Nyligen utreddes ROT-avdraget av Riksrevisionen. Resultatet av granskningen är att ROT uppfyller delar men inte alla av regeringens mål, och att avdragets storlek därför borde minskas. I detta inlägg kommenterar jag Riksrevisionens granskning.
ROT är en skattereduktion för kostnader för underhåll, reparation, om- och tillbyggnad av bostadshus. Avdraget infördes 1993 av den borgerliga regeringen men avskaffades 1995 av den socialdemokratiska regeringen som ansåg att ett bidragssystem var bättre lämpat. Redan 1996-1997 återinfördes dock ROT temporärt, och så skedde även 2004-2005. Återinförandet 2008 verkar ha blivit permanent, men subventionsgraden minskades 2015.
Regeringens motivering för ROT var till en början stabiliseringspolitisk; byggsektorn skulle stöttas i en djup lågkonjunktur. Motiveringen 2008 och därefter har byggt på samma argument, men med tillägget att ROT också motverkar svartarbete i byggsektorn samt ökar hushållens arbetsutbud.
Riksrevisionens granskning
Riksrevisionen slutförde nyligen en granskning av ROT utifrån de uttalade politiska målen. Slutsatserna är att ROT endast delvis uppfyller ambitionerna och därför endast delvis kan motivera den kostnad som skattereduktionen påför statsbudgeten.
Riksrevisionens analyser visar att avdraget verkar ha ökat aktiviteten i byggverksamhet. Men det verkar inte ha haft någon större inverkan på hushållens arbetsutbud.
ROT-avdragets effekt på svartarbete verkar dock vara större enligt Riksrevisionens granskning. Införandet av ROT har minskat svartarbetet, kopplat till minskade skattekilar. Att svartarbetets utbredning minskar är en viktig samhällsekonomisk vinst även bortom själva skatteintäkten till staten. Svartarbete urholkar tilltron till skattesystemet och samhällets instituttioner, så i den mån ROT har en effekt här är dess intäkt för samhället större än den monetära betydelsen som Riksrevisionen dokumenterar.
Sammantaget anser Riksrevisionen sammantaget att den budgetmässiga kostnaden för ROT förefaller vara något för stor i dagsläget. Rekommendationen är därför en något minskat subventionsgrad.
Några kommentarer på Riksrevisionens granskning
Jag har sedan länge varit kritisk till ROT eftersom det är ett riktat industristöd. Generellt sett är industristöd problematiska eftersom de bryter mot grundläggande marknadsekonomiska principer om att risktagande ska kunna innebära både lönsamhet och förluster.
Riktade industristöd är däremot alltid negativa (i princip). På kort sikt uppstår lätt godtycke i urskiljningen mellan vilka näringar som ska få särskilt stöd. På lång sikt öppnar riktade industristöd en pandoraask av politiska påtryckningar från särintressen som anser att just deras näring förtjänar skattebetalarnas pengar. Sverige och andra länder har en diger historia, ända in i vår tid, på denna typ av påtryckningar och politiska eftergifter.
Riksrevisionens korta granskning är balanserad. Denna myndighet framstår idag som en av våra viktigaste kontrollinstanser i den offentliga sektorn. Men jag har trots detta några kritiska kommentarer.
Rapportens diskussion om att ROT-avdraget skulle öka hushållens arbetsutbud är missriktad, vilket dock allra mest faller tillbaka på politikernas motivering från 2008 som ju var den som först tog upp denna aspekt. Det är nämligen så att argumentet om att hushållens arbetsutbud skulle kunna öka när de köper ROT-subventionerade tjänster egentligen handlar om RUT-subventionerade tjänster. RUT-avdraget berör tjänster som inte kräver någon hög specialisering. Därför vill vi att hushållen ska jobba med de de kan bäst istället för att ta tid och energi åt enkla sysslor i hemmet. För ytterligare beskrivning av resonemanget rekommenderar jag följande texter av Agnar Sandmo, Henry Ohlsson och Ann Öberg. Med ROT är däremot situationen en annan. ROT-tjänster kräver nästan alltid specialistkompetens och hade lejts ut oavsett om de subventioneras eller inte. Av den anledningen kan vi inte förvänta oss någon effekt på arbetsutbudet om ROT subventioneras. Denna fundamentala skillnad mellan ROT och RUT glöms alltför ofta bort.
Frågan om de totala samhällsekonomiska intäkterna av ROT är svår. ROT minskar skattekilen mellan köparens nettoinkomst och säljarens bruttoinkomst och ger därmed en välfärdsvinst till samhället. Utan ROT hade en del av de utförda transaktionerna aldrig ägt rum (exakt hur stor del är inte helt enkelt att fastställa). Riksrevisionen nämner att byggverksamheten ökade (vilket även en tidigare studie av Tillväxtanalys gjort) och indikerar därmed att en sådan effekt finns. Är de dynamiska effekterna av den minskade skattekilen större än reduktionens storlek? Förmodligen. En ganska stor forskningslitteratur har visat att marginalkostnaden för beskattning är högre än skatteintäktens storlek när det gäller produktion (sedan finns samhälleliga intäkter i t ex omfördelning som motverar denna effekt, vilket diskuteras i denna översikt).
Riksrevisionens policyrekommendation om minskad ROT-subvention är rimlig, men dess tajming är usel. ROT borde ha avvecklats för länge sedan. Särskilt lägligt hade det varit att avskaffa ROT under 10-talets goda tider med låga räntor och stigande inkomster. Idag är dock situationen en annan. Byggbranschen har stora problem och avmattningen i bostadsbyggandet är särskilt kraftig. Att i det läget avskaffa ROT skulle kunna innebära en olycklig procyklisk finanspolitik som fördjupar nedgången.
Ekonomistas 
Lämna en kommentar