Ekonomiska aspekter av krisen i Ukraina

I förra veckan såg det för ett kort ögonblick ut som att Ukraina skulle kunna gå vidare och ta tag i de stora problem man står inför. Med Yanukovich borta från makten och med en ny övergångsregering med en tydlig orientering mot väst var ett viktigt första steg taget för att omedelbart göra klart att man inte ville splittra landet utan söka representation från alla parter och landsändar. Man hann dock inte göra någonting alls innan Ryssland valde att intervenera militärt med den uppenbara avsikten att destabilisera situationen och skapa problem för den nya regeringen.

I nuläget är det förstås väldigt svårt att säga något om vad som kommer att hända framöver. Kortsiktigt är de ekonomiska effekterna sannolikt negativa för alla parter. Ukraina har ett omedelbart överskuggande problem i form av ett krigshot samtidigt som de ekonomiska problem som fanns sedan tidigare i princip är oförändrade. För Rysslands del skapar agerandet sämre relationer till väst, börsen har fallit kraftigt (cirka 10 procent sedan i måndags), valutan pressas (Rysslands centralbank stödköpte rubel för dryga 11 miljarder dollar i början av veckan) samtidigt som olika former av ekonomiska sanktioner mot Ryssland diskuteras. För Rysslands del finns dock kortsiktigt positiva effekter av att oljepriset går uppoch även att Putin får en möjlighet att skylla en redan problematisk inhemsk ekonomisk situation på ”externa faktorer”. För EUs och USAs del skapar förstås ökad osäkerhet och ett högre oljepris den typ av grus i maskineriet som försvårar en efterlängtad återhämtning i ekonomin.

De underliggande ekonomiska problemen är enklare att analysera. Ukraina har inte lyckats återhämta sig sedan krisen 2008-2009 utan har tvärtom misslyckats med att genomföra de nödvändiga reformer som varit kopplade till IMF-lån som man fått. Gång efter annan har man istället för att genomföra reformer vänt sig till Ryssland för att få lån och fortsatt subventionerad naturgas. Det senare har bland annat varit viktigt för energiintensiv industri som utan subventionerna skulle ha svårt att konkurrera internationellt. Det mest spektakulära skedde detta härom året när man kopplade fortsatta gassubventioner till ett 32-årigt arrende av flottbasen på Krim. På många sätt är Ukrainas situation lik den i Belarus (som jag skrivit om tidigare här och här); ekonomiska problem löses kortsiktigt med lån eller utförsäljning av tillgångar i mer eller mindre (ofta mindre) transparenta affärer med Ryssland, och effektivisering och omstrukturering undviks genom att kostnadsläget hålls nere genom förmånliga avtal på energisidan (som dock förstås inte är gratis men vars pris inte är synligt). En längre analys om bakgrunden och om diskussionerna kring DCFTA skriven av Anders Åslund finns här.

Vägen framåt borde vara klar. Låna pengar av IMF och genomför de reformer som hela tiden krävts. Europeiska investeringsbanken (EIB) och European Bank for Reconstruction and Development (EBRD) kan också bidra med lån men utöver detta behövs om något inte fler lånegarantier utan riktiga pengar ifrån EU och USA för att hjälpa Ukraina i omställningen.

Comments

  1. Kors i jösse namn. Stödköpte Ryssland verkligen för 11 miljarder rubel? Måste väl vara en av de största interventionerna genom tiderna? Feds QE framstår som växelpengar jämfört med denna massiva stödköpskampanj. Japans och Schweiz insatser för att hålla växlingskursen enligt önskan verkar vara rena förskoleekonomin jämfört med denna gigantiska insats. Tänk bara! 11 miljarder rubel! Hela världsekonomin är med rätta i gungning efter en sån totalt oväntad och exceptionell händelse! Tack för att du öppnar ögonen på oss.

    • Jesper Roine says:

      Jag övervägde först att inte godkänna denna kommentar eftersom den på ett så fundamentalt sätt skulle undergrävt allt jag någonsin skrivit men sen tänkte jag ”Nej, det är viktigt att världen ser vilka bra uppmärksamma kommentarer vi får ibland”. Nu står det förvisso ”stödköpte rubel för 11 miljarder dollar” i texten (och det gjordes inte heller någon särskilt stor sak av det förutom att det antydde att Rysslands agerande ev kan tänkas pressa både valuta och börs) men det kan ju vara det samma. Tack själv för din uppmärksamma läsning.

  2. Klart är att Ryssland tjänar på att ha en pro-rysk Ukrainsk regering med handen i Putins ficka, och att Krim är en strategiskt viktig punkt för den ryska flottan som då når ut till väst och medelhavet.

    Men finns där några monetära intressen från Putins sida i att Krim ligger som skuggstat under Ryssland?

    I DN-länken som berörde Tysklands sanktioner så känns det som att Putin kan syna Merkel och komma undan med det, att resten av världen inte är redo att ta baksmällan med den pyrrhus”seger” som i sådana fall då väntar. Skulle det funka rent praktiskt eller bryr man sig mer om sitt eget skinn än Ukrainas?

  3. Urban says:

    Varför skriver du att IMF:s krav är nödvändiga när kraven inte ännu har preciserats, och när IMF:s strategier inte nödvändigtvis brukar rädda ekonomier?

    Economist har skrivit om ”draconian spending cuts” som möjliga krav. Kommersant Ukraina skrev (rubriken ”Шок и расчет”, 6/3) att det bland annat kan innebära halveringar av pensioner. Tänk dig in i situationen som fattigpensionär i Ukraina och plötsligt få din magra inkomst halverad.

    Tidskriften Forbes gör en annan bedömning än du, i artikeln ”Washington’s Man Yatsenyuk Setting Ukraine Up For Ruin” (27/2).

    IMF:s strategier brukar vanligtvis sammanfattas med det engelska ordet ”austerity” (letar efter rätt ord på svenska, ”svångremspolitik” kanske?). Det lyckades ju inget vidare på 1990-talet när många östeuropeiska länder fortfarande trodde att IMF:s löften om att svångremspolitik, avregleringar och privatiseringar skulle ge hög tillväxt, hade någon grund i verkligheten. Och nu underdriver jag naturligtvis grovt – ländernas ekonomier kraschade totalt med två enstaka undantag (Estland och Polen).

    Det hör även till bilden att Ukrainas ekonomi har utvecklats särskilt uselt sedan Sovjets fall, jämfört med andra forna Sovjetrepubliker. Särskilt-särskilt uselt har det gått sedan den ”orangea revolutionen” 2004.

    • Urban says:

      För att backa upp mitt sista påstående med lite siffror. Källa: Angus Maddison Project database.

      År 1990 var Vitrysslands BNP/capita 19% högre än Ukrainas. År 2004 var den 115% högre och år 2010 var den 202% högre, d. v. s., vitryssarna var drygt tre gånger så rika som ukrainarna.

      År 1990 var Rysslands BNP/capita 29% högre än Ukrainas. År 2004 var den 69% högre och år 2010 var den 91% högre, d. v. s., ryssarna var nästan dubbelt så rika som ukrainarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s