Ojämlikhet för naturvetare

Gränsen mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap överskrids inte ofta, men när det händer kan det bli intressant. Tidskriften Nature gav nyligen ut ett temaummer om ojämlikhet. Några av artiklarna sammanfattar eller diskuterar de senaste samhällsvetenskapliga forskningsrönen, men några behandlar hur ojämlikhet påverkar den naturvetenskapliga forskningen. Även om anslaget bitvis är väl allmänt hållet, och slutsatserna ibland väl tvärsäkra, är numret rekommenderad läsning för alla som söker aktuella forskningsrön och framför allt nya perspektiv på hur ojämlikhetsdimensionen berör naturvetenskapen.

Temanumret innehåller sammanlagt fem artiklar, inklusive en introducerande ledarartikel. Den första längre artikeln behandlar frågan om att villkoren inom forskarvärlden har blivit allt ojämlikare på senare tid. En rad exempel, viss beskrivande statistik och viss forskning antyder att löneskillnader växer inom och mellan institutioner och en allt större andel av den totala forskningsfinansieringen går till elituniversiteten, och till och med eliten inom elituniversiteten. Något som artikeln kanske inte helt klargör är hur problematiskt detta är. Om snedfördelningen beror på nepotism, felmätta prestationer eller andra missförhållanden är den naturligtvis mycket allvarlig och långsiktigt förödande. Men om forskare sporras av att tävla och att ha möjlighet att vinna “priser “ i form av höga löner eller stora anslag kanske snedfördelningen ger upphov till ökad aktivitet och bättre forskning. Här lämnas läsaren med ett antal insinuationer snarare än avvägda slutsatser.

I en översiktsartikel ställs frågan om vilken betydelse fattigdom och familjebakgrund har för att människor ska lyckas ta sig in i akademins högborg. Artikeln gör nedslag i ett antal länder runtom i världen där villkoren för att studera vid universitet och inleda forskarkarriärer beskrivs mot bakgrund av ökade ekonomiska skillnader inom befolkningen. Behovet för akademin att rekrytera de bästa och de smartaste utgör det kanske viktigaste motivet för att hålla så breda ingångar som möjligt. Ökade inkomstskillnader behöver inte i sig orsaka en förvärrad social snedrekrytering, utan problemen uppstår i första hand när detta sker i kombination med att högre studier är avgiftsbelagda och utjämnande (offentligt drivna) studielånesystem finns.

En intressant, men samtidigt lite märklig, artikel heter Class wars och är skriven av sociologen Mike Savage, föreståndare för International Inequalities Institute vid LSE. Artikeln börjar med en uppmaning till sociologer om att sluta bråka om vilken sorts klassbegrepp som bör användas, eftersom detta leder tid och energi från de verkliga problemen. Vilken analysmodell de i slutändan ska använda är dock inte helt klart. Men desto tydligare är han med att propagera för ökad tvärvetenskap inom samhällsvetenskapen, även om den vägen också är minst sagt snårig vad gäller analysmodeller och problemformuleringar. Men kanske kan sociologerna och ekonomerna på Savages institut visa vägen här.

Ekonomen Branko Milanovic beskriver det historiska perspektivet och hävdar att den ekonomiska ojämlikheten i mänskliga samhällen utvecklas i vågor, och att den senaste uppgången därför kommer att följas av en framtida minskad ojämlikhet, tankar han i hög grad hämtar från sin senaste bok. Varför uppstår då detta vågmönster? Detta är inte helt tydligt för mig, och nog inte för någon annan heller. Men Milanovic pekar ut en rad faktorer som antingen ökar eller minskar ojämlikheten, och lyfter fram fyra dessa faktorer skulle kunna ge upphov till minskad ojämlikhet även i en helt kapitalistisk marknadsekonomi. Dessa fyra utjämnande krafter är: reglering av företagens marknadsmakt, teknologiska framsteg som minskar de högutbildades särställning (t ex datorer som gör medicinska diagnoser och även behandlingar, något jag skrivit om här), ökad tillgång till utbildning för de breda massorna och slutligen ökad skatteutjämning av inkomster.

Den sista artikeln presenterar Natures egen globala enkätundersökning av löner och karriärer och inom forskarvärlden. Runt 1300 forskare som själva valt att fylla i tidskriftens webenkät beskriver bl a hur löneskillnaderna är stora både inom och mellan vetenskapsområden, att västländernas forskare i allmänhet är missnöjdare än forskare i utvecklingsekonomier och att konkurrensen om forskningsmedel är den största orsaken till besvär och missnöje. Det är svårt att bilda sig en klar uppfattning utifrån materialet och denna presentation, men en del av den beskrivande statistiken kan ändå ge värdefulla indikationer om forskares behov och villkor.

Sammantaget väcker Natures ojämlikhetsartiklar flera tankar kring en av samtidens viktigaste frågor. Jag kan tycka att temanumret är väl kort, och nedslagen för få och disparata, men om numret skapar intresse och efterföljare som gräver djupare i frågan om hur ojämlikhet påverkar naturvetenskapen är ändå mycket vunnet.

Comments

  1. alfhornborg says:

    När jag såg rubriken ”Ojämlikhet för naturvetare” trodde jag (hoppfullt) att inlägget skulle handla om vad naturvetare kan säga om ojämlikhet. Till exempel om de asymmetriska flödena av biofysiska resurser i världshandeln. Fysiska handelsbalanser, m.m. Sådant som neoklassisk ekonomi inte betraktar som relevant för den ojämna utbredningen av kapital i världen. Men så insåg jag att det i huvudsak handlade om forskarnas villkor. Men är de biofysiska måttstockarna verkligen så irrelevanta? Eller borde vi uppmärksamma de materiella flöden som döljer sig under marknadsprisernas skenbara reciprocitet?

    Resource USA EU Japan
    Raw material equivalents 3,7 gigatons 6,1 gigatons 2,9 gigatons
    Embodied energy 10,6 exajoules 17 exajoules 4 exajoules
    Embodied land 1,1 mill sq km 3,1 mill sq km 1,3 mill sq km
    Embodied labor 96 mill person-yrs 120 mill person-yrs 35 mill person-yrs

    Table 1. Net imports of embodied resources to world-system cores in 2007 (Dorninger and Hornborg 2015)

  2. Johan Lundgren says:

    Angående teknologi som utjämnare så tror jag att det är ett misstag att tro att förenklingar av arbetsuppgifter så att högutbildade får mindre särställning skulle ge större jämlikhet. Snarare skulle det ge en skarpare ojämlikhet där de förenklade uppgifterna tas om hand av lågavlönade lågutbildade medan de något färre högutbildade som behövs till de kvarvarande svåra uppgifterna skulle bli ännu högre eftertraktade och avlönade. De teknologiska förutsättningar som skapar en jämlik fördelning av arbetsuppgifter kräver istället att en mycket större andel av uppgifterna måste utföras av mellankvalificerad personal. Kanske kan ett sådant teknologiskt paradigm uppstå av sig självt men jag tror snarare att det måste odlas fram genom styrning av tillgängliga yrken och hjälpmedel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s