Krisen i Grekland beror främst på att landet under lång tid har fört en finanspolitik med alltför höga budgetunderskott även i goda tider. Under den nuvarande lågkonjunkturen har underskotten och statsskulden därför fått ohanterbara dimensioner. Kanske lindras de akuta problemen i medelhavsländerna efter helgens stödpaket. Men stödpaketet ger upphov till andra risker på längre sikt, särskilt angående trovärdigheten för att ECB kommer att kunna fortsätta att föra en självständig penningpolitik.
Dessutom finns det tyvärr mycket som tyder på att de offentlig-finansiella problemen i medelhavsländerna kommer att bestå under lång tid framöver. Den demografiska utvecklingen med åldrande befolkningar kommer att medföra påfrestningar för de offentliga finanserna i alla utvecklade länder, men utvecklingen väntas bli mest dramatisk just i medelhavsländerna. Figuren nedan visar att äldrekvoten (antalet personer 65 år och äldre i förhållande till antalet personer 15-64 år) enligt FNs prognoser kommer att öka från 0,28 idag till 0,41 år 2050 i Sverige, men från ca 0,26 till nästan 0,6 i medelhavsländerna.
Äldrekvoter. Antal personer 65 år eller äldre i förhållande till antalet personer 15-64 år. Källa: FN.
Ekonomistas 
Intressant! Två frågor, dock:
1. Hur bra tenderar sådana här prognoser att vara? Det finns ju en ganska lång radda prognoser om befolkningsutvecklingen som har visat sig spektakulärt felaktiga. Är denna prognos bättre? Varför?
2. Hur mycket måste pensionsåldern höjas för att kurvan ska lika Sveriges, eller annorlunda uttryckt hur många av dessa är 65-69 år?
Mitt förslag för pensionsåldern är att man höjer den en månad om året med start för alla födda t.ex. 1950. Personer födda 1962 skulle då gå i pension vid 66, de födda 1974 skulle gå i pension vid 67 o.s.v. År 2050 skulle pensionsåldern ha höjts med drygt tre år mot idag, och jag förmodar att kvoten skulle flytta sig en del.
1. Prognoserna på nativitet, mortalitet och migration är förstås förknippade med en hel del osäkerhet. Trots det är nog prognoserna för äldrekvoten några decennier framåt relativt säkra. Den största osäkerhetsfaktorn i demografiska prognoser gäller vanligen nativiteten, men den har ingen dramatisk effekt på äldrekvoten 40 år framåt. FN redovisar några alternativa scenarier (4 st) för den demografiska utvecklingen, och samma mönster syns tydligt i alla dessa.
2. Om vi definierar Greklands äldrekvot idag som 65+/(15-64år) är den alltså 0,27 och väntas bli 0,57 år 2050. Om vi räknar med senare pensionering år 2050 och ändrar äldrekvoten till 70+/(15-69år) väntas kvoten ändå öka till 0,39.
Har du en länk till FN-rapporten?
1. Om Grekland redan har lika låg nativitet som t.ex. Italien och Spanien kan jag hålla med om att det knappast påverkar mycket. Men om man går från den nativitet Italien hade 1960 till den de har idag bör väl det påverka äldrekvoten en hel del?
2. “ändå öka till 0.39”: det är ju trots allt lägre än prognosen för Sverige, och det är (hoppas jag, kanske naivt) hanterbart.
Fast problemet med Grekland är väl att de flesta pensionerar sig långt innan den officiella pensionsåldern redan nu. En nominell höjning av pensionsåldern utan en motsvarande reell höjning snyggar till äldrekvoten men gör förstås ingenting för försörjningskvoten, som ju är det relevanta måttet.
Här finns FN-data. Förmodligen finns även några rapporter i närheten.
Många har argumenterat för en institutionell reformering av EMU.
Det gäller att skapa mekanismer för att hantera en samordning av finanspolitiken, krishantering av stater och banker i kris. EMU behöver kompletteras med ett EMF – ett europeiskt IMF och en FIRF – en rekapitaliseringsfond.
Willem Buiter menar att detta skulle långsiktigt stärka eurosystemet:
Sovereign Debt Problems in Advanced Industrial Countries
s. 61:
“The Euro Area and the EU could come out of this crisis stronger than it went in. This requires the creation of a minimal ‘fiscal Europe’ consisting of (1) a mutual fiscal insurance mechanism (through a European Monetary Fund) and of (2) a burden-sharing arrangement for the recapitalization or orderly liquidation of systemically important cross-border financial institutions
(through a Financial Institution Recapitalisation Fund).
Click to access Buiter%204.26.pdf
De långsiktiga frågorna som skillnader i demografisk utveckling och produktivitetsutveckling mellan norr och söder i Europa är inte akuta frågor utan de kan hanteras efter hand.
Igår funderade jag på att skriva ett inlägg med ett budskap liknande Buiters, dvs att eurosamarbetet kommer att fungera bättre i framtiden (jag har ju tidigare skrivit flera euroskeptiska inlägg, se här och här). Men jag är tveksam efter att ha sett dagens stödpaket och marknadens reaktion på det. Paketet är bra på kort sikt, men kan medföra att lösningen på eurosamarbetets långsiktiga problem (särskilt den svaga finanspolitiska disciplinen) skjuts på framtiden. Skuldnedskrivningar i Grekland skulle säkert leda till stora kostnader och problem på kort sikt, men förmodligen medföra dels att en sundare ekonomisk politik förs på lång sikt, dels en sundare riskhantering på marknaderna.
Håller med att paketet inte löser EMU systemets brister.
Frågan om de nödvändiga institutionella reformerna kan genomföras utan fördrags förändringar eller inte?
Buiter menar att så är fallet, men andra hävdar att det inte är möjligt. Om politikerna inte är mogna denna uppgift kan man förvänta sig att “vargflocken” löper amock igen.
Buiter gjorde den här bedömningen av politikernas hantering av krisen i Grekland på ett möte förra veckan:
“it’s been a disgraceful episode for European heads of state, especially in Germany, for the narrow-minded parochialism that has been displayed, on a way that really endangers not just the euro area but the whole European Union.”
Buiter var på ett möte med Council on Foreign Relations i New York:
Buiter: Sovereign Debt Problems to Continue (Video)
Riktigt roligt att titta på.
Den demografiska statistiken har varit ett användbart instrument sedan andra världskriget. Varför har den inte använts tidigare av ekonomer inom EMU? Att Grekland friserade sin siffror redan 2004 var väl allmänt känt inom EMU. Varför ställde ingen Grekland mot väggen redan då?
Det vimlar av insiktsfulla inlägg här på bloggen, men var finns de, som vill göra något, inte bara prata. Än så länge har vi bara sett ekonomner sitta och vänta på att det skall smälla.
Till vems förtjänst?