Nytt nummer av Ekonomisk Debatt

I dagarna kom Ekonomisk Debatt, som är Nationalekonomiska Föreningens egen tidskrift, ut med ett nytt nummer (nr 3, 2015). Det är fascinerande läsning, och artiklarna spänner över en mängd områden, vissa som kanske inte ligger i nationalekonomins mittfåra (effekten av IPRED, ursprungsmärkning av mat) medan andra gör det (beskattning av varor och tjänster, utvärdering av offentlig sektor, arbetsmarknaden för utrikes födda). Utöver detta bjuder numret på en angelägen ledarartikel, två kortare debattinlägg och två bokrecensioner. Trevlig läsning!

Ledare

Artiklar

Forum

Recensioner

Comments

  1. ”Ekonomisk debatt” tycks för det mesta vara ”Debatt från förgivettagna högerpolitiska normativa premisser”.

    • Normalt sett brukar jag inte släppa igenom denna typ av substanslösa påståenden här på bloggen, men denna gång blev jag lite nyfiken. ”J”, du får gärna förtydliga vad du menar med ”för det mesta högerpolitiska normativa premisser” och exemplifiera i detta eller tidigare ED-nummer. Det kanske stämmer det du säger men att bara haspla ur sig något sådant utan belägg är inte intressant. Här får du chansen att ge substans åt ditt påstående.

      • Jag skrev ”tycks” just eftersom det är ett intryck jag fått från sporadisk läsning av tidskriften. ”För det mesta” får jag erkänna var en affektiv överdrift. Jag ber redaktörerna om ursäkt för det och backar gladeligen och ödmjukt till: av det jag läst klart mer förgivettagna högerpolitiska normativa premisser än dito vänster.

        Men jag är öppen för att bli överraskad av motbevis även i fråga om det. Har du eller andra några lästips på intressanta debattinlägg i tidskriften utifrån vänsterpolitiska normativa premisser? Kanske någon som argumenterar för det kapitalistiska systemets avskaffande till och med?

        Här är ett exempel på vad jag ser som en tydligt förgivettagen högerpolitisk normativ premiss i detta nummer:

        Docent Anne-Marie Pålsson påstår i sin text om de senaste halvseklets skattereformer i Sverige att det är ”strävan efter politisk makt som bestämmer hur skatterna har utformats” inte ”ekonomisk-teoretiska faktorer” eller ”moralfilosofiska överväganden” (s63). Pålsson påstår mer specifikt (s 67) att mer än hälften av skatteintäkterna är ”en form av röstköp”. Vad är grunden för det? Jo eftersom merparten av det sägs vara ”rena livscykelomfördelningar åt medelklassen – pensioner, föräldraförsäkring, sjukersättning och arbetslöshetsersättning” och Pålsson tycker att (utan referens eller någon som helst bevisföring!) att ”Dessa uppgifter kräver inte statens medverkan utan kan lösas på individnivå via de privata försäkringsinstitutionerna.” Därför diagnosen röstköp.

        Det tycks mig som att Pålsson framställer ett djupt högerideologiskt normativt påstående plus en kontroversiell empirisk utsaga som om de vore neutrala truismer.

        Ett socialistiskt vänsterperspektiv innebär att en relativt stor andel av samhället organiseras via det gemensamma. Det finns en rad argument av sociologiskt, moralfilosofiskt och politiskt-teoretiskt slag i de socialistiska tanketraditionerna för det. Esping-Andersens arbete om välfärdsstatsregimer och ”dekommodifiering” är en bland flera ingångar till sådan litteratur. Ett icke-socialistiskt och dessutom icke-fascistiskt högerperspektiv innebär att en relativt liten andel av samhället organiseras via det gemensamma och högertraditionerna har på motsvarande vis en rik och bred mängd argument från olika discipliner för det.

        Denna mängd av skillnader blir osynliga i stycket jag refererade/citerade ovan och genom artikelns tendentiösa definition av ”röstköp”.

        Notera också att artikeln även har en selektiv syn på ”moralfilosofiska överväganden”: ”förmåga” och ”legitimitet”. Det finns omfattande moralfilosofisk och politiskfilosofisk litteratur om distributiv rättvisa, gemenskap, behov och en rad ytterligare faktorer med relevans för frågan om det gemensammas storlek och uppgifter. Sådana faktorer tycks exkluderas från det moralfilosofiska av Pålsson. Genom detta exkluderande blir det lätt att klassa fördelningspolitiska och andra motiveringar för omfattande skatter som bara röstköp.

      • Att Pålsson är/har varit högerpolitiker framgår på första sidan i hennes artikel.

        Jag tyckte att artikeln var rätt tankeväckande även för oss i mitten och vänsterut. Hennes kritik riktas dessutom minst lika mycket mot förra regeringen som mot S, vad jag kan se. Studsade dock lite på samma stycke som dig – ser inga effektiva privata lösningar för arbetslöshetsförsäkring, och förstås än mindre för föräldraförsäkring.

      • Visst står det att Pålsson även är/var moderat. Jag skrev inte det tidigare eftersom författaren skriver i egenskap av forskare och eventuella övriga politikeruppdrag är inte relevant för vilka krav som bör ställas på en tidskriftartikels argumentation. Artikelns text exemplifierar en förgivettagen högerpolitisk normativ premiss, oavsett vem författaren är eller inte är. Mitt mål här inte är att rikta in diskussionen mot Pålsson men Daniel Waldenström bad om exemplifiering och jag gav en som jag tycker tydlig sådan från det senaste numret och det råkade vara Pålssons text. Det finns andra exempel. Jag vill även lägga till att jag har läst många intressanta och välargumenterade artiklar i Ekonomisk Debatt, inte tu tal om det. Men det är förenligt med nämnda problem.

      • Per S says:

        Det är lite svårt att besvara din fråga eftersom du inte specificerar vad som är höger- respektive vänsternormativa premisser och vad du ser av det i Ekonomisk Debatt. Mitt intryck efter ungefär 15 års läsning är att det är mycket få (och med tiden närmast färre) artiklar som ser något önskvärt i en minimal stat eller ohämmade avregleringar.

        Att du inte hittar särskilt många artiklar som ”argumenterar för det kapitalistiska systemets avskaffande” beror förmodligen på att de flesta ekonomer har stor respekt för empiri, och även de mest vänstersinnade i skrået vet att alltför ambitiösa försök att minska marknadsekonomins roll i välfärdsstaten (eller i alla samhällen) leder till ökad korruption och minskad jämlikhet – och således knappast meningsfullt kan beskrivas som vänster i någon demokratisk mening. Sen kan man diskutera var den gränsen går, precis som man måste diskutera när en tillbakarullning av staten får samma effekter.

      • Vi kan grovt säga policyförslag för ökad social jämlikhet. Tony Atkinson publicerade nyligen en intressant lista att bygga vidare på, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1468-4446.12105/abstract

        Med kapitalism menade jag en specifik form av marknadsekonomi. Alternativ kan inkludera marknadsmekanismer, t ex marknadssocialism eller arbetarägd produktion (se antologin Tillsammans på SNS förlag). Det är ett stort glapp mellan fakta om tidigare alternativs massiva misslyckanden till Fukuyamas tanke om ”historiens slutpunkt”.

      • Jag har aldrig riktigt begripit poängen med att använda ordet kapitalism för att beskriva såväl Sverige och Singapore i dag som USA för ett sekel sedan. Bortsett från omfattande privat avtalsfrihet är de sociala systemen väsensskilda.

    • ”moralfilosofiska överväganden”
      Om vi ska beskatta dom rika är en politisk fråga som jag inte vill diskutera.
      Men att beskatta folket och sen bara ge pengarna till dom rika är omoraliskt.
      Ränteavdraget måste bort det är så omoraliskt så man kan bara inte ha ett sånt avdrag.
      http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/rika-far-mest-av-statens-30-miljarder-i-ranteavdrag
      Tar man inte upp ränteavdraget och driver en avveckling så är det en högervridning, ränteavdraget liknar skatter som folket betalade till överklassen för hundratals med år sen.

      Ränteavdraget kan avvecklas utan att det drabbar svaga grupper.
      30mdr sparar staten, staten kan dela ut pengarna till alla medborgare det ger ca 3000kr per person.
      En familj med 3 barn får då 15000kr av staten och det är mer än vad fattiga barnfamiljer får i ränteavdrag.

      ”moralfilosofiska överväganden”
      Högervridning är att inte diskutera ränteavdraget för det gynnar bara dom rika.

      Hitta inte nu på att jag är kommunist eller socialdemokrat har har bara gjort ”moralfilosofiska överväganden” och därför kan jag aldrig acceptera att jag ska få pengar av dom fattigaste till att betala mina bostadsräntor.

    • Tag bort momsen på hälsosam mat och lägg den i stället på skräpmat

  2. Peter says:

    Ur Skatt är politik-inte ekonomi:
    ”Nödvändighetsvaror – dvs sådana där konsumtionen inte påverkas nämnvärt av prisförändringar – bör vidare enligt samma teori beskattas med en högre skattesats än varor som är priskänsliga. Det talar för en hög matmoms och en låg moms på lyxvaror.[…]momsen på mjölk lägre än den på champagne[…]Inte heller märks mycket av moralfilosofiska överväganden, såsom förmåga och legitimitet.”
    Dessa tre meningar, som faktiskt inte är ryckta ur sitt sammanhang trots att de är åtskilda av lite annan text känns extra ”spännande” med tanke på kritiken som förts fram i kommentarerna ovan…tycker jag…

    • Ja. Se även s67 där Pålsson kritiskt skriver att ”Det förklarar också varför skattearkitekterna kan bortse från legitimitetsaspekter så länge som bara ett fåtal har anledning att vara upprörda över bristande legitimitet.” Menar Pålsson att det räcker att en liten förmögen klick i befolkningen ogillar en skatt för att den skatten bör anses illegitim? Svårt att säga när Pålsson ingenstans förklarar sin användning av termen.

      • Här är de ”högervridna” styckena som J och Peter talar om, fast utan bortklippt sammanhang:

        (Peters citat):
        ”Sålunda bör rörliga skattebaser beskattas lägre än orörliga, vilket är ett argument för fastighetsskatten, för sänkt skatt på kapital och mot värnskatten.

        Nödvändighetsvaror – det vill säga sådana där konsumtionen inte påverkas nämnvärt av prisförändringar – bör vidare enligt samma teori beskattas med en högre skattesats än varor som är priskänsliga. Det talar för en hög matmoms och en låg moms på lyxvaror.

        Men trots att dessa rekommendationer vilar på solid teoretisk grund har politikerna valt att göra tvärtom. Fastighetsskatten är borta, värnskatten kvar, momsen på mjölk lägre än den på champagne och kapitalskatten är kvar på samma nivå som 1991.”

        (J’s citat):
        ”Med samma logik kan fastighetsskatten analyseras. Den var djupt impopulär och många menar att det var den som fällde regeringen Persson i valet 2006. Efter det att alliansregeringen tog bort den har inget parti med anspråk på att regera landet föreslagit att den ska återinföras, oavsett vad ekonomerna anför om dess förträfflighet. Det förklarar också varför skattearkitekterna kan bortse från legitimitetsaspekter så länge som bara ett fåtal har anledning att vara upprörda över bristande legitimitet.”

        Jag tror Pålssons artikel och hennes antaganden kan diskuteras men gör det på ett ärligt sätt tack.

        Niklas Bengtsson (redaktör Ekonomisk Debatt).

      • Niklas, mitt svar till Peter rörde brister i Pålsson bruk av termen ”legitimitet”. Jag ser inte hur de kringliggande meningar du citerar hjälper i det avseendet. Din insinuation om oärlig kritik fallerar. Jag noterar att du är tyst om de inslag i Pålssons artikel som jag tog upp i mitt svar på Daniel Waldenströms fråga om exempel på högervridning i tidskriften.

      • Niklas Bengtsson says:

        ”J”,

        I mina inklippta citat är Pålssons poäng tydlig. I era är den inte det, och sättet ni klippt på hjälper till att saluföra idén att Pålsson bara ägnar sig år kritik mot vänsterns skattereformer. Men det stämmer ju inte, eller hur?

  3. August says:

    Angående Sandströms kommentar kring Mariana Mazuccatos bok The Entrepreneurial State:

    Han skriver att det är ”märkligt” att Mazzucato bl a inte nämner transistorn.

    Om jag minns min teknikhistoria rätt så stämmer det att transistorer utvecklades i AT&Ts Bell Telephone Laboratories – ett privat laboratorium. Men AT&T var ett statligt stött monopol, så det fanns ingen valfrihet för konsumenterna och som monopol kunde man ta ut höga priser vilket i praktiken innebar en sorts skatt på allmänheten som i sin tur finansierade Bell Laboratories. Bell Labs uppfann transistorer, men man använde krigstidsteknologi som var offentligt subventionerad. Dessutom fanns det ingen som var beredd att köpa transistorer då dessa var mycket dyra att tillverka. Under tio år var därför staten den stora upphandlaren, särskilt när det gäller högpresterande transistorer. År 1958 producerade Bell Telephones leverantör Western Electric hundratusentals sådana, men enbart för militära ändamål. Offentlig upphandling styrde utvecklingen av tekniken.

    Se artikeln No Monopoly on Innovation i HBR.

    Tillåt mig vidare att citera den välkände ekonomen Vernon Ruttan:

    ”The transition between the initial development of the transistor and the subsequent development of military and commercial application in the 1950s was substantially funded by the Army Signal Corps.”

    (s. 15-16, Ruttan (2006), Is War Necessary for Economic Growth, Oxford University Press)

    Detta måste väl ändå Sandström känna till?

    Ingenstans förnekar förövrigt Mazzucato den privata sektorn roll för teknologisk utveckling, men hon påpekar att staten väldigt ofta spelat en viktig roll.

    • jahaja says:

      Den här sortens resonemang missar alltid alternativ”kostnaden”: om inte staten dragit in så mycket pengar i skatt från företag och konsumenter (till försvaret i detta fall) hade en del av dessa pengar lagts på R&D och det är fullt möjligt att transistorn hade blivit resultatet även då. Det finns ju även privata laboratorier med liknande CV, tex Xerox Parc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s