Det som känns mest hopplöst med klimatfrågan är dess genuint globala karaktär. Om någon minskar efterfrågan på fossila bränslen kommer priserna att sjunka. När priserna sjunker kommer någon annan att konsumera mer. Kanske inte exakt lika mycket mer, men å andra sidan stannar koldioxid så länge i atmosfären att skillnaden troligtvis inte är särskilt betydelsefull. Om denna problematik skriver EEAG vilket refereras i dagens DN.

Alltså är de mest effektiva klimatåtgärderna antagligen att minska utbudet av fossila bränslen, inte att påverka efterfrågan. Idealt borde klimatpolitiken därför gå ut på att köpa upp fossila bränslereserver och sedan se till att dessa inte används. Då detta låter både dyrt och svårgenomförbart är det frågan om det finns några alternativa sätt att uppnå samma sak?

Kanske är det att föra ett lågintensivt och utdraget krig i oljerika regioner? Det borde ju funka. Mycket riktigt har oljepriserna nästan tredubblats sedan USA anföll Irak.

Al Gores engagemang i all ära, men frågan är om han hade lyckats med vad Bush helt faktiskt – och får man gissa, helt oavsiktligt – åstadkommit för att minska den globala uppvärmningen?

Nationalekonomer är ofta oense om vilka politiska åtgärder som bör vidtas. Det finns dock undantag. Att ”internalisera externaliteter” är verkligen inte tidernas mest klatschiga slogan, men det är något alla nationalekonomer kan enas kring.

Det klassiska exemplet på en negativ externalitet är utsläpp av miljöfarliga ämnen. När du flyger bidrar du till att stora mängder koldioxid släpps ut. Detta kostar inte dig något, förutom kanske lite samvetskval, men däremot bidrar du till den globala uppvärmningen. Varken du eller flygbolagen betalar för dessa utsläpp. Att internalisera externaliteter innebär i det här fallet att genom skatter eller begränsade utsläppsrättigheter göra det dyrt att bränna upp flygbränsle.

Jag är inte flygrädd, men däremot rädd för konsekvenserna av de utsläpp mina flygresor orsakar. Nyligen flög jag tur och retur till Chicago. På SAS hemsida kunde jag läsa att en person som gör denna resa med ett SAS-plan orsakar följande utsläpp:

852 kilo koldioxid.

4,41 kilo kväveoxider som är ”giftiga och kan producera ozon i en reaktion med syret på backen och troposfären”.

0,24 kilo kolmonoxid som är en ”giftig, explosiv gas”.

0,01 kilo kolväten varav ”några är giftiga”.

335 kilo vattenånga vilket orsakar ”bildandet av cirrusmoln, som sannolikt bidrar till växthuseffekten”.

0,27 kilo svaveldioxid som ”är giftig och reagerar med vatten och förorsakar sur nederbörd”.

Citaten som beskriver effekterna av de olika ämnena är också hämtade från SAS hemsida.

Naturen har en förmåga att ta hand om en hel del av dessa utsläpp. Problemet är att vi som flyger inte betalar för dessa utsläpp eftersom flygbränsle är obeskattat, och att vi därför släpper ut för mycket. Detta förstår nog de flesta av oss. Problemet är att inget görs. Uppenbarligen är vi inte tillräckligt rädda för att flyga.

Testa själv att räkna ut dina utsläpp med SAS utsläppskalkylator. Tänk dock på den klimatkompensering SAS erbjuder inte tar hänsyn till vattenångans effekt på klimatet. SAS har sällan billigast flygbiljetter, men koldioxidneutralisering får man däremot för ungefär halva priset…