Landets pensionärer är upprörda då pensionsinkomster inte omfattas av jobbskatteavdraget (även om pensionärer som arbetar får dubbelt jobbavdrag, vilket Nonicoclolasos skriver om). Orsaken till upprördheten är att principen att beskatta pensioner och lön på samma sätt har frångåtts.
Principen har troligen frångåtts då regeringen velat få maximal utdelning i termer av ökat arbetsutbud av jobbavdraget. Sannolikt hade ett jobbavdrag för pensionsinkomster fått pensionärerna att jobba än mindre än idag, så ur denna synvinkel är det naturligtvis rätt att inte låta avdraget gälla pensionerna.
Men ändå. Med samma typ av argumentation skulle vilka skattehöjningar som helst på just pensionsinkomster kunna motiveras. Varför inte höja skatten till 80 procent? Det skulle ju öka både pensionärernas arbetsutbud och skatteintäkterna. En sådan åtgärd hade nog fått fler än PRO att tala om konfiskation. Den mekanism som motverkar denna typ av konfiskation är just principen om lika beskattning av löne- och pensionsinkomster.
Daniel har rätt i att inget talar för att dagens pensionärer som grupp är särskilt missgynnad; tvärtom tyder det mesta på motsatsen. Trots detta finns det alltså skäl att vara emot jobbavdragets utformning. För även om konfiskation kan vara en effektiv form av beskattning är det knappast en sund princip, vilket även Martin skriver om i Ekonomisk Debatt.
Ekonomistas 
Jonas: Antag att jobbskatteavdraget leder till en större förbättring av de icke-arbetande pensionärernas disponibla inkomst än om motsvarande budgetutrymme användes för sänkt skatt för icke-arbetande pensionärer. (Genom att sysselsättningen ökar mer än eljest, vilket gör att pensionsbeloppen räknas upp mer.) Skulle du då motsätta dig nuvarande konstruktion?
Niclas: Bra fråga som ställer allt på sin spets. Svaret är ja, den nya “principen” skapar stor osäkerhet kring vad det implicita kontraktet mellan stat och medborgare kring pensionerna egentligen är värt. Naturligtvis bryter staten hela tiden mot dylika implicita kontrakt men det är extra känsligt vad gäller pensioner: Planeringshorisonten är lång, åtagandena stora och det går inte för (de flesta) pensionärer att re-optimera. Dessa faktorer är även de som ligger bakom varför det är så svårt att reformera pensionssystem. Värdet av stabila spelregler är särskilt stort där.
Frågan är nog inte hur vi skall få bort jobbskatteavdraget.
Frågan är hur vi pensionärer skall kompenseras för den
skillnad i välfärd som avdraget orsakat!
Göran: I så fall är det inte säkert ni ska kompenseras alls.
Hej!
När man läser din insändare undrar man i vilken ålder du befinner dig i. För kom inte och påstå att alla pensionärer har det bra ställt. Och skatteskalorna är i nuläget inte rättvisa. Om du har en lön på 10.000 eller en pension på samma summa, betalar du över 500 mer i månaden i skatt. Vi har trots allt arbetat och betalt in lika mycket under vårt arbetsliv, detta skall inte beskattas. Lika skatt skall gälla för alla, vilket det gör i övriga Europa. Skatterna är tillika lägre än här. Men invararanhöriga erhåller 10.000 kr i månaden skattefritt.
Kallar du det rättvist
Laila: Jag skriver just att det är fel att inte beskatta pensioner på samma sätt som löneinkomster! Däremot visar Daniel (se länken ovan) att pensionärer som grupp haft en gynnsam inkomstutveckling i förhållande till andra grupper. Detta gäller främst ATP-pensionärer födda på 30-talet som inte betalat in särskilt mycket till systemet men som fått full utdelning. Däremot finns det grupper av pensionärer som har låga inkomster, men mönstret är inte generellt.
Jonas:
Nu får du förklara för mig som inte förstår. Är inte hela poängen med jobbskatteavdraget just att öka skillnaderna i skatt mellan de som arbetar och de som inte arbetar för att på så vis öka sysselsättningen? Om pensionärerna får lika mycket i skattesänkning som de som arbetar så kan det väl inte längre kallas för ett jobbskatteavdrag? Då är det väl bara en sänkning av skatten helt enkelt.
Pensionärerna får det ju inte sämre av att de som arbetar får lägre skatt. Att höja skatten däremot skulle ju definitivt göra läget sämre för dem. Jag förstår inte varför pensioner och arbete ska skattas lika.
Jag är kanske helt ute och cyklar men jag försöker bara förstå.
Min syn på denna fråga präglas av politiska, snarare än, ideologiska ställningstaganden. Pensionärer är en utsatt grupp i den meningen att de har svårt att ändra sitt beteende när verkligheten ändras — de har ju svårt att leva om sitt yrkesliv. Detta gör att andra generationer potentiellt kan konfiskera pensionärernas inkomster utan att det får några större negativa konsekvenser för samhällsekonomin. Att höja skatten på pensioner till 90% skulle ju knappast få några konsekvenser för arbetsutbudtet eftersom pensionärer inte arbetar. Principen att pensioner ska beskattas på samma sätt som arbetsinkomster innebär en spärr mot denna typ av konfiskation och dagens jobbskatteavdrag bryter mot denna princip.
Detta sagt så har jag all förståelse för att regeringen vill koncentrera avdraget till de grupper där man kan förvänta sig effekter på arbetsutbudet och jag håller det inte för osannolikt att även pensionärer som inte arbetar kan tjäna på denna utformning.