Ny EU-budget: mera pengar och ökad makt till kommissionen*

EU-kommissionens förslag till ny sjuårsbudget har fått hård kritik för stora nedskärningar i jordbruks- och regionalstöden samt för att den ger större makt till kommissionen och nationella regeringar på bekostnad av Europaparlamentet och regionerna. Det är knappast troligt att budgetförslaget går igenom utan kompromisser på dessa punkter. En stor del av stöden föreslås bli resultatbaserade och anpassade till nationella behov samt kunna omfördelas under budgetperioden.

Stora nedskärningar i jordbruks- och regionalstöd

Förslaget till ny sjuårsbudget innebär en real ökning med 0,24 procent av medlemsländernas bruttonationalinkomst (BNI) inklusive räntor och amorteringar på den så kallade faciliteten för återhämtning och resiliens (Recovery and Resilience Facility, RRF). Kommissionen föreslår också att ökningen inte ska finansieras med ökade bidrag i relation till ländernas BNI utan på andra sätt, bland annat genom att EU får en ökad andel av unionens tullintäkter.

En stor skillnad mellan nuvarande och föreslagen budget är att inkomststödet till jordbrukare föreslås minska realt med ungefär 10 procent och stödet till mindre utvecklade delar av EU via regional- och sociala fonder med cirka 16 procent.1 Dessa två anslagsområden svarar för ungefär hälften av den nuvarande budgeten och skulle få 44 procent i den nya.

Dessa nedskärningar möjliggör en mycket stor satsning på EU:s internationella konkurrenskraft samt på säkerhet och försvarsmateriel inom ramen för en ny konkurrenskraftsfond, med vilken EU:s ramprogram för forskning och innovationer (Horizon Europe) planeras vara nära samordnad. Konkurrenskraftsfonden föreslås få motsvarande 23 procent av hela budgeten. En stor ökning föreslås också för transport- och energiinfrastruktur.

Det tredje anslagsområdet utgörs av EU:s bistånd i olika former till länder utanför EU (Global Europe). Biståndet föreslås öka med närmare 40 procent och utgöra ungefär 12 procent av budgeten. Det fjärde och sista anslagsområdet är administration med en oförändrad andel av budgeten på ungefär 6 procent.

Redan när kommissionen släppte sitt förslag till sjuårsbudget kom protester från medlemsländer, regioner och jordbrukarorganisationer mot nedskärningarna i jordbruks- och regionalstöden. Protesterna har varit så starka att EU-kommissionen tvingats att revidera sitt förslag genom att höja de föreslagna miniminivåerna på stöden.2

Mer eller mindre av kollektiva varor?

Grovt sett kan en offentlig budget avse antingen så kallade kollektiva varor eller omfördelning av inkomster. En kollektiv vara för hela EU är en vara eller tjänst där vissa individers nyttjande av varan eller tjänsten inte påverkar andra individers nyttjande och som alla inom EU har nytta av. Exempel är EU:s satelliter för att samla in data om väder, klimat och miljö samt för kommunikationer. Konkurrenskraftsfonden kan nog räknas som en investering i kollektiva varor.

När det gäller EU:s budget kan ungefär hälften anses avse kollektiva varor (och tjänster) och hälften inkomstomfördelning, det senare i form av jordbruksstöd, olika former av regionalstöd samt stöd till länder utanför EU.3 Förslaget om en nedskärning av stödet till jordbruket och mindre utvecklade delar av EU kan sägas innebära att en större del av sjuårsbudgeten avser kollektiva varor.

En fundamental förändring med budgetförslaget är att 52 olika program med separata budgetar och regler slås ihop till 16 program med gemensamma regler. Den kanske viktigaste förändringen är att jordbrukspolitiken, regional- och socialfonder samt fisket – sammanlagt 14 olika program – slås ihop till Nationella och regionala partnerskapsplaner (NRPP), en för varje medlemsland. NRPP omfattar nästan hälften av förslaget till ny sjuårsbudget och ska förhandlas mellan EU-kommissionen och de enskilda EU-länderna varje år. Detta innebär att fördelningen mellan olika ändamål kommer att skilja sig mellan länder och över tid för varje land. EU-kommissionen vill på detta sätt göra budgeten anpassad till enskilda länders specifika behov och mera flexibel, eftersom man av erfarenhet vet att det under en sjuårsperiod uppstår behov av att göra omprioriteringar.

En annan fundamental förändring är att utbetalningar ska göras i etapper när olika delmål har uppnåtts och stoppas om detta inte sker, enligt samma modell som för RRF.

Maktförskjutning?

Kommissionens förslag till ny sjuårsbudget har – förutom när det gäller nedskärningarna till jordbruket och eftersatta regioner – kritiserats på bland annat följande punkter:

  1. NRPP ska förhandlas mellan kommissionen och medlemsländerna och ska godkännas av Europeiska rådet. Förslaget till ny förordning har kritiserats för att det inte säkerställer medinflytande för regioner och Europaparlamentet.4
  2. NRPP kritiseras vidare för att ”åternationalisera” EU-budgeten och motverka gemensamt överenskomna mål (skapa ett EU à la carte). Kommissionen har garderat sig mot denna risk genom att föreslå att minst 38 procent av NRPP måste användas för inkomststöd till jordbrukare, 14 procent för att nå sociala mål och 43 procent till åtgärder för klimat och miljö.
  3. Det är oklart vilka indikatorer och liknande som ska användas för att bedöma måluppfyllelse samt hur uppföljningen ska ske och fördelas mellan medlemsländerna själva och kommissionen.

Förslaget kräver starkare uppföljning

Kommissionens förslag till ny sjuårsbudget för 2028–2034 innebär att dess makt över användningen av hälften av budgeten stärks och att rådets och Europaparlamentets makt minskar. Det är inte troligt att förslaget kommer att godkännas utan att parlamentet får mer att säga till om. Rådet kommer förmodligen inte att ha några invändningar mot kommissionens förslag, eftersom medlemsstaterna får större inflytande än nu över ”sin” del av budgeten.

Den ökade flexibiliteten när det gäller fördelningen av medel inom respektive medlemsland och över tid är bra, liksom att utbetalningen av medel görs resultatbaserad. Det är också bra att en större del av budgeten används för gemensamma mål och kollektiva varor för hela EU än vad som är fallet idag. Att medlemsländerna får mera makt över den del som nu används för jordbruks- och regionalstöd kräver dock att uppföljningen av medlens användning stärks.


* Även publicerad som Sieps 2025:9p.

1 Den exakta fördelningen kommer att bero på medlemsländernas prioriteringar.

2 ”What is being put forward now is a proposal to renationalise the budget of the European Union” enligt vice ordföranden för EPP, det största partiet i Europaparlamentet, citerad i Politico 9 november 2025.

3 Darvas med flera, BIGGER, BETTER FUNDED AND FOCUSED ON PUBLIC GOODS.How to revamp the European Union budget, Bruegel Blueprint Series 29, 2025. I praktiken är det ibland svårt att klassificera en viss vara som kollektiv.

4 Fyra partier i parlamentet krävde att kommissionen skulle revidera sitt budgetförslag som villkor för att börja förhandla, vilket den gjorde, se https://www.euractiv.com/content/uploads/sites/2/2025/11/Euractiv_Proposal-National-Plan.pdf

EU är världens (potentiellt) största militärmakt

Det är vanligt att prata om världen och hur den styrs i termer av ”stormakter”. Mer de senaste månaderna än på länge. Vad som definierar en ”stormakt” är inte helt tydligt. Det är dock inte ovanligt att benämna USA, Kina och Ryssland som tre globala stormakter medan EU presenteras som en svag part i sammanhanget. I ljuset av fakta är denna syn på EU orättvis och inkluderandet av Ryssland bland de andra närmast obegriplig.

[Read more…]

Hur mycket ska EU betala för utvecklingsländernas klimatkostnader?

Vid FN:s klimatkonferens i Baku i november 2024 kom man överens om att de utvecklade länderna ska täcka klimatförändringarnas kostnader i utvecklingsländerna med 300 miljarder USA-dollar per år från och med 2035, från nuvarande 100 miljarder. Utvecklingsländerna var missnöjda och ville ha mer. Internationella domstolen i Haag – ett FN-organ – ska i år avge ett yttrande om vilket finansiellt ansvar de utvecklade länderna har enligt internationell rätt.

I en publikation från Svenska institutet för europapolitiska frågor (Sieps) ger jag min tolkning av hur klimatkostnaderna bör fördelas mellan länder på olika inkomstnivåer enligt FN:s klimatkonvention och Parisavtalet och beräknar vad detta kan innebära för EU:s del. EU:s nuvarande offentliga och privata finansiering av klimatkostnader i utvecklingsländer ligger nära vad som kommer att krävas från och med 2035, men det förutsätter att alla länder tar sitt ansvar, inklusive Kina, Ryssland och USA – som nu lämnar Parisavtalet för andra gången. Beräkningar av klimatförändringarnas kostnader visar dock att det krävs mycket mer av de utvecklade länderna än vad som överenskoms i Baku.

Vad betyder en attack mot Iran för oljepriset?

Det här är ett gästinlägg av Johan Gars, Beijer Institutet, och Henrik Wachtmeister, Uppsala universitet

Det spekuleras nu om vilka mål Israel kan komma att angripa i Iran som svar på förra veckans robotattacker. Förutom militära och kärntekniska anläggningar har även oljeinfrastruktur pekats ut som potentiella måltavlor. Även relativt små bortfall av oljeproduktion kan påverka det globala oljepriset markant. Hur kraftig prisreaktionen blir beror på omfattningen av utbudsbortfallet och oljemarknadens elasticitet. Tillsammans med Daniel Spiro har vi tidigare modellerat och analyserat effekterna av oljesanktionerna mot Ryssland, inklusive potentiella konsekvenser av rysk vedergällning genom exportminskningar. Här använder vi en liknande men enklare modell för att uppskatta marknadseffekterna av olika scenarier av produktionsbortfall i Persiska viken till följd av attacker mot Irans oljeanläggningar och eventuell vidare eskalering av konflikten.

[Read more…]

En bubbla sju gånger större än USAs BNP?

Det här är ett gästinlägg av Erik Öberg, biträdande lektor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Sveriges återhållsamma finanspolitik utgör ett undantag i en värld av växande statsskulder. Särskilt aktuell är frågan om USAs statsfinanser är långsiktigt hållbara. Än så länge verkar finansmarknaden gladeligen vilja köpa amerikanska statsobligationer, men efter decennier av växande amerikanska underskott har allt fler ekonomer börjat fråga sig om detta kan bestå.

[Read more…]

Nya rön om förmögenhetsfördelningen i världen

Idag släpps Global Wealth Report 2023, som är den mest omfattande och uppdaterade databasen över världens förmögenheter och deras fördelning. Årets rapport visar att de globala förmögenheterna har vuxit kraftigt sedan början av 2000-talet, men att börsfall och inflation under 2022 orsakade en viss minskning. Fördelningen av världens förmögenhetsägande är mycket ojämn, men skillnaderna har minskat trendmässigt och är idag på sin lägsta nivå på tjugo år. Huvudorsaken till den minskade globala ojämlikheten är den snabba förmögenhetstillväxten i flera medelinkomstländer, särskilt Kina.

[Read more…]

Elhandel i bilder

I ett tidigare inlägg har elmarknaden analyserats med handelsteoretiska glasögon. Inlägget följdes upp med en text som undrade varför det verkar finnas ett motstånd mot frihandel med el, även bland traditionella frihandelsvänner. Analysen bygger på förenklingar och för att göra den ännu tydligare presenteras här huvuddragen med figurer av utbud och efterfrågan. Förhoppningsvis kan detta klargöra om det finns några avgörande punkter på vilka analysen brister. Inlägget visar dessutom att kablar och överkapacitet spelar likartade roller för elförförjningen, men de har väsensskilda fördelningsekonomiska konsekvenser.

[Read more…]

Elpriser, frihandel och industripolitik

I ett tidigare inlägg diskuterades elpriserna utifrån ett handelsteoretiskt perspektiv. Det är uppenbart att handelshinder är det enda som kan få svenska elpriser att avvika från omvärldens och sådana hinder uppstår när kablarna till kringliggande elsystem nått sitt kapacitetstak. För en given kabelkapacitet är det lika uppenbart att en större inhemsk produktion gör att elexporten oftare slår i taket, med lägre inhemska priser som följd. Mindre uppenbart är varför så många framstår som frihandelsmotståndare just på elområdet.

[Read more…]

Vad handelsteorin säger om elpriserna

Enligt grundläggande handelsteori kommer varupriserna att utjämnas mellan länder om det inte förekommer handelshinder eller andra friktioner. Detta beror på att producenterna hellre säljer på marknaden med högt pris vilket samtidigt minskar utbudet på lågprismarknaden och ökar det på högprismarknaden. Så kommer det att fortgå tills dess att priserna är utjämnade. Även om producenter av oklar anledning skulle sälja billigt på lågprismarknaden så skulle köparnas alternativkostnad för att nyttja varan motsvara priset som den betingar på högprismarknaden. De skulle därför tjäna på att dyrt sälja vidare varan som de fått köpa billigt. Att marknadsintegration leder till prisutjämning är lika trivialt som det ibland förefaller bortglömt.

[Read more…]

Vilka effekter har sanktioner?

Ryssland militära invasion av Ukraina har skakat om omvärlden. Varje dag bevittnar vi krigets förödande konsekvenser och ett enormt mänskligt lidande. Ekonomistas har i ett tidigare inlägg beskrivit bakgrunden till konflikten och några grundläggande ekonomiska aspekter, inklusive de nya snabbt utfärdade sanktionerna mot Ryssland. I detta inlägg diskuterar Roza Khoban forskningen kring sanktioners ekonomiska och politiska effekter. Vad kan då effekterna av dessa omfattande sanktioner väntas bli? Roza är postdoc vid Princeton och en av fyra yngre nationalekonomer som kommer skriva på Ekonomistas fram till sommaren.

[Read more…]