En historia om ett valmanifest

Som redovisades i onsdags har vi på Ekonomistas enats om ett valmanifest som alla sex skribenter står bakom. Förslagen är inte särskilt kontroversiella (utom möjligen att vi föreslår att hyresregleringen slopas). Men att få fram ett förslag tog lång tid och föregicks av stort huvudbry. Diskussionerna inleddes i början av april (alltså för 5 månader sedan). Men snabbt framgick det att det, i dagens politiserade klimat, kändes riskfyllt for de flesta av oss att officiellt skriva under på olika åsikter.

Som en av Ekonomistas-skribenterna uttryckte det:

Jag har på senare tid språkat med två personer som är partiaffilierade (till olika block, om sådana nu finns) och det kändes ganska tydligt att i en valrörelse ar det vän eller fiende som gäller. Inga nyanser där inte. Samma sak nar jag råkade höra delar av Debatt mellan Björklund och Romson på TV igår. Ganska ointellektuell upplevelse.

Men en av poängerna med att befinna sig i den akademiska världen ar ju att man har möjlighet att (åtminstone delvis) stå över partiindelningar och kan bidra till att diskussionen blir i alla fall lite mer intellektuell. Detta borde definitivt gälla Ekonomistas skribenter som ju, till största delen, inte har någon formell politisk affiliering. Som en annan av ekonomistas-skribenterna svarade:

Det är ju just på grund av att det i valrörelsen framstår som att allt bara är åsikter och politik som det är viktigt att markera att det finns många sakfrågor där åtminstone nationalekonomer är ganska eniga. Det innebär säkert att man får en del ovänner både till höger och vänster, men det är ju just for att stå emot sådant dagspolitiskt tjäbbel som vi sitter trygga och oberoende på universitet.

Men trots att vi alla egentligen höll med om detta landade diskussionerna i april ändå i att vi inte gick vidare med valmanifestet. Någon kände att det blev för mycket “åsiktsregistrering” och någon annan lyfte fram att det ändå skulle vara svårt att enas om tillräckligt intressanta ståndpunkter.

I slutet av augusti gav vi oss dock på uppgiften igen och en av oss skrev ett utkast. Detta diskuterades sedan livligt under två veckor tills dess att enighet uppnåddes och publicering kunde ske. Delar av den diskussionen var sådan som man skulle önska sig från sex nationalekonomer, dvs vi pratade om vilka samhällsekonomiska problem som är viktigast och mest akuta, vad som forskningsmässigt har visat sig fungera respektive inte fungera, vilka policyåtgärder som visat sig få stort genomslag när man betraktar dem empiriskt, etc.

Men rätt stora delar av diskussionen handlar också om olika former av brasklappar som vi skribenter ville få in för att, på olika sätt, hålla våra ryggar fria från politiserade påhopp.

Själv är jag en lika god kålsupare som de övriga Ekonomistas-skribenterna – även jag krävde alltså brasklappar. Men jag tycker att det är tråkigt att det är så här debattklimatet ser ut. Att även om man lutar sig tillbaka på forskning som är förhållandevis enig i en rekommendation (t.ex. att fastighetsskatt är en “bra” skatt jämfört med andra skatter och att marknadshyror är bättre än hyresreglering) så är det svårt att föra en sansad diskussion. Åsikter som egentligen inte alls har yttrats läses lätt in (t.ex. tolkas “fastighetsskatten är en bra skatt” ofta som “skattenivån bör höjas”, vilket naturligtvis är två helt olika saker), vilket gör att varje ord måste vägas på guldvåg.

For mig som i grunden tror att fria diskussioner och högt i tak är A och O for att ett samhälle ska kunna nå de bästa lösningarna känns det inte som att den här guldvågen är av godo. Jag är därför ändå stolt över oss på Ekonomistas och över att vi vågade enas om ett gemensamt manifest. Men jag hoppas att debattklimatet förändras till nästa val så att det inte behöver ta 5 månader att komma så långt.

Comments

  1. Kalle says:

    Jag tror vi är många som är glada över att kunna logga in på ekonomistas.se och faktiskt hitta något som är lite mer intelektuellt stimulerande än att slå upp en tidning som inte ens citerar det vettiga i ett RB protokoll, utan som fyller tidiningen eller TV-inslaget med analyser från sina egna ”ekonomer” som på sin höjt läst 2 terminer nationalekonomi i sina företagekonomistudier.

    Jag var inledningsvis kritisk till dig, men med tiden har just dina inlägg också tagit sig vilka jag kommit att uppskatta.

  2. Problemet är inte det politiserade klimatet, utan polariseringen, att man inte är intresserade av argumentens bärighet, utan låst fast sig i positioner som vän och fiende. Om den akademiska världen, till vilken denna blogg måste anses affilierad, vill ägna sig åt politik, som ni gör när ni lägger förslag på vilka ekonomiska åtgärder som bör genomföras, så bör det göras på ett sätt som underlättar en kritisk granskning av politiken. Tyvärr tycker jag inte ni lyckas med det. Idag pågår en intensiv diskussion om vilken riktning samhället ska utvecklas, mot en mer socialliberal stat eller om vi ska fortsätta utvecklingen mot allt mindre statligt inflytande och fler marknadslösningar. Vad står ni som ställt er bakom valmanifestet i den frågan? Om ni ska ägna er åt politik, som jag tycker att ni ska, så bör ni helt enkelt redovisa de värderingar som ligger till grund för era förslag. Annars är det svårt att ta ställning till nyttan av era förslag.

    • Spontant är jag mycket sympatiskt inställd till att redovisa våra värderingar. I praktiken är det dock väldigt svårt. Som många andra nationalekonomer tror jag dock vi tenderar att värdera ekonomisk effektivitet högre än människor i allmänhet. Vi tycker nog alla det är viktigt med lika möjligheter och jämn fördelning, men vi nog skiljer oss en hel del i betoningen av hur viktigt detta är. Jag är också ganska säker på att vi inte är överens om huruvida staten eller marknaden ska ha mer eller mindre betydelse framöver. När det gäller partisympatier är jag socialdemokrat och Johanna moderat, medan övriga skribenter mig veterligen inte har partibok.

  3. Marcus says:

    Var det någon skolförslag som var nära att komma med?

  4. Mats Persson says:

    Till 2010 års valmanifest kom det 104 kommentarer. Till årets valmanifest har det (hittills) bara kommit 32 kommentarer. Betyder det att årets manifest är blekare, och mindre kontroversiellt? Eller har Ekonomistas’ läsare blivit mindre engagerade?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s