För en tid sedan presenterade f d finansminstern Kjell-Olof Feldt, benäget bistådd av skatteprofessorn Sven-Olof Lodin, en ny skattemodell för Sverige. Deras motivering var att det svenska skattesystemet lider av skevheter, undantag och svårigheter som undergräver dess effektivitet.
Här på Ekonomistas kommenterade jag deras föreslagna kapitalbeskattning. Särskilt framhöll jag att det kraftigt gynnade högbelånade hushåll i förhållande till dagens system eftersom skulder togs upp till fulla marknadsvärden medan fastigheter endast togs upptill halva taxeringsvärdet. Mitt räkneexempel visade att en familj med fullbelånad villa värd 7 milj kr, taxerad till 5 milj kr, skulle få en skattereduktion på 31 900 kr.
Men jag hade fel, vilket Sven-Olof Lodin själv var vänlig nog att påpeka för mig. I ett e-brev skriver han med anledning av mitt räkneexempel:
Här missar Du att det i dag inte utgår någon skatt mer än de 6 500 kr i fastighetsavgift på Djursholmsvillan. Ändå föreligger full avdragsrätt för 100 000 kr av räntan med en skatteeffekt på 30 % och 21 % däröver. Vid 5 % ränta är räntekostnaden ca 350 000 kr. För 100 000 kr är skattereduktionen 30 000 kr och för överstigande 250 000 kr endast 21 % dvs 52 500 = totalt 82 500. Om Du drar ifrån fastighetsavgiften på 6 500 kr får han idag en skatteminskning genom lånet, som också idag är avdragsgillt, på 76 000 kr.
I korthet missade jag att högbelånade villaägare gynnas rejält även i dagens skattesystem. De rentav både slipper fastighetsskatt och får göra avdrag på ränteutgifter!
Men det var inte bara jag som var fel ute om Feldts/Lodins ganska moderata kapitalskatteförslag. I ett hetsigt utfall på SvD Brännpunkt (15/2) anklagade Villaägarnas förening Lodin för att vara en “ulv i fårakläder” som “listigt och kamouflerat försöker återinföra nyligen reformerade fastighetsskatten”. Tack och lov kunde Lodin i en replik förklara att särintresset blivit blint för sitt eget bästa. I själva verket gynnas fastighetsägare i förslaget dels genom en avskaffad reavinsskatt, dels genom att erbjuda saklig grund för bibehållen ränteavdragsrätt (vilken saknas i frånvaro av fastighetsskatt).
Fast om allt detta alls kommer spela någon roll i slutändan är oklart. Varken Anders Borg eller någon annan från regeringen verkar ha tagit någon större notis om rapporten om man får utgå från media. Tyvärr.
Lästips: Läs Feldts rapport här, Lodins kapitalskatterapport här, samt kommentarer hos Schück i DN, Braunerhielm i AB, Karlson i DI, och DI-ledare (7/2, 7/3).
Ekonomistas 
Är det inte ett problem att vår statsminister inte ens tar notis om att Feldt och Lodin som är respekterade ekonomer kommer med en skatterapport. Det borde ju komma någon sorts uttalande om att regeringen iallafall tagit notis om att det kommit en rapport om ett förslag på hur man kan reformera skattesystemet och att det följdaktligen kommer fram en diskussion ur detta.
Men jag antar att regeringen har fullt upp med andra saker i dessa turbulenta tider.
Men har jag förstått det rätt att om nu dem totala tillgångarna i danderyd/djursholmsvillan-exemplet skulle öka med 1 miljon det första året dom äger villan (dom totala tillgångarna) så skulle det ändå bli en skattereduktion på grund av att totala tillgångarna (taxeringsvärdet/2 + kapital) är mindre än skulderna.
Det här skulle väl skapa en förvriden kultur gentemot kredit. Det skulle gynna folket att INTE amortera på lån och detta skulle väl göra så att banker inte kräver i lika hög grad att man amorterar på lånen.
Anledningen är att dom som har väldigt lite skulder och mycket tillgångar får en skattesmäll medan det omvända skulle leda till en skattelättnad.
Definitivt kul med en debatt kring vårat skattesystem dock, synd bara att inte mer stimulativa områden som inkomstskatt, moms, arbetsgivaravgifter och liknande diskuteras med.
En sak jag aldrig riktigt förstått är kopplingen mellan avdragsrätten på räntor och fastighetsskatten. Även om Lodin ofta gör denna koppling har han hittills inte lyckats förklara logiken. I mina ögon torde kopplingen snarare finnas mellan reavinstskatten och ränteavdraget. Någon som förstått Lodins argument på denna punkt?
Jonas, avdragsrätten är sedan skattereformen kopplad till alla former av underskott av kapital, vare sig de gäller kapitalförluster eller huslån. Tanken är att de ska vara symmetriska m a p att man betalar skatt på kapitalinkomster oavsett kapitalform.
Men genom att den statliga fastighetsskatten avskaffats försvinner motivet för ränteavdragen för lån på småhus.
Det är därför Lodin menar att Villaägarna borde omfamna Feldts/Lodins milda variant på ny fastighetsskatt, där fastighetsvärdet endast tas upp till halva taxeringsvärdet medan alla skulder ingår (dvs till fulla marknadsvärdet), vilken alltså medför bibehållet ränteavdrag.
Daniel:
Ränteavdragen för lån tagna med en fastighet som säkerhet motiveras inte alls av fastighetsskatten, och har inget alls att göra med huruvida en fastighet utgör säkerhet för lånet.
På ränteinkomster betalar man skatt, för ränteutgifter får man göra avdrag. Samma symmetri gäller för aktievinster och aktieförluster och för lån som inte har med bostäder att göra alls.
Enligt mig kan kan man inte rimligen avskaffa ränteavdragen för lån tagna med en fastighet som säkerhet och samtidigt behålla ränteavdraget för lån tagna med en bil eller med aktier som säkerhet.
Och rimligen kan inte en avskaffad fastighetsskatt vara ett rimligt motiv för att avskaffa avdragen på räntor på lån tagna för aktieköp.
Således tycker jag inte att avskaffade ränteavdrag kan vara en logisk följd av avskaffad fastighetsskatt.
Fastighetsinnehav har tidigare särbehandlats jämfört med andra kapitalinnehav på så sätt att det utgått beskattning (utöver förmögenhetsskatt) på innehavet, medan det inte utgår någon skatt på andra kapitalinnehav, såsom aktieinnehav.
Det finns dock positiv särbehandling vad gäller beskattning av bostäder i termer av den lägre reavinstskatten och uppskovsrätten. Dessa undantag tycker jag man bör angripa, snarare än den generella avdragsrätten för kapitalutgifter.
“Sloped Mind”, du har rätt i att det är symmetriargumentet som ligger till grund för ränteavdragen, dvs att vi betalar skatt på kapitalinkomster.
Men medan vi fortfarande betalar skatt på inkomster av finansiellt kapital (t ex banktillgångar) betalar vi inte längre skatt på inkomster av realkapital i o m fastighetsskattens avskaffande. Därmed har symmetrin upphört. För att återupprätta symmetrin krävs antingen ny fastighetsskatt eller avskaffande av ränteavdrag för lån mot säkerhet i småhus.
Sedan får man inte glömma att den politiska retoriken ofta kopplat ihop fastighetsskatten och ränteavdrag för bostadslån. Bland annat har Villaägarna krävt detta då hyresfastigheter varit befriade från fastighetsskatt. Rätt eller inte, men så har retoriken sett ut.
Daniel: Att det är symmetri som ligger bakom din och Lodins argumentation är uppenbart. Jag ser emellertid fortfarande inte alls vad du menar eftersom fastighetsskatten aldrig var en “avkastningsskatt på realkapital”. Man kan välja att se det som en sådan men man kan lika gärna välja att se den som en konsumtionsskatt. Eller så kan man helt enkelt behandla den som en “fastighetsskatt”.
Sloped curve har alldeles rätt i att man inte selektivt kan avskaffa avdragsrätten för lån på vissa typer av tillgångar eftersom man i finansiell mening inte kan skilja tillgångarna åt. Vilka avdrag ska gälla för köp av aktier med hjälp av lån tagna med bostaden som säkerhet? Vinsten på aktierna beskattas med 30%, alltså är det symmetriskt med ett ränteavdrag för lånen på 30%. Symmetrin borde alltså ligga mellan reavinstskatt och ränteavdrag men detta har inget med fastighetsskatten att göra.
Jag blir än mer övertygad om att Lodins syn att fastighetsskattens avskaffande av symmetriskäl kräver ett avskaffande av ränteavdragen är felaktig. Att denna felsyn upprepas gång på gång gör den inte mer rätt.
Bästa vänner,
Historielösheten frodas. Ända fram till skattereformen 1991 var beskattningen av småhus utformad som en skatt på avkastningen på kapitalet i villan. Då var också ränteavdraget befogat annars skulle mer än avkastningen på det egna kapitalet ha beskattats. 1991 gjorde man om beskattningen till en fastighetsskatt enbart i syfte att förenkla systemet. Men den bakomliggande tanken som en skatt på kapitalavkastningen låg fram till 2006 i botten för det skatteuttaget. Jag menar att den tanken är sund. Varför skall naturaavkastningen på bostadskapitalet inte beskattas, när alla annan avkastning i princip beskattas?
Reavinstbeskattningen som också utgår på konst, guld m.m. har inte med ränteavdraget att göra. Däremot är sambandet mellan en skälig småhusbeskattningm och ränteavdraget klar. Finns ingen skälig fastighetsskatt får räntan snarast betecknas som en konsumtionsränta. Enda skälet till att vi haft generell avdragsrätt har varit administrativt då man ansett det alltför krångligt att kontrollera vad som är konsumtionslån och lån nedlagda i fastigheten. Det avgörande är nämligen vad lånet används till. Då har det ingen betydelse om fastigheten utgör säkerheten.
Om nu villalånen blir konsumtionslån finns ingen teoretisk grund att behålla den allmänna avdragsrätten för räntor. Däremot skall naturligtvis rätten för ränte avdrag på inkomstbeskattade investeringar i exempelvis aktier kvarstå, om man kan visa att lånet använts till denna investering. Fastighetsskatten utgör alltså inte en särksild objektskatt. Härmed saknas grund för Sloped Minds kritik.
Till Mattias vill jag invända att systemet inte stimulerar folk att ilåta bli att amortera. Amorterar man inte sparas pengarna på annat sätt. Lägger man dem inte i madrassen utan sparar på traditionellt sätt blir ju den återhållna amorteringen beskattad då det sparandert ingår som tillgång i systemet. Kritiken är lika fånig som att påstå att man i dagens system skall låta bli att amortera och i stället investera i lågförräntande tillgångar för att ränteavdraget då får större effekt. Systemet stimulerar inte till en låneekonomi.
Mer kan sägas men detta får räcka.
Sven-Olof,
Tack för ditt svar!
Den historiska bakgrunden till beskattningen är intressant, men knappast avgörande för hur vi bör utforma den i framtiden.
Jag menar att fastighetsskatten faktiskt ändå var en objektskatt. Det är inte huruvida man har en obeskattad inkomst/avkastning av fastigheten (via den implicita hyra man slipper betala för sitt nyttjande) som avgör huruvida man får betala fastighetsskatt.
Även när man får en explicit beskattad avkastning av fastighetsinvesteringen, exempelvis om man hyr ut den till någon annan, så kvarstår fastighetsskatten, trots att inkomsten av fastigheten då redan är beskattad. Man har alltså i det fallet både en kapitalinkomstskatt (via skatten på hyresintäkten) och en objektskatt (via fastighetsskatten).
Fastighetsskatten är inte baserad på avkastningen (hyran, explicit eller implicit) utan på objektets värde och därför är det inte en kapitalinkomstskatt utan en objektskatt, oavsett vad målet var när man introducerade den.
Om man skulle göra om fastighetsskatten så att den inte beräknas på fastighetens värde, utan på den implicita hyra man slipper betala om man själv nyttjar fastigheten, så skulle man kunna klassa den som en kapitalinkomstskatt för implicita inkomster. En sådan “fastighetsnyttjandeskatt” skulle alltså inte utgå om man hyr ut fastigheten och därigenom betalar avkastningsskatt/kapitalinkomstskatt.
uRSPRUNGLIGEN VAR SMÅHUSBESKATTNINGEN UTFORMAd på samma sätt som för kommersiella fastigheter, varvid man försökte uppskatta ett marknadsmässigt hyresvärde och ge avdrag för räntor, reparationer och andra kostnader. Emellertid medförde systemet så många skatteprocesser att den beskattningern blev omöjlig att ha kvar. I mitten av 50-talet gjorde man om beskattningen till en schablonbeskattning av den tänkta avkastningen på kapitalet. Denna grund är den ekonomiskt korrekta även för framtiden! Annars gynnas villaboende framför att bo i hyresbostad. Det går lätt att visa.
Den dubbelbeskattning av uthyrda småhus som i dag sker är en anomali, som man underfligt nog tagit bort endast för småhus utomlands.
För övrigt anses fastighetsskatter av en enig ekonomkår vara den skatteform som minst av alla skatter stör samhällsekonomin och därför bör åtminstone finnas på en skälig nivå. En låg fastighetsskatt medför att andra mer samhällsekonomiskt skadliga skatter måste vara högre. Se nu i Sverige där den sänkta fastighetesskatten gör att Alliansen inte vågar ta bort värnskatten. Absurt!
Sven-Olof,
Då tror jag vi håller med varandra ganska väl. En fastighetsnyttjandeskatt, som baseras på den tänkta hyran skulle innebära rimlig symmetri.
Den fastighetsskatt som nyligen avskaffades hade dels problemet med dubbelbeskattning, men också ett ännu större problem:
Fastighetsvärdet har endast en indirekt koppling till avkastningen. I tider med fallande räntor så är det rationellt att fastighetspriserna stiger mycket mer än avkastningen (hyrorna), eftersom nuvärdet av framtida hyror blir mycket högre med en lägre diskonteringsränta.
Under 90- och 2000-talens allt lägre räntor steg fastighetspriserna dramatiskt, och därmed även fastighetsskatten, utan att avkastningen från fastigheterna (hyrorna) steg markant.
Detta gjorde att fastighetsskatten blev allt mer absurd och kom allt längre ifrån den avkastningsskatt som en gång fanns. Skatteuttaget ökade markant för personer som inte fått en högre avkastning (utan endast en högre latent reavinst, som beskattas vid försäljningen), vilket till slut knäckte systemet genom att det folkliga stödet för skatten urholkades.
En fastighetsskatt som ska överleva utan att bli absurt sned menar jag måste baseras på avkastningen (hyran) och inte på fastighetsvärdet. Rimligen kan man utforma en avkastningsskatt på fastigheter som inte ger en enorm mängd skatteprocesser.
För att föra diskussionen tillbaka till boxmodellen så tror jag mycket på den, med modifikationen att implicit kapitalinkomst från en investering som inte lätt kan avyttras är speciell. Jag menar att den är lite mer speciell än den skiss du lägger fram uttrycker.
De effekter jag diskuterar i mitt tidigare inlägg, med starkt fluktuerande relativ avkastning på kapital, drabbar förstås alla tillgångsslag, men för vissa tillgångsslag utgör detta ett större problem.
För finansiella tillgångar som närsomhelst kan avyttras för att betala skatt, är det inget enormt problem ifall den schablonberäknade skatten skulle bli hög i förhållande till den faktiska avkastningen. För den som äger aktier som inte utdelar så mycket att skatten kan betalas kan man sälja av så många av aktierna som krävs. Schablonbeskattningens baksida (att skatt kan krävas utan inkomst, vilket du också nämner) blir inte lika mörk.
För någon som är bosatt i en fastighet kan man dock inte betala skatt på den fiktiva kapitalinkomsten genom att sälja en del av innehavet, utan man tvingas då sälja hela fastigheten, vilket innebär att man i värsta fall tvingas göra sig av med sitt boende för att betala skatten.
Ifall detta beror på att man faktiskt har ett boende som man inte har råd med (hyran är för stor) så är detta rimligt, men denna situation kan också uppstå på grund av stigande fastighetsvärdering, som inte motsvaras av motsvarande avkastningsökning (när hyran stiger långsammare än fastighetens marknadspris).
Dessutom kan fastighetspriserna under en period närmast explodera uppåt, vilket också innebär en explosiv skatteutveckling. Återigen är detta för aktier ett mindre problem; om aktierna rusat kan man ju sälja några av dem med god vinst och får betala en väldigt låg skatt i förhållande till avkastningen.
Individer med en bostad kan hamna i en situation då de inte har råd att betala skatten för sitt boende, på grund av att schablonbeskattningen helt plötsligt, från ett år till ett annat, gett dem en mycket högre skatt än som motsvaras av avkastningen.
Trots att de har ett boende som de, baserat på hyresnivån, har råd med, så skulle det kunna tvingas flytta för att betala en schablonskatt som blivit orimlig.
Jag vet att du i din modell redan särbehandlar inkomster från svår-avyttrade investeringar, men jag skulle vilja se en ännu tydligare särbehandling. För tillgångar som inte kan avvecklas utan stora bekymmer är det extra viktigt att skatten beräknas på rimliga grunder som inte liknar ett lotteri.
http://www.igmchicago.org/igm-economic-experts-panel/poll-results?SurveyID=SV_1AFdlMiaQywGktu
Håller ni med dessa ekonomer om att man bör avskaffa ränteavdraget?