Knapphetens ekonomi

För några år sedan uppstod akut brist på klädhängare utanför min sons underdimensionerade klassrum. Som jag skrivit om ledde detta till en kamp bland eleverna om att komma först till skolan vilket jag tyckte var ett ineffektivt sätt att hantera problemet. Min idé om att föreslå en klädhängarauktion röstades dock ner av familjerådet, men eleverna på Äppelviksskolan i Bromma visar att de kan ta saken i egna händer.

I en artikel från i somras som jag nyligen fick nys om beskrivs hur bristen på attraktiva överskåp skapat en svart marknad bland eleverna. Över 1000 kronor kan den elev som haft turen att tilldelas ett överskåp håva in genom att auktionera bort skåpet till högstbjudande. Denna handel har pågått i flera år, trots att den är förbjuden.

Handeln med skåp illustrerar hur marknader tenderar att smyga sig in bakvägen när knapphet råder och parallellerna till svarthandeln med hyreskontrakt är uppenbar. Det är helt enkelt svårt att förhindra handel som två parter anser sig tjäna på. Att parterna sen inte äger den egendom de handlar med må vara en komplikation för de inblandade, men uppenbarligen låter de sig inte stoppas.

Just detta att säljare och köpare inte äger skåpen innebär att skåpens ägare — Äppelviksskolan — skulle kunna förhindra handeln genom att själv auktionera ut skåpen till högstbjudande. Införa marknadshyror, med andra ord. Intäkterna som idag tillfaller de lyckosamma elever som haft tur i skåplotteriet skulle då ge skolan eller kommunen ett tillskott i kassan.

Ett sådant drag från Äppelviksskolan vore sannolikt olagligt och skulle nog väcka ont blod bland elever och föräldrar, men då inte enbart av juridiska skäl. Det skulle nämligen också innebära att de räntor attraktiva skåp genererar skulle överföras från elevkollektivet till den offentliga kassan.

Frågan har därför även vissa likheter med olika metoder för att fördela överlåtelsebara utsläppsrätter som syftar att minska skadliga utsläpp. Ett sätt är att staterna auktionerar ut dessa till högstbjudande, ett annat är att utsläppsrätterna helt enkelt delas ut till företag enligt någon fördelningsnyckel. Om marknaden fungerar väl kommer utsläppsrätterna i slutändan att hamna hos de företag som är villiga att betala mest för dem oavsett hur de delas ut, men en auktion innebär att staterna snarare än företagen kan tillgodogöra sig räntorna.

Något säger mig dock att den politiska acceptansen är större för att fördela utsläppsrätter via auktioner än för att fördela högstadielevers skåp enligt denna princip. Min gissning är därför att svarthandeln på Äppelviksskolan kommer att fortgå.

Comments

  1. 1. Vad ogillar eleverna med underskåp? Är det en indikation på mobbning på skolan, att individer känner sig sårbara eller blir knuffade när de hukar vid underskåp?

    2. Varför byggs underskåp om de ogillas av eleverna? Kan inte skolan välja en lösning med enbart överskåp? T.ex. syns glasskåp med lås till vänster på bilden. De nyttjas gissningsvis av personalen för skolmaterial. Kan inte materialet flyttas till underskåp för att skapa plats för fler elevöverskåp?

    3. utöver 2 så är ett ytterligare alternativ att pröva jämlik till tillgång till överskåp utslaget över skoltiden. Ingen har då några acceptabla skäl för att klaga över sin tilldelning relativt de andra eleverna eller köpa sig privilegierad behandling av skolan. Kanske uppstod den svarta marknaden delvis till följd av upplevd orättvisa i skåpsfördelningen? Den jämlika fördelningen kan motiveras med att om samhället tvingar individer att vistas i en verksamhet (skolplikt) så bör samhället se till att individerna behandlas jämlikt och motverka hierarkier.

    4. Om det även efter åtgärd 2 och 3 återstår en svart marknad så är frågan om den ska legaliseras eller beivras. Den som vill legalisera marknaden bör fråga sig vilka andra resurser i skolan som en elev(s föräldrar) bör tillåtas köpa sig en disproportionerlig ranson av. Klasstorlek? Antal lärare? Tid med läraren? Rumsstorlek? Förtur i skolbespisningen? Två eller fler skåp så att andra elever blir utan?

  2. Ragnar says:

    Kul inlägg. Jag tror det finns två stora skillnader mot handeln med utsläppsrätter. Den första är att en av skolans främsta uppgifter är att vara kompensatorisk. Att då introducera marknad inne på skolan i något som är så tydligt som skåpplacering är knappast önskvärt, känns som lägga till på mindervärdeskomplexet hos de mindre bemedlade. Den lilla svarta marknaden är nog att föredra mot det sociala och praktiska besvär som auktion skulle innebära. Det andra gäller syftet med utsläppshandel, det handlar om att fördela något så effektivt som möjligt, vi vill att företag med störst ekonomiskt behov av råvaran skall vara de som konsumerar den, för att det genererar mest ekonomisk nytta för oss alla. Jag har svårt att se hur de rikare barnens studieresultat förbättras på ett annat sätt än de mindre rika barnens på grund av att de har ett överskåp. PS. Förmodligen skulle storauktion det inte ge så mycket pengar heller utan mest driva ner priset på överskåp till nån hundring.

  3. Jesper Roine says:

    Tankeväckande som vanligt Jonas! Jag har några små (mycket små) invändningar och kommentarer kring sådant som gör skåp- och klädhängarproblemet lite annorlunda jämfört med hyresrätter och som jag tror påverkar uppfattningen om det rättvisa med hanteringen och kanske också pekar på alternativa lösningar. En detalj är att det finns en allokeringsmekanism för hyresrätter i form av en kö. Det finns många sammanhang där man fördelar tillgång eller tillträde på detta sätt och just köaspekten tycks också påverka människors uppfattning om det rättvisa i fördelningen. Tydligast är detta förstås när man köar rent fysiskt. Den som säljer en konsertbiljett som man kommit över på detta sätt ”förtjänat” intäkten på andrahandsmarknaden (alternativt, vilket förstås är tanken, visat sin ”sanna preferens” för att gå på konserten som inte bara är kopplad till tillgång på pengar). En annan detalj är att det, som alternativ till auktion, skulle vara fullt möjligt att skapa ett roterande system för tilldelning av skåp eller klädhängare där man istället för att låta tilldelning ske slumpmässigt säger att den som hade ett underskåp förra terminen får ett överskåp nästa (eller varianter på detta). Detta tar inte bort andrahandsmarknaden men det skapar en jämnare fördelning av tillgång till attraktiva skåp (och därigenom till inkomstmöjligheterna) och försäkrar att alla faktiskt får lika tillgång till något de ska ha lika tillgång till. Man kan förstås också tänka sig att knyta tilldelning till något som man vill premiera (att vara duktig i skolan). Detta väcker säkert också anstöt och kan vara problematiskt på massa sätt men det skapar en allokering som inte bara är slumpmässig utan gör att den som ev. väljer att agera på en andrahandsmarknad med sin tillgång kan sägas ha ”förtjänat den”.

  4. Pär Nyman says:

    Conspicuous consumption? Är i så fall detta beteende karakteristiskt för nyrika Brommabarn, som väl Veblen menade? Eller var det den ursprungliga skåpbristen som skapade en acceptans bland eleverna för att även fördela överskåpen enligt marknadsprinciper? Var är sociologerna när man behöver dem?

  5. Martin Essen-Möller says:

    Strikt slumpmässig fördelning, nyckelutdelning, förbud mot byte, kontroller med påföljder. Det är det paternalistiska samhällets sätt att kväsa sådana här marknader. Men rektorn på äppelviken kanske uppskattar att det finns ett nationalekonomiskt prototypalt exempel på hans skola.

    • Martin says:

      Hur ser du på handel med läxor eller hemuppgifter mellan elever? Eller en auktion för intag till lågstadieskola? Eller en auktion för att få tillgång till ett skolskåp överhuvudtaget?

  6. Dan Kärreman says:

    Man kan också vända på steken och tänka sig att vad som egentligen pågår är status och positionering i sociala hierarkier (överskåp är förstås en bokstavlig hierarkisk markering). Här är det således slumpmässigt vad som blir uttryck för status (men det hjälper till om det redan är knappt). Ekonomisering är sekundär, statussymbolen skulle lika gärna kunna vara sällsynt gul metall, eller klädesplagg från fjärran ort, och inte nödvändigtvis något med realoptionen att man kan förvara något i den.

    • Martin says:

      Det är nog strikt nödvändigt att det är knappt, svårt att se hur någonting kan bli en statussymbol annars.

      • Dan Kärreman says:

        Det räcker nog med att utbudet är reglerat. Jämför titlar och ordnar, det finns ingen egentlig knapphet, men de delas helt enkelt inte ut hur som helst.

      • Micke says:

        @Dan Kärreman: ”det finns ingen egentlig knapphet”

        Vad betyder det? Inte en retorisk fråga. Jag är genuint nyfiken på vilken definition av ”knapphet” som ger att någonting som är åtråvärt och begränsat inte täcks av det.

  7. Micke We says:

    Om klädhängarbristen fick barnen att komma i tid till skolan (och färre kom för sent) så låter det som en ganska effektiv lösning eller?…

    Håller naturligtvis med andra inlägg om att liknelsen med hyres- och utsläppsrätter haltar.

  8. jahaja says:

    Det här är ju ett utmärkt tillfälle att illustrera fördelarna med second bid sealed auction – och samtidigt skulle eleverna lära sig lite spelteori och nationalekonomi. Så länge det finns acceptable skåp som är gratis för de som inte bryr sig eller inte har råd att lägga pengar på detta ser jag inga problem.

    Varför inte använda intäkterna från skåpauktionen till något alla elever på skolan har nytta av, skolfest, utrustning i någon fritidslokal, bjuda in en populär föreläsare etc.

  9. Kul inlägg som får en mechanism designer som mig att fundera lite. Gissningsvis skulle en marknad som bygger på en auktion inte att tillåtas. Dock förmodligen inte på några bra grunder utan mer utifrån olika moral och rättviseargument.

    Låt oss istället resonera lite kring hur en tänkbar mekanism skulle kunna se ut. Det första man kan konstatera är att objekten i fråga (dvs skåpen) är heterogena. Exempelvis finns det en uppenbar skillnad på över- och underskåp med skåpen skiljer sig säkerligen i andra avseenden. Exempelvis vart de är placerade i skolan och här kan eleverna så klart ha olika preferenser. Detta gör problemet till ett klassiskt två-sidigt matchningsproblem med en-sidiga preferenser (under förutsättning att skåpen inte har preferenser över eleverna) där objekten har priser. På sådana marknader existerar det icke-manipulerbara, stabila och individuellt rationella auktionsmekanismer – både direkta och iterativa (se tex Demange och Gale, 1985, Economereica; Demange, Sotomayor och Gale, 1986, JPE). PROBLEMET i detta fall är att egenskaperna i dessa regler bevaras endast om elever inte kan göra några ‘side payments’ (alltså transferera pengar mellan varandra efter att mekanismen valt skåpallokering). Det är inte troligt att denna typ av transfereringar kan förhindras för just detta problem och då faller alltihopa! Alltså finns det inte någon bra auktionsregel för just detta problem (om man inte kan förhindra ‘side payments’ alternativt accepterar manipulering eller stora ineffektiviteter). Dessutom finns det en hel del praktiska bekymmer med att anordna denna typ av multi-item auktioner speciellt om skåpen skiljer sig i mer än ett avseende.

    Så vad göra? I vanlig ordning vid design av allokeringsregler så måste man ge upp någon egenskap för att ta sig framåt. Min praktiska erfarenheter säger mig att det alltid är lättare att övertyga beslutsfattare (gissningsvis rektorn i det här fallet) att implementera enkla och intuitiva regler. En intuitiv regel som i alla fall definitivt ökar effektiviteten mot nuvarande regel är att utesluta priser men att tillåta skåpbyten (detta förutsätter att det finns mer än två kategorier av skåp vilket det gör om antagandet att skåpens placering på skolan spelar roll – om detta antagande är fel så gäller inte nedan resonemang…). Litteraturen är full av bra sådana regler och det finns många att välja mellan. När byten sedan är genomförda så kommer säkert den ‘svarta ekonomin’ att härja fritt igen men detta ökar effektiviteten mer så det spelar ingen roll för resonemangets skull (bortsett från eventuella moralargument…). Vilken bytesregel skall då väljas och som dessutom tar hänsyn till att elever lämnar skolan och att nya elever börjar på skolan? En utmärkt regel med många bra egenskaper (icke-manipulerar, Pareto effektiv och individuellt rationell) återfinns i Sönmez & Abdulkadirouglu (JET, 1999) där ‘You request my house – I get your turn’ algoritmen introduceras. Denna algoritm är mycket finurlig och enkel att implementera givet att prioriteter för studenter existerar. Dessa kan exempelvis skapas med hjälp av senioritet och lotteri (i den exakt den ordningen). Vill ni veta hur YRMH-IGYT algoritmen funkar får ni läsa pappret…

    Detta var bara några tankar. Det går säkert att skriva ett papper om detta problemet om någon nu skulle vara intresserad av en djupdykning i exakt detta problem. Annars finna det ju alltid många andra intressanta allokerings problem…

    Långt inlägg från mig men det kändes kul att spekulera lite kring ett kul inlägg av Jonas.

Trackbacks

  1. […] med nobelpris i fysik.” ! Ett annat mycket bra exempel är Jonas Vlachos inlägg “Knapphetens ekonomi” på nätplatsen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s