Ska universiteten subventionera tankesmedjor?

Många universitetsforskare spenderar frivilligt ganska mycket tid åt annat än forskningen, t.ex. att skriva på bloggar, skriva rapporter, verka som tidskriftsredaktörer, ge externa föreläsningar m.m. Detta tillhör delvis den s.k. ”tredje uppgiften”, men kan också bidra till att främja den egna forskningen. Men till viss del tror jag forskare ägnar sig åt detta eftersom det kan ge extra slantar i plånboken.

Svenska universitet har generösa regler när det gäller forskares extraknäck. Vid Stockholms universitet är det till exempel tillåtet att jobba med annat motsvarande 20 procent av en heltidsanställning. Det är svårt att invända mot att forskare ägnar åtta timmar i veckan av kvällar och helger åt diverse extraknäck, men många av extraknäcken är svåra att skilja från ordinarie arbetsuppgifter. En rapport för en tankesmedja kan anses tillhöra ”forskning” eller ”tredje uppgiften” om det ligger inom ens forskningsområde och kan därför skrivas inom den ordinarie arbetstiden.

I praktiken innebär det här att forskare kan ägna en arbetsdag i veckan åt diverse externa uppdrag och få betalt både i form av lön från universitetet och fakturera externa uppdragsgivare för denna tid. Detta skulle kunna förklara varför de arvoden som forskare kräver för externa uppdrag ibland är väldigt låga — det handlar ju om en extrainkomst vid sidan om lönen som totalt inte behöver innebära fler arbetstimmar. Det här medför i sin tur att det finns möjlighet för externa aktörer att köpa forskares tid billigt. Universiteten subventionerar därmed externa aktörer, såsom till exempel vetenskapliga tidskrifter och tankesmedjor, och risken finns att forskare lägger alltför mycket tid på sådana uppdrag.

En tänkbar lösning vore att helt förbjuda forskare att ta sidouppdrag. Forskare som vill skriva t.ex. en rapport för en tankesmedja får göra detta utan betalning eller får söka tjänstledigt för att göra detta. På sikt skulle dock detta kunna innebära att universiteten skulle behöva betala forskare högre löner. Det skulle också kunna leda till färre nystartade företag och färre innovationer inom till exempel teknisk och medicinsk forskning, vilket på något sätt skulle behöva hanteras i regelverket (vilket f.ö. är föremål för en färsk ESO-rapport).

Möjligtvis utgör nuvarande regelverk en rimlig kompromiss, även om det leder till att forskare ägnar för mycket tid åt sidoverksamhet. Det finns ju också andra styrmedel, till exempel kollegialt socialt tryck om att det är forskningen som har högsta prioritet (vilket Jonas skrivit om förut). Erfarenheten från min egen institution är att detta kan vara ett nog så kraftfullt styrmedel.

Comments

  1. Olof Johansson-Stenman says:

    Jag vet inte om jag tycker att tankesmedjor är det största problemet när det gäller bisysslor, utan snarare konsultandet. Ibland kan det naturligtvis ge en viktig inblick i hur det fungerar i verligheten, men ofta handlar det nog mest om lönen.

    Jag håller med om att en starkt kollegialt tryck mot att producera forskning är ett kraftfullt styrmedel, men på många håll är detta tryck mycket svagt; det kan ibland leda till miljöer där en stor del av den faktiska arbetstiden läggs på konsultandet (utöver den direkta undervisningstiden).

    Jag är tveksam till direkta förbud dock, men en bättre kontroll vore nog på sin plats, liksom tydligare signaler från ledningsfunktioner på alla nivåer i dessa avseenden.

    • Jag håller med om att konsultande i olika former är vanligare än extraknäck för tankesmedjor. Jag tänkte på det senare eftersom det var detta som nyligen var aktuellt i mitt eget fall…

  2. Institutionen kanske kunde få, säg, halva arvodet när forskarna arbetar åt externa intressenter. Svårt att mäta förstås vad som görs på ordinarie arbetstid resp på kvällar och helger. Men i princip?

  3. Per S says:

    Jag tycker inte att det är orimligt just för att sköta tredje uppgiften. Däremot vore det kanske rimligt att kräva att forskarens och institutionens namn tydligt framgår i alla sammanhang där material framställs, för att den akademiska hedern ska verka som incitament.

    • Per S says:

      Man kan förstås också tänka sig att kvaliteten på det som sköts på ‘tredje uppgifts’-dagen explicit ska värderas vid tjänstetillsättning, tenurebeslut och liknande. Uppenbart köpta slutsatser blir då lite dyrare.

  4. Linus S says:

    Jag erbjods en gang i tiden ett kontrakt av ett universitet i Paris som foreskrev att min ”lediga vardag per vecka” skulle endast anvandas till forskning. Skulle jag efter tre ars anstallning inte ha publicerat i en top-journal sa skulle man sanka min lon med 20% men ocksa ge mig ratt att utnyttja den 5e dagen till konsultverksamhet.

    • Intressant! Individuell lönesättning där man tar stor hänsyn till forskningsinsatser är nog inte en helt dum lösning, men jag vet inte i vilken utsträckning det sker redan idag.

  5. Björn S says:

    Är verkligen reglerna vid SU att forskare får använda en dag av sin ordinarie arbetstid till bisyssleverksamhet? För lärare och forskare vid universitet och högskolor finns mycket riktigt, sedan 1985, en utökad bisysslerätt, s k FoU-bisyssla. Denna får dock fortfarande inte vara ”förtroendeskadlig” mot eller ”konkurrerande” med arbetsgivarens verksamhet, inte heller får den vara ”arbetshindrande”. Bisysslan ska, mig veterligen, utövas vid sidan av tjänsten, varvid det, enligt en tyst praxis, anses OK ”by default” att den uppgår till 20 % UTÖVER ordinarie arbetstid utan att den för den skull är ”arbetshindrande”. Men kanske tolkas reglerna olika i olika delar av landet.

    Det är f ö lite olyckligt att uppgiften kallas ”tredje uppgiften”. Enligt lagstiftaren är samverkans- och nyttiggörande-uppgiften numera integrerad i lärosätenas två (huvud-)uppgifter, forskning och utbildning. Högskolegalen 1:2:
    ”Staten ska som huvudman anordna högskolor för
    1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och
    2. forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete.

    I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”

    • Kruxet som jag ser det är att många extraknäck inte alls är arbetshindrande. Skriver jag t ex en ESO-rapport inom mitt eget forskningsområde kan jag ju se detta som en del av min ”forskning” som universitetet anställt mig att bedriva och med gott samvete skriva den inom den ordinarie arbetstiden. Jag är dock inte helt säker på vad som gäller – det hade varit önskvärt med tydligare riktlinjer tycker jag!

      Vad som är ordinarie arbetstid och inte är en annan svårighet förstås eftersom forskare har oreglerad arbetstid.

    • Det är f.ö. intressant att den ”2,5:e uppgiften” innebär att det är forskningsresultat tillkomna vid högskolan man ska informera om. Tolkar man det bokstavligt är det alltså tveksamt om denna blogg kan räknas till tredje uppgiften eftersom vi främst skriver om andras forskningsresultat…

      För säkerhets skull skriver jag det här efter midnatt för att ge intrycket att mitt bloggandet inte är arbetshindrande. 😉

      • Nu har jag inte läst förarbetena till lagen, men ”tillkomna vid högskolan” kan ju faktiskt tolkas som högskolan som institution, och inte just en enskild skola, dvs samtliga universitet och högskolor i landet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s