Skolvalet ingen förklaring

Det påstås både det ena och det andra i och med den nya PISA-undersökning som presenterades igår. Vad resultatnedgången beror på är svårt att ge ett enkelt svar på även somliga anser förklaringen vara uppenbar. En pedagog från Malmö anser exempelvis att det fria skolvalet är boven i dramat: när motiverade och högpresterande elever lämnar en skola presterar de som blir kvar sämre.

Argumentet låter bestickande och skulle även kunna anföras som stöd för att en allmän segregation ligger bakom resultatnedgången. Problemet med denna förklaring är emellertid att alla elever presterar allt sämre i den svenska skolan. Om ökad segregation vore en huvudförklaring så borde rimligen de högpresterande eleverna prestera bättre när de i allt högre grad omges av duktiga och högpresterande elever. Men så ser det alltså inte ut.

Att det fria skolvalet skulle vara en huvudförklaring till den allmänna nedgången förefaller intuitivt orimligt då bara drygt 10 procent av högstadieeleverna går på friskolor. Inte heller pekar någon studie på att resultaten i en kommun försämras av att andelen friskoleelever ökar. Forskningen tyder på det motsatta även om de positiva effekterna både verkar vara små och kortsiktiga.

Förklaringen bör alltså sökas på annat håll (kanske här). Det är helt ok att inte veta och det är helt ok att ha fel när gäller komplicerade frågor som denna. Däremot är anmärkningsvärt att forskare i utbildningsvetenskap bortser från elementära fakta och välkända forskningsresultat när de uttalar sig om vad skolans problem är.

DN1, SvD12, SDS, Exp

Comments

  1. Fredde says:

    Säg som det är: det är invandringen som har dragit ner resultaten.

  2. David Rosenlund says:

    Jag har för mig att forskning visat att nivågruppering, vilket det fria skolvalet kan liknas vid, inte har några positiva effekter, varken för låg- eller högpresterande elever. Är det förresten inte du Jonas som refererat sådan forskning för något år sedan, eller minns jag fel?

  3. Det är svårt att utifrån den data Skolverket presenterar svara på denna fråga. Som kan ses på sidan 41-42 i denna rapport presterar dock både invandrade och svenskfödda elever betydligt bättre i Finland än i Sverige.

    Vidare var andelen elever som läste svenska som andraspråk 5,7 procent läsåret 1999/2000 och 7,5 procent 2008/2009. Att denna ökning skulle ligga bakom ett generellt fall i hela fördelningen förefaller orimligt. Än orimligare blir förklaringen när man kan konstatera att andelen elever i åk 9 som faktiskt var födda utomlands låg på 9,6 procent år 2000 men 6,5 procent 2008, vilket är sista året jag själv har data. Andelen elever med utländsk bakgrund var för övrigt också något lägre i den senaste PISA-utvärderingen än i den från 2000.

    David: Nivågruppering verkar inte vara särskilt lyckat men det är nog ingen som funnit att det förskjuter hela resultatfördelningen nedåt.

    • tysken says:

      http://econ-www.mit.edu/files/5992

      David & Jonas som jag minns det finns det väl ändå viss evidens för positiva effekter av nivågruppering från ett av de få randomiserad försöken jag kunde komma på.

      • Visst men det finns andra studier som inte finner så positiva resultat. Jag skulle också vara försiktig med att generalisera resultat från kenyanska landsortskolor till Sverige. Denna studie visar exempelvis på negativa effekter för elever med lågutbildade föräldrar.

      • tysken says:

        @jonas
        visst extern validitet kan ju vara ett problem, men om vi vill spela generaliserbarhetskortet så kan vi ju fråga oss huruvida erfarenheter från Stockholmselever som hamnar i en klass där de inte känner någon sedan tidigare, med lågutbildade föräldrar är representativ för populationen som helhet.

        Dessutom kan vi ifrågasätta om det hjälper eller stjälper med lärar FE. http://www.princeton.edu/~ceps/workingpapers/159rothstein.pdf

        Om jag minns rätt så går det väl dessutom egentligen inte att generalisera fixed effect estimat till andra populationer än den som vi råkar studera, men det kanske någon mer bevandrad i Ekonometri klarlägga.

      • Jonas Vlachos says:

        Det är väl lite onödigt att hålla på att tjafsa på detta sätt och det finns flera studier som visar på likartade effekter som den i kenya. Det stora problemet är dock att när man undersöker en lokal effekt av nivågruppering, allt annat lika, så tenderar effekterna för dem som hamnar i den högre gruppen att vara positiva (men undantag finns som i Sunds studie). Effekterna i den lägre gruppen är positiva, negativa eller neutrala i olika studier.

        När man undersöker länder eller regioner som använder sig av nivågruppering så ser det annorlunda ut. En anledning kan vara att allt annat inte är lika. Lärarkårens sammansättning anpassas gradvis på olika skolor, föräldrarna anpassar beteendet för att få in barnen på rätt skola osv. Den sociala bakgrunden blir viktigare och rörligheten minskar i samhället.

        Förr eller senare måste en uppdelning av eleverna ske men ju tidigare det sker, desto viktigare tenderar familjebakgrunden att bli. Detta är en bara ett jämlikhetsproblem utan mycket tyder på att det inte heller borgar för bra skolresultat.

  4. Jag tycker det är intressant att det fria skolvalet anses leda till större segregation. Ett av motiven för skolcheckar var ju att minska segregationen och tillåta elever från underprivilegierade förorter att gå på tex de attraktiva innerstadsskolorna. Tidigare var tex Östra Real ”reserverad” för boende på Östermalm. Klart som *** att det leder till segregation (är man biologist kan man ju iofs tycka det är bra).

    Jonas, har skolcheck/-pengsreformerna (som det hette då) lett till ökad eller minskad segregation? Hur mäter man ens segregation?

    För mig låter det rent allmänt som att barn/föräldrar är dåliga på att välja skolor som är bra!

    • Svante says:

      Klart vi är dåliga på att välja. Som Jonas påpekar nedan är informationsproblemen stora. Att identifiera en bra skola innan ens barn har gått där är mycket svårt. Det finns väldigt lite information att gå på.

      • Det är inte alls klart att det är svårt att välja. Jag gick på EG innan friskolereformen genomförder i början av 90-talet och det var uppenbart att EG (och grannskolan AF) var bra skolor.

  5. Mattias says:

    Nej, det är nog inte segregationen i sig som är problemet, men några andra möjliga teser vad gäller det fria skolvalet:

    • Det fria skolvalet skapar en kundrelation i klassrummet som såväl lärare som elever är väl medvetna om. Kund med pengapåse = makt.

    • Det fria skolvalet tvingar också fram resursomfördelning från pedagogisk verksamhet till marknadsföring och andra transaktionskostnader.

    • Ersättningssystemets utformning gör att skolor med specialbehov inte får sina behov av särskilda insatser täckta.

    Med andra ord – mer marknadsföring, möjligen färre lärare, definitivt färre stödpersonal, samt en annan relation i klassrummet.

    Fria skolvalet torde alltså finnas med som definitiv delförklaring till den kända betygsinflationen, samt möjlig delförklaring till disciplinproblem och kunskapsnivåer.

    Men det krävs att någon vågade testa dessa teser; man kunde ju tycka att ekonomivetenskapen, som ju annars gladeligen analyserar i banor av incitament, struktur, system, även kunde använda dessa verktyg på detta område.

    Att ge sig in på pedagogiken eller ”inte det här men något annat” som förklaring, kräver nog en lite bättre bevisföring än den som Vlachos resp denna bloggpostförfattare hävdar.

  6. Camilo von Greiff says:

    Jonas, jag tror inte heller att det fria skolvalet är någon huvudförklaring men håller inte med om resonemanget ”Att det fria skolvalet skulle vara en huvudförklaring till den allmänna nedgången förefaller intuitivt orimligt då bara drygt 10 procent av högstadieeleverna går på friskolor.” Det fria skolvalet omfattar ju alla elever och alla skolor (inkl. kommunala) så sorteringsmekanismen kan ju vara stark även om andelen i elever i friskolor är låg.

    Och jag håller med dig om kritiken av de bergsäkra pedagogforskarna.

  7. Per S says:

    Till Camilos och Mattias invändningar kan läggas att det givetvis är fullt möjligt (i) att effekten av duktiga klass- och skolkamrater är viktigare för svagare elever än för starkare, samt (ii) att den positiva effekten – i synnerhet om den är svag – för högpresterande elever kan domineras av en övergripande nedgång.

    Så inläggets rubrik framstår som något förhastad än så länge.

  8. Mattias förklaring om kundrelation är intressant men det är en helt annan mekanism än den som nämns och den har inget med segregation att göra. Dessutom borde trots allt denna typ av mekanism betyda att resultaten sjunker mer i områden med många skolor och fler reella valmöjligheter men det finns inget som tyder på detta (vilket även är ett svar till Camilo).

    Marknadsföringen är en trivial post i förhållande till den totala budgeten så det är nog rätt lönlöst att leta där. Ersättningssystemen inom kommunerna ser ut på olika sätt och det gäller även hur resurser fördelas mellan kommunala skolor. Alltså har det inte med skolvalet att göra. Dessutom är det lätt att se hur bristande resursomfördelning skulle påverka de behövande eleverna negativt men det är svårt att se hur det även skulle ha negativa effekter för de duktigaste eleverna.

    Sedan måste man hålla isär segregation som beror på skolval och den som beror på boendesegregation. De undersökningar som undersökt detta (se länken i inlägget, lg) tyder på vissa små effekter av skolvalet men de är triviala i förhållande till boendesegregationen. Och om boendesegregationen skulle vara en huvudförklaring så väcks ändå frågor: Varför påverkas även de starka eleverna negativt? Är denna tendens större i Sverige än i andra länder? Vad ska vi göra åt detta fenomen?

    Och Per, visst kan kamrateffekterna vara starkare i botten (återstår att visa dock) men då återstår ändå en övergripande nedåtgående trend att förklara. Annars blir det svårt att få ihop denna förklaring med att även högpresterarna presterar sämre.

    • Mats Åberg says:

      Hej Jonas,

      Ett misstag man lätt gör när man pratar om skolkonkurrens är att titta på andelen elever i friskola som mått på konkurrens. Sanningen är ju den att även kommunala skolor kan konkurrera med varandra.

      Negativa effekter av skolkonkurrens kan man hitta här

      Söderström, Martin. 2006. School choice and student achievement– new evidence on openenrolment.
      Working Paper 2006:16. Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering.
      Uppsala.

      och här

      Fransson, Anna & Wennemo, Irene. 2003. Valfrihetens pris – En analys av grundskolan 1995-2001.
      Landsorganisationen i Sverige. Stockholm.LO-tryckeriet.

      Med det sagt är jag också väl medveten om att det finns studier som påvisar positiva effekter av skolkonkurrens och att detta knappast förklarar den generellt dåliga trenden.

      /Mats

      • Visst konkurrerar även kommunala skolor med varandra men det var friskolorna som utbildingsforskaren angav som anledning. Sedan är frågan om någon tror att skolsystemet skulle bli bättre om de kommunala skolorna överhuvudtaget inte kunde konkurrera med varandra. För att undvika denna typ av konkurrens skulle tämligen drakoniska åtgärder behövas: föräldrarna skulle exempelvis inte på ngt sätt kunna påverka vilken skola barnen hamnar på. Sedan är denna förklaring till den svenska nedgången tveksam eftersom kommunala skolor rimligen konkurrerar med varandra även i andra länder. Vad som är delvis unikt i Sverige är den relativt snabba expansionen av privata skolor (låt vara från en internationellt sett ytterst låg nivå).

        Det är svårt som forskare att fånga graden av konkurrens mellan kommunala skolor och man får förlita sig på dåliga mått. Rent allmänst skulle det dock gå att titta på om resultaten sjunkit relativt mycket i större tätorter än på landsbygden. Vore en smal sak att göra med hjälp av rådata från PISA.

        Söderströms studie tittar inte på konkurrens utan på skolval bland kommunala gymnasieskolor baserat på betygsintagning. Detta gör att det lika mycket är eleverna som konkurrerar med varandra om platser som skolor som konkurrerar med varandra om elever. I och med betygsintagningen skiljer sig denna typ av val/konkurrens i grunden från den på grundskolenivå (se en teoretisk studie kring detta). Slutligen hittar Söderström negativa effekter för dem med höga betyg i grundskolan. Problemet med studien är att betygen i grundskolan påverkades av reformen varför det inte är klart vad detta resultat betyder.

        En studie från Israel finner mycket positiva effekter av en annan typ av skolval mellan kommunala skolor.

        Fransson och Wennemo visar med tveksam statistisk metod att friskoleexpansionen är kostnadsdrivande. Det finns andra studier som finner likartade resultat men effekterna är mycket små.

    • Mattias says:

      1. Ja, poängen var just att kopplingen fria skolval-segregation-resultat kanske inte är den centrala, utan att lansera andra möjliga vägar, ex då skolval-kundrelation-resultat eller skolval/ersättningssystem-resursfördelning-resultat.
      2. Att kalla marknadsföring för en trivial post är rätt slarvigt. I relation till vad? Räknar man som procent av totalbudget, så kanske. Men när de facto lärare sägs upp för att ersättas av marknadsinsatser så märks det definitivt på den enskilda skolan.
      3. Segregationen? Absolut håll isär de olika faktorerna vilket som sagt var min poäng. Det kan dock noteras att samma politiker som skapar skolsegregation också gör det på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden.
      4. Per S påpekande är viktigt. Undertecknad, som jobbade på kollo sex somrar i rad, kan -ickevetenskapligt- konstatera att det var en väldigt stor skillnad på de somrar där kommunen tillämpade hårdare behovsprövning (= andelen ”strulungar” i barngruppen var klart större) mot de somrar då man primärt hade rak köordning. De senare, blandade, barngrupperna funkade helt enkelt mycket bättre. Motsvarande resonemang borde kunna testas på skolan.

  9. karin says:

    Nu kommer jag att generalisera ganska grovt men uitifrån förhållandena som jag upplever dem i min kommun är även de högpresterande, med aktivt väljande föräldrar, förlorare. Mina skäl till detta är att eftersom vissa friskolor, som främst drar till sig just dessa billiga, självgående elever, har mer självständiga studier (förberedelse för universitetet och individualisering som det så fint heter) och inte så lärartätt sjunker ju kvalitén. Förvisso blir kunskaperna och betygen bättre än på de ”svagpresterande” skolorna men självklart kommer denna slimmade skola att visa sämre resultat i PISA-studier och liknande än om de haft undervisning som inte är anpassad efter kravet på vinst till aktieägare.

    Däremot finns det ju sedan en tid s k profilklasser på kommunala gymnasier i vissa orter dit högpresterande gy-elever kan söka. Det tror jag är något helt annat och i den miljön och med den stimulansen är nog eleverna vinnare.

    • Har du någon förklaring till/idé kring varför dessa högpresterande elever/föräldrar väljer ”dåliga” skolor? De skulle ju lika gärna kunna välja tex dina profilklasser.

  10. Lagom till jag slutade gymnasiet så började valfrihetseländet ta fart på allvar (nej det är inte alltid dåligt med valfrihet). Teknisk linje blev ett program och var sammansatt av diverse kurser varav femtielva stycken skulle väljas av eleven. Jag förstod inte utvecklingen då och förstår den inte nu. Dock påmindes jag om den senast igår när min 10-åriga dotter kommer hem med veckobrev från skolan där det bl.a. berättas att ”elevens val” var mycket uppskattat. Känner någon till om det finns en undersökning med jämförelse mellan olika skolsystem i världen på grund- och gymnasieskolenivå m.a.p. hur många val eleven/föräldrarna skall göra i undervisningen? Det skulle vara mycket intressant att ta del av sådan information.

    Annars undrar jag inte om diskussionen om svensk skola håller till på fel planhalva. Vi ältar ständigt vad som är fel i skolan, vad har förändrats i skolan som gör att resultaten faller? Kanske borde vi fråga oss vad som förändrats i samhället som omger skolan? Jag uppfattar skolan som rätt konservativ och trög. Många delar av undervisningen och skolans utformning är likadana som på femtiotalet. Man går i en skolklass. Man börjar skolan samma tid och samma år. Den är som en liten fabrik.

    Jag skulle inte bli förvånad om Finland får samma problem som vi inom en inte alltför avlägsen framtid.

    Om Shanghai måste jag också säga att den studieförmåga man uppvisar där – dess yttersta resultat i form av doktorander umgås jag med dagligen. Om det kan jag säga att studieförmåga är en sak, att klara av att hantera den s.k. verkligheten är något helt annat.

  11. Jens Dietrichson says:

    En möjlig koppling mellan skolvalet och försämrade resultat, som relaterar till Mattias förklaring om en kundrelation, skulle väl kunna gå via betygsinflation? D v s om skolvalet varit en bidragande faktor till den betygsinflation som du visat på tidigare Jonas, skulle det indirekt kunna ha bidragit till ett generellt fall i resultaten. Detta eftersom eleverna inte behöver anstränga sig lika mkt för att nå en viss betygsnivå och därmed rimligen lär sig mindre.

    Betygsinflation, när den väl är på plats, behöver väl inte nödvändigtvis vara högre i kommuner med många skolor/hög konkurrens. Efter en viss tid borde sådan inflation kunna sprida sig. Dock skulle man kunna tänka sig att inflationen och därmed resultatförsämringen borde ha börjat i kommuner med många skolor/hög konkurrens. Finns det någon som har tittat närmare på detta?

  12. …: Jag är också tämligen övertygad om att den typ av valfrihet du beskriver på gymnasiet inte är bra. PISA berör dock elever i högstadiet där det förekommer i betydligt mindre grad. Det är möjligt att det omgivande samhället också förändrats (har skrivit om detta här) men det är knappast något unikt för Sverige. Kanske är Sverige av någon anledning extra känsligt för vissa typer av samhällsförändringar men det är svårt att veta vad man ska dra för policyslutsatser av detta.

    Karin: Din beskrivning av hur det skulle kunna se ut är intressant och inte orimlig. Det är dock en rätt intrikat förklaring som bygger på att högpresterande elever systematiskt väljer skolor av låg kvalitet.

    Om nu någon trodde motsatsen så anser även jag att det finns all anledning att vara skeptisk till valfrihet och konkurrensutsättning av skolan. Informationsproblemen för ”kunden” är stora och som Markus är inne på är det svårt att konkurrensutsätta en tjänst där kunden är medproducent. Inte minst gör det ansvarsutkrävandet svårt vilket också avspeglar sig i att en missnöjd kund omöjligt kan få ersättning för förlorat humankapital av den producent som levererat en dålig tjänst.

    Jens: Jag håller på med en rapport om betygsinflation och skolkonkurrens. För att föregripa resultaten så verkar det som att det finns ett samband men konkurrensen är ingen särskilt viktig förklaring. Kan dock inte säga mer innan det hela är klart.

    Trots detta anser jag det orimligt, utifrån vad vi vet idag, att hävda att friskolereformen skulle ha en stor roll att spela i resultatnedgången för svenska elever. Och om så trots allt är fallet så tror jag mer på Mattias, Karins och Jens förklaringar än på segregationen.

    • (Angående konservatism i skolan: Tänk att min dotter får – om än i mindre omfattning än vad jag fick – öva på skrivstil (och det är väl iofs ok) men samtidigt inte fått någon egentlig utbildning i hur ett tangentbord fungerar (hon går i åk4). För mig är det ett av flera exempel på hur otidsenlig skolan kan kännas. Rimligen borde det påverka i vilken omfattning eleverna under senare delen av skolgången känner mening och delaktighet.)

      • Svante says:

        Vi har också förgäves försökt påpeka att träning i att skriva på tangentbord vore bra, eftersom det är så våra barn kommer att skriva de flesta av sina texter. Det hjälpte inte.

      • Är ni två så dumma som ni framstår? Övar inte era barn på att skriva på tangentbord hemma flera timmar varje dag? Varför skulle då skolan lägga sin dyrbara tid på något som barnen övar på alldeles frivilligt. Något annat ni tycker de ska lära sig i skolan? Kanske cykla? Hångla?

        Skärp er och ta lite föräldraansvar.

        För övrigt 1: Det finns väl mycket som talar för att tangentbord som vi känner dem idag kommer vara obsoleta om tio år. Att lära sig tangenbord kommer vara lika användbart som att ha datakörkort.

        För övrigt 2: Det är utmärkt användbart med en vettig handstil även om man arbetar inom it-branschen.

      • lg.

        Du har uppenbart inte barn och du var förmodligen i ett lågstadieklassrum sist när du själv var elev där. Har du något annat att bidra med än åsikten att all aktivitet som eleverna ägnar sig åt på fritiden skall överlåtas till föräldrarna själva att utbilda i?
        Min dotter kommer inte i närheten av en dator i skolan ens en gång per vecka. Jag tycker att ordbehandling, fingersättning, o.s.v., borde finnas med i undervisningen, hellre än skrivstil. Oavsett vad jag kan göra hemma. Alla barn har inte heller tursamheten att ha en sådan jävla superfarsa som jag. Men de kan väl stämma föräldrarna sedan i vuxen ålder för förlorat färdighetsförvärv p.g.a. deras underlåtande att ta ansvar?
        Dessutom – de flesta barn övar frivilligt på de mesta de lär sig i skolan. Alla är inte som du själv en gång var.

        F.ö. finner jag tangetbordet väldigt likt vad man finner på en gammal skrivmaskin.

      • … Din poäng är?

      • Förstår du inte den så kanske det är du som är dum?

        Oavsett så fattar jag inte varför du konsekvent skall vara otrevlig och göra ditt bästa för att förolämpa folk här? Bättre om du tänker efter inann du postar så slipper du och vi dina reflexmässiga bottennapp. Du kan ju uppenbarligen skriva genomtänkta poster utan att bete dig som ett skithål.

  13. Svante says:

    Tack för det här inlägget. Du är en förnuftets röst i svensk skoldebatt!

    • karin says:

      Återigen generaliseringar men jag uppfattar att högpresterande elever med välutbildade föräldrar snarare väljer bort stökiga skolor med dåligt rykte och lågt betygsresultat och väljer de skolor som ligger högt upp på betygslistan. Jag säger inte att de håller låg kvalité på alla sätt och vis men just lärartäthet och antal lärarledda lektioner på en kurs är ju ”kalla fakta” och ingen bedömning från min sida. Själv står jag just i begrepp att eventuellt se min dotter välja en sådan skola till åk 6 dels p g a det geografiskt närliggande alternativet är för stökigt.

      • Skolor vars elever har goda sociala förutsättningar får i allmänhet mindre pengar per elev varför det inte är konstigt att lärartätheten är lägre på skolor med många barn till högutbildade; så ser det ut i flertalet kommuner. Hur ersättningen till friskolorna ser varierar från kommun till kommun.

        Även om din förklaring som sagt är intressant så bygger den på att de högpresterande eleverna byter till en skola där de lär sig mindre än de annars hade gjort (eftersom läratätheten är låg och de lärarlösa lektionerna många). Att lära sig mindre är alltså priset man betalar för att slippa stöket. Så kan det säkert vara i vissa fall men kan detta verkligen vara förklaringen till att högpresterarnas resultat sjunkit?

        Sedan är ju den vanligaste formen av skolval den som sker – och alltid har skett – genom valet av bostad. För den som på detta sätt byter från en skola med låga betyg till en med höga betyder detta i allmänhet att man byter till en skola med lägre lärartäthet.

  14. En kommentar om den svenska lärarkåren. Redan för
    kanske 20 år sedan beskrev T Husén den katastrof som
    drabbade grundskolans matematikundervisning när eleverna från de då tvååriga gymnasielinjerna c:a 1970 fick behörighet att söka mellanstadielärarutbildning. De kunde grundskolematematiken, fick ingen vidareutbildning i ämnet på lärahögskolan, och med detta bagage gick de ut i grundskolan, utan att många gånger vara bäst i klassen
    i matematik. Dessa matematiklärare blev många med tiden. History matters.

    • Men det förklara knappast minskade topprestationer. Matematik är förmodligen det ämne där läraren spelar absolut minst roll för de bästa eleverna. Så var det när jag gick i skolan (jag hade mycket lätt för matematik). Det borde rimligen vara ännu mera så nu p.g.a. de oändliga möjligheterna att odla ett matematikintresse via internet.

      Jag tror intresset är lägre för matematik nu rent generellt. Ämnet har förlorat sitt skimmer av att vara det yttersta beviset på intelligens. Det tycker jag f.ö. är bra eftersom den där särskilda matematiska begåvningen inte säger just så mycket mer än att man är bra på just matematik.

      • Niklas says:

        Varifrån har du fått uppfattningen att den ”matematiska begåvningen” inte säger just så mycket mer än att man är bra på matematik.
        I själva verkat finns en hel del forskning som tyder på att resultaten i matematik säger mycket om förmågan att klara högre studier. Se till exempel http://www.avhandlingar.se/om/Staffan+Stenhag/

      • ”…tyder på att resultaten i matematik säger mycket om förmågan att klara högre studier”

        Jovisst. Men man blir inte en jävel på språk, eller musik, eller på att måla, … Än mindre säger det någonting om förmåga till praktisk handling.

      • Niklas says:

        Faktum är att det matematikbetyget säger en hel del om en elevs språkliga prestationer längre upp i utbildningsstegen. Men matematik behöver inte vara en bra prediktor i alla avseenden för att vederlägga påståendet ”den där särskilda matematiska begåvningen inte säger just så mycket mer än att man är bra på just matematik”.
        Ungefär hälften av alla som går ut gymnasiet läser på universitetet och förmågan att klara dessa studier korrelerar med elevernas prestationsnivå i matematik. Med andra ord säger ”den matematiska begåvningen” uppenbarligen bra mycket mer än att man är bra på just matematik.

      • Ja, ok. Det finns en korrelation mellan matematikbetyg och universitetsstuderande. Men än sen? Jag skrev:

        ”Ämnet har förlorat sitt skimmer av att vara det yttersta beviset på intelligens. Det tycker jag f.ö. är bra eftersom den där särskilda matematiska begåvningen inte säger just så mycket mer än att man är bra på just matematik.”

        Att man kommer prestera bra i närliggande ämnen, och kanske i språk (där tror jag inte kopplingen är speciellt stark även om den säkert finns, vilket jag baserar på att jag tillbringar dagarna i en miljö med väldigt hög matematisk bildningsnivå och språkkunskaperna där imponerar inte generellt sett) tycker jag faller under ”inte just så mycket mer”.
        Intelligens är enligt min mening betydligt mer än att prestera i matematik, och för den delen studier överlag. Man kan t.ex. bli en utomordentlig läkare eller ingenjör och samtidigt fått ha kämpat hårt med matematik under de högre studierna.

      • Niklas says:

        Du kan naturligtvis alltid peka på undantag och annat anekdotisk underlag, men det är inte så relevant att det finns enstaka ingenjörer som fått kämpa med matematiken. Bland ingenjörer torde andelen som har lätt för matematik vara betydligt högre än bland befolkningen i genomsnitt.

      • Ja det är klart. Vad jag säger är att intelligens är mer än den klassiska bilden av matematikduktig individ. Det finns massor med teoretiker som inte klarar av ett smack så fort det involverar tänkande, planerande och praktiskt utförande på en lägre abstraktionsnivå. Att kalla den typen av individer för (oreserverat) intelligenta är tokigt, och jag tror att trenden är åt det hållet generellt (inte bara i min febriga hjärna). Därför flyttas ämnet matematik ned lite grann på piedestalen och det är en delförklaring till varför topprestationerna sjunker.
        Jag vet inte vad som är anekdotiskt i det jag skriver. Min arbetsplats är en teknisk högskola. Jag har själv varit toppresterande i matematik och har 4 terminer sådana studier bakom mig. Tror nog jag kan ha en åsikt utan att hänvisa till vetenskapliga undersökningar.

  15. ricky says:

    fredde representerar svenssons uppfattning i ämnet, tyvärr. Bra sifferexercis från jonas klargjorde saken.

  16. Per S says:

    Jag skulle tro att den övergripande nedgångstrenden i ungefär lika stora delar består av följande. (Den ökade spridningen – som är lika allvarlig för oss som tycker att ungas chanser i livet i lägsta rimliga utsträckning ska bero av vilka föräldrar de valt – borde ha ungefär samma förklaringsmönster.)

    i) Postmodernt flum – åsikter som att kunskaper är inte så viktiga i skolan eller att blivande lärare behöver inte plugga så hårt
    ii) Valfrihetsflum – åsikter som att elever och föräldrar alltid vet vad som är bäst för dem och bör få välja mellan kurser i tv-spel och i matte; om det behövs går det alltid att läsa upp i efterhand
    iii) Konkurrensflum – främst betygsinflation, i någon mån de planeringsproblem som skolpengen sätter upp
    iv) Segregation – de sociala och pedagogiska effekter som uppstår när föräldrars engagemang och kunskaper, och senare elevers prestationer, sorterar skolor i ‘bra’ och ‘dåliga’

    Förstås mest gissningar utifrån min läsning av situationen och öppet för empirisk granskning.

    Man kan väl säga att dagens skolpolitik är bra eller ganska bra på att möta de två första (där tidigare regeringar varit svaga), tveksam inför den tredje och närmast blind inför den fjärde.

  17. Kristian Grönqvist says:

    Det som slår mig, precis som … uttryckter saken är att vi kanske letar i fel hörn. Vad jag ser hos mina barnbarn och deras kamrater är det genomgående ointresse för skolan som genomsyrar deras liv. Aldrig läxor, aldrig läsa en bok. bara gå omkring och klaga på mat, taskiga lärare, dumma ämnen etc.
    Jag håller med på att det är många fel på den svenska skolan, (själv från Finland), alltifrån slapphet, kravlöshet, betygsbrist, lärarlösa timmar, lärarnas inställning om att skolan verkligen inte är viktig, till oförmåga att visa med hela handen… men en stor roll spelar även föräldrarnas extrema slapphet, ovilja att medverka till barnens intresse för att lära sig, utgångspunkt att skolan är den barnuppfostringsanstalt, som inte finns hemma, ovilja att sätta gränser före sina egna barn, lojalitet mot barnen istället för skolan, etc etc, precis allt det curlingföräldrar gör i dag.
    Att invandringen påverkar är självfallet så, men det brukar vara ett övergående språkproblem, i vissa stycken kulturellt problem, också det för det mesta ett övergående problem.
    Det stora problemet är nog att alla tror att allt skall komma gratis, det gör det inte. Arbete krävs.

  18. Fredde, ricky & Jonas Vlachos:

    Om man faktiskt läser Skolverkets rapporter – och behandlar data på ett konsekvent sätt – framgår att invandingen verkligen är den troliga huvudorsaken till de allt sämre resultaten.

    Jonas presenterar siffror som ger intryck av andelen invandrare i grundskolan dels skulle vara obetydligt liten, dels att andelen inte har ökat. Men det stämmer inte. I den aktuella PISA-rapporten används bla måttet ”Andel elever med rätt till modersmålsundervisning”. Så här har den andelen ökat (enl Skolverkets databas):

    2000: 11,6
    2001: 11,7
    2002: 12,5
    2003: 13,2
    2004: 13,8
    2005: 14,5
    2006: 15,1
    2007: 16,4
    2008: 18,0
    2009: 19,3

    Andelen invandrarelever uppgick alltså till 19,3 % av alla grundskolelever år 2009. Och denna andel har ökat mycket kraftigt: med 66 % sedan år 2000. Helt klart tillräckligt för att påverka medelresultaten.

    Vidare, i PISA-rapporternas analysdelar kan man se att invandrarstatus/etnicitet är en av de dimensioner som påverkar resultaten allra mest. I rapporten från år 2000 framgår att faktorn ”Första gen invandrare” står bakom den kraftigaste ökningen lågpresterande elever bland alla undersökta faktorer utom en (PISA 2000, s 88).

    Om man inte vågar prata öppet om vad som egentligen orsakar samhällsförändringar och problem, så kommer de föreslagna policyåtgärderna att bli felaktiga. Som samhällsvetare tycker jag det är betydligt värre än att vara politiskt inkorrekt.

  19. Eftersom PISA-studien gäller elever i en viss årskurs så tog jag data från relevant årskurs för att undersöka frågan. Jag kan konstatera att de de siffor du presentrar också är helt korrekta men samtidigt gäller detta (i) elever i hela skolan (inte bara relevant årskurs) och (ii) elever berättigade till modersmålsundervisning. Jag vet inte om definitionen på vem så är berättigad har ändrats eller om det är något annat som händer. Faktum kvarstår dock att andelen elever i årskurs 9 som är födda utomlands har sjunkit mellan 2000 och 2008.

    Slutligen kan man kolla på andelen 1:a och 2:a generations invandrare som faktiskt delaktog i den svenska delen av PISA-studien och finner då att denna andel ligger runt 11,5 procent både 2000 och 2009. För den som vill kolla själv så finns uppgiften för PISA2009 i Tabell II.4.1 i denna publikation. För PISA2000 är det Tabell 6.8 i denna publikation. Uppenbarligen finns det lite olika definitioner i omlopp och frågan är vilken som är mest relevant. Jag skulle vilja hävda att de elever som faktiskt skrev PISA är den mest relevanta gruppen och i denna har inte mycket hänt mellan 2000 och 2009.

    Det är inte heller en bra samhällsvetenskaplig metod att vara politiskt inkorrekt.

    Uppdatering: För övrigt kan man tabellerna som anges ovan se att läsförståelsen fallit även för ”natives”. Närmre bestämt från 523 till 507 poäng.

    Uppdatering 2: Även om vi räknar med att andelen elever med utländsk bakgrund ökat med 5 procentenheter (vilket alltså inte stämmer) så kan detat inte förklara mer än en bråkdel av nedgången. I snitt får elever med utländsk bakgrund ca 75 poäng sämre resultat än svenskfödda. 75*0,05=3,75 poäng. Den totala sänkningen är dock 19 poäng. Man får lov att anta väldigt starka negativa spridningseffekter för att få ihop denna förklaring. Även om man räknar med felaktiga siffror.

  20. Jonas,

    Du utgår från vad som sannolikt är felaktiga data. Datat om invandrarstatus inom PISA bygger på elevernas _självrapportering_. Jag skulle gissa att det förekommer ett betydande bortfall just bland invandrare. Tittar man på svarsprofilen i PISA 2000 för de elever som inte svarat på frågan, så är den exakt lik profilen för första gen. invandrare.

    De data jag utgår ifrån bygger istället på befolkningsregister. De är därmed stenhårda och utan bortfall.

    Befolkningsandelen med utländsk bakgrund i Sverige år 2009 är 18,6 %. Du kan inte på fullt allvar tro på att bara 11 % av 15-åringarna skulle ha samma bakgrund, samt att denna andel varit i stort sett konstant 2000-2009, trots att Sverige haft en invandring på 520 000 människor den aktuella perioden! Skolverket antyder själva i den sista rapporten att det sannolikt är något fel med PISA-uppgiften.

    Om du ser på serien med andel som har rätt till modersmålsundervisning, så ser du dessutom att ökningen där är konstant från år till år. Det kan alltså inte handla om ”ändrade definitioner”. Var du får uppgiften om att andelen invandrarelever bara ökat med 5 % förstår jag inte. Enligt modersmålsdatat borde det handla om 8 procentenheter, men jag skulle tro att det är ändå mer än så i verkligheten.

    Vidare är det inte bara andelen invandrare i den enskilda klassen som spelar roll. Klasser i dagens skola har mindre betydelse; många läser klassöverskridande, byter skolor, går om ett år mm. Resultaten i PISA är, som Skolverket påpekar, ett mått på en hel skolgång, inte på ett enskilt år. Snarare är det andel invandrare i hela skolan liksom i hela samhället som spelar in.

    Slutligen, att även svenska elevers resultat har sjunkit motsäger inte att förändringen beror på invandringen. Även svenska elever påverkas av en ökad andel skolkamrater som inte kan svenska och som ligger på en lägre nivå.

  21. Jag håller med om att jag läste fel och rätt siffra ska vara 8 procent. Man kommer då upp i 75*0,08=6. Som sagt så krävs det väldigt starka negativa spridningseffekter för att detta ska vara förklaringen. Dessutom är det oklart hur elever som går i lågstadiet påverkar de elever som går i högstadiet. Det mest relevanta är naturligtvis att jämföra med den årskull man faktiskt spenderat sin skolgång med.

    PISA var självrapporterat både 2000 och 2009 varför det krävs att det blivit ett skift i rapporteringsbenägenheten för att denna uppgift inte ska stämma. Men en konstant nivå är konsistent med vad jag presenterar nedan. Vad jag menar med förändringar i definitioner är att det kanske skett förändringar i vilka som är berättigade modersmålsundervisning.

    När jag kollar på samtliga elever som gått ut årskurs 9 får jag följande resultat:

    Utlandsfödd: 0.096 (2000) 0.065 (2008)
    Moder född utomlands: 0.19 (2000) 0.18 (2008)
    Fader född utomlands: 0.19 (2000) 0.19 (2008)
    Båda föräldrarna födda utomlands: 0.14 (2000) 0.13 (2008)
    En förälder född utomlands: 0.1 (2000) 0.1 (2008)
    Minst en förälder född utomlands: 0.24 (2000) 0.23 (2008)

    Eftersom andragenerationsinvandrare klarar sig bättre i skolan än förstagenerationsinvandrare så borde alltså dessa förändringar i elevernas invandringsbakgrund leda till förbättrade resultat i svenska skolan.

    Jag betvivlar starkt att det är några fel på mina data (de är grundligt kollade av mig och många andra) men man kan hämta hem data från SCB. Så här ser andelen utlandsfödda ut:

    2001: 0.022 (ålder 0-4) 0.055 (ålder 5-14) 0.113 (15-24)
    2008: 0.029 (ålder 0-4) 0.072 (ålder 5-14) 0.119 (15-24)

    Tyvärr redovisas inte statistik för enskilda åldergrupper eller för andelen med utlandsfödda föräldrar. Variationen från årskull till årskull kan vara rätt stor så dessa siffror stämmer hyfsat med mina.

    Vad som dock har hänt är att den etniska segregationen ökat vilket kan göra att de negativa effekterna av att ha invandrarbakgrund kan ha stärkts (det är inte säkert men det kan vara så). Ökad segregation innebär dock att svenskfödda exponeras i lägre grad för invandrareleverna varför segregation svårligen kan förklara att de negativa effekterna av invandringen på de svenskfödda ökat.

    Du letar nog under fel sten, Ulf.

    Uppdatering: Nu hittade jag siffror över andelen med utländsk bakgrund (födda utomlands eller med båda föräldrarna födda utomlands). Återigen redovisas uppgifterna bara i åldergrupper men uppgifterna är helt konsistenta med en konstant andel i 15-årsåldern:

    2002: 0.14 (0-4 år) 0.14 (5-14 år) 0.17 (15-24 år)
    2008: 0.16 (0-4 år) 0.18 (5-14 år) 0.18 (15-24 år)

    • Dessutom är det oklart hur elever som går i lågstadiet påverkar de elever som går i högstadiet.

      Det är väl inte särskilt svårt att föreställa sig att kommunerna flyttar resurser mellan olika stadier?

      Det har väl varit en stående sanning de senaste decennierna (så länge jag varit medveten) att det är bättre och billigare att upptäcka problemelever tidigt. En rimlig slutsats av detta är väl att man flyttar pengar från hög- till lågstadiet.

      Så om det nu är ca 11% invandrare i högstadiet och skolan som helhet har 18% invandrare (om jag förstod era siffror rätt) bör ju invandrarsiffran i lågstadiet ligga på uppemot 30% vilket förmodligen gör att kommunerna måste flytta resurser från hög- till lågstadium

      • Så skulle det naturligtvis kunna vara men som siffrorna antyder så är den ökning Ulf talar om (andelen berättigade till hemspråk) inte nära relaterad till andelen barn med utländsk bakgrund.

      • Då måste ju era siffror någonstans vara fel, använda olika definitioner av något centralt eller liknande. Eller har ”rätten” (hur i h-e kan man ha ”rätt” till hemspråksundervisnings??? Det är väl bara att prata hemspråk med sina föräldrar.) till hemspråk förändrats under perioden?

  22. Andreas Bergström says:

    En lysande insats, Jonas. Särskilt statistikgenomgången i replikerna med Ulf Pettersson.

    En kort verklighetsbild från studiebesök jag gjort idag: I ett invandrartätt område, drygt 50% invandrare, har nu F-6-skolan 98% invandrare eller barn till invandrare. De infödda har valt andra, närliggande skolor. Det handlar inte om friskolor, bara kommunala. De infödda föräldrarna, och sannolikt även en hel del välutbildade utlandsfödda, vet att det är bättre för deras barn att gå någon annanstans.

    Skolsituationen blir förstås i det närmaste hopplös för de barn som är kvar på områdets skola. Samtidigt hade självfallet segregationen blivit hög även utan skolval, boendesegregationen var ju stor. Dessutom kunde boendesegregationen ha blivit större om det inte fanns fritt skolval – det är ju inte något okänt fenomen att barnfamiljer flyttar (eller skriver barnen någon annanstans) för att barnen ska få en bättre skola.

    Det här är ju inget unikt exempel. Så min gissning är att skolvalet kan leda till vissa effekter, men inte enorma. Den ökande boendesegregationen är nog en viktigare förklaring till försämringar. Men inget av det förklarar hela nedgången, för som du påpekar sker ju nedgången även bland dem som presterar bäst.

  23. Svante says:

    Jonas, vad anser du om denna artikel från bl.a. den forskare du kritiserar i ditt ursprungliga inlägg?

    Han och hans medförfattare verkar mena att de högpresterande eleverna fortfarande presterar lika bra, och att minskningen enbart beror på en försämring av de lägre nivåerna.

    • Svante says:

      Nu har jag läst själv. Det artikelns författare säger verkar framför allt stämma för naturvetenskap. För matematik och läsförståelse har även de högpresterande eleverna försämrats (se sid 128-129 här):
      http://www.skolverket.se/publikationer?id=2473

      • Ja, då har du själv svarat på frågan. Jag anser det obegripligt att man kan välja ut resultatet för ett av tre ämnen och sedan strunta i de två andra för att dessa stämmer dåligt med hypotesen. Så jag anser, precis som jag skrev i inlägget, att detta är en förklaring som inte håller. Segregationen är en faktor men den kan inte förklara varför toppen faller och dessutom har friskolorna bara en ytterst marginell påverkan på denna.

        Rätten att välja skola mer allmänt spelar naturligtvis också in (som Andreas och Camilo skriver) men boendesegregationen är den helt dominerande förklaringen. Vad man ska göra åt detta är oklart men att diskutera segregation utan att ta upp detta är rent ut sagt ohederligt. Och, återigen, ökad segregation av detta skäl kan också svårligen förklara varför toppen faller.

        Så jag anser att vi kan utesluta två förklaringar: skolvalet och invandringen.

  24. Jens Engleson says:

    Du har ju själv visat att lärarnas relativa IQ minskat dramatiskt sedan 20 år tillbaka. Om jag minns rätt var det de begåvade eleverna som hade nytta av att ha smarta lärare. Kan detta vara en förklaring till de sänkta resultaten hos de duktiga eleverna? Hoppas inte, för den skutan är svår att vända….

  25. Ökad ”boendesegregation” = invandring
    Det är väl inte så att husen stod tomma förr.

    • GK: Lite högre intellektuell nivå borde man kunna förvänta sig bland kommentatorerna. Tänk dig att det finns fyra personer i ett samhälle. Två tillhör grupp Ö och två tillhör grupp U. Initialt bor Ö1 bredvid U1 medan Ö2 bor bredvid U2. Sedan byter U1 och Ö2 bostad med varandra. Efter denna flytt har gruppsegregationen ökat: alla i grupp Ö bor i ett kvarter medan alla i grupp U bor i ett annat.

      Segregation gäller för övrigt inte bara invandring. Det finns även segregation med avseende på inkomster, utbildningsnivå och så vidare. Det som brukar sammanfattas i begreppet ”klass”.

  26. Hur är det med utvecklingen av könsfördelningen bland lärarna?

    Det är inte så att Sv har högre andel kvinnliga lärare som på gruppnivå premierar mer flummig humaniora, grupplekar och ostruktur?

    När majoriteten lärare var män kanske de på grupnivå premierade katederundervisning och förhör i högre grad vilket verkar leda till mer kunskap.

    Om det nu finns ett kvinnligt och ett manligt sätt att leda och lära (på gruppnivå) (oavsett skolans politiska styrning). Jag tror ju det..

  27. Jonas vad jag menar var att den här boendesegregationen alltid funnits vad som är nytt är den ökade etniska segregationen. Jag tror du hellre är pk än intellektuellt hederlig.

  28. Per S says:

    Ny tanke: Finns det något att hämta i studier över ungdomars tidsanvändande, månne?

    Det är ju inte bara skolans kommunalisering, ny lärarutbildning, skolval och läroplan som slagit igenom sen 1990, utan också kabeltv, datorspel för tonåringar och sociala medier.

    Alternativkostnaden för läxläsande lär ha gått upp.

    • Jonas Vlachos says:

      Jodå, så skulle det kunna vara och jag har spekulerat kring det här. Som vanligt stör dock omvärlden bilden; varken kabeltv eller datoranvändning är specifikt svenska fenomen. Nu var kanske Sverige en tidig och ovanligt idog anpassare till informationssamhället men det var Finland också.

      Men kanske det finns en interaktion mellan olika svenska fenomen (elevens eget ansvar, dubbelarbetande föräldrar edyl) som gör att dessa nymodigheter fått särskilt negativa effekter just i Sverige?

      • Per S says:

        Fast nog var Sverige senare med kommersiella kanaler på det inhemska språket än många andra länder?

      • Niklas Bengtsson says:

        Yes! Äntligen en ingång till att tala om en Staffan Westerberg-effekt! Tack för den Per S…

  29. Är inte helt säker på när ”närhetsprincipen” slog igenom – men det är ju ett faktum att man för att få det fria skolvalet att fungera ändå måste ha en sorteringsmekanism, och den är i dagsläget närhetsprinicpen.
    När kommunerna beslutade om skolplacering kunde boendesegregationen motverkas genom att man helt enkelt beslutade att ”blanda” elever från olika socioekonomiska områden i en skola. Halva villaområdet och halva hyresrättsområdet till skola A och dito till skola B.
    Eftersom urvalet till grundskolor i systemet med fritt skolval ändå bygger på närhetsprincipen har ju en elev från ett ”sämre” område svårare att ta sig in på de ”bättre” skolorna eftersom de så gott som alltid ligger närmast de ”bättre” bostadsområdena. Därför torde bostadssegregationen få större effekt nu än förr.

  30. Närhetsprinciper i termer av lokala upptagningsområden har funnits under mycket lång tid. Som du skriver (och andra varit inne på ovan) så kan dock skolvalet mellan kommunala skolor har förstärkt effekten av boendesegregationen. Samtidigt så kan denna typ av valfrihet minskat boendesegregationen något eftersom man inte måste bo på exakt ”rätt” ställe för att gå på en viss skola.

    Samtidigt finns det fortfarande upptagningsområden på de flesta håll även om jag inte känner till exakt hur det ser ut i respektive kommun. I Stockholm avskaffades de formellt för antagningen till f-klass i höstas så det kan inte ha haft ngn effekt (och de finns kvar för åk 1-9). Skolvalet innebär dock att man kunnat välja bort sitt upptagningsområde.

  31. En aspekt som ingen berört gäller tillförlitligheten i data från de internationella studierna av typ PISA och TIMSS. Antalet nationella prov ökar hela tiden. Sådana prov är ”highstake”, dvs. de har stor betydelse för elevernas betyg. Internationella studier däremot är ”lowstake”, dvs. resultaten påverkar inte den enskilda eleven pånågot sätt. Eleverna är naturligtvis medvetna om detta. Det förefaller då inte orimligt tänka sig att ett tilltagande antal prov minskar elevernas motivation att anstränga sig på betydelselösa prov. En del av de sjunkande resultaten skulle då helt enkelt kunna förklaras med sjunkande motivation.

    • Så kan det vara men ökar verkligen antalet nationella prov ”hela tiden”? I 9:an har det hållits nationella prov länge, liksom på gymnasiet. Proven i 5:an är nyare men jag ställer mig frågan om ett prov i 5:an påverkar elevens villighet att anstränga sig på PISA-prov 3 år senare. Fler prov i högstadiet införs visserligen men det påverkade knappast 15-åringarna år 2009, vilka var de som skrev PISA-provet.

      Man skulle lika gärna kunna argumentera för det omvända: fler prov gör elever bättre på att ta prov men detta betyder inte att de kan mer. Sedan måste man ställa sig frågan hur det ser ut i andra länder; prov är trots allt inte ett svenskt påfund. Och i andra länder ser det ut lite hur som helst (i Finland saknas nationella prov helt).

  32. markus says:

    Det finns en svenska som doktorerat just på motivationens betydelse och använt data från endera timss eller pisa, timss vill jag minnas.

    Jag kommer inte ihåg namnet, men hon satt på dåvarande institutionen för beteendevetenskapliga mätningar i Umeå.

  33. Vårterminen 2009 infördes obligatoriska försöksprov i NO-ämnnen i årskurs 9. Tillsammans med de tre befintliga proven i sv, eng och ma innebär det täta prov. Eftersom de senare är uppdelade i tre delprov som ges vid skilda tillfällen innehåller flertalet veckor under vårterminen något nationellt prov. Betygens betydelse har ökat i takt med skolvalens ökning och då är det rimligt tro att motivationen för att satsa på nationella prov ökat, om detta också minskat motivationen för betydelselösa internationella prov är oklart men inte orimligt att anta.

    En annan aspekt som inte heller diskuterats är vilken betydels kursplanebyten kan ha för resultaten på de internationella studierna. Dessa har som syfte att mäta ”trend”, dvs. kunskapsutveckling över tid. Ett gammalt talesätt är ”if you want to measure change, don’t chnge the measure”. På 1990-talet genomfördes en mängd systemförändringar inklusive kurspalnebyten och byte av betygssystem. Sådana byten görs bl.a. för att förändra kunskapsinnehållet i elevernas lärande. När man då vill mäta elevers kunskapsförändring är det knappast förvånande att de mer eller mindre oförändrade mätinstrumenten (främst TIMSS) visar förändrade kunskapsresultat. Frågan är sedan hur stor dela av denna kunskapsförändring som är avsedd genom att nya kunskapsmomnet tillkommit samtidigt som gamla försvunnit. Måhända ingår inte delar av det som mäts med det gamla trendinstrumentet längre i samma utsträckning. Frågan blir då hur stor del av den uppmätta kunskapsminskningen beror på förändrade kunskaper och hur stor del beror på minskade kunskaper. Att besvara den frågan kräver djupgående analyser av ”alignment”.
    Det här utesluter förstås inte att andra strukturella och kontextuella faktorer har betydelse. Men det kan vara värt att hålla i minne att mätresultatens validitet och reliabilitet också tål att diskuteras.

    Vi står för övrigt nu inför en ny omfattande reformperiod, vilken på nytt inneär förändringar i kursplaner och betygssytem. Hur många år det kommer att ta innan det nya systemet stabiliserat sig återstår att se. Att det tar ett antal år visar tillgänglig forskning från t.ex. implementeringen av det norska kunskapslyftet (se rapportering på utdanningsdirektoratest hemsida).

    • David Rosenlund says:

      NO-proven på högstadiet är så vitt jag vet utformade så att man på varje enskild skola skriver ett av de tre proven. Vilket prov man ska skriva får skolorna veta några veckor innan provtillfället. Denna konstruktion gör ökningen något mindre dramatisk

      • Ja, så är det David. Dessutom var det 15-åringar som skrev PISA 2009 så jag är inte säker på att denna årskull drabbades av detta extra prov. Och om det nu var så undrar jag hur detta kan förklara nedgången under perioden 1995-2006. Sedan undrar jag på vilket sätt proven blivit viktigare pga skolvalet. Högstadiebetygen har rimligen blivit viktigare (i vissa kommuner) och jag är inte säker på att det är lyckat ur inlärningsynpunkt. Men det är trots allt något annat än att proven fått ökad betydelse.

        Men vi måste ändå underhålla möjligheten att GR har rätt och resultatnedgången bara är en chimär. Vi hoppas dock att GR lägger fram några belägg för denna ståndpunkt. Ett sådant belägg skulle ju kunna vara den ökning av högstadiebetygen vi såg under perioden 1998-2009. Personligen skulle jag dock föredra några mer objektiva utvärderingsinstrument.

      • markus says:

        Motivational beliefs in the TIMSS 2003 context: Theory, measurement and relation to test performance

        Så hette avhandlingen. Hanna Eklöf författaren. Resultaten verkar bland annat vara att svenska elever 2003 var högt motiverade att göra sitt bästa trots att deras resultat på TIMSS-testet inte påverkade dem på något vis i efterhand.

        Vad jag kommer ihåg av hur Hanna Ekelöf rapporterade forskningsläget på någon konferens runt 2007 så var motivationens betydelse för prov svårundersökt, forskningsfältet spännande men grovt generaliserat behövs det speciella omständigheter för att motivationen ska spela in starkt i low-stakes test. Det lät som att mycket var på gång inom området så det hade varit spännande med en uppdatering.

        Allt med reservation för mitt bristande minne.

  34. markus says:

    I sammanhanget kan det vara intressant att veta att de nationella proven i no idag konstrueras med en metod som omöjliggör jämförelse av resultaten över längre tidsrymder.

    Det görs medvetet eftersom det är såpass mycket billigare och enklare. Vad jag förstår har man dock beslutat att övergå till den betydligt omständligare process som krävs för jämförbarhet över tid.

    Vore kul att veta hur det ser ut vad gäller matte-, svenska- och engelskaproven.

    • David Rosenlund says:

      Markus. Har du möjlighet att kort redogöra för vad det är i konstruktionen som omöjliggör jämförelser över tid, och vilka förändringar som är planerade?

      • markus says:

        Kravgränssättningen, alltså när man bestämmer sig för hur många poäng (eller belägg som det kallas i no-proven) sker genom att en referensgrupp av erfarna lärare var och en för sig viktar uppgifterna utefter en föreställd elev som precis klarar G, precis klarar VG eller precis klarar MVG.

        Det ger en bra gräns för likvärdighet över landet, men över tid förändras lärares uppfattningar om vad som krävs för olika betygssteg. Resultat från ett prov kravgränssatt på det här viset är alltså inte jämförbart med resultat från ett prov tillverkat på samma sätt tio eller femton år senare.

        Precis hur man ska komma åt det här vet jag inte, så djupt har jag ínte fingrarna i syltburken, problemet är dyrt (jämfört med resten av provkonstruktionen) och besvärligt att hantera. En möjlighet som timss (vill jag minnas) och högskoleprovet använder är att ha utprövningsuppgifter eller återkommande uppgifter som får tjäna som riktmärken prov emellan.

      • Kan man inte bara konstruera 100 fysikuppgifter varav 10 används varje år, lite slumpmässigt (man kanske behöver dela upp de 100 uppgifterna i mekanik, elektronik osv resp enkla, medel och svåra uppgifter etc och så plockar man lämpligt antal från varje strata så man hyfsat täcker hela fältet).

        Visst kan man förbereda eleverna för provet genom att ge dem gamla uppgifter men är de tillräckligt många kommer man ju ha lärt sig hela kursen i och med att man kan alla gamla uppgifter.

        Skapa sedan en betygsmall resp rättningsmall håll fast vid den över tid.

      • markus says:

        Så kan man göra. Det blir i så fall en avvägning mellan hur bra jämförbarhet man vill ha prov emellan och hur enkelt det ska vara att klara provet genom att lära sig svaren på frågorna istället för kursen.

        Det är i båda fallen antalet frågor per prov jämfört med antalet frågor i provbanken som styr.

        Säg att 1% av provbankens frågor kommer på varje enskilt prov. Det ger hopplöst låg jämförbarhet men också mycket låga incitament att gena förbi att lära sig materialet.

        Är andelen istället 20% har man god jämförbarhet och hopplöst höga incitament till att inte lära sig ämnet.

        Jag kan tänka mig att en andel om 5-10% som du föreslår är användbar, i synnerhet om provet inte är särskilt avgörande. Körkortsprovet är ju redan där sedan ganska många år.

        I detta datorns tidevarv finns det en närbesläktad idé. En enorm uppgiftsbank där varje elevs prov plockas ut för sig, gärna adaptivt så att man får fler svåra frågor om man svarar rätt på de första frågorna och tvärtom. Sen väger man ihop ett resultat med någon finurlig algoritm.

      • Varför skulle 1% göra provet mindre jämförbart än om man använder 10%? Det är ju helt upp till rättningsmallen. Har man samma maxpoäng varje år blir ju även betygsgränserna detsamma om frågorna är lika svåra (det får man prova sig fram och/eller helt enkelt definiera ”fråga XX och fråga YY har ekvivalent svårighetsgrad – det bestämmer vi”).

      • markus says:

        Om vi bara definitionsmässigt kan säga att två frågor är av samma svårighetsgrad så försvinner ju hela jämförbarhetsproblemet i ett nafs. Varför bry sig om att skapa en frågepol?

      • Du missar poängen. Om man definierar två kunskaper som lika viktiga bör likadana frågor om dessa två kunskaper ha samma betygsgränser.

      • markus says:

        Ge mig gärna ett exempel eller två på hur du menar.

      • Olika beräkningar av S=VT och U=RI kan nog anses vara lika svåra och väldigt lika i tillämpningen. Gör man olika uppgifter på dessa två samband och anser dem lika viktiga är det bara att definiera: 5p på en sådan uppgift krävs för godkänt. Även om de skulle vara av väldigt olika svårighetsgrad men anses lika viktiga skulle man kunna säga samma sak: 5p = godkänt.

      • markus says:

        Vad får dig att tro att S=VT och U=RI skulle vara lika svåra att tillämpa?

        Man har gång på gång bevisat att uppgifter med precis samma grundstruktur får helt olika svårighetsgrad beroende på hur kontexten de ingår i ser ut.

        S=VT är så vardagsförankrat som ett matematiskt samband inom fysiken någonsin kan bli. Man har dessutom stöd i enheterna m/s eller km/h.

        Motsatsen gäller för U=RI. Alla ingående storheter är helt abstrakta begrepp och vad gäller strömstyrka och resistans är det dessutom begrepp som majoriteten av eleverna aldrig möter utanför fysikundervisningen.

        Om två uppgifter gällande precis samma tillämpning av S=VT och U=RI skulle ges till det här landets niondeklassare och de inte skulle prestera väsentligt bättre på S=VT uppgiften skulle jag äta upp min hatt.

      • Det var ju det som var poängen med att definera uppgifter som lika svåra/viktiga. Man kan helt enkelt bestämma att det är lika viktigt att kunna resp samband.

        Ett språkexempel: översätta en Economistledare eller översätta en juridisk text. De är (om man använder lite sunt förnuft i valet av text) ungefär konstanta i komplexitet (ledaren är bra mycket enklare).

    • David Rosenlund says:

      Markus: Jag tycker att det nuvarande systemet kan användas för jämförelse över tid, även om det du tar upp innebär en felkälla. Att lägga in riktmärken, så kallade ”ankaruppgifter” kan vara ett sätt att hantera en sådan felkälla, men man kommer ändå inte ifrån att lärare kan ändra sin bedömning av ankaruppgifterna över tid.

  35. Roligt att läsa ett sakligt och oideologiskt inlägg i debatten om de sjunkande kunskapsresultaten, Jonas!

    Jag har skrivit om samma sak på http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/16/var-kommer-l-rarna-in
    och i min http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/12/loggboksinlagg-fran-bjorklunds.html.

    När det gäller de nationella proven. I engelska och svenska består de av många delar och utförs under längre tid. Samtidigt handlar det bara om kommunikation – läs och hörförståelse och att göra sig förstådd i tal och skrift – det är alltså prov man inte förbereder sig för, som man lär sig av att utföra och som är eleverna inte vad jag har märkt beklagar sig över. Tvärtom brukar de uppskatta att få göra något gammalt sådant prov i förväg. I engelska är proven bra och rättvisande. Men i svenska är texterna förbluffande lätta, samtidigt som man får läsa, diskutera och förbereda texterna – till och med slå upp svåra ord i förväg. Frågorna kan däremot vara svåra och framför allt för svävande för pojkars smak. EX: Välj ut en bild i texthäftet. Berätta varför du valt den och på vilket sätt du tycker att den illustrerar någon av texterna.

    • Helena: Tack för trevliga ord och en intressant artikel. Vet du (eller någon annan läsare) om det finns någon mer systematisk genomgång som belyser förändringarna i vad lärarnas arbetsuppgifter består i, när dessa började förändras och varför detta skett?

  36. Tack Jonas.:) Vet inte om det finns några sådana undersökningar. Jag och många med mig har gjort informella försök att dokumentera tidsanvändningen. Varje gång blir man förvånad över hur litet tid man läggar på själva undervisningen. Min upplevelse är att förändringen framför allt kom i samband med kommunaliseringen, men att också Lpo 94 och efterföljande politiska beslut och revideringar har inneburit mer dokumentation, fler plikter och ökad reglering av plikterna. Idag är det bäst att man gillar kontorsarbete och är en ordningsmänniska om man ska bli lärare.

  37. Den ökande konkurrensen om platserna vid attraktiva gymnasieskolor leder rimligen till en ökad betygskonkurrens. Nationella prov syftar bl.a. till at öka likvärdigheten i betygssättningen. Någon föreskriven relation mellan betyg på nationella prov och ämnesbetyg finns dock inte fastställd utan det är läraren som bestämmer betyg utifrån de underlag hon anser sig ha. Skälen för denna ordning står att finna i förarbetena till Lpo 94 och har i princip sin grund i att undervisningsinnehållet till stor del ska (skulle) bestämmas lokalt. Detta är svårförenligt med att alla ska göra samma nationella prov och ha samma chans till goda resultat. Den rådande ordningen utesluter dock inte att de nationella provens betydelse ökat. Till det bidrar t.ex. Skolinspektionens uppdrag om kontrollrättning och ökade krav från skolledningarna att lärana ska kunna motivera sina betyg. Det enklaste är då att hänvisa till de nationella proven. Så rimligen ökar deras betydels för betygssättningen.

    Betygsresultat från 1990-talet bör man övrigt ta med en betydande nypa salt. Efter det paradigmskifte som skedde 1994 rådde ett närmast kaotiskt tillstånd där ingen riktigt tycktes förstå hur systemet var tänkt och som exempel saknades betygskriterier MVG. Diskussioner förde också om hur man skulle jämföra de gamla relativa sifferbetygen med de nya mål- och kunskapsrelaterade. Skulle G motsvara en 3:a? Skulle MVG ses som ett extrembetyg som sju procent skulle anses kunna uppnå? Osv.

  38. Tack Jonas.:) Vet inte om det finns några sådana undersökningar. Jag och många med mig har gjort informella försök att dokumentera tidsanvändningen. Varje gång blir man förvånad över hur litet tid man läggar på själva undervisningen.

    Min upplevelse är att förändringen framför allt kom i samband med kommunaliseringen, men att också Lpo 94, och efterföljande politiska beslut och revideringar har inneburit mer dokumentation, fler plikter och ökad reglering av plikterna.

    Idag är det bäst att man gillar kontorsarbete och är en ordningsmänniska om man ska bli lärare.

    När det gäller GR:s kommentar om de nationella proven: Vi konkurrerar med betyg och provresultat. Vi gör det på lärarnivå, på skolnivå och på kommunnivå. Undra på att det finns glädjebetyg och snällrättning.

Trackbacks

  1. […] Sydsvenskan, SvD, TystaTankar, Plura, Christermagister, Ekonomistas och fler ändå kommenterar. Categories: ekonomi, Politik, Skola, undervisning Tags: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s