Nationalekonomer är ofta oense om vilka politiska åtgärder som bör vidtas. Det finns dock undantag. Att “internalisera externaliteter” är verkligen inte tidernas mest klatschiga slogan, men det är något alla nationalekonomer kan enas kring.
Det klassiska exemplet på en negativ externalitet är utsläpp av miljöfarliga ämnen. När du flyger bidrar du till att stora mängder koldioxid släpps ut. Detta kostar inte dig något, förutom kanske lite samvetskval, men däremot bidrar du till den globala uppvärmningen. Varken du eller flygbolagen betalar för dessa utsläpp. Att internalisera externaliteter innebär i det här fallet att genom skatter eller begränsade utsläppsrättigheter göra det dyrt att bränna upp flygbränsle.
Jag är inte flygrädd, men däremot rädd för konsekvenserna av de utsläpp mina flygresor orsakar. Nyligen flög jag tur och retur till Chicago. På SAS hemsida kunde jag läsa att en person som gör denna resa med ett SAS-plan orsakar följande utsläpp:
852 kilo koldioxid.
4,41 kilo kväveoxider som är “giftiga och kan producera ozon i en reaktion med syret på backen och troposfären”.
0,24 kilo kolmonoxid som är en “giftig, explosiv gas”.
0,01 kilo kolväten varav “några är giftiga”.
335 kilo vattenånga vilket orsakar “bildandet av cirrusmoln, som sannolikt bidrar till växthuseffekten”.
0,27 kilo svaveldioxid som “är giftig och reagerar med vatten och förorsakar sur nederbörd”.
Citaten som beskriver effekterna av de olika ämnena är också hämtade från SAS hemsida.
Naturen har en förmåga att ta hand om en hel del av dessa utsläpp. Problemet är att vi som flyger inte betalar för dessa utsläpp eftersom flygbränsle är obeskattat, och att vi därför släpper ut för mycket. Detta förstår nog de flesta av oss. Problemet är att inget görs. Uppenbarligen är vi inte tillräckligt rädda för att flyga.
Testa själv att räkna ut dina utsläpp med SAS utsläppskalkylator. Tänk dock på den klimatkompensering SAS erbjuder inte tar hänsyn till vattenångans effekt på klimatet. SAS har sällan billigast flygbiljetter, men koldioxidneutralisering får man däremot för ungefär halva priset…
Ekonomistas 
Och oattraktiva personer borde betala högre priser på krogen. För vi är väl eniga om att man ska internalisera externaliteterna?
Problemet är väl att du inte skulle ha råd att gå dit alls i sådan fall. 😉
Och apropå att flyga föreslog The Economist för några år sedan att den negativa externalitet som barn utgör på flygplan utgör ett argument för att barn ska betala mer för sina biljetter än andra, inte mindre, som nu ofta är fallet. Dessutom föreslog de barnfria zoner.
Peter: attraktiva personer har mycket mer utbyte av sina krogbesök. De kommer lättare in om det är kö, de blir oftare bjudna på drinkar och de har större payoff i termer av ragg per utlagd krona. Alltså tror jag att marknaden hanterat den externaliteten via en uppsättning normer.
Det är sant att attraktiva personer nog får ut mer av ett krogbesök. Jag misslyckas dock med att koppla samman detta med den externalitet som uppstår då en oattraktiv person bestämmer sig för att gå på lokal – det är ju ett helt annat beslut. Poängen med externalitetsbegreppet är ju att sammankoppla de kostnader som är förbundna med de beslut som människor har att fatta. Oavsett vilken absolut nivå attraktivas utbyte av krogar ligger på så innebär har den oattraktives beslut en negativ marginaleffekt på den attraktives utbytesnivå. Denna kostnad måste bäras av den oattraktive, ty externaliteter skall internaliseras, det är alla nationalekonomer överens om. Det är alls inte så att externalitetsbegreppet är en vehikel för att (alla ekonomer skall kunna rida just sin käpphäst i sin “forskning”.
Möjligen kan situationerna kopplas samman via att oattraktiva är mer benägna att köpa drinkar åt attraktiva än tvärtom. Emellertid löper ju de oattraktiva då risken att gå hem med ett undermåligt ragg.)
Även om jag kan hålla med om att en hel del externaliteter bör internaliseras ”i teorin”, är det en annan sak att tycka att det bör genomföras i praktiken (eftersom det tenderar att ha en massa andra kostnader med sig).
Och angående flygning, det relevanta för mig som individ är marginaleffekten (inte genomsnittseffekten), eller?
Jag är sjäv engagerad i frågan om att de “dolda kostnader” som olika typer av miljöpåverkan utgör måste synas för att vi ska kunna få till någonting som liknar en hållbar utveckling på den här lilla globen och jag är lite nyfiken på hur ni nationalekonomer anser att en sådan “internalisering av externaliteterna” bör utformas? Hur hög ska skatten vara/eller utsläppsrättigheterna kosta för att de ska ha tillräcklig effekt? Är det någon idé att genomföra sådana åtgärder på ett nationellt plan eller måste internaliseringen ske på ett internationellt plan? Kan handel med utsläppsrätter någonsin fungera som styrmedel om vissa trafikslag, industrier och länder undantas från reglerna?
Dina utsläpp:
Om man räknar utsläpp/mil verkar det som om man får ungefär samma siffror vid t.ex. biltransport.
Och, om man nu ökar molnbildningen minskar inte växthusefekten då? (Jordens albedo ökar)
Kul med så många kommentarer. Det är en massa olika trådar som tas upp, men jag ska kort gå i svaromål.
Peter och Niclas: Ni har helt rätt. Livet är fullt av diverse externaliteter och det är en stor andel av allt vi gör som är förknippat med externaliteter. Grundböcker i mikroekonomi brukar dock ge en helt annan bild. Man börjar med att inte låtsas om det och förklarar hur fint marknader fungerar utan externaliteter — sen kommer ett kapitel om externaliteter på slutet som om det vore ett undantagsfall. Jag lär säkerligen återkomma till detta här på bloggen. Som Mikael påpekar är det dock självfallet så att vi nog inte vill rätta till många av dessa externaliteter. (Att sortera bort oattraktiva på krogen verkar f.ö. dörrvakterna runt Stureplan vara ganska duktiga på.)
Mikael: Siffrorna som SAS redovisar är genomsnittsutsläpp. Marginalutsläppen av ytterligare en passagerare på ett halvfullt plan torde vara väldigt låg. Däremot borde det ju finnas en marginaleffekt på lite längre sikt — genom att jag flyger ökar jag efterfrågan på flygande vilket i längden kan resultera till att nya plan sätts in m.m.
Harald: Hur hög kostnaden ska vara för att flyga är väldigt, väldigt svårt att svara på. Mycket beror ju detta på att vår kunskap om miljön och klimatet är så osäker. På lång sikt måste vi få ett globalt system med exempelvis utsläppsrätter där alla källor till utsläpp tas med. Men jag tycker inte det ska vara en ursäkt för att sitta still i båten och vänta — vi måste göra vad vi kan så snart som möjligt.
Peter W: Jag har någon gång hört att koldioxidutsläpp per mil är ungefär de samma när man kör bil ensam som när man flyger, men jag är verkligen ingen expert på det här. Det är inte alltid lätt att vara “klimatsmart”. Till exempel argumenterade miljöforskaren Jonas Åkerman på KTH för att det är bättre att flyga till Gotland än att ta snabbbåten.
Inläggen tyder på att Robert Östlings påstående att externaliteter är något alla nationalekonomer kan enas om är helt upp i det blå. Själv trodde jag att funderandet kring externaliteter dog ut om inte redan på 1970-talet så i varje fall på 1980-talet. Ledde inte Ronald Coase m.fl. tankarna in på helt andra banor??
Ett påstående om att alla nationalekonomer är eniga i en fråga är antagligen alltid för starkt. Om inte annat är det retoriskt otaktiskt: svårt att verifiera med lätt att falsifiera. 😉 Att funderandet kring externaliteter skulle ha dött ut med Coase förstår jag inte riktigt. Det är väl i allra högsta grad aktuellt just nu med tanke på klimatfrågan som står högt upp även på nationalekonomers dagordning.
“Att sortera bort oattraktiva på krogen verkar f.ö. dörrvakterna runt Stureplan vara ganska duktiga på”
Sannolikt är de mycket bra på just detta. 😛
Fler exempel på enigheten bland nationalekonomer finns på Niclas Berggrens blogg.