I förra veckan kommenterade jag i all korthet något som många pratat om under de senaste veckorna nämligen kompetensen hos den nya Obama administrationen. Med detta har man avsett både formell kompetens i bemärkelsen utbildning allmänhet (många disputerade från amerikanska toppuniversitet) men också i form av detaljkunskap (ofta beserad på egen forskning) och en praktisk ansats till att lösa frågor och problem. Detta gäller inte bara ekonomer som David Cutler, Jeff Liebman, Austan Goolsbee, Larry Summers och andra, utan även till exempel Nobelpristagaren i fysik Steven Chu. I en läsvärd artikel i The New Republic noterar Noam Scheiber (som också diskuterar Obamas tycke för beteendeekonomi) att kontrasten är stor till en annan omtalat kompetent administration, nämligen Bill Clintons. Där Clintons akademiker ofta var politiska filosofer och visionärer är “Obama’s wonks” mer praktiskt lagda. “Think of it as the difference between science-fiction writers and engineers”, som Scheiber uttrycker det.
Det är dock inte bara Obama som tänker omge sig med akademiska stjärnor. Ett blogginlägg noterar Anne Boschini att Frankrikes president Nicolas Sarkozy tillsatt en kommision som leds av Nobelpristagare Amartya Sen och Joseph Stiglitz för att utveckla nationalräkenskaperna. Ett exempel till och det blir en spaning…
Ekonomistas 
Jesper: Kan man inte anföra Sverige som ett tredje exempel? Vi har förvisso ingen ekonomipristagare i Finansdepartementet, men bland statssekreterarna återfinns ju både en professor (Ingemar Hansson) och en docent (Pär Jansson). Ganska imponerande, tycker jag.
Finanspolitiska rådet, Globaliseringsrådet och ESO, dessutom.
Niclas, det där var ett skämt hoppas jag?
T.om. i den nuvarande Italienska regeringen (som i Sverige inte direkt brukar anföras som ett exempel på kompetens) sitter:
– två professorer: Renato Brunetta (ekonomi) och Giulio Tremonti (skattejuridik)
– en docent: Maurizio Sacconi (ekonomi)
– en forskare Angelino Alfano (affärsjuridk)
Går man ner bland undersektreteare finns dessutom ytterligare en professor (Fazio Ferruccio, medicin), en docent (Maria Elisabetta Alberti Casellati, juridik) och två före detta docenter (Luigi Casero, finans och Francesca Martini, språk).
En professor och en docent tillsammans med övriga som knappt har en examen känns ju sådär kompetent i sammanhanget…
Man kan dock undra om detta är något “nytt”. I USA har presidenter sedan lång tid omgett sig med akademiska stjärnor som t ex: Thomas Schelling (Truman), Milton Friedman (Nixon, Reagan), Martin Feldstein (Reagan), Larry Summers (Clinton) och säkert en massa fler. I Sverige var Assar Lindbeck rådgivare t Erlander på 1960-talet.
Dessutom ter sig Obamas gäng med t ex Austan Golsbee, Jason Furman eller Tim Geithner som främst unga, smarta ekonomer men inte exceptionellt akademiskt tunga i ett historiskt perspektiv.
Emil: Italienarna kallar ju en innehavare av en Kandidatexamen for “dottore” (och det icke-genuscertifierade “dottoressa”). Du blandar inte ihop det?
Pontus: nej. Skall vi räkna alla som får lov att kalla sig “dottore” eller “dottoressa” får vi ta med i princip hela regeringen
Det hjälper nog i inte att engagera nobelpristagare och andra så kallade experter på framtiden.
Den “svarta-svanen-teorin” är intressant här, särskilt i dessa tider. Den handlar om att extremt sällsynta händelser i princip är omöjliga att förutse. Den säger också att sannolikheten för att “få syn på en svart svan”, alltså att en mycket sällsynt händelse ska inträffa, är större en vad vi normalt sett tror. Så här ser en svart svan ut!
1. Händelsen är exremt oväntad.
2. Den har extremt stor påverkan på mänskligheten.
3. I efterklokhetens kranka blekhet ses den inte alls som något oerhört märkligt utan många “experter” har massor av rationella förklaringar att komma med.
Vi människor accepterar inte att extrema händelser är oförklarliga och oförutsägbara och däri ligger förklaringen till sakernas tillstånd:
1. Vi skapar en illusion av att vi förstår hur det ligger till.
2. Vi förvränger historiska händelser så att de inte blir oförklarliga.
3 Vi övervärderar den information vi får och sätter för stor tillit till den intellektuella elitens förklaringsmodeller. Det hjälper alltså föga att inkopetenta makthavare försöker engagera den intellektuella eliten.
Det är för de flesta en outhärdlig tanke att de stora omvälvande händelserna i mänsklighetens utvveckling, då båda positiva och negativa sådana, är ett resultat av fullständigt oförutsägbara skeenden. Vi vill att verkligheten framskrider rationellt. Och ännu viktigare så vill vi att livets gång kan styras. Vi kräver makthavare som ansvarar för detta “rationella framåtskridande”, frälser oss ifrån ondo och tar hand om oss!
Det är därför som “hela jorden” verkar gå “all-in”, och då med allt förtroendekapital plus icke att förglömma alla pengar “som finns kvar” , på president Obama i Washington. Alla verkar vara övertygade om att ingen svart svan flaxar förbi de närmaste åren och synar den oerhörda bluff som mänskligheten gått “all-in” på! (Med bluff menar jag principen att vi löser alla problem med samma politik som orsakade problemen, oansvarig kredigivning, överkonsumtion, budgetunderskott osv). Själv misstänker jag att en hel flock av svarta svanar överväldigar oss alla inom en snar framtid!
Jag är halvvägs in i “The Black Swan” av Nassin Taleb nu. Klart fascinerande! Skall man investera i ett brandsäkert skåp och tömma sina bankkonton tro? Eller investera i guld…
Haha nädå… men man vet aldrig.
Huvudpoängen (som jag kanske inte var så tydlig med) var att respekten och kanske viktigare intresset för detaljkunskap på mycket hög nivå inom alla möjliga områden är något som karrakteriserar Obamas administration. Detta går också, som Noam Scheiber konstaterar, före partipolitik.
Det är helt riktigt att det finns högt utbildade personer i andra regeringar och att tunga akademiker varit rådgivare till tidigare regeringar och presidenter men som sagt, fokuserandet på att plocka in experter inom många områden på direkta beslutsfattarposter är (enligt många som är insatta i detta) ny. Notera också skillnaden, som poängteras i inlägget, mellan välmeriterade rådgivare som är generalister och de experter som nu dominerar.
Slutligen Daniel: Bara för att svart varit på modet förr så betyder inte det att man inte skulle kunna konstatera att det kanske är på väg tillbaka 😉
Martin: Ett antal professionella traders världen över investerar tungt i guld just nu. Jag vet, jag är en av dem…
Ingemar: Ja, att följa aktiemarknaden har för mig en alltför hög alternativkostnad, t.ex. i form av att läsa Sartre eller i ett meningsfullt arbete. Och det skulle aldrig falla mig in att överlåta besparingar till en “förvaltare” som inte ens är t.ex. civilingenjör/medicinare/annat och kan sätta sig in i olika företags verkliga förutsättningar.
Lite guld kanske vore något, vilket ni säkert gärna vill att man investerar i för att få upp världsmarknadspriset. Men lite roligare än en klassisk egen kontant-bank run!
Jag kan dock garantera att min tyngd som köpare är oändligt liten i sammanhanget… 🙂
Ytterligare en liten sak apropå Mekongs Blogg kommentaren: Det tycks vara en vanlig missuppfattning att nationalekonomer pysslar med att förutse framtiden. En del nationalekonomer har jobb där prognoser om framtiden är en del men detta är inte i vad nationalekonomiskforskning handlar om…
Jag förutser dock nu ett antal kommentarer av typen “Nähä, men vad fan gör ni i så fall?!?”…men eftersom jag förutsåg detta så är det kanske inte lika roligt att skriva just det…så då kanske det inte blir något, och i så fall beror det på min kommentars avskräckande exempel (som i sin tur var baserad på att jag visste att utan den så skulle det ha kommit kommentarer av detta slag…Se där en nationalekonom i arbete 😉
Jesper: Nej, de flesta nationalekonomer tar ju bara fram kristallkulan emellanåt så viss gör ni ett bra jobb!
Ang investeringar har jag tänkt vidare lite. Guld skulle väl bara kunna bli en ny bubbla eller leda till vild projektering av nya fyndigheter? Jag tror jag har hittat det bästa alternativet; Kokain!
Ponera bank runs och kaos på gränsen till anarki. Visst skulle kokainproduktionen öka men likaväl efterfrågan! Det känns ju som en relativt trygg investering. Kokain får det bli! (Länge) leve kapitalismen!