Den gamla fastighetsskatten som utgick med en procent av en fastighets taxeringsvärde är sedan ett antal år ersatt av en avgift som maximalt uppgår till knappt 7000 kronor per år. Många ekonomer sörjer att man på detta sätt gjort sig av med en fin skattebas som framförallt beskattade vinster som uppstått då husköparen haft tur (se inlägg om fastighetsskatten här, här och här), men faktum kvarstår att skatten var väldigt impopulär. Det har ofta hävdats att skattens bristande popularitet beror på att den på något sätt skulle vara mer omoralisk än andra skatter. Själv har jag snarast lutat åt att skatten var impopulär då den var ovanligt synlig eftersom inbetalningen sköttes av den skattskyldige själv; en anomali i dagens källskattesamhälle. En ny studie stödjer denna hypotes.
Det är Marika Cabral och Caroline Hoxby som undersökt fastighetsskatten i USA. Även där är skatten bland de mest impopulära och även där är den bland de mest synliga för den enskilde. Vad författarna utnyttjar är att en betydande andel av befolkningen får fastighetsskatten dragen månadsvis direkt från sitt bankkonto tillsammans med sina bolånebetalningar. Detta gör skatten betydligt mindre synlig än om man betalar in skatten en gång om året. Det visar sig också att de som får skatten dragen automatiskt har betydligt sämre koll än andra på hur hög fastighetsskatten egentligen är.
Cabral och Hoxby finner att ju större andel av befolkningen i en region som betalar in fastighetsskatten själv, desto lägre är också skattesatsen. Vidare finns det då fler begräsningsregler för hur hög skatten får bli men trots detta är protesterna mot fastighetsskatten kraftfullare i dessa regioner än i andra. Skattens popularitet är alltså tydligare kopplad till dess synlighet än till skattens faktiska nivå. Det ska visserligen erkännas att den empiriska identifikationsstrategin i studien inte är helt övertygande men författarna gör vad de kan för att utesluta andra förklaringar.
Den svenska fastighetsskattens stora problem var alltså kanske att den var en ö av synlighet i ett annars tämligen icke-transparent skattesystem. Den som vill återinföra skatten därför borde begrunda detta och även se till så att skatten i möjligaste mån dras direkt från fastighetsägarens bankkonto. Alternativt kan man ju göra alla andra skatter lika synliga som fastighetsskatten var, men jag misstänker att det politiska stödet för en sådan ordning är begränsat. (Läs gärna Daniels inlägg om skattebetalares beteende och kunskaper om skattesystemet.)
Ekonomistas 
Jättebra att du tar upp problemet med fastighetsskatten. Med globaliseringen blev det en nödvändighet att ta bort förmögenhets- och arvsskatten. Så inkomst- och förmögemnhetsskillnaderna växer i Sverige.
Ett liknande fenomen uppkom när avgiften till Svenska kyrkan blev synlig, då beslöt många att lämna. Jag kan tycka att “osynligt skatteuttag” är ett demokratiproblem och att snarare fler skattekomponenter borde betalas “synligt” än tvärtom.
Synlighet är en viktig fråga, men också knepig.
Varför har aldrig bostdsrätter beskattats i någon nämnvärd utsträckning?
Kan man lägga om systemet så att köparen betalar skatten via banken samtidigt som denne köper fastigheten? Då borde attityden bli mer att: “Antingen betalar jag skattedelen till staten eller så gör jag det till den jag köper bostaden av”. Systemet vi har med budgivning borde ju göra att priset inte påverkas nämnvärt.
Eller så kommunaliserar vi rätten till fastighetsskatt så kan vi se vilka former som kommunerna skapar för detta.
Det är intressant i teorin, men verkningslöst i praktiken. Så länge vi har Robin Hood-skatten är det ointressant för en kommun att optimera sin skattebas. Ännu en baksida med det kommunala utjämningssystemet, alltså.
Men tänk på de stakars pensionärer som var tvungna att (över åren) betala några % skatt på sina miljonvinster. Man kan nästan säga att de straffades av värdeökningen – eller?
Problemet var väl att många av dem ännu inte realiserat sina miljoninkomster. De flesta har nog egentligen inga problem rent skattemoraliskt med att realiserade vinster beskattas – oavsett om de uppstår på fastigheter eller aktier. Men att beskattas på icke-realiserade vinster sticker givetvis i ögonen. Fastighetsmarknaden kan ju krascha innan man realiserar sin hypotetiska vinst till och med – vad är det isåfall man betalat skatt på under åren?
Problemet med att ta ut skatt på realiserade vinster är väl dock att det blir en slags flyttskatt – vilket ju är uppenbart skadligt för ekonomin.
Jag förstår att nationalekonomerna sörjer skattebasen som sådan – men att argumentera för ett mindre transparent system känns ju smått orimligt. Isåfall är det väl rimligare att göra övriga skatter likartat transparenta (vilket är en reform borgarna borde ha genomfört redan under första perioden – ohyggligt svårt för oppositionen att argumentera emot dessutom).
Man har betalat för att bo på platser som andra varit villiga att betala mycket för att bo på. Om marknaden kraschar är det naturligtvis ett problem, men då främst för den som nyligen gick in på marknaden, inte för den som tagit del av värdeökningen.
Det är väl inte självklart att man ska betala skatt för att man har bott på en plats som andra har varit villiga att bo på?
Visst är det främst ett problem för de som är nya på marknaden om den kraschar – men om man argumenterar för fastighetsbeskattningen utifrån perspektivet “en fin skattebas som framförallt beskattade vinster som uppstått då husköparen haft tur” så måste man väl rimligtvis ifrågasätta en skatt som utgår oavsett om husköparen faktiskt haft tur eller ej?
För den som vill återinföra skatten så är väl problemet att skatten blir väldigt tydlig i samband med återinförandet? När den väl är på plats och dragningarna sker blir den ju däremot lite mer osynlig, men väljarna bör nog ha själva återinförandet i minnet ett par valår fram i alla fall.
Politiskt är frågan död. Det är nog att betrakta som nationalekonomisk kuriosa i säkert ett decennium framöver.
Det fina i kråksången är att om fastighetsägaren har otur så sjunker skatten. Vidare är det knappast något unikt för skatten på fastigheter att den beror av marknadsvärdet. I princip alla andra skatter har denna egenskap: när priset på potatis eller bensin stiger, så betalar jag fler kronor per kilo eller liter i skatt. Samma sak med min arbetsinkomst: så fort min arbetsgivare väljer att höja min lön så får jag betala in fler kronor i skatt. Till största delen beror löneökningarna på den allmänna produktivitetsutvecklingen i samhället. Detta till trots är det sällan någon som anser det orättfärdigt att min skattebörda ökar bara för att lönerna i största allmänhet stiger.
Det som ena dagen är politiskt dött kan plötsligt bli livskraftigt.
Är det någon som vet och kan redogöra för hur stor skillnaden är i skatteintäkter (i miljarder kr och procent) mellan den gamla fastighetsskatten och den nya skatten?
Reformen hjordes intäktsneutrsl genom att uppskvsrätten ändrades. Det innebär i sin tur att kostnaden för att byta bostad ökat (givet att man gjort en vinst). Den inlåsning som skapas minskar rörlgheten på bostadsmarknaden.
Varför inte ta betalt för innehav av exempelvis cyklar, barnvagnar och vinterskor också? Och om någon modell blir särskilt populär får alla som har den modellen betala några tusenlappar extra per år. Låter inte det som en fin skattebas? Nej, det är rimligt att låta människor betala skatt på inkomster, men omoraliskt att ta betalt för något som inte inbringar någon inkomst och som redan är betalt.
Låter som om P har problem med konsumtionssskatter.
Om fastighetsägaren har otur och fastighetsvärdet sjunker så sjunker ju inte den skatt som man redan har betalat?
Poängen med inlägg var att om argumentet för skattebasen är som i huvudartikeln dvs. Att den “framförallt beskattar vinster som uppstår då husägaren har tur” så har man väl rimligtvis problem med en skatt som utgår på samma sätt om husägaren har otur.
Känns lite som du helt medvetet svarar på en annan fråga. Jag säger inte att man inte kan argumentera för en fastighetsskatt, men sättet det görs på i huvudartikeln är inte en fungerande argumentation för en skatt utformad som den tidigare.
När du köper ditt boende vet du att skatten är en procent av taxeringsvärdet. Kostnaden för denna skatt kapitaliseras i husets värde och du betalar således mindre än vad du hade gjort utan en skatt. Om huset stiger i värde (du har tur) betalar du mer i skatt och om huset sjunker i värde (du har otur) betalar du mindre i skatt än vad du eventuellt kalkylerade med när huset köptes.
Att du betalt in en hög skatt när värdet på huset var högt är rimligt eftersom avkastningen på att bo på det attraktiva stället då var hög. Om stället blir mindre attraktivt betalar du mindre i skatt. Jag har svårt att se varför sjunkande bensinpriser på något sätt skulle göra bränsleskatter inbetalade när bensinpriset var högt illegitima. På motsvarande sätt är det svårt att se varför sjunkande huspriser skulle göra tidigare inbetalad fastighetsskatt illegitim.
Alltsa inte for att vara san, men kom det verkligen som en overaskning att synligheten spelar stor roll. Se tex. avskffande av arvs- och gavoskatt, eller formogenhetsskatt for politiska beslut om avskaffande av andra synliga skatter (fint att ha “bevisat” det i en akademisk studie men anda…).
Det andra stora problemet med fastighetsskatten forutom synligeheten var ju att den var en % av vardet, och inte % av boendekostnaden (forslagsvis beraknat som langsiktig ranta x varde). Detta medforde att skatten som andel av den totala boendekostnaden okade nar rantorna gick ner (och priserna darmed okade) – skatten blev darmed annu mer “synlig”.
Men, att avskaffa den och ersatta den med en avgift med lagt tak var ju valdigt dumt. Medforde ju enbart en formogenhetsoverforing till befintliga agare (framforallt av dyrare villor) och en mera skev post-skatt inkomstfordelning. Vidare ar ju den nuvarande avgiften ar ju regressiv vilket ju bara innebar att ovriga skattesystemet maste vara annu mera progressivt for att skapa samma fordelning vilket ju ar synnerligen ineffektivt (undrar vad dumt kristdemokraterna hittar pa nasta gang de haller pa att ramla ut riksdagen)
Den enda mojliga vagen att infora skatten igen ar dock knappast nationalekonomiska effektivitetsargument, utan snarare vansterinriktade klassargument (se tex. socialdemokraternas lite misslyckade forsok i forra valrorelsen pa hogre skatt pa villor pa +5 miljoner). Kanske kan na en fin kompromiss med det och samtidigt avskaffade av varnskatten.
Har läst några kommentarer ovan och förstår inte i alla stycken argumenten. Det verkar som om “vi talar om olika saker eller förbi varandra”. Jag har varit småhusägare i ca 40 år och även jobbat en del med skatter.
Det som gjorde systemet för förra fastighetsskatten så impopulärt, tror jag, var väl bla att man inte i förväg kunde förutse hur hög den skatt man årligen skulle betala i verkligheten skulle bli.
Det var ju också så att ju mer kostnader du lade ner på underhåll av fastigheten desto mer fick du betala årligen. Den som tex bytte alla fastighetens fönster i miljösyfte drabbades av högre skatt. Den som tex kaklade om sitt badrum fick i fastighetsdeklarationen (den som låg till grund för ditt nya taxeringsvärde) fylla i att fastigheten hade helkaklat badrum och högre skatt vilket fick till följd att man inte kaklade hela sitt badrum…..ja, så höll det på. Tror att systemet gjorde många till “fuskare”.
Enligt min mening är det inte rimligt att man inte i sin privata ekonomi kan förutse vilken skatt som man ska få betala vid den årliga taxeringen. Numera har vi ett max värde och det tycker jag är bra. Om det maxvärdet bör höjas, reavinstbeskattning skjutas upp eller liknande diskuterar jag inte här i detta inlägg.
Förutsägbarheten i livets alla kostnader är begränsad. Momssatser och inkomstsskatter går upp och ner , priser på allahanda varor likaså. Räntor far hit och dit, arbetslöshet och sjukdom drabbar människor, kreditexpansion och finansiella kriser ändrar lånevillkor och påverkar allehanda tillgångspriser. Skilsmässor och dödsfall påverkar boendebehov och faktiska boendekostnader. Att då i sammanhanget peka ut en skatt som ökar om din förmögenhet ökar i värde och minskar om förmögenheten minskar som särskilt allvarlig för förutsägbarheten styrker i mina ögon bara argumentet att det är synligheten snarare än principen som de flesta har problem med.
Maj tar upp två i mitt tycke olika problem, och jag tycker att de förtjänar olika svar.
1. Huspriserna går upp och ner, vilket skapar en oförutsägbarhet. Här håller jag med dig, Jonas. Det är inte konstigare än att bränsleskatterna går upp och ner, vilket påverkar den totala kostnaden för mitt bilinnehav på ett sätt som jag inte på förhand kan avgöra. Det är en osäkerhet man får leva med.
2. Skatten var baserat på ett bisarrt formulär där man fyllde i märkliga saker som längd på köksskivans bänk och antalet glasskivor i fönstren. Här håller jag helt med Maj. Detta system var idiotiskt och gjorde oss alla till antingen fuskare eller förlorare.
Mitt förslag är istället följande:
* En fastighetsskatt på 1% av taxeringsvärdet årligen.
* Taxeringsvärdet ska som mål sättas till 70% av marknadsvärdet. Är man som husägare inte nöjd med sitt taxeringsvärde kan man överklaga en gång om året. Är man inte nöjd med resultatet kan man sälja sitt hus till skattemyndigheten till taxeringsvärdet. Skattemyndigheten kan inte neka att köpa huset.
Varför inte 0,7% av ett taxeringsvärde som är 100% av marknadsvärdet kombinerat med kravet på köp?
Därför att det skulle ge incitament för exakt hälften av landets småhusägare att sälja sina hus till staten. Är det verkligen vad vi vill ha av ett rationellt system? Jag finner det inte orimligt att ge skattemyndigheten visst utrymme för felmarginal. Däremot kanske 30% är för mycket, och ca 15% är mer lämpligt?
En återinförd fastighetsskatt kanske borde tas ut på fastighetens värde som obebyggd, som skatten var utformad när den fanns avskräckte den från investeringar/konsumtion. Frågan är dock hur möjligheten till avstyckning m.m. skulle påverka skatten då det onekligen påverkar en fastighets värde.
Återinför fastighetsskatten som en ren markvärdesavgift istället och använd intäkterna för att kvitta ned skatter på arbete och företagande. Det är mitt förslag. Då motverkar vi markspekulation, uppmuntrar nybyggnation och hjälper folk till fler arbetstillfällen på samma gång. =)
Konjunkturcyklerna är allt för relaterade till markvärdet och det verkar troligt att en avgift på markens oförbättrade värde skulle kyla av detta lite. Här är en intressant animering jag hittade om markvärdets roll i konjunkturcyklerna – http://prezi.com/bfs5kgfnszlg/ekonomiska-cykler-ar-markvardescykler/.
Men det verkar vettigt att inte göra den allt för synlig. Däremot att göra inkomstskattesänkningarna den skulle kunna medföra så synliga som möjligt. 😉
Den presentationen var rolig och snyggt gjord, och jag uppmuntrar alla att titta på den. Däremot ser innehållet 100% amerikanskt ut, och inte alls lika applicerbart på Sverige. Till exempel är fastighetsskatt det som finansierar lokala skolor etc i USA, och då kan förändrade bostadspriser radikalt förändra förutsättningen för skolbudgeten (både upp och ner) på mycket kort sikt. Så ser det inte ut i Sverige. Det faktum att låntagare kan ge nycklarna till banken och lämna sitt hus ökar också volatiliteten på fastighetsmarknaden på ett sätt som inte sker här.
(Och nej, innan folk övertolkar detta och hävdar att det visst kan finnas bubblor på den svenska fastighetsmarknaden också: det stämmer. Vem vet var de svenska priserna ligger om fem år? Inte jag, iaf… Men vi kan väl vara helt överens om att det amerikanska systemet är mer volatilt.)
Micke; Intressant om USA. Har du några fakta att delge om förutsättningarna i Hong Kong gällande stabiliteten på fastighetsmarknaden där… och arbetsmarknaden? De finansierar ju tydligen offentligheten till drygt 40% via utleasing av mark (staden äger all mark) till högstbjudande. Och de har via detta fått ned inkomstskatterna till en progressiv skala på mellan 2-17%. Momsen har de avskaffat helt. Markvärdesavgift är ju väldigt likt utarrendering av offentlig mark.
Min åsikt är att skatt på mark är att föredra framför fastighetsskatt eftersom man då undviker dubbelbeskattning av renoveringar och nybyggnationer. Dessutom bör man ta ut skatten löpande, ungefär som en hyra.
Det finns många argument för en sådan skatt, kolla t.ex. in de positiva effekter det borde ge på bostadsbristen :
http://www.landskatt.se/bostadsbrist.html