Nudge 2.0. – Var går gränsen mellan information och påverkan?

Härom veckan skrev jag kort om bokenScarcity: Why Having Too Little Means So Much” av Sendhil Mullainathan och Eldar Shafir med hänvisning till en recencension av Cass Sunstein i septembernumret av New York Review of Books. Som av en händelse innehåller det senaste numret av NYRB en recension av en bok på ett närliggande tema men denna gång är Cass Sunstein författare till boken, inte recensionen. Boken med den ambitiösa titeln ”Simpler: The Future of Government” är på många sätt en uppföljning av ”Nudge” (recenserad av Robert här) som Sunstein skrev tillsammans med Richard Thaler 2008. Han har sedan dess hunnit med att vara chef för Office of Information and Regulatory Affairs (OIRA) under 2009-2012, och boken kan kanske läsas mot bakgrund av hans nya praktiska erfarenheter.

Det övergripande temat är – som bokens titel antyder – att göra beslutsfattande enklare. Mycket handlar om att göra jämförelser enklare, reglering och lagstiftning enklare att förstå, och att göra åtgärder mer transparanta. I denna bemärkelse kan den ses som nära relaterad till Mullainathan och Shafir’s ”Scarcity”. Beslutsfattande är tröttsamt och att förenkla beslutssituationer (utan att ta bort möjligheten att själv besluta) är en ledstjärna i ”Simpler”.

Det som mest slår mig när jag skummar igenom de olika typerna av förslag är var gränsen för påverkan och information ska dras. Många som kritiserat ”Nudge” och ”liberal paternalism” vill göra gällande att det handlar om någon sorts otillbörligt inflytande över individen där staten försöker lura medborgarna att göra sådant de egentligen inte vill. Men att vara informerad är en förutsättning för att man ska kunna välja överhuvudtaget, och information är inte något man automatiskt har utan något som på ett eller annat sätt presenteras för en. Om sättet på vilket information presenteras påverkar hur vi tar till oss informationen (vilket är en grundläggande insikt från massor med forskning inom psykologi, marknadsföring, beteendeekonomi etc.) så är frågan inte längre om information ska presenteras på ett visst sätt, utan vem som bestämmer hur den presenteras. Man kan helt enkelt inte skilja på att informera och frågan om hur man ska informera och då verkar det ju rimligt att tydliggöra och diskutera hur och med vilka avsikter man väljer ett visst sätt.

Många av de förslag som presenteras i ”Simpler” handlar inte alls om att rigga information på ett visst sätt för att få till ett visst beslut utan hur mycket som helt enkelt handlar om att göra framställningen transparent och försöka se till att individer får den information som behövs för att kunna fatta en informerat beslut, och att denna presenteras på ett för beslutet relevant sätt. I vilken mån detta sorterar under ”nudge” eller att skapa en väl fungerande marknad är en öppen fråga.

Många har kommenterat boken och Sunstein själv har blivit intervjuad om den t.ex. här och här. Vissa är mycket kritiska men det finns också de som menar att det finns skäl att gå mycket längre än ”Nudge”. Sarah Conlys bok Against Autonomy är ett intressant exempel på temat (läs, jo faktiskt, Cass Sunsteins recention av den här).

Comments

  1. Olof Johansson-Stenman says:

    Tack för goda boktips som vanligt Jesper, Sunstein och Conly beställda…

  2. bjornabelsson says:

    All information innebär påverkan. Och nästan all påverkan sker genom information. Om det ska få någon effekt på en persons beteende att jag pekar med en pistol mot honom måste personen få information om att det verkligen är en pistol, att den är laddad och att jag har för avsikt att använda den om personen inte gör som jag vill.

    Det är troligen också så att vad människor väljer att göra beror mer på vilken information de har tillgång till (och har valt att lita på) än på vilka värderingar de har. Skillnader i åsikter om hur världen bör förändras beror, tror jag, mer på skillnader i hur man uppfattar verkligheten, d.v.s. vilken information man har tillgänglig, än på skillnader i värderingar av vad som är gott och vad som är ont.

    Information kan å andra sidan aldrig vara fullständig. Teoretiskt sett kan vi möjligen skaffa oss perfekt information om hur världen såg ut för en stund sedan, när vi samlade in informationen. Men vi vet inte vad som har hänt sedan dess. Och vi vet ännu mindre om vad som kommer att hända innan de beslut som vi avser att fatta hinner genomföras. Det finns alltså en samhällsvetenskaplig motsvarighet till fysikens osäkerhetsrelation.

    Omoraliskt blir det först om vi avsiktligt väljer ut vilken information vi vill presentera för att på så sätt påverka de beslut som de människor vi delger informationen kommer att fatta. Eftersom vi alltid måste välja vilken information vi skaffar oss själva och vad av det vi vet vi sprider till andra så är naturligtvis utrymmet för otillbörlig påverkan mycket stort. Därför är det viktigt att vi klargör vilka överväganden som ligger bakom vilken information vi har bedömt vara viktig och relevant, och därför redovisar, och vilken information vi har bedömt vara ovidkommande och därför inte redovisar.

    • Kalle says:

      Hur man uppfattar verkligheten borde bero mycket mer på önsketänkande och ideologiskt betingade förväntningar än på vilken information man faktiskt har tillgång till.

      Hittills är det mycket få människor jag träffat som kunnat uppvisa ett ordentligt rationellt beslutsfattade som inte bygger på förutfattade meningar. Dvs att de inom olika områden kunnat anpassa sitt beslutsfattande till de metodiker och metoder som råder inom det området. Inte anpassat eller modifierat metoder eller metodiker från andra områden som ej är anpassade för det nya.

  3. Viktualiebrodern says:

    Det är viktigt att man tar beslutar på så goda grunder det nu går, men ännu viktigare är att man kontinuerligt omprövar det beslut man tagit.

    Maximizers är visserligen påvisat olyckligare som människor, men att ha en ”olycklig” överhet ansåg redan Platon vara en allmän lycka.

Trackbacks

  1. […] 2009-2012. (I uppföljaren Simpler diskuterar Sunstein bland annat erfarenheter därifrån, se Jespers recension.) I Storbritannien inrättades Behavioral Insights Team (BIT) med Richard Thaler som främsta […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s