I skuggan av ekonomipriset till Paul Krugman härom veckan har också Ig Nobelpriset i ekonomi delats ut. Ig Nobel (som anspelar på engelskans “ignoble”, alltså “oädel, lågt stående”) delas sedan 1991 ut till forskning som “först får en att skratta sedan att tänka“.
Årets pris i ekonomi gick till Geoffrey Miller, Joshua Tybur and Brent Jordan vid University of New Mexico, USA, för forskning som visat att strippor får mer dricks när de har ägglossning. Artikeln “Ovulatory Cycle Effects on Tip Earnings by Lap Dancers: Economic Evidence for Human Estrus?” är publicerad i den ansedda tidskriften Evolution and Human Behavior.
Detta betyder att jag hade fel även vad gäller detta pris. Jag hade tippat att det skulle gå till Dan Ariely och George Lowenstein för deras forskning kring beslutsfattande i “stundens hetta” där de studerat hur självinducerad sexuell upphetsning (i klartext onani medan de kollar på on-line porr) påverkar manliga collagestudenters bedömning av hur attraktiva olika sexuella aktiviteter framstår, hur benägna de skulle vara att t.ex. ljuga eller droga någon för att få ha sex, och hur benägna de skulle vara att ha oskyddat sex. Och så säger folk att ekonomer håller på med tråkiga grejer…
Ekonomistas 
haha, http://improbable.com/ig/ är ju en helfestlig sida. tack för tipset!
Intressant att ekonomer bedriver psykologisk och sexologisk forskning för situationella preferenser. Hur förknippat detta är med ekonomiska beslut kan ju diskuteras. Droga någon kan få ekonomiska påföljder, likaså behandling av könssjukdomar och ofrivillig graviditet. Överdriven onani kanske kan minska arbetsutbudet etc. Det kan ju även finnas implikationer för sexklubbars utformning. Ett är säkert. Världen är sjuk och (o)ekonomisk.
Skulle inte bli förvånad om denna typ av forskning ger ett “riktigt” nobelpris i framtiden. Att den sexuella selektionen är så påvisbar som studien finner indikationer för är ytterst spännande.
Är väl för väl att en ekonom kan hemfalla åt studier kring huruvida sexuell upphetsning ökar tendenser till hebefili och zoofili. Särskilt om man tröttnat på profitkvotens fallande tendens, kapitalismens inneboende överproduktionskriser och överutlåning.