Automatisering och allt smartare utnyttjande av teknikens möjligheter leder till att vissa yrken, som övervägande återfinns inom medelklassen, blir obsoleta. För detta har vi oroat oss i åtminstone 70 år. I en nyligen publicerad översiktsartikel frågar sig David Autor (MIT) hur befogad oron är.
The number of jobs lost to more efficient machines is only part of the problem. What worries many job experts more is that automation may prevent the economy from creating enough new jobs. […] Throughout industry, the trend has been to bigger production with a smaller work force […] and automation is beginning to move in and eliminate office jobs too. […] In the past, new industries hired far more people than those they put out of business. But this is not true of many of today’s new industries.
Det här citatet känns ganska aktuellt: frågan om vilken påverkan automatisering och smartare teknikanvändning har på arbetsmarknaden diskuteras mycket. Här på Ekonomistas har vi tidigare skrivit om hur automatisering är relaterat till polarisering av såväl jobb som inkomster. Att automatisering har en påverkan på arbetsmarknaden och delvis kan förklara varför vissa medelklass-yrken verkar ha försvunnit för gott verkar klart. Men vad kan vi förvänta oss i längden?
Citatet ovan må kännas aktuellt men är det inte: det är nästan 55 år gammalt och hämtat från artikeln ”The Automation Jobless” i TIME Magazine 24 Februari 1961. Ekonomer och politiker (och många andra) oroade sig för arbetsmarknadskonsekvenserna av automatisering under större delen av 1900-talet. 1964 gick det så långt att den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson tillsatte en kommission med uppdrag att utreda frågan om automatiseringens konsekvenser för arbetsmarknaden. Denna skulle även ge förslag på lämpliga politiska åtgärder för att motverka negativa effekter på arbetsmarknaden.
I slutändan kom kommissionen fram till att det inte var så farligt och i slutrapporten konstaterades att även om automatiseringen gör vissa yrken obsoleta så skapar den fler jobb än vad den eliminerar. I sin översikt konstaterar Autor, som är en av de främsta forskarna på området, att samma sak fortfarande gäller. Även om automatiseringen kan ha stora negativa konsekvenser för en del enskilda individer (de som har ”fel” yrke och ”fel” kunskaper i ”fel” tid) så överväger de produktivitetsvinster som kommer med automatisering för samhället och arbetsmarknaden i stort med råge.
Det innebär dock inte att det inte finns policyåtgärder som skulle kunna ha en positiv påverkan. Autor konstaterar bland annat att det faktum att USA som första landet i världens införde en allmän, kostnadsfri High School-utbildning (ung. motsvarande gymnasiet) hade sin grund i en insikt om att automatisering och en mer teknik-tung arbetsmarknad kräver en flexiblare arbetskraft, och att sådan flexibilitet underlättas med mer utbildning. En motsvarande åtgärd i dagens läge skulle vara allmän, och kostnadsfri (eller åtminstone betydligt billigare), College-utbildning – något som inte finns på den politiska kartan just nu i USA. Så ur åtminstone det perspektivet ligger Sverige, med våra studiebidrag och statligt finansierade universitet och högskolor, betydligt bättre till.
Ekonomistas 
https://www.project-syndicate.org/commentary/workers-rights-developing-economies-by-dani-rodrik-2015-12
“En motsvarande åtgärd i dagens läge skulle vara allmän, och kostnadsfri (eller åtminstone betydligt billigare), College-utbildning – något som inte finns på den politiska kartan just nu i USA.” Nåja, Bernie Sanders har cirka 30 % av demokraternas röster, dvs, cirka 15 % av det totala antalet röster, så det är i alla fall något som diskuteras.
Problemet som har uppstått är minst lika stort och svårlöst; Nämligen ett ändlöst fabricerande av preferenser och behov som får oss att kollektivt prioritera lyxkonsumtion framför människoliv (liv i både nuvarande och kommande generationer).
Den avgörande frågan måste ändå vara: Varför ska kapitalägarna få lägga beslag på hela rationaliseringsvinsten när jobb ersätts med robotar? Robotar har som bekant ingen egen köpkraft och bidrar knappast till ekonomins efterfrågesidan. Så om hela utbytsidan ersätts med robotar går världen under?
Har du 500kr i plånboken så kan du köpa en stekplåt, om en robot tar över det enformiga jobbet vid stansen så kan priset halveras till 250kr, men en person blir av med jobbet.
Men du har 250kr kvar som du köper något annat med och då ökar efterfrågan så personen som blev arbetslös får en ny anställning.
Folk får även jobb när robotarna byggs.
Arbetslösheten har varit relativt konstant, i 70 år det talar emot att jobb verkligen försvinner.
NAIRU jämviktsarbetslösheten håller arbetslösheten på en konstant nivå, robotar påverkar inte sysselsättningen negativt, robotar ökar vår produktivitet och vår export.
Det är faktiskt folk som får jobb med att tillverka robotar.
Dåliga och farliga jobb gör nu robotar det ska vi vara glada för.
“Lackning av gasolflaskor med en CRS F3 robot ”
https://sv.wikipedia.org/wiki/NAIRU
Uppgifter år 2015 för: Samtliga myndighetsgrupper
Antal myndigheter: 343 Antal nya: 3 Antal nedlagda: 1
* Vi får helt enkelt skapa fler myndigheter.
Som jag ser det beror inte arbetslöshet alls på att vi inte kan hitta på vettiga arbetsuppgifter att utföra (den som tror det kan lämpligen besöka valfritt sjukhus, äldreboende eller förskola) och den minskar därför inte heller om vi kommer på nya viktiga arbetsuppgifter som behöver utföras, eller ökar om fler arbetsuppgifter kan utföras av robotar. (Jag hävdar inte alls att du påstått detta Johanna, men i alla fall…) Det finns vad jag vet varken teoretiskt eller empiriskt några övertygande argument för att en hög grad av automatisering skulle innebära högre arbetslöshet. Ser vi oss om i världen så har väl inte heller länder med en högt automatiserad industri generellt en högre arbetslöshet än andra länder.
Liknande felslut gör, menar jag, de som hävdar att arbetslösheten varaktigt skulle öka bland unga om pensionsåldern höjs, att den skulle öka bland män om fler kvinnor arbetar (eller arbetar heltid), eller att den skulle minska om vi arbetar kortare dagar.
Man måste i stället först fundera på vad arbetslösheten, och dess variation bland olika befolkningsgrupper och regionalt, beror på. D v s varför vill inte företag eller andra arbetsgivare anställa vissa potentiella arbetstagare till den lön som de kan tänka sig (eller har möjlighet) att arbeta för? Därefter måste man så klart analysera hur en viss åtgärd påverkar dessa mekanismer, såsom matchning och lönebildningsprocesser. Självklart kan robotisering ha en effekt även på dessa, men den relevanta mekanismen är då inte att robotarna tar människornas arbetsuppgifter, utan via t ex lönebildningsprocessen som gör att vissa kategorier av löntagare kan bli mer eller mindre attraktiva att anställa, vilket därmed kan påverka arbetslösheten för motsvarande grupp upp eller ned. Sedan kan naturligtvis omställningar och förändringar upplevas negativt i sig. Jag håller naturligtvis med om att utbildningsbehovet även varierar med graden av automatisering, och teknisk utveckling mer allmänt.
Om automatiseringen ökar vore det väl mest logisk att sänka pensionsåldern så att alla får vara med om att jobba nå´ra år. Samhällsplaneringen borde snarast datoriseras eftersom pensionsavgångar är en företeelse som verkar överaska våra politiker hela tiden. Att datorisera nationalekonomin är också angeläget. Flödesscheman över hur pengaströmmarna flyter skulle förmodligen ge många aha-upplevelser. Automatiseringen har nästan ingen gräns så det är upp människan att bestämma vilken nivå som är önskvärd.