Nationalekonomins prediktiva kraft

För den som ställer sig tvivlande till nationalekonomins prediktiva förmågor kan det vara lämpligt att parallelläsa dagens Brännpunkt-artikel där lärarstudenter klagar på lärarlegitimationen med min gamla DN-debatt om hur reformen skulle slå.

Comments

  1. Ej nationalekonom says:

    Även en blind höna kan finna ett korn.

    Hade förresten varit bättre om kornet varit att ni predicerade finanskrisen, jobbskatteavdragets ineffektivitet eller privatiseringarnas icke-existerande kvalitetsförbättringar. Men ni vet, grattis till lärarlegitimationerna i alla fall. Helt klart argument för den neoklassiska hegemonin.

    • Andreas SO says:

      Ännu en som inte fattat vad IFAU kom fram till?

    • Lite hårdrar du kanske, efter varje kris visar det sig ju faktiskt att en av tio eller en av tjugo av de neoklassiska ekonomerna spådde rätt… ;-).

      Jag håller annars med Jonas analys av missförhållandena. Brännpunktsartikeln påminner mig om Adam Smiths ord:

      “People of the same trade seldom meet together, even for merriment and diversion, but the conversation ends in a conspiracy against the public, or in some contrivance to raise prices.”

      Det är faktiskt inte lärarna som man bör bry sig om, utan deras kunder, dvs barnen och deras föräldrar. Med statlig eller kommunal skola är de ju i och för sig bara ”klienter” medan de verkliga kunderna är några relativt obildade kommunalpampar.

      Lösningen på problemet torde komma från Adam Smith också. När han besökte Oxford och Cambridge var han måttligt imponerad. Professorerna där hade fast tjänst. Hemma i Skottland betalades de direkt av studenterna.

      Dåliga lärare skiljdes från yrket tämligen omedelbart. Min erfarenhet här är också den Jonas har. Lärarhögskolan har inget med pedagogisk skicklighet att göra, något alla som läst på universitet lär veta. Där var det i alla fall när jag studerade ingen som gått på lärarhögskolan. Alldeles lysande var många dock.

      Hela den kontrollapparat som Jonas diskuterar smälter bort som smör i solsken om föräldrarna röstar med fötter och plånbok. De obildade kommunalpamparna försvinner också som problem.

      Jag växte upp i Sollefteå och hade turen att mest ha lärare av den (ofta riktigt) gamla stammen. Nu satsar man på Hallstahotellet. Skolan ligger på plats 232 i riket.

      http://allehanda.se/opinion/ordetfrittochdebatt/1.2335028-ar-de-roda-i-solleftea-nojda-med-att-vara-daliga-

      • Per S says:

        Ja, det är klart att bra undervisning bara ska ges barnen till dem som betalar bra…

      • Per S,

        Jag håller absolut inte med dig om att god undervisning endast ska ges till dem som betalar mycket pengar.

        Vad jag syftar till är att även de mest utsatta, de fattigaste av dem som lever i Sverige, ska få tillång till, och ha råd med, en skola som är bättre än den som de rikaste i Sverige idag är kapabla att ge sina barn.

        Varför unnar du inte alla en god skola?

      • Per S says:

        Jag ser fram emot beskrivningen av ditt utopisamhälle där de fattigaste barnen får den bästa utbildningen utan att skattsedeln är inblandad.

      • Per,

        Här måste jag delvis göra dig mycket besviken. Jag tror inte på något utopia. Däremot visar erfarenheten att det är konkurrens som gör att vi människor förbättrar saker och ting och dessutom att priser pressas ner.

        Det är pga denna insikt som man i Sverige gör det brottsligt att bilda karteller. Men via Skolverket har vi nu av staten påtvingade karteller och konkurrensbegränsningar. Friskolor får t ex inte konkurrera ut de kommunala skolorna. Vad skolforskande ekonomer borde pyssla med är att undersöka hur konkurrensen kan bli så mördande som möjligt.

        Vad jag INTE skrev var att varenda kotte skulle ha en likadan skola. I medel skulle ”de rika” antagligen ha lite bättre skolor än de ”fattiga” (även om det i absolut bemärkelse inte finns några fattiga i Sverige).

        Det finns inte tillräckligt många föräldrar som inte bryr sig om sina barn (kan det vara 2-3%, eller?) för att skapa en marknad för ”skitskolor”. Alla skolor skulle med konkurrens inom ett eller ett par decennier, genom mycket hårt arbete, bli bättre än de finska. Hur kan jag säga det? I första vändan kan vi tack vare Finlands föredöme kopiera deras system. Men sedan är Finlands system statligt och kan därför inte genom konkurrens förbättras ytterligare.

        Angående finansieringen så försvinner inte pengar bara för att man privatiserar. Det svenska skattesystemet omfördelar i stort sett ingenting. Man tar från de fattiga och ger till de fattiga, tar från de rika och ger till de rika.

        All erfarenhet visar dessutom att när staten inte donerar ställer privatpersoner upp. T ex, om du har små medel får du studera gratis på Harvard.

        I Storbritannien började staten ge medel till the Royal Life Boat Service, den brittiska sjöräddningen. Den totala budgeten gick ner därför att privatpersoner slutade ge pengar när staten ändå stod för det mesta. Så man avsade sig statens inblandningen och budgeten gick åter upp.

        Detta är vad som skulle hända i Sverige om skattetrycket vore lågt. Vi bryr oss nämligen om varandra.

      • Jag vill framhålla att vad som länge ansågs vara USAs stora bidrag vad gäller utvecklandet av saamhällslivet (förutom den praktiska maktdelningen) var systemet med offentligt finansierad och tillhandahållen skolgång. För den som är intresserad av detta kan jag rekommendera Claudia Goldin och Lawrence Katz bok ”The race between education and techology” samt Diane Ravitch ”the rise and fall of the great American public school system”.

        Vidare är skolsystemet i mångt och mycket ett nollsummespel just då kvaliteten på de andra elever påverkar vilken utbildning man får. Det kommer alltså alltid att finns starka incitament för segregation där föräldrar försöker få in sina barn på den skola där eleverna är ”bäst”. Dessa skolor kommer också att ha lättast att locka till sig kvalificerade lärare.

        Vidare låter det alltid bra att ropa på ”mer konkurrens” men det finns inget som säger att en nöjd kund är en välutbildad kund; inte ens Milton Friedman ansåg att marknaden skulle tillhandahålla den välanpassade, produktiva samhällsmedborgare. Anledningen är att privata och samhälleliga mål inte överlappar fullt ut (vilket är anledningen till att vi har skollag och skolplikt/läroplikt i nästan alla existerande samhällen).

        Det är upplysande att det mest framgångsrika skolsystemet idag, det finska, helt har valt bort modellen med konkurrens och öppna jämförelser. Konkurrensen bland skolor har i Sverige inte lyft skolan och jag ber om konkrekta exempel på skolsystem där konkurrens mellan skolor visat sig vara en framgångsväg. Jag har inte lyckats hitta forskning som tyder på detta.

        Slutligen kan jag konstatera att det i USA knappast finns exempel på fristående skolor som fått stänga pga vikande kundunderlag, trots att många håller usel kvalitet. I Sverige går Skolinspektionen in och stänger usla skolor som föräldrar fortsätter att välja. Detta torde vara en tillnykrande upplysning för den som trosvisst tror att ”mer konkurrens” på något sätt skulle leda till att lågkvalitativa skolor slås ut från marknaden och att konkurrensen höjer kvaliteten på skolsystemet.

      • Angående USA så måste jag läsa på lite grand, men såvitt jag vet så rörde det sig om ”offentlig skola” i bemärkelsen lokalt finansierad skola, dvs till att börja med att byn möttes i kyrkan och bestämde sig för att starta en skola. På 1600-talet var det viktigt för puritaner att alla skulle kunna läsa Bibeln. Så viss konkurrens måste det ha funnits mellan ”vår by” och ”grannbyn”.

        Jag ska titta på den där boken.

        Jag hävdar fortfarande dock att skolan som idé, liksom universiteten är privata uppfinningar och att när det fanns exempel som Eton att kopiera för det offentliga så blev även kopiorna bra.

        USA har annars experimenterat friskt med skolor och de har sjunkit i kvalité.
        Sverige har sedan följt efter. När jag började i ettan 1971 hade vi mängdlära i matten. Något som de just förstört USAs matteundervisning med, och som vi nu drabbades av i Sverige.

        Lärarna har ”tenure”, i princip livstidsanställning. Om du har följt debatten vet du att det på snudd krävs sexuella övergrepp för att avskeda en lärare, annars sätter sig facket emot.
        För en eller ett par veckor sedan var det en artikel I NY Times som talade om hur dyra de privata skolorna är i New York, bl a därför att de privata skolorna måste matcha de höga lönerna som offentligt finansierade skolor ger.

        Så höga löner ger inte god kvalité i sig.

        För att hitta helt privata oreglerade alternativ måste man nog gå tillbaka till 1800-talets England. Som Terence Kealey skriver (The Economic Laws of Scientific Research) gick 1870 99,5% av barnen i skola, i medel i 5,7 år.
        http://www.amazon.co.uk/Economic-Laws-Scientific-Research/dp/0312173067/ref=sr_1_3?s=books&ie=UTF8&qid=1329132441&sr=1-3
        Du kan se honom här angående hans senaste bok som dock inte är lika bra:

        Hur väl riktig konkurrens skulle fungera i dagens samhälle undrar jag lite över. På 1800-talet, i länder som Sverige och Storbritannien fanns det en otrolig bildningshunger. För det första skulle en protestant kunna själv läsa sin Bibel. För det andra, för att komma någonstans i livet var man tvungen att studera. I dagens England finns det gott om tredje generationens ogifta tonårsmödrar. Skaffa barn när du är 16 så får du en lägenhet av det allmänna, förutsatt att du inte säger vem fadern är. Här är britterna mycket blödigare än svenskar.

        Och precis som du säger är det inget som säger att en nöjd kund är en välutbildad kund. Jag tror dock att skutan kan vändas. Om det går det går upp ett liljeholmens att det är otroligt viktigt för ens barns framtid att det går bra för dem i skolan, så kommer föräldrarnas attityd ändras mycket snabbt. Men då måste det också spela roll vad man gör. När man läser att många på vänsterkanten förfasar sig över att ett vårdbiträde eller t o m den som är arbetslös har mindre pengar att röra sig med än en civilingenjör så ser man att det ”objektivt sett” finns stora hinder i vägen.

        Jag gissar att Milton Friedman, liksom nästan alla, underskattar hur stark människans drivkraft till social konformism är. Anledningen till att ”alla ska ha en god utbildning” är i mångt och mycket att vi är ett flockdjur som inte tillåter avikande beteende (se t ex Pascal Boyers lysande bok ”Religion Explained). Så även om vi tycker att andra ska göra som vi gör, så gör vi dessutom frivilligt som andra vill att vi ska göra. Kan vi få åter en kultur i Sverige där grannen ser ned på dig om du inte sätter dina barn i en god skola så finns det på gott och ont ingen gräns för hur viktigt föräldrar kommer att tycka att det är.

        Jag köper inte det där med nollsummespel. Det är klart att alla inte kan vara över medel, men för det första kan vi alla höja vår nivå, för det andra konkurrerar vi ju bl a med Finland, Kina, USA.

        Jag köper att vi skulle kunna överta det finska systemet, men jag får inte intryck av att du insett vilken brutal omställning det skulle innebära. För det första tar man (som i Sverige till för 30 år sedan) endast in lärare som tillhör de 10% mest studiebegåvade i en årskull. Men sedan 30 år har vi istället börjat ta in ofta rena medelmåttor. Ska man nå finsk nivå måste kanske en tredjedel av lärarkåren, eller mer, skiljas från yrket.

        Sedan är de lärare som man tar in i Finland produkter av det finska skolsystemet. Så en finsk lärare med samma inneboende talang som en svensk dito ligger 2-3 år före i utbildning jämfört med svenskar. Jag vet givetvis att allt man kan inte kommer från skolan, och att ambitiösa svenska lärare säkert lägger ner mycken egen tid på att förkovra sig. Detta torde dock inte gälla alla.

        Slutligen, den enda förklaring jag sett dig ge till varför det finska systemet är så bra som det är, är att lärarna har fått vara ifred. Man har inte i tid och otid reformerat det finska systemet.

        Men varifrån kom då det ”urfinska” skolsystemet? Om det vore så enkelt att någon satte sig ner och uppfann det så är ju vårt problem lätt. Vi har bara att ta precis det systemet och få ett bättre system än finnarna, för de torde ju under årens lopp ändrat några små saker.

      • Dessa skolor kommer också att ha lättast att locka till sig kvalificerade lärare.

        Har du redogjort någon källa för detta i något tidigare inlägg? Jag undrar eftersom det inte stämmer med min anekdotiska erfarenhet. Jag har fem nära vänner som är i slutet/precis examinerade lärare och samtliga vill arbeta med problemelever. Jag förstår inte varför och har försökt argumentera med dem ”lärare blir man väl för att man är intresserad av ett par ämnen samt att undervisa” men de håller inte alls med (kanske borde blivit socialsekreterare istället?.

        För övrigt är ju lösningen på problemet att föräldrar väljer usla skolor att de också kan bli (ekonomiskt) ansvariga för sina val. Jag har en väninna som missade hela nian på grund av att hennes föräldrar underlät att ta tag i hennes skolsituation (mobbning, vantrivsel etc – fram till början på högstadiet hade hon varit en av de bästa i klassen så det var inget fel på den intellektuella förmågan) men trots att föräldrarna bröt mot skolplikten (hon satt hemma ett helt år) och förmodligen bröt mot omvårdnadskrav etc i föräldrabalken kan de sannolikt inte ställas till svars (jag sponsrar fn en utredning av den juridiska situationen åt henne av en familjerättsadvokat som ska svara på dessa frågor men jag håller inte andan).

        Tänk om föräldrarna till henne kunde åläggas att betala mellanskillnaden mellan en snittlön på arbetsmarknaden och hennes nuvarande miserabla ekonomiska status? Eller, det skulle räcka med om de stod för mellanskillnaden mellan ett lågbetalt butiksbiträdeslön eller liknande och den minimala aktivetsersättning hon får idag, det skulle ändå handla om hundratusen eller mer per år. Är man en usel vårdnadshavare ska det kosta och i det begreppet ingår dåliga skolval. Du ska se att människor kommer reagera på en sådan incitamentsstruktur.

      • @JonasVlachos: Du skriver (också vid tidigare tillfällen) ”Anledningen är att privata och samhälleliga mål inte överlappar fullt ut (vilket är anledningen till att vi har skollag och skolplikt/läroplikt i nästan alla existerande samhällen).”

        Är verkligen detta historiskt skäl till skolplikt? Det låter märkligt (såna problem löser vi ju annars bra med subventioner och/eller skatter beroende på vilket håll avvikelsen går). Jag har alltid tänkt att anledningen till skolplikt snarare handlar om att man misstror hur väl en del föräldrar agerar som agenter för deras barn (då framförallt barnens egna privata mål). Har du dokumentation/källa på att det är just privat/samhällsmål (avvikelse) som lett fram till skolplikt? Vore intressant.

      • Att skolor med socioekonomiskt mer gynnsam elevsammansättning är välkänt. Se exempelvis denna amerikanska studie och referenserna däri. Den svenska evidensen är mer sparsam då det inte finns några särskilt bra mått på lärarkvalitet. Fig 17ab i denna studie visar dock att lärare med relativt höga gymnasiebetyg tenderar att jobba på socioekonomiskt gynnade skolor och detsamma gäller behöriga lärare.

        Att det finns samhällsmål med skolan är självklart; varför annars subvetionera just skolgången och varför annars reglera innehållet i skolan? Att skydda elever från vårdnadshavare är säkert ett av dessa samhällsmål. Ett annat skulle kunna vara att skydda 15-åringar från deras egna preferenser och bristande kunskaper. Frågan är dock hur bra den svenska valfriheten på gymnasiet lyckats med dessa samhällsmål.

      • Självklart finns det samhällsmål med skolan. Om det gällde inte min kommentar. Utan enbart en nyfikenhet på om det finns referenser eller liknande där just skolpliktens införande kopplas till att samhällets mål avviker från det privata målet för eleven (t.ex. underskattar totala värdet av skolan; vilket var så jag kopplade ditt skrivande om motiv för skolplikten – men inser av ditt svar att du nog gör en bredare tolkninag av samhällsmål).

      • dvs det finns mängder av områden där samhällets mål/nytta avviker från individens, utan att vi för den skull tar till tvingande åtgärder via lagstiftning (som med skolplikt). Utan t.ex. försöker reglera med ej tvingande, men styrande åtgärder (subventioner, skatter).

        Därför tyckte jag det var intressant om det historiskt fanns argument just i den linjen med skolan, fast man där valt tvång istället. Om det min kommentar, inget annat.

      • Jonas,

        du skriver:

        ”Att det finns samhällsmål med skolan är självklart; varför annars subvetionera just skolgången och varför annars reglera innehållet i skolan?”

        Detta låter lite väl nära jultomteteorin att staten har pengar som den inte tar från skattebetalarna, alternativt teorin att ”alla pengar är allas”.

        Jag vet att det sker en viss, otroligt liten,
        http://www.amazon.co.uk/Public-Spending-20th-Century-Perspective/dp/0521664101/ref=sr_1_3?s=books&ie=UTF8&qid=1329217718&sr=1-3
        men dock, omfördelning av medel via skattsedeln, men det är ju faktiskt föräldrarna som betalar skatterna som ”subventionerar” skolan.

      • LG:
        ”Är man en usel vårdnadshavare ska det kosta och i det begreppet ingår dåliga skolval. Du ska se att människor kommer reagera på en sådan incitamentsstruktur.”

        Hur hög kostnad för vårdnadshavare som gör dåliga skolval tror LG är nödvändig för att det ska gynna barnen i hushållet? Blir det bättre för barnen i hushållet om hushållet får betala exempelvis 10 000 kr eller 100 000 kr? Hur ska de dåliga skolvalen identifieras? Hur ska de vars barn inte fick plats på de bra skolorna behandlas?

        Tanken att dåliga skolor ska slås ut är feltänkt för det gynnar inte barnen som går på de dåliga skolorna. Tanken att alla skolor som överordnat mål ska ha kvalité på verksamheten givet tillgänliga medel är den rätta tanken. Därmed blir det svårt med vinstdrivande skolor om skattemedlen ska användas effektivt.

        Du får ursäkta LG men jag vet inte om jag skall skratta eller gråta när jag tar del av dina ideér.

      • JNS: Jag har ju redan givit ett indikativt svar på hur mycket det ska kosta (mellanskillnaden mellan en ”lagom” lönenivå på marknaden och de facto-inkomsten, och det ska fortgå tills vidare). För att förtydliga, pengarna ska betalas ut i vuxen ålder.

        Dåliga skolor identifieras med ganska stor säkerhet via centrala prov. Föräldrar som försätter sina barn i situationen att det bara finns dåliga skolor att välja på – ja det har ju uppenbarligen brustit i föräldraskapet, eller vad tycker du?

      • Henrik says:

        Lg: hur är det med externaliteter som ökad risk för att begå brott, lägre socialt kapital, högre ohälsa och annat som följer på en misslyckad skolgång? Har du räknat på dem?

      • sarah says:

        Ärke-liberaler bryr sig inte om sånt. Brott är olagligt, punkt slut.

      • Henrik: ja, jag har tidigare argumenterar för att föräldrar ska stå för den sortens kostnader (och även för tex personliga assistenter för sina handikappade barn, även när barnen är vuxna). En rimlig lösning vore att kopiera systemet för underhåll för separerade föräldrar: FK lägger ut och sedan kräver de in pengar från den part som ska betala.

  2. Nationalekonomers prediktiva förmåga är sämre än fondförvaltares. All finansiell forskning visar att istället för att välja aktiv fornförvaltning ska du som konsument välja indexfonder, dvs de som replikerar hur marknaden agerar. Varför ska vi då följa makroekonomers prediktioner när de är sämre än fondförvaltare?

    Argumentet att följa marknaden, index, är att kostnaderna blir lägre och avkastningen högre än att välja aktiv förvaltning. Varför gäller inte det på det makroekonomiska området när de är ännu sämre på att predicera hur marknaden och ekonomi kommer att gå? Leder inte interventionistisk politik baserad på makroekonomiska prediktioner till både högre kostnader och sämre resultat än att följa marknaden, låta den var i fred?

    Om ni inte tycker det kan ni få förklara för mig hur det kommer sig när makroekonomisk prediktioner har så låg kvalitet? Missar målet långt mer än hälften av fallen?

  3. Ragnar Bengtsson says:

    Nu får ni lugna er. Nationalekonomer har tjatat om att USA har problem med sin stora skuldsättning i flera år. Precis som nationalekonomer idag oroar sig för svenskarnas höga privata belåningsgrad. Men vad ska vi gör åt det då? Säg den kriminolog som kan säga var nästa brottstopp kommer vara, vilka brott det gäller och hur vi ska undvika den. Eller den seismologen som kunde förutsäga att just Fukushima skulle haverera den 11 mars pga en flodvåg?

    Att finanskrisen blev som den blev var omöjligt att förutsäga. Att USA var i stora problem innan 2008 fattade vilken ekonom som helst. Sen att det politiska klimatet var /är sådant i USA att det är extremt svårt att göra något åt det är knappast nationalekonomins fel.

  4. Den dominerande teorin om tillgångspriser säger just att ingen enskild – nationalekonom, fondförvaltare eller teaterchef – systematiskt kommer att slå marknaden. I princip alla ekonomer som inte får betalt för att säga något annat brukar därför rekommendera indexfonder.

    För övrigt anser jag att Ekonomistas kommentarsfält i alltför hög grad har kommit att domineras av personer som vill rasta käpphästar och presentera sin livsåskådning om och om igen. Inget fel med det, men det finns gott om utrymme på nätet och våra kommentarsregler säger att man ska hålla sig till ämnet.

  5. ”Lärarlegitimationen kommer att ytterligare sänka lärarutbildningens och läraryrkets status. ” Det här påståendet är långt ifrån styrkt ännu. Om vi tänker oss att vi tar bort utbildningskravet på valfritt yrke är det troligt att det kommer att höja eller sänka lönerna för den yrkesgruppen?

    Varför skulle införandet av lärarlegitimation inte kunna bidra positivt för lärarlönerna och därmed göra yrket mer attraktivt?

  6. Enda sättet som legitimationen kan höja lönen på är genom minska utbudet (dvs göra det mer kostsamt att söka sig till läraryrket). Detta kan i sin tur driva upp lönerna men inte pga att det blivit mer, utan mindre, attraktivt att bli lärare.

    • Och grundproblemet är att ”statusen” på läraryrket faktiskt avspeglar en verklighet. När inte de 10% mest studiebegåvade endast är de som kan bli lärare, utan läraryrket är ett andra- eller tredjehandsval så gör allt som gör det svårare eller mindre attraktivt att bli lärare att kvalitén på dem som söker minskar ytterligare. Så därför kommer lärarlegitimationen att ytterligare sänka statusen.

      Dessutom är den legitimationsnivå som föreslås inte direkt den finska, eller den svenska från 1955 heller.

      Jag kanske har en pessimistisk syn på människan, men varför inte använda lite morot också? Varför inte sätta en nivå som den finska, och bestämma att de lärare som klarar den får 20-30 000 mer i månaden. (Förlåt, men jag har ingen som helst sympati för den ”solidariska” lönepolitiken eller Jantelagen över huvud taget.)

      På något sätt borde man försöka locka till sig lärare från andra delar av samhället, t ex ekonomer, naturvetare och civilingenjörer och ge dem både en möjlighet och ett incitament att bli lärare.

      Vad som borde vara en bristvara är antalet lärartjänster, inte antalet som söker till att bli lärare.

    • Jag förstår inte. Enligt mig leder legitimation till att skolorna måste anställa legitimerade lärare och därmed konkurera om arbetskraften vilket leder till högre löner och vilket gör yrket mer attraktivt. Vad gör jag för fel?

      • Det hade man kunnat uppnå genom att kräva att behörighetsreglerna följs. Om debattartikelns argument är oklara så kanske denna presentation ger mer kött på benen.

        Ditt ”fel” är att du missar effekten på utbudet av nya lärare: de ökade inträdeshinderna gör det mindre attraktivt att söka sig till yrket.

  7. Ok. Tack för länken och den tydliga problematiseringen som du gör i presentationen. Tror likväl att lärarleg kan bidra till högre löner 🙂

    ”Hur kan man förbättra rekryteringen?
    1.Göra det mer attraktivt att söka sig till yrket
    2.Stoppa mindre lämpade”

    Förutom att lärarleg smalnar av utbudet och vilket leder till högre löner så kommer 2 ovan i sig bidra till 1, att det blir mer attraktivt att söka sig till yrket då yrket får högre status när det finns färre mindre olämpade i det.

  8. Idag bjuder jag bla på ”färre mindre olämpade” 🙂

  9. Gunnar Brandén says:

    Från DN 10/2: http://www.dn.se/nyheter/sverige/lararlegitimation-far-vanta

    ”– Komplexiteten i ärendena var betydligt större än vad någon kunde ana. Vi får återkomma längre fram om vilken nytt datum som är realistiskt, säger statssekreterare Bertil Östberg.”

    En legitimation för lagstiftare kanske vore något? Också ryker lappen när man bevisat sig inkompetent på det här sättet.

    Det enda som är värre än en hjärtlös teknokrat, är en usel teknokrat. 😉

Trackbacks

  1. […] är från Ekonomistas: För den som ställer sig tvivlande till nationalekonomins prediktiva förmågor kan det vara […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s