Vad är inkomst?

När Thomas Piketty gästade ”Skavlan” härom veckan uppstod en diskussion mellan honom och flygbolaget Norwegians grundare och vd Björn Kjos om dennes skatt som enligt egen utsago var tio gånger högre än ”vad han tjänar”. Ordväxlingen (se klippet här) har kommenterats flitigt i media men ingen har (vad jag sett) adresserat kärnfrågan: ”Vad är att betrakta som inkomst? (och är inkomst i så fall en bra skattebas? och, om inte, vad ska vi beskatta istället?)”. Det kanske inte skulle göra sig så bra i tv, men det är väl värt att fundera på. 

Enligt den teoretiska definitionen är en persons inkomst förändringen i konsumtionsmöjligheter under en tidsperiod, eller som den amerikanske ekonomen Robert Haig uttryckte det ”the money value of the net accretion to one’s economic power between two points of time” (Haig är den ena upphovsmannen till begreppet Haig-Simons inkomst. Den andre hette Henry Simons). Enligt uppslagsverket är denna inkomstdefinition ”the only [one] that has been found to be completely consistent and free from anomalies and capricious results”.

Det centrala här är konsumtionsmöjligheter (eller snarare pengavärdet av ens ökade ekonomiska möjligheter). Man kan alltså enligt denna definition få en inkomst antingen genom ett tillskott av ”nya pengar” (som kan ta olika form, som lön, kapitalinkomst, gåva, arv, etc.) eller genom att värdet på ens befintliga tillgångar går upp. Det är den senare typen av inkomster som ställer till det i många diskussioner.

Man kan argumentera för att en ändrad värdering inte är ”verklig” förrän den realiseras och att man därför endast ska beskatta i läget när en tillgång faktiskt säljs. Det är först då som ”ekonomiska möjligheter” realiseras. Så länge en person bara äger något finns inget värde att beskatta. När man tar ut lön betalar man förstås skatt som alla andra men värdeökningar som bara finns på papper är ingen grund för beskattning. Detta är, gissar jag, Kjos syn på saken (och också den sida av argumentet som lyfts av Eirik H. Vinje i en krönika som refereras i SvD). Denna syn är också nära relaterad till en gammal diskussion inom nationalekonomi om konsumtionsskatt (Kaldor 1955 är en klassisk referens och idén har nyligen tagits upp bland annat av Bill Gates och andra.)

Men man kan också argumentera för att detta gör att stora inkomster (i form av värdeökningar) kan genereras utan att de behöver tas upp till beskattning (något Piketty diskuterar t ex på sidan 525 i sin bok Capital in the Twenty-First Century). I denna bemärkelse är det ingen tvekan om vem som har rätt av Kjos och Piketty. Ökningar i förmögenhetsvärde är, oavsett om de konsumeras eller sparas, att betrakta som inkomst. Den som bara har en arbetsinkomst måste betala skatt på den och kan sedan välja om man sparar eller konsumerar. I dessa termer finns ingen grund för att gynna den som genererar sin inkomst via kapital. Vill man argumentera för en distinktion så måste den gå via skillnaden på sparande och konsumtion (som i argumenten kring konsumtionsskatt) eller utifrån argument om att marknadsvärden inte är att lite på förrän de realiseras.

Utifrån denna syn kan förmögenhetsskatt ses som en proxy för att komma åt inkomster som skapats men inte realiserats. Det är en proxy just för att den inte tar hänsyn till den faktiska värdeökningen av varje enskild förmögenhet utan snarare grundas på att beskatta en del av den förväntade, ”normala” avkastningen (enligt den principen beskattas förövrigt ISK i Sverige).

Det finns goda argument på båda sidor av denna diskussion och jag har inte någon klar bild av hur vi bäst löser frågor om beskattning i framtiden. Och naturligtvis handlar det i praktiken inte bara om principer (men det kan vara bra att utgå ifrån) utan i minst lika hög grad vad som är möjligt att implementera. Jag har dock svårt att se en annan lösning än att ha just en diskussion kring frågan utifrån fakta om faktiska förhållanden. Som utgångspunkt kan man till exempel titta på Daniels utmärkta genomgång om den svenska utvecklingen i SNS Konjunkturrådsrapport 2013 här (och blogginlägg här och här) eller för en forskningsbaserad översikt av olika områden i ”The Mirrlees report” och Tony Atkinsons kommentarer till den här.

Comments

  1. Kalle says:

    Lite krasst, fiktiva värden (konst, bostad, finansiella tillgångar) både stiger och sjunker. Ett resonemang som inte inkluderar o/realiserade förluster gör det inte komplett.

    Samtidigt är det då märkligt att realiserade vinster inte beskattas som inkomst utan har en egen vinstskatt.

    Ännu intressantare blir det av att priset på

  2. Mycket intressant. Det som jag alltid tror är risken vad gäller den här typen av diskussioner är att man tappar bort de viktiga frågorna om vad den ekonomiskt och moraliskt rimligaste skattenivån är, och istället går vilse i rena definitionsstrider om omstridda termer. Allmänt sett tror jag att den bästa strategin för att undvika sådana definitionsstrider är att helt enkelt försöka omformulera striden utan att använda den omstridda termen, såsom föreslås i detta utmärkta inlägg:

    http://lesswrong.com/lw/nu/taboo_your_words/

    I vilket fall håller jag med om att personers möjligheter att konsumera är en väldigt relevant variabel när man talar om hur mycket de bör beskattas.

  3. Jag läste NEK vid Uppsala. Då tyckte jag att definitionen av vad en inkomst var skulle inkludera värdeförändringar.

    Men sen blev jag ”misshandlad” av den statliga fastighetsskatten som krävde och krävde. Trots att jag och min fru inte alls kände oss förmögnare när huset steg i värde, trots att vi hade X barn att skydda och uppfostra i huset, trots att bostadsrättsinnehavare inte blev fastighetsbeskattade som vi, trots att det absolut inte är samma sak att tjäna 100 000 kr på aktier som det är att få ens hus uppvärderat med 100 000 kr…trots allt detta kom det årliga besked från Lantmäteriet och sedan Skatteverket.

    Skattesystemet förlorade sin legitimitet. Systemet tog inte hänsyn till äganderätten alls. Vi höll på att beskattas ut ur huset. Jag blev så bitter på alla nationalekonomer och idag har jag tappat nästan all respekt för dem.

    • Tore Ellingsen says:

      Om man gillar sin bostad, kommer man inte att sälja den enbart för att den gått upp i pris. Det betyder att prisökningen inte representerar en inkomstökning enligt Haig-Simonsdefinitionen. Vad jag förstår är det därför tveksamt med en dylik utformning av fastighetsskatten. Istället bör man i detta fall beskatta fördelen av att bo i egen bostad utifrån inköpspriset (inflationsjusterat, naturligtvis). Någon måste väl ha genomfört denna analys?

  4. John Böttiger says:

    I Inlägget ”Vad är inkomst? argumenteras för att kapitalinkomster skall räknas som en inkomst även om den inte är realiserad. Hur skall en sådan inkomst beräknas? Hur stor inkomsten skulle bli är ju beroende av vad man får ut vid en försäljning. Vi kan ju inte ha en skatt som grundar sig på ett FÖRMODAT utfall.
    En annan del i detta är inflationens inverkan vid långa innehav. Att köpa en aktie ena dagen och sälja den för ett högre pris dagen därpå bör naturligtvis innebära att mellanskillnaden skall beskattas. Men vid långa innehav t ex fyrtio år, då är ju en del av mellanskillnaden penningvärdesförämring. Inte skall vi väl betala skatt på inflation?

    • Jesper Roine says:

      …nej det argumenteras inte för någonting! Jag försöker bara förklara att i begreppet inkomst, korrekt definierat, ingår även icke-realiserade värdestegringar. Och naturligtvis är det reala värdestegringar som avses!

      • John Böttiger says:

        Förlåt ordet argumentera. Du säger att det skall vara ”reala värdestegringar”. Men när det gäller kapitalvinstskatten för småhus är det ju försäljningsvärdet minskat med inköpsvärdet som beskattas. Någor avdrag för inflationen får man inte göra idag.
        Dessutom är ju en icke realiserad värdestegring svår att definiera. Kan vi ha en skatt som inte är grundat på ett sakligt värde.

    • ”Vi kan ju inte ha en skatt som grundar sig på ett FÖRMODAT utfall.”
      Det kan vi visst. Som i så många andra sammanghang räcker approximationer.

    • jahaja says:

      En ny beräkning varje år? I år har huset gått upp 7%, betala skatt på det. Förra året gick det ner 5%, gör avdrag för förlusten?

      • John Böttiger says:

        Signaturen Jahaja tycker att vi skall betala skatt efter en årlig beräkning. Vem skall fastställa husets värde? Och vem avgör hur mycket priset ökat? Det finns ju inget rättvisande värde på huset innan köpeskillingen är bestämd. Menar du att vi skall betala skatt efter ett fiktivt värde som grundas på någon form av statistik?
        Dessutom måste vi veta vilken typ av skatt det är som skall tas ut. Varför betala skatt på det ägda småhuset? Förmögenehtsskatten är avskaffad så det kan inte vara skälet. Att betala skatt för ett ”nyttjandevärde” leder vidare till ett skattesystem som beskattar nyttan av allt du äger t ex nyttan av täckjackan, cykeln och TV-soffan. Hur skall man fastställa detta nyttjandevärde? Är det styrt av hur många mil man använt cykeln eller hur många som får plats i soffan?
        Nej, en skatt måste grundas på ett sakligt och mätbart underlag och måste dessutom vara begriplig för oss vanliga människor.
        John Böttiger

  5. Jesper Roine says:

    Som sagt, jag argumenterar inte för vare sig det ena eller andra. Jag försöker bara förklara varifrån begreppsförvirringen kommer i uttalandet ”I pay more taxes than I earn”. Vad gäller fastighetsskatt så är det i sin tur än mer komplicerat eftersom det vanligaste argumentet här inte har att göra med att beskatta förmögenheten i sig utan det konsumtionsvärde som själva boendet har. Ser man till hur Piketty diskuterar just fastighetsskatt jämfört med förmögenhetsskatt så är hans argument just att fastighetsskatt inte tar hänsyn till att den som är högt belånad betalar skatt på en tillgång som man inte äger (och att man i stället borde beskatta nettoförmögenhet). Ett sådant resonemang är annorlunda jämfört med fastighetsskatt baserat på konsumtionsvärdet av boende…
    I slutändan måste vi beskatta olika saker för att finansiera gemensamma angelägenheter. Alla skatter har sina problem och man kan invända mycket mot i princip alla skatter. Det enda jag försöker göra är att förtydliga ett resonemang som jag uppfattar att många missat…

    • Dorian says:

      Det tycker jag att du lyckats med! Bra inlägg!

      • klasakepersson says:

        Fastighetsskatt behöver inte ha något med fastighetens värde att göra.
        I äldre tider beskattades sålunda fastigheter i Holland i förhållande till husets bredd
        gentemot gatan.

    • Student says:

      Intressant inlägg. Förövrigt så går det väl att iallfall rent teoretiskt diskontera eventuell förändring i konsumptionsmöjligheter. Dvs du betalar en icke linjär skatt beroende på avkastning/förändring i konsumptions möjligheter.

      Är ju en no brainer att om kapital växer ”log”-linjärt men du betalar linjärt att g0 vilket i sig är målet med ”2+2”.

      Var inte min duskussion egentligen. Utan snarare vad är en tillgång och ser en ”generations” byggare sitt företag som en förändring i konsumptions möjligheter eller som en egen juridisk person eller i visst fall ett ”liv”. För i fallet med Kjoos är det ju uppenbart att Norwegian i sig inte nödvändigtvis är en konsumptionsvara till hundra procent utan även en nyttovara. Ungefär som du och jag skulle gå och köpa en tröja i affären. För hans allokering (risk) är väldigt riskfyll i förhållande till en riskavers person. Och det är inte rationellt ifall man ser sin tillgång som just bara en tillgång och inte något annat av högre värde….

      Så ska man beskattas på en vara som är en nyttovara och inte förändring i konsumptionsvara.

  6. Kalle says:

    Det är dumt att formulera sig på en mobiltelefon där inmatningen inte riktigt fungerar.

    Nåväl, problemet med ”förändringar” i värdet på ens tillgångar är att om man ska skatta för ökningarna så behöver man även dra av när det minskar i värde. Sedan så finns det arbetande kapital såsom bostad eller finansiella placeringar eller så finns det rena lyxvaror som konst eller samla smycken, bilar etc. Reavinstbeskattning och avdrag för reaförluster gör ju att det i det svenska skattesystemet är mycket knepigt att rakt av säga att ”värdeökningen” på en tillgång är detsamma som en tillgång, och Björn Kjos kan mycket väl ha sett värdet på hans tillgångar sjunka, och då behövt betala skatt trots ”negativ total inkomst”.

    Att det sedan t.ex. i Sverige är olika skatt på kapitalvinster gör ju även det hela lite märkligare. Det är ju inte undra på att det finns så många ”skatteparadis” därför att om det finns en skatt på ägande som inte naturligt hänger ihop med var man bor utan varifrån man investerar så blir det ju fullt naturligt med den typen av skattearbitrage.

  7. ”När Thomas Piketty gästade ”Skavlan” härom veckan uppstod en diskussion mellan honom och flygbolaget Norwegians grundare och vd Björn Kjos om dennes skatt som enligt egen utsago var tio gånger högre än ”vad han tjänar”.”

    Om inte Norwegians aktiekurs återhämtar sig så kommer väl Kjos att betala en och annan krona i skatte på en negativ inkomst under 2015?

  8. Den långa radda av rent ut sagt korkade påståenden Björn Kjos gör i intervjun ger skäl att tro att de stora resurser han sitter på skulle göra större samhällsnytta i andra händer.

    • Jesper Roine says:

      Jag skulle inte vara så snabb att dra den slutsatsen. Av allt att döma är Kjos en väldigt skicklig entreprenör som lyckats skapa stora värden på relativt kort tid. Den ökade konkurrens som Kjos och andra skapat på flygmarknaden har definitivt också kommit många till del.

  9. Om värdet på ditt hus har gått upp så har väl knappast värdet på din inkomst ökat, med tanke på att alla andra hus också gått upp. Du kan alltså inte sälja ditt hus och köpa ett likvärdigt för ett lägre pris, och därmed har du egentligen inte fått det bättre. Det är status que. Är det verkligen att betrakta som en inkomst enligt definitionen ”the money value of the net accretion to one’s economic power between two points of time”

    Dina konsumtionsmöjligheter har egentligen inte förändrats?

    Säljer du huset och flyttar ut i koja i skogen, ja då har du i praktiken realiserad en vinst, eller ökad konsumtionsmöjlighet, och borde vara föremål för beskattning. Men flyttar du över pengarna i ett nytt hus, ja då har din situation inte blivit ett dugg bättre, och borde därför inte beskattas.

    • Om investeringsobjekt – som hus faktiskt är – går upp i värde så ökar dina möjligheter att konsumera och därmed så är det en inkomst enligt definitionen ovan.

      Du kan sälja huset och hyra en lägenhet och spendera överskottet på konsumptionsvaror som sprit och cigarrer.

      Det är inte ovanligt att företag säljer sina fastigheter och sedan hyr dem för att få loss pengar för verksamheten. Så det faktum att du behöver någonstans att bo påverkar inte det faktum att du kan sälja villan för mer än tidigare.

      • John Böttiger says:

        Det är klart att man kan leka med orden och kalla det för en inkomst, men det är ju INTE en beskattningsbar inkomst förrän huset är sålt .Det är först då säljaren (och skatteverket) vet hur stor ”inkomsten” är. Men då tar staten ut en skatt på skillnaden mellan försäljningspriset och inköpspriset. Det innebär – speciellt vid långa innehav – att staten tar ut skatt av den enskilde även för penningvärdesförsämringen vilket är horribelt.

  10. Jesper Roine says:

    Givet de många idéerna ovan om vad som ska och inte ska ingå kan jag med glädje referera följande artikel som diskuterar olika begrepp och hur de i praktiken är förknippade med diverse mätproblem och annat. Det är skrivet av Anders Björklund, Mårten Palme och Ingemar Svensson i mitten av 1990-talet men står sig fortfarande utmärkt som en av de bättre genomgångarna av olika aspekter av problemet:

    http://www.ne.su.se/polopoly_fs/1.214009.1418223829!/menu/standard/file/2_2_2_Bjorklundetal.pdf

    …och som sagt, det finns mycket att diskutera. En bra början är att inse att det finns olika sätt att se på inkomst.

  11. ”Det är klart att man kan leka med orden och kalla det för en inkomst, men det är ju INTE en beskattningsbar inkomst förrän huset är sålt .”

    Det är precis pga den här sortens kommentarer som jag tycker att ”Taboo your words” (se min kommentar ovan) är en så bra strategi. Många tycker att deras språkliga intuitioner är uppenbart korrekta (http://en.wikipedia.org/wiki/Na%C3%AFve_realism_%28psychology%29) och att de med andra uppfattningar är uppenbart biased. För att undvika eviga definitionsstrider är det ofta bäst att försöka omformulera frågan i andra termer när man är oense om definitioner.

  12. Rein Raukas, Sjökullens väg 32, 13335 Saltsjöbaden says:

    Som Jesper Roine skriver är det vanligaste argumentet för fastighetsskatt att det är en skatt på konsumtionsvärdet som själva boendet har. Men det finns ingen logik i detta resonemang. Allt vi köper, vare sig det är en bil, cykel, TV-apparat, kaffemaskin eller ett helt hus är redan belastad med full konsumtionsskatt – MOMS – som just beskattar konsumtionsvärdet av det vi lägger pengarna på. Varför då ytterligare beskatta just fastigheter för ”konsumtionsvärdet”?

  13. Tommy Källbäck says:

    Bra inlägg Rein Raukas!
    För övrigt så tycker jag att nationalekonomerna, som utbildats på skattebetalarna bekostnad, borde ägna större intresse åt utgiftsidan. Statens kassakista läcker som ett såll. Berättelserna om släpphänta myndigheter är legio. Våra skattemiljarder strömmar friskt till kriminella, till diktaturer, till kontraproduktiva subventioner och bidrag osv. Här finns en ”guldgruva” att ösa ur. Sedan behöver vi inga skattehöjningar.

    • klasakepersson says:

      Den näst största utgiftsposten i årets budgetproposition är med sina 102 miljarder kallad för Jobbskatteavdraget.

      • Tommy Källbäck says:

        En skattesänkning i världens högsta skattetryck är aldrig en kostnad. Det är ett väl övervägt sätt att stimulera ekonomin.

    • Bäste herr Källbäck, eftersom regeringen tar upp jobbskatteavdraget i budgeten innebär det att jobbskatteavdraget är skattefinansierat och reducerar därmed inte skattetrycket.
      Jag ser nu att Ekonomistyrningsverket beräknar utgiften till 103,4 miljarder för 2015.

      • Tommy Källbäck says:

        klasakepersson. En sänkt skatt kan aldrig vara en ökad kostnad. Det skulle innebära att staten äger våra tillgångar och fullt så långt har det väl inte gått än. Mina synpunkter på statens misshushållning med våra skattepengar kvarstår. Där är jag oomkullrunkelig för att använda ett Gunnar Sträng-uttryck.

      • Bäste Tommy, träffar jag rätt när jag gissar att Du är revisorssuppleant skattebetalarnas förening?
        Jag håller till fullo med om att en sänkt eller helt borttagen skatt aldrig kan vara en kostnad för den beskattande myndigheten.
        JSA innebär dock att varken kyrkan, primärkommunen, landstingskommunen eller staten har sänkt eller borttagit någon skatt, men ändå får du mer pengar i plånboken på grund av JSA.
        Det innebär att någon okänd??? lägger dit pengar istället.
        Denne okände är staten, som är den som fullt officiellt finansierar JSA.
        Skatteverket är den myndighet som, på uppdrag av myndigheter med beskattningsrätt agerar å dessas vägnar.
        Skatteverket omfördelar 103,4 miljarder av de skatter som inkasseras på statens uppdrag
        till inbetalningar på berörda privatpersoners skattekonton.
        Eftersom skattemyndigheten på statens uppdrag använder statens medel till en utbetalning, transferering, måste det redovisas som en kostnad i statens budget.
        Insättningar på skattekonto kallas krediteringar eftersom det i skatteverkets bokföring är ett skuldkonto. Skatteverkets skuld till privatpersonen.
        Det här redovisas öppet så alla kan se det på den personliga slutskattesedeln.
        När deklarationen är godkänd och skatten fastställd och därmed även transfereringen, debiteras skattekontot och saldot är därefter noll.
        Eftersom JSA ökar statens behov av inkasserade medel så ökar också staten sina skatteinkomster i motsvarande mån.
        Utbetalningen, det skede när 103,4 miljarder krediteras mottagarnas skattekonto, påverkar inte något sätt behovet av skatteinkomster för någon part.
        Summan av kardemumman är, JSA sänker inte skattetrycket, istället ÖKAR skattetrycket.
        Jag tar gärna kontakt med Dig brevledes med en förklarande uppställning i T-konto form.
        En sådan uppställning kan vara lättare att förstå?
        Därmed instämmer jag i Din synpunkt om att staten misshushållar med våra skattepengar.

Trackbacks

  1. […] vi studera fördelningsfrågor?”, ”Är absolut bättre alltid bättre?”, ”Vad är inkomst?” och ”Hur påverkar pensionerna hushållens förmögenhetsfördelning?”. Vi har […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s