Årets julklappar är redan öppnade

Under november och december månad ger många forskningsfinansiärer besked om vilka forskare som tilldelas forskningsanslag. Som forskare är det naturligtvis spännande, men också frustrerande tider. Frustrationen beror främst på besvikelsen över att ha fått avslag, men till skillnad mot oönskade julklappar är det fritt fram att beklaga sig. Frustrationen tror jag förvärras av att man i många fall får väldigt lite information om på vilken grund avslaget fattas. Häromdagen fick jag till exempel ett brev från en forskningsstiftelse som var två rader långt: ”Stiftelsen har ej beviljat ovanstående ansökan. Stiftelsen tackar för visat intresse.”

En del av frustrationen kanaliseras genom skitsnack om de som fick medel. Särskilt ont blod väcker de större utlysningarna där flera discipliner delar på samma slantar. Då kan en och annan sarkastisk kommentar om poststrukturella analyser av akvariefiskars rörelsemönster slinka ur även den bästa nationalekonom. (Jag antar att motsvarande förolämpningar om nationalekonomer förekommer på andra håll i akademin.) För egen del är jag mest nyfiken på hur fördelningen mellan discipliner egentligen går till eftersom det förefaller så svårt att bedöma kvaliteten mellan discipliner — om det nu överhuvudtaget görs eller om det i stället grundar sig på ungefärliga kvoter?

Hur klarade sig då svenska nationalekonomer i årets utlysningar? Jag har inte systematiskt undersökt detta, men resultaten från t.ex. VR:s HS-utlysning, RJ:s stora utlysning, Handelsbankens forskningsstiftelser samt Torsten respektive Ragnar Söderbergs stiftelse ligger ute på finansiärernas hemsidor för den som vill undersöka saken. Av de lite tyngre utlysningarna blev ingen nationalekonom Wallenberg Academy Fellow i år (de enda nationalekonomer som blivit det är Anna Dreber Almenberg, Johanna Wallenius och Joakim Westerlund, samt ekonomhistorikern Kerstin Enflo). I ERC:s utlysningar som meddelades tidigare i år fick inga svenska nationalekonomer pengar — den senaste som fick pengar tror var Per Pettersson-Lidbom som fick ett s.k. consolidator grant i fjol. Glädjande från nationalekonomisk horisont är dock att en av VR:s rådprofessurer i år gick till en nationalekonom, nämligen min kollega Torsten Persson (läs intervju med honom här).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 8 420 andra följare