påpekar i efterordet till The Constitution of Liberty, som dessutom heter ”Why I am not a conservative”.

  4. ”Att samhällsvetenskaplig forskning är nära knuten till det omgivande samhället och dess idéer är nog inget nytt.”
    Borde inte denna insikt leda ekonomer i allmänhet att lobba för att vidga riksbankspriset från ett i ekonomi till ett i samhällsvetenskap generellt (ekonomi, statsvetenskap, sociologi, psykologi, antropologi, filosofi)? Det skulle bli en tydlig signal och institutionalisering av insikten. Skulle någon av ekonomistas-skribenterna invända mot en sådan utveckling?

    • Jag förstår inte alls hur du resonerar. Varför måste ekonomipriset omdefinieras bara för att nationalekonomi är en samhällsvetenskap? Ingen skulle väl komma på tanken att vilja omdefiniera t ex fysik- och kemipriset till ett allmänt naturvetenskapligt pris? Eller för den delen litteraturpriset till ett allmänt kulturpris att även innefatta musik, dans och måleri? Nej, jag tror inte att någon skulle vinna på att ända i statuterna (som dessutom inte låter sig ändras) i det här fallet. Det finns redan andra priser som kan gå till andra samhällsvetenskaper, och inget hindrar för övrigt att man inrättar nya priser om någon nu skulle anse det tillräckligt värdefullt.

  5. Fysiker och kemister har inte varit en drivande faktor i att skapa en massiv global ekonomisk kris. Ekonomidisciplinen är dock medansvarig till den aktuella krisen. För att lära sig läxan, och för att visa världen det, bör disciplinen göra institutionella förändringar. Att på ekonomidisciplinens eget initiativ vidga priset ger en tydlig signal: vi har systematiska brister, vi har överträtt våra befogenheter men vi inser nu att vi inte klarar oss utan de övriga samhällsvetenskaperna.

  6. Martin says:

    Svar till undertallen (ovan, kunde inte svara direkt på inlägget):

    Mina kommentarer ovan bör inte tas som intäkt för min kompletta syn på doktrinhistoria. Jag anser starkt att ämnet kan bredda perspektiv på olika vis, inte bara för nationalekonomer utan generellt för samhällsintresserade. Historia tillåter oss nämligen att studera konkreta fall med konkreta individer i verkliga historiska sammanhang. Oavsett om dina modeller kommer från nationalekonomi, statsvetenskap eller sociologi, är sådana studier användbara, tror jag.

    Däremot bör man samtidigt vara uppmärksam på att de problem som nationalekonomer ofta läggs till last för, inte nödvändigtvis är mindre i andra näraliggande vetenskapliga fält.

    De ekonomer du nämner visar på bredden av samhällsvetenskap som disciplin, men också problemet. De flesta forskare blir specialister, som under sina karriärer rör sig mellan en handfull (eventuellt) ämnesområden.

    Vad gäller utbildningar skulle jag tycka det var roligt med större mångfald och skillnader mellan olika universitet och högskolor. Möjlighet till fördjupning osv. En fri marknad för idéer har många fördelar.

    • Vissa, som Coase, specialiserar sig. Men andra, och här är Hayek antagligen det främsta exemplet, har en bredd och ett djup så att man blir matt. Om du läser ”The Constitution of Liberty”, ”Individualism and Economic Order”, ”The Counter Revolution of Science” och ”Law, Legislation and Liberty” så kommer du att se det. Jag har ännu inte läst ”The Sensory Order” som är en studie i teoretisk psykologi. Sedan finns det två volymer, från 1967 och 1978(?) som heter ”(New) Studies in Philosophy, Politics and Economics”.

      Jag kan inte uttala mig definitivt om följande, men eftersom ”jag har dig på tråden” så får du här en preliminär bedömning.
      Acemoglu och Robinson har skrivit ”Why Nations Fail”. Jag har inte läst mer än 130 sidor, men kommer snart att gå igenom hela.

      Så här långt alltså: Boken recenceras som baserad på djup bildning. När jag läser den och tittar i index ser jag dock inga tecken på detta.

      Deras tes är att hur ett land utvecklas beror på hur det styrs.

      Gammal visdom, som de inte refererar till, säger att detta är att spänna hästen bakom vagnen. Den stora skillnaden mellan Mexico och USA är kulturell och ligger ursprungligen på äganderättens område. Ur detta kommer skillnaden på den politiska stabilitetens område. USA, som hade engelsk lag och engelsk kultur, såldes till självägande bönder, tunnland efter tunnland. Mexiko var istället uppdelat i stora jordegendomar och utfattiga småbönder.

      Solon genomförde sin jordreform i det antika Aten baserat på teorin att självägande bönder är den stabila grunden ett samhälle vilar på. På den tiden hade de dessutom vapen i hand. För romarna var det också självklart. Samma sak i Sverige. De svenska bönderna var självägande, välbeväpnade och därmed grunden för vår demokrati. I Sydkorea och på Taiwan genomfördes jordreformer i syfte att bland annat stabilisera samhället.

      Så när jag öppnar en bok som ”Why Nations Fail” förväntar jag mig att finna Tocqueville i index och dessutom Hernando de Soto, ”The Mystery of Capital”. Icke sa nicke.

      De Soto diskuterar det faktum att det i den tredje världen inte finns några jordaböcker. Fattiga kan inte lagligt köpa och sälja mark eller fastigheter. De kan inte heller belåna sina fastigheter för att t ex lösgöra kapital för att starta ett företag.

      När sådana personer inte ens finns med i index så säger det mig att det finns en ekonomisk vetenskap som är isolerad från resten av mänskligt vetande. Där stängde jag boken, men jag ska läsa den färdigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s