En av hörnstenarna i västvärldens historiska välståndsutveckling är det finansiella systemets modernisering. Genom att fördela resurser från dem som har mer än de behöver till dem som har underskott på kapital har det finansiella systemet – både i dess privata och offentliga tappning – möjliggjort för människor att bygga hem, utbilda sig och på andra sätt förverkliga sina livsprojekt. Men kan det bli för mycket av det goda? Finns risk att kreditförmedlingen blir så speedad att hela ekonomins grundvalar hotas? Ny forskning tyder på att så kan vara fallet.
“Den som är satt i skuld är icke fri” sade en gång Sveriges statsminister, med adress till de internationella finansmarknaderna gällande Sveriges ambitioner att minska sin skuldbörda. Budskapet att länders skuldbörda kan bli för stor och riskera stjälpa hela lasset finner starkt stöd i forskningen, t ex i Carmen Reinharts och Kenneth Rogoffs nydanande arbeten.
Intressant, och kanske skrämmande, nog verkar samma gälla sak för den privata sektorns skuldsättning. Även om länders finanser är stabila, finns risk att bankerna ger för många och stora lån till företag och hushåll så att dessa inte kan betala tillbaka i tid av lågkonjunktur vilket i sin tur hotar hela finanssektorns stabilitet.
I ett par nyskrivna uppsatser (se här och här) av en grupp amerikanska och europeiska ekonomhistoriker analyseras i vilken grad finanssektorns långivning, och hushållens och företagens skuldsättning, påverkar makroekonomin, finanssystemet och risken för finansiella kriser. Forskarna har samlat ihop data för ett drygt dussin länder över 140 år, vilket ger dem unikt många finanskriser och lågkonjunkturer att studera och jämföra.
Forskarnas huvudslutsats kan skönjas i figuren ovan, som visar den genomsnittliga utvecklingen i bankernas långivning åren före en kris (som sker vid år 0). Kriser föregås typiskt sett av en kraftig låneexpansion. Även om det finns flera orsker till finansiell instabilitet och finanskriser, är författarnas övergripande slutsats att en (alltför) snabb skuldsättningsökning den enskilt viktigaste. Författarna pekar på de senaste decenniernas kombination av fria kapitalrörelser och finansiell avreglering och antyder att det kan vara dags för en politisk återställare. Det verkar ha blivit för mycket av det goda.
Ekonomistas 
Inte positivt med tanke på svenska (storstads)hushålls närmast “grekiska” skuldsättning ffa kopplat till bostäder.
Nej. Men uppsatserna visar även att en försvagad bytesbalans är förknippad med kriser i nästan samma omfattning som skuldökning. Och framförallt verkar försvagad bytesbalans i kombination med skuldökning vara problematiskt. Den svenska bytesbalansen uppvisar ju ett kraftigt överskott, och den har inte försvagats på senare år.
Jag trodde att skuldsättningsökningen bara var symptom. Ökningen av utlåningen skulle ha berott i huvudsak på att räntans höll låg för att parera krisen 2001, samt att den amerikanska staten gjorde allt den kunde för att se till att högriskgrupper kunde köpa hus.
Thomas Sowell on the Housing boom and bust:
Att staten skulle ha gjort allt för att högriskgrupper skulle kunna köpa hus, dvs “tvingat” bankerna att làna ut till det segmentet är en feluppfattning.
“Jag trodde att skuldsättningsökningen bara var symptom.”
Med risk för att låta arrogant (sorry) så påstår jag att inget kunde vara mer felaktigt än påståendet ovan. Ända sedan Irwing Fisher’s artikel “The debt-deflation theory of Great Drepressions” publicerades 1933 så har samspelet mellan kreditförhållandena på den finansiella marknaden och makroekonomin varit föremål för nationalekonomisk forskning.
Testa tex att söka på “financial accelerator” på http://www.scholar.google.com så får du upp hur mycket som helst. Bernanke, Gertler, Gilchrist, Iacoviello: läs vad som helst av dessa gubbar
OK, Gunnar du kan ha rätt till viss del, men att det lånades ut så mycket till “sub-prime mortgages” var faktiskt politiskt orsakat, både av republikaner och demokrater. Och, som du kanske kommer ihåg så var det dessa som utlöste kraschen. Barnake skulle ha varnat för detta redan 2005 enligt Sowell, andra insåg det tidigare, politikerna inte alls.
Medan man håller på så kanske man bör återkalla Nobelpriset till Hayek som han bl a fick för sitt arbete om konjunkturcykeln 1974? Hayek förutsåg ju som du säkert vet kraschen 1929, utan att vara överens med Fischer vad jag vet. Och utan att först ha läst hans bok från 1933. Jag trodde naivt att Fischer inte hade så mycket att komma med i detta sammanhang.
“The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 1974 was awarded jointly to Gunnar Myrdal and Friedrich August von Hayek “for their pioneering work in the theory of money and economic fluctuations and for their penetrating analysis of the interdependence of economic, social and institutional phenomena””
Detta är tydligen så pass överspelat att de arbeten som citeras i inlägget inte ens innehåller orden “business cycle” eller “Hayek”. Märkligt.
En fråga i detta sammanhang: Har du någonsin läst något av Hayek? Och om du har det, var är det han har fel?
För någon som läst en del matematik och fysik så är det naivt sett uppenbart att fria system, likt en marknadsekonomi, svänger.
Två saker på ett ungefär kan orsaka svängningar i en ekonomi:
1) ändringar som t ex uppfinningar, “animal spirits”, etc.
2) Att staten eller riksbanker går in och “gör någonting”, som t ex sänker räntan, tvingar banker att låna ut till kreti och pleti, reglerar marknader, trycker pengar, etc.
2) är i regel ett svar på 1), men orsakar i regel mycket större svängningar.
Anledningen är att den som försöker dämpa svängningar med slägga inte vet, och inte kan veta, vad som i grunden orsakar dem.
Något lättläst man kan få Nobelpris för:
http://www.econlib.org/library/Essays/hykKnw1.html
Erik: svar ja.
I graferna ovan står det att utvecklingen är “adjusted for country trends”. Vid en snabb titt på uppsatserna lyckas jag inte hitta någon info om hur trenden har beräknats. Någon som vet? Det är ju respektabla forskare som står bakom stuiderna så man får väl utgå från att de har gjort trendrensningen på ett vettigt sätt (t ex inte använt data från år t+1 för att beräkna trenden år t), men man vill ju gärna se sådant tydligt beskrivet.
“En av hörnstenarna i västvärldens historiska välståndsutveckling är det finansiella”
Tror det är missförstånd om vad välstånd är som ger instabilitet?
Och den keynsianska lösningen är att toksänka räntan vid varje tecken på avmattning så att lånebubblan skall slippa spricka..,,
Är dessa resultat ett hot mot Keynes? Hur blir syntesen av de här resultaten och Keynes? Jag söker bara en enkel formel som världens politiker kan använda sig av för att besluta om när ekonomin ska stimuleras och när den ska stramas åt 😉
Bankerna sysslar ytterst lite med att fördela resurser mellan de som har resurser till de som inte har, de har getts den enormt riskabla makten att skapa våra krediter ur tomma intet. Ex. Steve Keen har utrett detta mer detaljerat.
Detta innebär alltså att privata entiteter tillåtits, och har ett starkt egenintresse av, att expandera penningmängden via kreditskapande.
Vilket de givetvis i accelererande omfattning gjort genom att blåsa upp diverse tillgångsbubblor via ansvarslös utlåning. Bostäder har som vi sett blivit en av de absoluta favoriterna.
Att förlita sig på att den svenska bytesbalansen ska fortsätta klara biffen åt Sverige, som ju totalt sett är mer skuldsatt än Grekland, måste betecknas som ytterst ansvarslöst. Den kan ju försämras mycket snabbt, medans skulderna kvarstår.