Nationalekonomer anklagade för plagiat

2011-08-15 av 10 kommentarer

Den tyska skandalen kring fuskande forskare verkar nu även ha nått den nationalekonomiska disciplinen. Bruno Frey samt ett antal forskare kring honom anklagas nu för såväl självplagiat som för att inte ha citerat tidigare relevanta studier. Det handlar om ett antal uppsatser där Frey med medförfattare undersöker hur bland annat kön och socialklass påverkade sannolikheten att överleva Titanics undergång.

titanic_23915672

Kommer Bruno Frey gå under med Titanic?

Anklagelserna gäller dels att forskarna har publicerat väldigt lika uppsatser i flera olika tidskrifter utan att ha citerat sig själva, dels att de inte har citerat tidigare uppsatser av andra forskare som undersökt i stort sett samma fråga. till saken hör att en enkel sökning på “Titanic” och “survival” plockar fram dessa tidigare studier.

Hela affären utreds noggrant av Olaf Storbeck på bloggen Economics Intelligence.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: ,

Går det att rädda Europa?

2011-08-12 av 8 kommentarer

Det verkar alltmer uppenbart att euroländernas ECBs åtgärder för att lugna marknaderna är otillräckliga. Daniel Gros föreslår på vox att EFSF i samarbete med ECB ges möjlighet att garantera obegränsat stora åtaganden:

At this point the Eurozone needs a massive infusion of liquidity. Given that the cascade structure of the EFSF is part of the problem, the solution cannot be a massive increase in its size. However, the EFSF could simply be registered as a bank and could then have access to unlimited re-financing by the ECB, which is the only institution which can provide the required liquidity quickly and in convincing quantity.

This solution would have the advantage that it leaves the management of public debt problems in the hand of the finance ministries, but it provides them with the liquidity backstop that is needed when there is a generalised breakdown of confidence and liquidity. This is exactly when a lender of last resort is most needed.

Jag instämmer huvudsakligen i Gros förslag. Det innebär att ECB/EFSF skulle föra en politik liknande den Fed nu kan föra och bl a att den penningpolitiken skulle tvingas nedprioritera inflationsmålet under några år framöver. Jag är inte övertygad om att det är rätt väg för USA, men i Europa är problemen djupare och andra lösningar är svåra att se. Som mitt tidigare inlägg antydde är det dock troligare att vi får se en sådan penningpolitik i USA än i Europa.

Min reservation mot Gros förslag är att detta bör kombineras med kraftigare nedskrivningar av den grekiska skulden, och kanske även nedskrivning av Portugals skuld. Banker som då går i konkurs får då tas över av EFSF eller av de enskilda EU-länderna. Det verkar finnas en överdriven oro för man därmed återskapar det krisläge som uppstod efter Lehman-konkursen 2008. Vi lär aldrig få veta vad som hänt om Lehman hade räddats, men jag har mycket svårt att tro att krisen då hade undvikits. Förmodligen hade en mer utdragen process tvingat fram en liknande utveckling i ett senare skede, ungefär så som vi nu ser att räddningsaktioner i Europa gång efter annan tvingar fram alltmer dramatiska problem.

Det är alltså dags för Europeiska ledare att tillåta skuldnedskrivningar och bankkonkurser. För att göra så behövs dock en aktiv och kraftfull lender of last resort, t ex utformad enligt Gros förslag.

Filed Under: Makro

Finns det en amerikansk kreditrisk?

2011-08-09 av 42 kommentarer
Ränta på 10-årig statsobligation, USA

10-årsränta, USA

Standard & Poor’s beslut att sänka den amerikanska statens kreditbetyg har kritiserats av många, kanske främst för att marknaden fortfarande ser amerikanska statsobligationer som en av de säkraste tillgångarna. Räntan på 10-åriga amerikanska statsobligationer är ju mycket låg och har dessutom fallit påtagligt de senaste dagarna (se figur till höger). Detta indikerar att marknaden anser att risken är låg både för en regelrätt betalningsinställelse och för en mjuk betalningsinställelse via inflation.

Jag misstänker dock att sannolikheten för att den senare lösningen kommer att användas i USA underskattas. Flera inflytelserika ekonomer argumenterar för att centralbankerna bör försöka höja inflationstakten under några år för att på så sätt hjälpa stat och hushåll att minska den reala skuldbördan. I Europa (=Tyskland) och Japan (som har två snäpp lägre kreditbetyg än USA men ännu lägre räntor) finns ett stort motstånd mot hög inflation. USA har historiskt visat en större benägenhet att acceptera hög inflation för att bekämpa stigande arbetslöshet. Landet saknar dessutom ett explicit inflationsmål, och under senare år har även centralbankens självständighet blivit alltmer ifrågasatt.

Bland de ekonomer som argumenterar för tillfälligt högre inflation finns Kenneth Rogoff. Läs gärna hans debattartiklar från december 2008 och dagens Financial Times.

Filed Under: Lästips, Makro

En amerikansk konsumtionsskatt

2011-08-08 av 14 kommentarer

I Sverige uppgick momsintäkterna till drygt 300 mdr kronor förra året, dvs ca 10 procent av BNP. I USA finns ingen motsvarande skatt på federal nivå, men enligt många ekonomer (inklusive mig) skulle införandet av en sådan skatt vara en effektiv åtgärd för att lindra USAs långsiktiga budgetproblem. Det politiska motståndet mot en konsumtionsskatt verkar dock vara stort.

I Financial Times läste jag nyligen att Larry Summers har konstaterat att demokrater ogillar konsumtionsskatten för att den är regressiv medan republikaner ogillar konsumtionsskatten för att den är en pengamaskin som tillåter en större offentlig sektor. Enligt Summers kommer en konsumtionsskatt att införas när demokraterna inser att den är en pengamaskin och republikanerna inser att den är regressiv.

För den som vill fundera på egna lösningar av budgetproblemen rekommenderar jag New York Times Budget Puzzle. Detta är visserligen nästan ett år gammalt, men fortfarande högst relevant eftersom det ännu saknas beslut om konkreta åtgärder för att minska underskotten.

Filed Under: Makro, Offentlig sektor

Mats Persson: Bör USAs lånetak höjas?

2011-08-01 av 45 kommentarer

Gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.

Här i Sverige råder en nära nog total enighet om att USAs lånetak bör höjas. Annars kommer hemska saker att hända, påstår alla journalister och debattörer. Men det är en sak jag inte förstår. Vad ska man med ett lånetak till, om det kan höjas sådär utan vidare, så snart statsskulden börjar närma sig den kritiska nivån?

 Vi nationalekonomer brukar ju tala varmt för behovet av finanspolitiska regelverk. Sådana regelverk är tänkta som ett medel att göra finanspolitiken långsiktigt stabil i en politisk miljö där det hela tiden finns kortsiktiga argument för ökade utgifter eller sänkta skatter. Med hjälp av sådana regelsystem ska vi då kunna undvika en ”grekisk” utveckling mot en galopperande statsskuld och en hotande statsbankrutt. Men när nu USA har ett sådant regelsystem – vilket alla var eniga om att det var en bra sak, när det infördes – anser tydligen alla att reglerna bör ändras så snart de börjar bli bindande.

En annan sak som jag inte förstår är varför problemen i USA kommer så plötsligt. Utgiftstaket måste ju ha varit känt tidigare, och budgetunderskotten var ju också kända sedan många år. Det betyder, att man redan för ett par år sedan måste ha sett att statsskulden var på väg att slå i taket. Hur kommer det sig då att den amerikanska regeringen verkar vara så tagen på sängen? Trodde man att taket bara var ett skämt, och att man alltid skulle kunna höja det så snart statsskulden började bli alltför hög? Har i så fall den amerikanska regeringen haft en lättsinnig inställning till finanspolitikens långsiktiga hållbarhet – kanske lika lättsinnig som den grekiska regeringen?

Filed Under: Makro, Offentlig sektor, Politik

Svenskt nittonhundratal från ett Socialdemokratiskt perspektiv

2011-07-30 av 18 kommentarer

Högst upp på min lista över böcker att läsa denna sommar stod Henrik Berggrens hyllade biografi över Olof Palme: ”Underbara dagar framför oss”. I förmiddags vände jag sista sidan och vill nu uppmuntra de av Ekonomistas läsare som likt mig själv är födda på 70-talet eller senare och därför har en tämligen vag bild över den svenska nittonhundratalshistorien.

I boken får vi följa Olof Palme från tiden som ung skribent på SvD och internationellt engagerad student, genom löntagarfondstrassel och kärnkraftsomröstningar fram till hans sista valrörelse 1985. Inspirerad av den amerikanske historikern Arthur Schlesinger som hävdade att historien gick i pendelrörelser mellan radikala och konservativa perioder förutsåg Palme att 1988-års valrörelse skulle bli förändringens tid och att det då var dags för förnya den offentliga sektorn. Nu fick vi aldrig veta vad detta hade inneburit. Hade till exempel århundradets skattereform ingått i denna förnyelse?

Filed Under: Lästips

Grönsaker och kausalitet

2011-07-28 av 61 kommentarer

Vi har skrivit det förut och kommer att skriva det igen: korrelation och kausalitet är inte samma sak. Detta kan vara värt att påminna om när medierna rapporterar om att mer grönsaker leder till högre betyg. Eftersom kostvanor samvarierar med en mängd sociala faktorer som i sig är relaterade till skolresultat säger studien faktiskt ingenting.

Man undrar hur en så pass ansedd tidskrift som Pediatrics kan få för sig att publicera en studie som helt saknar informationsvärde? Dessutom är det fascinerande att läkare — som rimligen är vana vid dubbelblinda kliniska studier — utan att rodna kan presentera dylika resultat som om de beskriver orsakssamband.

Läs förresten gärna vad Aid Watchers skriver om den tveksamma kvaliteten på mycket av den samhällsforskning som publiceras i medicinska tidsskrifter och den okritiska hållningen media oftast intar inför de presenterade resultaten.

Filed Under: Metod

Några länkar om skuldkrisen

2011-07-27 av 3 kommentarer

Planen som ska rädda den grekiska statens långivare annonserades som bekant för ett litet tag sedan. Mycket har skrivits om denna och på Vox ställer Harald Hau den högst relevanta frågan hur euro-länderna kunnat enas om en plan som i praktiken innebär en massiv överföring av skattemedel till bankernas aktieägare?

Inte nog med att planens fördelningskonsekvenser är djupt problematiska — skuldnedskrivningen är dessutom med största sannolikhet för liten vilket innebär att ännu mer av skulderna kommer att tas över av skattebetalarna inom något år. En alternativ plan skissas av Giavazzi och Kashyap som tydligt pekar på vilka problem som måste hanteras. Även om vissa delar av deras plan förfaller politiskt omöjliga och ekonomiskt tveksamma, så lyfter de fram att det kostar mindre för skattebetalarna att ta över de banker som går omkull när skulderna skrivs ner än att ta över lånen i sig.

Läs gärna tidigare inlägg om behovet av ett ordnat konkursförfarande för finansiella institutioner.
Filed Under: Finans, Lästips

IZA Prize in Labor Economics till George J Borjas och Barry R Chiswick

2011-07-21 av 4 kommentarer

Varje år delar forskningsorganisationen IZA ut ett prestigefullt pris inom arbetsmarknadsekonomi för att stimulera forskning som söker svar på vår tids viktiga arbetsmarknadsfrågor. Årets pris tilldelas George Borjas vid Harvard och Barry Chiswick vid George Washington för deras forskning kring migration och integration.

Priset kommer att delas ut under EEA-ESEMSs årliga kongress i Oslo. Bland de tidigare pristagarna finns bland annat Jacob Mincer, Dale Mortensen, David Card och Alan Krueger.

Filed Under: Arbetsmarknad

Ekonomer på ted.com

2011-07-18 av 12 kommentarer

I en krönika i gårdagens DN tipsade Jennie Dielemans om förträffliga ted.com. Ted (som står för Technology, Entertainment, Design) ordnar konferenser där forskare, politiker, företagare, aktivister och alla möjliga intressanta personer talar i max 18 minuter, det hela filmas och läggs sedan ut på nätet under rubriken ”Ideas worth spreading”.

Krönikan fick mig att gå tillbaka till sidan och det är bara att hålla med Hans Rosling (som själv talat på ted 8 gånger)

”Ted är som ”Sommar” men utan det sentimentala och utan musik”.

Så den som, likt mig, hör de flesta sommarprat i efterhand i någon podversion och kan tänka sig att hoppa över t.ex. Ulf Brunnberg så kan jag varmt rekommendera till exempel Dan Arielys föreläsning om begränsningar i vår förmåga i att fatta korrekta beslut.

eller varför inte Steven Levitts fantastiska föreläsning om varför mångar crack-dealers fortfarande bor hemma hos mamma.

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa, Lästips
«Föregående sida
Nästa sida»