Det grekiska dramat

Det sägs en hel del om det grekiska statsskuldsdramat just nu. Ett intressant inlägg i debatten kommer av Peter Boone och Simon Johnson på Baseline Scenario som satt lite siffror på problemen. Inom kort kommer Greklands statsskuld att vara uppe i 150 procent av BNP och 80 procent av denna hålls av utlänningar. Varje ytterligare procent i ränta på statsskulden innebär alltså att 1,2 procent av BNP överförs till utlandet.

I takt med att det blir alltmer osannolikt att Grekland kommer att klara av situationen så kommer riskpremien att stiga. Boone och Johnson anger en ränta på 10 procent som högst sannolik givet problemens storlek. Nivån på överföringarna till omvärlden kommer då att vida överstiga Tysklands krigskadeståndsbetalningar efter första världskriget som låg på 2,4 procent av BNP.

Det säger sig självt att situationen knappast är hållbar. Boone och Johnson landar i slutsatsen grekiska statspapper i dagsläget är kraftigt övervärderade. Europas politiker och IMF bidrar till att hålla uppe värdet genom att låtsas att situationen är under kontroll. Att skjuta upp problemen påverkar egentligen inte Greklands situation men det har ändå konsekvenser; det ger smarta investerare som inser att loppet är kört möjligheten att sälja av sina grekiska statspapper till mindre sofistikerade aktörer.

Ungefär som när svenska låntagare under kronförsvaret hösten 1992 gav bankerna den tid de behövde för att minska sin utländska upplåning.

Comments

  1. Här var det flera påståenden som jag har svårt att hålla med om. För det första låter det lite väl förenklat att säga att grekiska statspapper är övervärderade — det finns ju en högst påtaglig risk/chans att euroländerna garanterar den grekiska skulden.

    Att jämföra med 1920-talets skuldnivåer känns inte heller helt relevant. Möjligheterna att beskatta befolkningen är idag betydligt mer utvecklade och därmed kan länderna klara större skulder och mer räntebetalningar. T ex uppgick räntebetalningarna i Sverige till drygt 5 procent av BNP under mitten av 1990-talet.

    Och inte kan man väl säga att Europas politiker och IMF låtsas att läget är under kontroll? Om det är något alla verkar eniga om så är det väl motsatsen — att det grekiska problemet är mycket stort och att det inte finns någon enkel lösning på det.

  2. Visst, om övriga euroländer tar hand om skulden är den inte övervärderad. Man skulle alltså kunna läsa deras inlägg som att marknaderna i dagsläget räknar med ett räddningspaket. Om detta inte kommer tillstånd lär värdet på grekiska statspapper sjunka.

    Vad gäller den grekiska statens kapacitet att beskatta sin befolkning anser jag det vara en öppen fråga om denna är närmst Tyskland 20-talet eller Sverige på 90-talet.

    Vad Boone och Johnson menar med att politikerna låtsas att situationen är under kontroll är att de uppmanar investerare för att köpa grekiska statspapper.

  3. Martin K. says:

    ”Vad gäller den grekiska statens kapacitet att beskatta sin befolkning anser jag det vara en öppen fråga om denna är närmst Tyskland 20-talet eller Sverige på 90-talet.”

    Jag har svårt att se hur den tyska ekonomin på 1920-talet skulle kunna ranka högre än den svenska i modern tid, men det är irrelevant här. Den stora skillnaden är ju att Grekland inte kan gå till sedelpressarna för att devalvera sönder statsskulden, som tyskarna gjorde.

    Liaquat Ahamed beskriver situationen mycket väl i sin Lords of Finance. ”Germany experienced the single greatest destruction of monetary value in human history. By August 1923, a dollar was worth 620,000 marks and by early November 1923, 630 billion.” (s. 121)

    Frågan för Grekland är ju snarare om de kommer kunna vara kvar i EMU eller ej, en fråga den tyska finansministern explicit tagit upp. Min gissning är att den franska linjen om en bail-out kommer vinna.

    Du skriver också att IMF ”låtsas” att situationen är under kontroll. Mig veterligen har de inte kopplats in i diskussionen, har du någon referens? Vore intressant att se.

  4. Faran med att referera vad andra säger är att man ibland inte vet exakt vad de menar. Min gissning är dock att B&J menar IMFs positiva uttalanden om de grekiska åtgärderna för att hantera den statsfinansiella krisen.

  5. e.lind says:

    Simon Johnson och Peter Boone argumenterar på annan plats för att en statsbankrutt (default) är det minst dåliga alternativet:

    The Euro Zone’s Default Position

    ”With each passing day, it becomes more apparent that a restructuring of Greek debt is unavoidable. Some form of default will almost surely be forced upon Greece, and this may be the most preferable alternative. A default would be painful – but so would any other solution. And default with an “orderly” restructuring would instantly set Greece’s finances on a sustainable path.

    After tough negotiations, the government and its creditors would probably eventually slash Greece’s debt in half. Greek banks would need to be recapitalized, but then they could make new loans again.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s