Inled oss icke i frestelse

Jag är allra mest intresserad av forskning som jag kan relatera till på ett personligt plan. Förmodligen är det därför jag är så fascinerad av den forskning om självkontroll och tidsinkonsistens som inom nationalekonomin har växt kraftigt under det senaste decenniet. Vanligtvis handlar självkontrollskonflikter om svårigheten att agera i sitt eget långsiktiga intresse (se till exempel tidigare inlägg om svårigheten att spara), men det kan också ha att göra med moraliska beslut.

I en mycket välciterad studie från 1999 visar forskarna i marknadsföring Baba Shiv och Alexander Fedorikhin att risken för att vi faller för en frestelse – i det här fallet en smaskig chokladkaka i stället för fruktsallad – är större om vi ombetts att hålla en svår sifferkombination i huvudet medan vi fattar beslutet. Tolkningen av detta resultat är att den ”högre”, kognitiva delen av hjärnan hålls så sysselsatt av sifferkombinationen att den inte mäktar med att kämpa emot den mer driftsstyrda impulsen att äta kakan.

Men upplever vi inte en liknande konflikt när det gäller moraliska beslut? Om vi ställs inför frågan hur mycket av en hundralapp som vi vill skänka till välgörenhet så får vi kanske en impuls att behålla allt, samtidigt som vårt mer resonerande jag tycker att vi nog borde skänka bort en del. Eller är det tvärtom? När vi ser en tiggare på gatan kanske vi får en impuls att skänka pengar, men hejdar oss när vi tänker mer på saken. Den här frågan dyker även upp i moralfilosofin. Västerländsk moralfilosofi har framförallt betonat den resonerande sortens moral, medan s.k. intutionister fokuserar på att vi har djupt liggande moraliska intuitioner som vi också bör följa.

Den norska nationalekonomidoktoranden Karen Hauge undersöker tillsammans med ett par medförfattare just den här frågan i en serie experiment. Metoden är densamma som i Shiv och Fedorikhins studie, men beslutet handlar om hur mycket av en hundralapp man vill skänka bort. Resultaten är inte helt entydiga och det är överlag väldigt små effekter.

En förklaring till dessa tvetydiga resultat är att moraliska överväganden både handlar om affektiva och kognitiva processer – i många fall handlar det om en kombination av impulser och mer resonerande överväganden. Kanske måste vi därför hitta mer entydiga moraliska dilemman och ”skruva upp volymen” på det moraliska självkontrollsproblemet för att hitta tydliga effekter. Kanske genom att utsätta en nunna för diverse syndiga frestelser?

Comments

  1. Christoffer Rydland says:

    Tack, äntligen förstår jag varför jag har så svårt att låta bli att småäta i vissa perioder. Det är då jag funderar. I andra perioder går det lättare. Det är då jag agerar. För magen är det är alltså bäst att handla utan att tänka så mycket. Prata utan att tänka brukar vara bra, då kan man dessutom inte stoppa något i munnen samtidigt.

    En liten eloge för att dina inlägg ofta försöker gå riktigt till botten ordenligt med olika frågeställningar, mot filosofins håll. Nu fick du inte en enda kommentar.

    Du får två marchmallows om du skriver ytterligare ett lika intressant inlägg.

    Jag tror möjligen att GE Moore kan vara lite intressant i sammanhanget? Han lutar sig i slutändan mot intuiton, men skiljer sig ändå från de rena intuitonalisterna. Saxat från wikipedia: ”On Moore’s view, ”intuitions” revealed not the rightness or wrongness of specific actions, but only what things were good in themselves, as ends to be pursued.” Det är intressanta studier du beskriver, men man kan lätt tänka sig att människor fungera ganska olika sinsemellan, och även att man kan fungera olika i olika faser i livet. Men det kan man kanske fortsätta forska på.

  2. Eller, som Anna D föreslog, visa bilder på lättklädda människor när beslutet skall tas.

Trackbacks

  1. […] bokhyllan full och barnkammaren tom. Ekonomistas har skrivit om dylika problem förut (vad gäller moral, sparande, Simpson och träning). För aktuella nya bidrag till den akademiska litteraturen, titta […]

  2. […] en begränsad personlig resurs måste vi ju hushålla med den som med allt annat (se till exempel tidigare inlägg om självkontroll och moral). Det förefaller dock vara en vanlig uppfattning att det är moraliskt förkastligt att resonera […]

Lämna ett svar till ola Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s