Toppinkomsternas andel av alla inkomster är numera en av de centrala indikatorerna på hela inkomstfördelningens utveckling. Nyligen släpptes inkomststatistik för inkomståret 2013 och uppdaterade toppinkomstserier finns att ladda ned på denna hemsida. Resultatet visar på att trenden med en ökande betydelse av förmögenhetsavkastning, alltså kapitalränta och aktieutdelningar, inom toppinkomsterna. Faktum är att när man mäter inkomster från arbete och kapitalräntor och utdelningar före skatt är andelarna 2013 tillbaka på nivåer vi inte sett sedan det tidiga 1950-talet.
Frågan om inkomstelitens inkomster framför allt härrör från höga löner eller kapitalavkastning har diskuterats länge bland ekonomer och politiker runtom i världen. Forskningen visar att höga arbetsinkomster tenderar vara viktigaste källan till USAs ökade toppinkomstandelar medan förmögenhetsavkastning i form av räntor, utdelningar och särskilt realiserade kapitalvinster spelar störst roll i Sverige (se vidare här och även här).
Vi har på Ekonomistas sedan flera år presenterat den senaste statistiken över toppinkomsternas andel (se 2010, 2011, 2012), och detta år är inget undantag. De två bilderna nedan visar på intressanta utvecklingstrender.
Första bilden visar att kapitalinkomster har dominerat inom den svenska inkomsttoppen under lång tid. I den översta tusendelen utgör de ungefär två tredjedelar av alla inkomster. Men någonting har hänt under den allra senaste perioden. Sedan 2000-talets början har betydelsen av förmögenhetsavkastning i form av räntor och aktieutdelningar ökat kraftigt, från en tiondel kring år 2000 till en tredjedel 2013. Vissa har spekulerat i om denna trend beror på att företagare av skatteskäl tar ut inkomst i form av utdelning istället för lön.
Över längre tidsspann framträder än kanske ännu mer remarkabel bild. Som nämndes ovan har de svenska toppinkomsterna dominerats av höga realiserade kapitalvinster, och detta har även framhållits som viktigt i våra tidigare analyser. Fortfarande gäller denna bild i stort, men de senaste årens utveckling nyanserar bilden något.
Om vi indexerar andelen av inkomster exklusive kapitalvinster som tjänas av personerna i den översta hundradelen, tusendelen och tiotusendelen i fördelningen så att deras andel 1950 är lika med 1 ser vi att nivåerna idag är de högsta på över ett halvsekel. Efterkrigstidens inkomstutjämning till följd av beskattning, utbildningsreformer, löneutjämning och ökat kvinnlig arbetskraftsdeltagande förbyttes under 1980-talet i ökade inkomstskillnader. Sedan dess har förmögenheterna vuxit i takt och aktiemarknadens tillväxt har tydligt gynnat de kapitalägande grupperna. Bilden bekräftar detta och särskilt notabelt är alltså att toppens andelar idag är så höga även när vi inte räknar in realiserade kapitalvinster.
Vi behöver veta mera om vad som drivit fram denna utveckling. Arbete pågår med att förstå skattereformernas inverkan som under de senaste åren kraftigt minskat skatterna på kapitalinkomster, förmögenhet, fastigheter, arv och gåvor och nu senast företagares utdelningar.
Ekonomistas 
Sänkta löner för outbildade och unga (för att i någon imaginär verklighet få företagen att anställa), skulle det påverka figurerna?
Förklaras inte toppinkomsternas fall under 70-talet med att industrin gick igenom en massiv omstrukturering? När varvs-, teko-, och andra arbetsintensiva industrier flyttade utomlands måste det ju varit svårt att göra vinster? Känns som det skulle ha mer inflytande än de sociala förändringarna.
Finns det några siffror som belyser kvalitativa aspekter såsom:
1 . Toppinkomsternas fördelning på personer – dvs huruvida det är samma personer varje år eller om det är olika personer. Kapitalinkomster har ju en tendens att vara till stor deal reavinster, extrautdelningar, bonusar vilka alla är mer eller mindre av engångskaraktär
2. Om ökade toppinkomster har någon kausal påverkan på de lägre inkomsterna. Högre toppinkomster påverkar genom kausal effeket X o Y inkomster i lägre intervallen uppåt/nedåt?
Vi har studerat mobiliteten i inkomsttoppen, och då särskilt med avseende på kapitalvinsternas inverkan (t ex hur många låginkomsttagare som råkar hamna i toppen pga att de säljer sitt hur med stor förtjänst). Vi finner att det är förhållandevis stabilt: trenden av ökande toppandelar påverkas inte nämnvärt även om nivån sjunker något. Artikeln finns på engelska på denna länk.
Hej, Tack för svar. Fortfarande saknas bra data och analys på frågan om personer som har en stor förmögenhet och dess ättlingar fortsätter att öka sin förmögenhet över tiden eller om det är andra personer som kommer upp i topparna. “Över tiden” borde väl då tolkas som 30-50 års period.
Ränteutvecklingen, Daniel, inverkar säkerligen på kapitalinkomster. Figuren ovan följer ganska exakt STIBOR de senaste 10 åren. Är det en tillfällighet?
En enskild rationell människa försöker att utnyttja och anpassa sig efter det skattesystem som råder för tillfället? Men förr eller senare gör sig den ekonomiska verkligheten gällande.
Verkligheten bjuder ständigt tillfällen till inkomster som överstiger den utgift som en skatt innebär.
Unga människor, alltså under 50 år, har levt “hela” sina liv i en värld med ständigt sänkta räntor.
Sänkta räntor innebär sänkta utgifter för upplånat kapital, samt sänkta avkastningskrav på aktieinnehav och andra investeringar vilket ger förutsättningar för inkomst av värdestegring.
“Unga” människor kan lätt fastna i en uppfattning om att sådana värdestegringar är ett perpetuum mobile.
Utreda vad? Du har ju själv angivit anledningen till förrändringen, avregleringen på 80-talet, sänkning och slopande av skatter som väl till största delen betalas av höginkomsttagare och som till en del finansieras av relativt sett höjd skatt för pensionärer, låg A-kassa, minskade utgifter i sjukförsäkringen, förflyttningen av förtidspensionärer till fas3, sjukhusen går back trots demografin, besparingar på kort sagt hela offentliga sektorn. En nyliberal ekonomisk politik som medvetet flyttat pengar uppåt i hierarkin. Vi har en börs som har lämnat verkligheten och som tack vare låg ränta helt och hållet förvandlats till ett renodlat pyramidspel, sist in betalar. Kostnaden för kalaset uttrycks i deflation och minusränta i kombination med hög skuldsättning. När allt fler lever nära fattigdomsstrecket samtidigt som marknaden för dyra bilar och privatjet blomstrar så är det nog dags att vakna. Oavsett tillväxt så är ekonomin i grunden ett nollsummespel, ska nå´n ha mer så måste nå´n annan få mindre. Kolla möbler, husgeråd, kläder, elektronik mm., vem har tillverkat prylarna, made in China som börjar bli för dyrt så nu styrs blickarna mot Vietnam. På ett sandkorn i evigheten så är hela ekonomin lokal, en självklar naturlag.
Intressant att kapitalinkomster utgör en sådan står del och är i ökande trend.