Vi borde skämmas!

Diskussionen kring Daniels inlägg om incitamentsstyrning häromdagen fick mig att inse varför akademiker ofta ser ner på dem som ger sig på den ”tredje uppgiften”. Högskolornas tredje uppgift är att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet vilket ofta är både trevligt och intressant. En och annan rapport kan skrivas, man kan hamna i en tv-soffa eller, varför inte, starta en blogg. Förutom att detta är kul kan belöningen i form av uppmärksamhet — och ibland pengar — vara stor.

För en akademiker med hyfsat trygg position är alltså lockelsen att söka sig bort från kärnverksamheten bestående av forskning, undervisning och handledning stor. Branschen har därför uppfunnit piskor och morötter för att hålla kvar oss på den rätta vägen.

Morötterna består främst av olika priser och utmärkelser. Det vore naturligtvis möjligt att även försöka styra med hjälp av incitamentslöner men det finns, som Daniel visat, problem med detta. Dessutom finns institutionella hinder mot stora löneskillnader.

Problemet med utmärkelser är att de bara kan ges till de absolut duktigaste, annars förlorar de sitt värde. Att aktivt bestraffa dem som sysselsätter sig för mycket med tredje uppgiften kan därför vara ett nödvändigt komplement till morötterna. Tore Ellingsen diskuterar i senaste numret av Ekonomisk Debatt den mäktiga kraft som skammen kan utgöra i sociala sammanhang som dessa (idéerna finns bla här och här).

Så, våra kollegor borde få oss bloggare att skämmas genom att visa sitt ohöljda förakt över vad vi håller på med. Vi får belöningar på annat sätt och behöver antagligen skämmas lite så att vi inte glömmer att forska. Vilket jag ska göra nu.

Comments

  1. Håkan Östman says:

    Nej, ni borde inte alls skämmas! Det borde däremot de kolleger göra som sätter näsan i vädret inför kontakten med vanligt folk.

  2. von Mises says:

    Skammas borde ni gora over er skattefinansierade tillvaro………..

  3. Njae, Ekonomistas läses nog förutom allmänheten av många forskare. Det är väl en öppen fråga hur era akademiska forskarkollegor ser på värdet av Ekonomistas. Dessutom ser jag ett problem i att incitamentsstyrningen i vetenskapsracet är så fokuserat på döda trän, vilket jag belyser i lite tänk om avhandlingens form, där det för övrigt finns länkar till Mildners debatt om bloggare och tredje uppgiften.
    Kör på mina vänner!!!

Trackbacks

  1. […] exempel kollegialt socialt tryck om att det är forskningen som har högsta prioritet (vilket Jonas skrivit om förut). Erfarenheten från min egen institution är att detta kan vara ett nog så kraftfullt […]

Lämna ett svar till Richard Gatarski Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s