Trender för topptidskrifterna

De fem ledande tidskrifterna i nationalekonomi är American Economic Review, Econometrica, Journal of Political Economy, Quarterly Journal of Economics och Review of Economic Studies. I en ny studie har David Card och Stefano DellaVigna undersökt hur dessa tidskrifter har utvecklats över tiden.

Bland annat visar de att betydligt fler artiklar skickas in till tidskrifterna nu än för några decennier sedan, men färre artiklar publiceras. Artiklarna har blivit avsevärt längre; ett genomsnittligt papper är [Read more…]

Att förebygga och hantera finansiella kriser

Finanskriskommittén har nyligen presenterat sitt första delbetänkande, den nästan 700 sidor långa rapporten Att förebygga och hantera finansiella kriser. De inledande kapitlen motiverar varför staten ska behandla finanssektorn annorlunda (dvs ge mer stöd men reglera hårdare) än andra sektorer, beskriver finanskrisens uppkomst, samt sammanfattar hur myndigheter försökte hantera problemen på finansmarknaderna i Sverige och andra länder.  I kapitlet om finanssektorns särställning hade jag gärna sett en lite djupare och mer kritisk diskussion kring hur finansmarknaderna organiseras och vilka alternativ som finns, t ex en anknytning till den diskussion jag beskrev [Read more…]

Riksbanken tänker fel om valutareserven

I december beslöt Riksbanken att förstärka valutareserven med 100 miljarder kronor. Riksbankens beslut är kontroversiellt. Karolina Ekholm och Lars Svensson i direktionen reserverade sig mot beslutet, och Peter Wolodarski skrev kritiskt i Dagens Nyheter.

Jag instämmer i merparten av den kritik som de har fört fram, en kritik som har många dimensioner. Den extra valutareserven är tänkt att användas för likviditetsstöd till affärsbankerna i ett läge när [Read more…]

Subventionerat korttidsarbete?

Finansdepartementet presenterade utredningsförslaget Statligt stöd vid korttidsarbete — en ny åtgärd vid djupa kriser i slutet av förra året. Utredningens förslag är att ett ramverk för korttidsarbete införs, där villkor anges för när systemet ska aktiveras. De två övergripande villkoren är: [Read more…]

Privat sedelutgivning

I mitt förra inlägg skrev jag att endast centralbanker ger ut sedlar och mynt. Så har det dock inte alltid varit. Särskilt under 1800-talet var det vanligt att privata banker gav ut sedlar, vilka de lovade att lösa in mot guld eller mynt. Sedelutgivningen i USA under denna tidsperiod var temat för Planet Moneys Birth Of the Dollar Bill som sändes för några dagar sedan. Där beskrivs hur det i mitten av 1800-talet [Read more…]

Hur skapas pengar?

I flera tidigare kommentarstrådar (nyligen här och här) har det dykt upp diskussioner kring vad pengar är och hur de skapas, och det har efterlysts ett inlägg kring detta. Är det centralbanken eller affärsbankerna som skapar pengar? Att diskussionen kring dessa frågor lätt kan bli förvirrad beror förmodligen på att ”pengar” inte är ett väldefinierat begrepp. För att vara mer precis använder vi nationalekonomer ofta termerna ”sedlar och mynt”, ”monetär bas” samt M0, M1, M2 och M3. Alla dessa termer avser ”pengar” i någon bemärkelse.

De exakta definitionerna bakom termerna varierar något från land till land, men i grova drag [Read more…]

Guld är inte lösningen

Konflikt i Sveriges Radio handlade förra lördagen om valutakrig. Programmet följde flera spår, men några påståenden som presenterades okritiskt var (tolkat i mina ord) att:

  • Världsdepressionen under 1930-talet orsakades av att länder ”devalverade” sina valutor när de släppte kopplingen till guld, och det efterföljande handelskriget. [Read more…]

Rädde sig den som kan!

”Kvinnor och barn först” hör man ofta, men hur ser det ut i praktiken? Den frågan har Mikael Elinder och Oscar Erixson försökt besvara i en studie som publiceras i Ekonomisk Debatt idag.

Elinder och Erixson har med hjälp av passagerar- och besättningslistor studerat överlevandemönster från några av de mest omfattande fartygskatastroferna under perioden 1854 till 2011. Deras studie, liksom tidigare studier, visar att uttrycket stämmer bra för Titanics förlisning. Kvinnor och barn överlevde den olyckan i betydligt större grad än män. Vid andra fartygskatastrofer har dock män överlevt i högre grad än kvinnor (se figuren nedan).

Värt att notera är att besättningen, inklusive kaptenen, har högre överlevnadssannolikhet än såväl manliga som kvinnliga passagerare. Den uppmärskammade kaptenen Francesco Schettino som tidigt räddade sig själv då Costa Concordia förliste tidigare i år utgör alltså inget uppenbart brott mot det etablerade mönstret.

Överlevnadsgrad för passagerare och besättning, dels vid Titanics förlisning, dels vid författarnas huvudurval (HU) av 16 andra fartygskatastrofer. Källa: Figur 1 i Elinder och Erixson.

Länk- och lästips

Elinder och Erixsons studie är nyligen publicerad i PNAS. Den svenska versionen för Ekonomisk Debatt hittar ni här. The Economist har tidigare skrivit om studien. Se Sea disasters: Women and children first? (4 april 2012).

Här på Ekonomistas har vi skrivit om Bruno Frey, Benno Torgler och David Savages studier av överlevande på Titanic, dock med fokus på att författarna har anklagats för (själv-)plagiering. Se Nationalekonomer anklagade för plagiat (15 augusti 2011) och Mer om Freys fusk (13 september 2011).

Marginalskatter i skuggbudgetarna

I de skuggbudgetar som presenterades förra veckan föreslår socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet att jobbskatteavdraget fasas ut vid höga inkomster. För några år sedan skrev jag ett inlägg om hur sådan utfasning medför höjda marginalskatter. Med anledning av det inlägget har jag under de senaste dagarna fått frågor om skuggbudgetarnas marginaleffekter.

[Read more…]

Borg 2012 vs Borg 2011

Tidigare i veckan presenterade finansminister Anders Borg budgetpropositionen för 2013 inför Nationalekonomiska Föreningen. En fråga han ägnade ovanligt mycket tid och energi åt var den offentliga sektorns strukturella sparande, dvs det finansiella sparandet som andel av BNP men rensat för automatiska konjunktureffekter.

Utgångspunkten var förstås att oppositionen har angripit regeringen för att nu föra en alltför expansiv politik. Borg menade dock att det strukutrella sparandet enligt budgeten ökar från 0,2 till 0,3 procent av BNP nästa år och att ett högre sparande inte kan försvaras när BNP-gapet är kraftigt negativt.

Även om jag förhåller mig skeptisk till om det ”strukturella sparandet” kan mätas på ett meningsfullt sätt, tycker jag att det är lätt att instämma i Borgs argumentation. Oppositionens kritik verkar därför lika missriktad som finansministerns analys tidigare år. Låt oss t ex jämföra med synen på det strukturella sparandet för ett år sedan.

Tabellen nedan visar regeringens bedömning av konjunkturläget och det strukturella sparandet i budgetpropositionerna för 2012 respektive 2013. För ett år sedan var bedömningen att BNP-gapet skulle försämras från -2,2 procent 2011 till -3,6 procent 2012, dvs att lågkonjunkturen skulle fördjupas ganska påtagligt. Ändå planerade man att låta det strukturella sparandet öka från 1,5 procent till 2,0 procent av BNP. Planen var alltså att föra en stram finanspolitik i år, oavsett om man mäter stramheten i förändringstermer (ökat sparande från 1,5 till 2,0) eller i nivå (2,0 är högre än genomsnittsnivån 1,0 som följer av överskottsmålet). Utifrån samma resonemang kan man också ifrågasätta det kloka i att låta det strukturella sparandet öka påtagligt under 2009 när konjunkturläget var som svagast.

Tabell: Strukturellt sparande enligt budget för 2012 och 2013 (% av BNP)

 

2008

2009

2010

2011

2012

2013

BNP-gap

 

 

 

 

 

 

BP2012

0,2

-6,8

-3,9

-2,2

-3,6

 

BP2013

0,2

-6,5

-2,6

-0,9

-1,4

-1,7

 

 

 

 

 

 

 

Strukturellt sparande

 

 

 

 

 

BP2012

1,9

3,0

1,9

1,5

2,0

 

BP2013

1,8

2,8

1,3

0,6

0,2

0,3

I grunden är jag som sagt skeptisk till att lägga en alltför stor vikt vid den här sortens resonemang, dels eftersom det strukturella sparandet är svårt att skatta i data, dels eftersom detaljer i finanspolitikens utformning ofta är viktigare än budgetsaldot. Min bedömning är ändå att oppositionen bör backa ett steg i den här debatten och inrikta sin argumentation mot Borg 2011 snarare än Borg 2012.