Supervalår med supertråkig ekonomisk debatt

I söndags debatterade den moderate finansminstern Anders Borg och socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson ekonomi i SvTs Agenda. Trots tappra försök att medels hårda ord få det att låta som att de har olika åsikter så var skillnaderna i föreslagen praktisk politik i princip obefintliga. Anders Borg vill inte sänka skatten och det vill inte heller Magdalena Andersson. Hon tycker istället att det vore en god idé att höja skatten något – men bara lite grann, och definitivt utan att reversera något av den nuvarande regeringens fem jobbskatteavdrag. Pengarna från en sådan skattehöjning ska satsas på skolan. Även Anders Borg kan tänka sig vissa begränsade skattehöjningar – återigen till förmån för satsningar på skolan. Gäsp.

Varför blir det så trist och utjämnat? Är det medianväljarteoremets fel?

Medianväljarteoremet säger att i en demokrati kommer den politik som genomförs vara den som medianväljaren (alltså väljaren ”i mitten”) föredrar. Det innebär att i den utsträckning politiker inte bara får positiv nytta av att se sina idéer genomföras utan också av att vara vid makten (och det känns ju onekligen som ett rimligt antagande) så kommer alla partier att sikta in sig på just denna medianväljare. Medianväljarteoremet lanserades första gången i en bisats av Harold Hotelling 1929, i ”Stability in Competition”.  Knappt 20 år senare klargjorde Duncan Black under vilka antagandet det gäller (bland annat endimensionalitet i de politiska frågorna, t.ex. vänster-höger) och 1957 gav  Anthony Downs teoremet (mer eller mindre) den utformning som det har idag.

Vem är då den svenska medianväljaren? Enligt Statistisk årsbok 2014 som kom ut i förra veckan så är ”medelsvensson” en 42-åring kvinna som heter Anna Andersson. Hon är gift och har två barn som är 14 och 11 år gamla. Hon och hennes make Fredrik har en sammanlagt inkomst på 59 705 kronor i månaden (Anna tjänar 25 207 kronor och Fredrik 34 498 kronor).

Att Anna bryr sig om skolan verkar fullt rimligt eftersom hennes och Fredriks barn är i skolåldern. Och då Anna har fått sänkt skatt med 1 974 kronor i månaden (motsvarande summa för hennes man är 3 748 kr i månaden) sedan 2006 är det likaså rimligt att hon inte är intresserad av att jobbskatteavdragen tas bort (åtminstone om hon låter den egna plånboken styra). Men varken Anna eller Fredrik skulle tjäna på en högre brytpunkt för dem som betalar statlig inkomstskatt (det berör dem som tjänar över 36 000 kronor i månaden vilket ju varken Anna eller Fredrik gör) så det är också riktigt, ur medianväljarsynpunkt, att Moderaterna inte hårdlanserar det förslaget utan går på (s) linje och pratar om skattesänknings-stopp.

Med andra ord träffar (m) och (s) hyfsat rätt när de riktar all sin politiska ammunition mot median-Anna och hennes man. Och eftersom de har samma bild av vem medianväljaren är och vad hon vill så blir även politiken mer eller mindre densamma. Det är kanske bra för Anna och Fredrik. Men för oss som gillar heta politiska debatter och ideologiskt laddade förslag känns denna inledning på supervalåret 2014 supertrist.

PS. Ekonomistas-skribenten Lars E.O. Svensson har flera gånger skrivit om hur mycket större svenskarnas skulder blir eftersom inflationen är lägre än förväntad inflation på 2 procent.  För median-Anna och Fredrik, (som enligt SCB bor i en villa med taxeringsvärde 1 494 000) blir effekten att den reala skulden på villan är 52 000-68 000 kronor högre än om inflationen faktiskt varit 2 procent. Kanske vore detta något för Borg och Andersson att debattera nästa gång?

(Uträkningen: taxeringsvärdet är ca 75% av marknadsvärdet för två år sen. Beroende på om de har genomsnittlig belåning på 65% eller upp till taket på 85% så är deras lån 1,3-1,7 miljoner kr. 4 procents förlust (motsvarande den negativa tvångsamortering som de upplevt eftersom inflationen de två senaste åren varit 0 istället för 2 procent) på detta är 52 000-68 000 kronor).

Comments

  1. Johanna Möllerström är orättvis mot de politiskt förtroendevalda när hon menar att de skulle diskutera Riksbankens penningpolitik och risken för skuldfälla. Instruktionsförbudet, vilket är en bärande del av Riksbankens självständighet ingår i EU-fördraget och finns inskrivet i Sveriges grundlag.

    • Tvärtom. Instruktionsförbudet måste tolkas så att att en myndighet inte får instruera Riksbanken hur den skall sätta räntan för att nå de penningpolitiska målen. Det får givetvis inte hindra att penningpolitiken utvärderas och Riksbanken kritiseras för att avvika från de demokratiskt beslutade målen för penningpolitiken. Riksdagens Finansutskott gör också en årlig utvärdering av penningpolitiken. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/FiU24/

      Det är viktigt att inse att Riksbankens oberoende inte har något egenvärde. Riksdagen har gett Riksbanken ett oberoende bara för att man anser att de penningpolitiska målen därigenom kommer att uppfyllas bättre. Oberoendet ska givetvis inte användas till att åsidosätta de penningpolitiska målen. För att oberoendet ska vara förenligt med ett demokratiskt styrelseskick måste verksamheten och måluppfyllelsen för den oberoende Riksbanken noga övervakas och utvärderas, så att oberoendet används för att på bästa sätt uppfylla de penningpolitiska målen.

      • Men går det verkligen att säga att Riksbanken idag avviker från sitt mandat? Dessutom borde det ju vara väldigt lätt att utvärdera Riksbanken, då de t o m fått pris för sin öppenhet. Vad har sagts på dessa utvärderingar?

        Visst är det så att Annas och Fredriks reala skulder är högre idag än om inflationen hade varit högre, men tror ni inte att de ändå är rätt glada då de tjänat en slant pga låga boräntor och sannolikt en ganska saftig prisuppgång på deras bostäder?

      • Det verkar inte som de partier som ingick i överenskommelsen om ändringen av Sveriges grundlag är eniga med Lars EO Svensson om detta. Se tex http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/borg-kritiseras-for-ranteuttalande_8156076.svd

      • Nima, om Riksbanken avviker från sitt mandat diskuteras här och här. Effekterna av oväntat låg inflation diskuteras här. Den leder till högre reala skulder och högre belåninsgrad jämfört med en inflation på 2 procent. Faktiska reala boräntor efter skatt har blivit betydligt högre än de skulle blivit med en mer expansiv penningpolitik. Median-Anna och Fredrik har kanske inte förlorat jobbet, men det kan uppåt 60 000 andra ha gjort.

        Fred, citat kommer från Magdalena Andersson i den begynnande valrörelsen, så det kan man nog inte dra så stora växlar på. Dessutom utryckte sig Borg något oklart, och hänvisade in direkt till den bristande måluppfyllelsen.

      • Andreas SO says:

        ”Median-Anna och Fredrik har kanske inte förlorat jobbet, men det kan uppåt 60 000 andra ha gjort.”

        Kanske, kanske inte. Det blir ju rena spekulationer eftersom siffrorna bygger på en modell med orimliga antaganden.

      • Siffran 60 000 kommer från Riksbankens standardmodell, Ramses. Vad är det för antaganden som är ”orimliga”? Har du någon bättre modell, några mindre ”orimliga” antaganden eller något mindre ”spekulativt” att komma med?

      • Andreas SO says:

        Varför kallar du mig Ramses? Modellen använder väl ”rational expectations hypothesis” när man räknar ut dessa siffror? Om de genomsnittliga inflationsförväntningarna har varit mycket högre än den faktiska genomsnittliga inflationen de senaste 15 åren så kan man ju fråga sig hur pålitliga kalkylerna är. Modeller måste ju vara någorlunda grundade i faktisk empiri.

        Om jag har någon alternativ modell? Nej, det får faktiskt ni nationalekonomer tänka ut själva.

      • Andreas, ”Ramses” är namnet på Riksbankens standardmodell. Det är riktigt att Ramses i huvudsak bygger på rationella förväntningar. Dock är siffran 60 000 fler arbetslösa beräknad under antagande om s.k. oförväntade störningar, vilket innebär att hushåll och företag inte antas ha rationella förväntningar om hur penningpolitiken bedrivs. Ramses är skattad på svenska data och i den meningen grundad i empiri.

        Att inflationsförväntningarna legat nära 2 procent trots att faktisk inflation blivit betydligt lägre får långsiktiga effekter på arbetslöshet och skulder som diskuterats i flera av mina inlägg, t.ex. här. De långsiktiga effekterna på arbetslösheten skattas empiriskt i denna uppsats.

  2. Gustav says:

    Fredrik har inte fått 3748 kr i sänkt skatt helt på grund av aktiv politik. En stor del av skattesänkningen beror på automatiska höjningar av gränsen för statlig skatt. Sedan 2006 har denna endast höjts en gång aktivt utöver den automatiska höjningen. Den delen av skattesänkningen som var aktivt utförd har varit mer i procent för Anna än Fredrik. Dina siffror verkar föreslå att så inte varit fallet.

  3. Johan Lönnroth says:

    Jag håller med. En möjlighet att få lite mer fart på debatten är att granska budgetmotionerna från de tre mindre oppositionspartierna. Sannolikheten för egen majoritet för alliansen eller S är ju ganska liten om inget dramatiskt händer med opinionssiffrorna.

  4. Andreas SO says:

    Är genomsnittsinkomsten för män verkligen 34 498 kronor? Eller har jag missförstått vad du menar? Datorn hänger sig i princip när jag försöker öppna filen så kan inte titta själv..

    • Herr V says:

      Siffran är den som anges i kapitlet ”medelsvensson”. Jag är emellertid mycket skeptisk till vilken median man egentligen menar. I tabellen på s. 289 redovisas förvärvsinkomstmedianer från 2011. Där har män 20-64 en median på 304 000 kr/år dvs drygt 25 000 kr/månad. Kvinnor har 241 dvs ca 20 000 kr/månad. Jag har svårt att se att beloppen ökat så mycket på 2 år. Kanske är det medianen bland de som arbetar heltid, men det är ju en viss skillnad.

      • Andreas SO says:

        Tack Johanna och Herr V! Nu har jag fått den att fungera. Ja jag läste också igenom kapitlet ”medelsvensson” och de nämner inte var de får 34 498 kr ifrån. 25 000 låter rimligare än 34 498 i alla fall.

      • Snittinkomsten är väl mycket högre än medianen?

      • Herr V says:

        Nu har jag fått svar från SCB.

        ”Medianinkomsten” som anges i avsnittet om medelsvensson är medianinkomsten för underkategorin ”man/kvinna 42/44 år med 2 barn”. Uppgifterna är också från 2012 istället för 2011 som resten av årsboken i huvudsak handlar om.

        Vad begreppet ”Medelsvensson” egentligen betyder kan man ju diskutera, men det är intressant att de inkomstuppgifter man publicerar visar upp en betydligt högre medianinkomst än medianinkomsten för samtliga väljare.

    • Johanna Möllerström says:

      Testa att ladda ner filen och spara den på datorn och sedan öppna den – det funkar bättre för mig. Som Herr V skriver så har jag tagit siffrorna från Medelsvensson-kapitlet. Där finns också en diskussion kring inkomst-biten.

      • Herr V says:

        Den diskussionen var väl inte helt tydlig tycker jag. Men jag har mailat dem och frågat vad de menar med medianinkomst i medelsvensson-kapitlet.

        /Nyfiken i en strut

  5. Ulf Söderström says:

    Hej Johanna,
    Tack för ännu ett bra inlägg.

    Din kalkyl på slutet bortser dock från att Annas och Fredriks reala inkomst har blivit högre pga den oväntat låga inflationen. Detsamma gäller den reala köpkraften av deras finansiella förmögenhet. Så nettoeffekten på deras ekonomi är inte given.

    • Om Anna och Fredriks reala inkomst blivit högre med lägre inflation beror på om deras nominella inkomst, inkomsten i kronor, är oförändrad när inflationen blir lägre och om någon av dem (eller båda) förlorar jobbet eller inte. För den som har en given nominallön stiger reallönen. Men med högre reallön förlorar somliga jobbet. Enligt mina beräkningar är arbetslösheten ungefär 1,2 procentenheter högre med nuvarande penningpolitik jämfört med om räntan hållits på 0,25 procent sedan 2010. Den långsiktiga Phillipskurvan för Sverige har av allt att döma en lutning på ungefär 0,75 procent. Det betyder att 1 procentenhet lägre inflation ger ungefär 1,3 procentenheter högre arbetslöshet och ungefär 1,3 procent lägre sysselsättning. Då sjunker den totala reala lönesumman med lägre inflation. Riksbankens standardmodell Ramses har en liknande ungefärlig kortsiktig relation mellan KPIF-inflation och arbetslöshet, så att 1 procentenhet lägre inflation ger något mer än 1 procentenhet högre arbetslöshet. Enligt den sjunker då också den totala reala lönesumman med lägre inflation. Fördelningseffekterna är inte bra – det blir något bättre för de som har kvar jobbet och mycket sämre för de som förlorar det.

      Det är riktigt att den del av Anna och Fredriks finansiella förmögenhet som består av banksparande och nominella obligationer har ökat i realt värde med lägre inflation. Det är nettot av lån och nominella tillgångar som spelar roll. Men för de flesta låntagare är nog sparandet i bank och obligationer betydligt mindre än storleken på bolånet, så nettot skiljer sig inte så mycket från lånet. Men det vore intressant att ha bättre uppgifter på tillgångar och tillgångsslag för låntagarna.

Trackbacks

  1. […] en fastighetsskatt, även om alla andra aspekter av avgiften/skatten skulle hållas konstanta? Att medianväljaren i Sverige är en kvinna och därmed kan misstänkas vara särskilt benägen att reagera på dylika namnförändringar gör […]

  2. […] Politiker (oavsett kulört) har en tendens att vända kappan efter vinden under ett valår. Detta leder också till att de politiska partierna hamnar ännu närmare varandra i sin föreslagna politik (något som jag har diskuterat tidigare här på Ekonomistas). […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s