I uppsatsen ”Cognitive Ability and the Demand for Redistribution” som publicerades i fredags undersöker jag, tillsammans med David Seim om det finns ett samband mellan människors intellligens och deras åsikter om omfördelning av ekonomiska resuser. Vi använder svenska data och studerar enbart män (eftersom vi använder oss av mönstrings-data för kognitiv kapacitet). Bland svenska män finner vi att de som har högre kognitiv kapacitet vill ha mindre omfördelning än andra.
En stor mängd forskning har visat att människor som har högre kognitiv kapacitet oftare blir ledare (såväl i politiken som i näringslivet). Dessutom är de som är intelligentare mer benägna att rösta i allmänna val. Det innebär att de med högre kognitiv kapacitet kan förväntas ha ett större inflytande över vilken politik som förs i ett land. Om det finns systematiska skillnader mellan vilka åsikter människor med högre och lägre kognitiv kapacitet har kan det leda till att den förda politiken ser annorlunda ut än om människor med högre och lägre kognitiv kapacitet hade varit representerade på samma sätt.
Genom att använda en kombination av svenska registerdata och en enkätundersökning undersöker jag, tillsammans med min medförfattare David Seim, om det finns sådana skillnader i vilka politiska prefereser de med högre kognitiv kapacitet har. I enkätundersökningen frågar vi bland annat hur mycket omfördelning av inkomst som de svarande önskar se i det svenska samhället. Eftersom vi genomför studien i samarbete med Statistiska Centralbyrån (SCB) länkar de enkätsvaren med registerdata vilket innebär att vi vet nuvarande och tidigare inkomster, förmögenhet, osv för de svarande. För män som mönstrade mellan 1969 och 1997 innehåller registerdata också information om kognitiv kapacitet.
Vi finner att mäns intelligens, som alltså mäts när de är i 19-årsåldern, är starkt negativt korrelerat med vilka åsikter de uttrycker (ofta flera decennier senare) om omfördelning i samhället. En ökning av en mans kognitiva kapacitet med en standardavvikelse leder till en minskning av hur mycket omfördelning han vill ha på 8 procentenheter (på en skala där 0% innebär ingen omfördelning och 100% innebär full omfördelning). För att åstadkomma en lika stor förändring krävs en årsinkomstökning på närmare 300 000 kronor.
Vi undersöker också vilka mekanismer som ligger bakom resultatet. Genom att använda oss av historisk inkomst, förmögenhet samt egen-uppskattad potential för framtida inkomster som proxy för en persons ekonomiska situation sett över hela livet bekräftar vi att våra resultat delvis drivs av inkomst. Personer med högre kognitiv kapacitet har det bättre ekonomiskt, och detta leder till att de efterfrågar mindre omfördelning. Därtill är de med högre kognitiv kapcitet mer benägna att tro att ekonomisk framgång kan tillskrivas personlig ansträngning snarare än tur, vilket också leder till att de vill ha mindre omfördelning. Totalt kan dessa två faktorer (inkomst och tron på ansträningens och turens relativa betydelse) förklara omkring 30 procent av det samband vi ser mellan kognitiv kapacitet och preferenser för omfördelning.
Jag har tidigare på Ekonomistas beskrivit andra resultat som vi har funnit från data från samma Slutet: jag har tidigare beskrivit andra resultat från den här datan på Ekonomistas. Se till exempel här och här.
Ekonomistas 
Måste säga att det känns väldigt obehagligt att scb har den här sortens data om oss, i synnerhet när mönstring (och deklarera) var obligatoriskt.
För mig är det fantastiskt att de har denna typ av data. Otroligt mycket forskning mår bra av mönstringsdata.
Jag anser att Sverige borde fortsatt med sin mönstringsplikt och dessutom gjort det obligatoriskt för tjejer att mönstra. Konsekventa dataserier över långa tidsperioder gör longitudinella studier med registerdata möjliga. Sedan skulle jag gissa att det inte är SCB som har aktuell data från mönstringen.
Man var skyldig att inställa sig till mönstringen, men däremot inte till att delta i några som helst tester elle liknande.
Tack för en jätteintressant studie!
Man får akta sig för att dra slutsatsen att mindre omfördelning är ett smartare val vilket är en implicit association av titeln. Min erfarenhet stämmer med det här. Något som skulle vara intressant är hur den kognitiva förmågan till perspective-taking korrelerar med dessa åsikter också. Det finns många med hög kognitiv förmåga som vill ha hög omfördelning, så frågan är hur de skiljer sig från andra med hög kognitiv förmåga dom vill ha lite omfördelning.
Många såsom antal personer som du känner eller många så som andel av de som hög hög kognitiv förmåga?
Personligen skulle jag dessutom gissa att det finns ett ett problem med definitionen mellan intellektuell och hög kognitiv förmåga (intelligent) i det selektiva subjektiva urvalet.
Självklart är detta en korrelationsstudie, och ska därmed ses i det perspektivet.
Vad jag menade är att i min pluton under värnplikten där alla fått max på begåvningstestet trodde flest på en högerpolitik.
Jag har läst en annan studie från USA där demokrater hade högre empatisk förmåga därför skulle förmågan till empati vara intressant att få med.
Hejlt riktigt – vad som är en smart politik eller inte är en annan fråga. Här tittar vi på vad smartare personer (dvs de med högre kognitiv förmåga) vill ha för politik.
Det är en vanlig missuppfattning bland rika och välutbildade att ett mer jämlikt samhälle bara är till nytta för de fattiga. I verkligheten har de rika minst lika mycket att vinna på en jämnare fördelning av livets goda som vad de fattiga har.
Tryggheten ökar, brottsligheten minskar och den sociala sammanhållningen växer med minskade inkomstskillnader. Dessutom finns data som antyder att även den ekonomiska effektiviteten är högre i mer jämlika samhällen. Så de smarta inser i själva verket inte sitt eget bästa!
Du förutsätter att folk i gemen är trygghetsnarkomaner och ogillar att befinna sig i subkulturer. Har du något stöd för detta?
Läser du kommentaren igen så ser du att Björn A inte förutsätter det. Det räcker t.ex. att folk ogillar brottslighet.
Precis. Vi avskaffar alla inkomstskillnader helt och håller så blir allt helt perfekt!
Det beror väl på vad man ser som sitt eget bästa. Det finns väl gott om studier som tyder på att förutsatt att basala behov är uppfyllda så är relativ rikedom, position eller överlägsenhet viktigare för de flesta människor än absolut dito.
Således kan det vara fullt rationellt att vilja he ett mindre omdistribuerande samhälle oavsett andra effekter så länge som man har goda skäl att tro att man kommer tillhöra gräddan av det samhället?
Antar du att “eget bästa” och “rationellt” ska förstås helt i termer av individens nuvarande subjektiva preferenser? Ett sånt synsätt är i så fall ganska problematiskt. Samhällsekonomiska överväganden bör hur som helst räkna bort sådana preferenser. Ett skäl för det är att de annars skulle behöva beakta även rasistiska preferenser. Tänk dig ett samhälle där en stor andel är starkt rasistiska. De njuter när människor med mörk hudfärg far illa. En rimlig samhällsekonomisk approach ska inte försöka maximera tillfredsställandet av de rasistiska preferenserna utan ska tvärtom räkna bort dom eller klassa tillfredsställande av dom som negativt. Exemplet är mer extremt men jag tycker höginkomsttagares eventuella hierarkiska preferenser för att få känna socialt överlägsenhet ska räknas bort på samma vis.
Den stora missuppfattningen är att de som är för en högerpolitik vill avskaffa all form av beskattning och utjämning av inkomstskillnader.
Re Jeremy: Du får väl läsa inlägget jag svarade på? Jag säger inte att staten ska ta hänsyn till rasister eller för den delen höginkomsttagares hierarkiska preferenser i policy. När det gäller analys och förståelse av hur människor agerar i ekonomiska system däremot så måste givetvis sådana effekter tas i beaktande? Och då är givetvis deras egen upplevelse nyckeln.
Att relativ hierarki i stor utsträckning värderas högre än absolut livskvalitet är ett faktum på alla nivåer i samhället och samhället gör givetvis bäst i att förstå detta när man utformar policies.
Smartare svenska män undvek värnplikt genom att kugga intelligenstesten med flit.
Eller så intalade korkade svenska män att det var det de gjorde när de kuggade intelligenstestet…
Ledde inte låga testresultat bara till att man fick tråkigare uppgifter i ditt miltära.
Beror på när man mönstrade. I vart fall blev lumpen sannolikt kortare.
Synd att det inte finns studier i Sverige med register data för instant vs delayed gratifikation vid 4 års ålder samt inre eller yttre kontrollokus.
Av någon anledning är jag personligen inte speciellt förvånad över att hög egen kognitiv kapacitet.
Vinns det studier för “hårt arbete lönar sig eller ej” som ställs mot inre respektive yttre kontrollokus?
Ja, luck vs effort är relaterat till locus of control, så det finns en litteratur kring det!
Intressant forskningsområde. Som jag förstår det så har flertalet undersökningar (i USA) visat att liberaler är generellt (enligt mätningar av kognitiva förmågor) smartare än konservativa. Liberaler (i USA) vill ha mer omfördelning än de konservativa. Det är svårt att göra jämförelser mellan länder, liberala i USA betraktas ofta som vänster, men motsäger de resultat som redovisas ovan de amerikanska?
Det beror väl eventuellt på hur samhället ser ut när man ställer frågan? Utan att göra anspråk på högre kognitiv förmåga för egen del så skulle nog både jag och många andra göra gällande att högre redistribution i USA skulle vara för det bättre emedan lägre dito i Sverige skulle vara bättre.
Att man är för en jämnar inkomstfördelning i USA betyder inte att man vill driva den utvecklingen hur långt som helst. Det vill förmodligen inte de flesta demokrateri USA heller.
Det skulle vara jättespännande att se hur det ser ut i USA. Det finns undersökningar som drar åt båda hållen, så det är svårt att veta. Jag tror också att sambandet mellan kognitiv förmåga och preferenser för omfördelning kan skilja sig åt mellan länder.
Fast finns det inte ett samband mellan förmögenhet och utbildning, och således intelligenstest? För isf borde författarna kanske fundera på hur mycket denna förmögenhet påverkar tänkandet på omfördelning av rikedom.
Vi kontrollerar för förmögenhet.
Mycket intressant studie. Den här artikeln (vars tillförlitlighet jag dock inte kan gå i god för) menar att det finns ett liknande samband i USA:
http://reason.com/archives/2014/06/13/are-conservatives-dumber-than-liberals
Finns det mer data på området? Vore intressant att veta om det är fenomen man ser i fler länder.
Att främja forskning är ett försummat skäl att införa allmän värnplikt för både män och kvinnor.
Intressant! I engelska texten använder ni den lätt negativt värdeladdade termen “redistribution”. Vilken svensk term använde ni?
“Omfördelning”
“Respondents’ beliefs about whether effort or luck matter for economic success was elicited with the following question: ‘‘Is it mostly individual effort or luck that matters for how well an individual does economically in life?’’ Respondents indicated their opinion on a scale from 1 (defined as ‘‘only luck’’) to 10 (‘‘only individual effort’’)”.
– Märkligt att inte inkludera social påverkan.
“This finding is important because high-ability individuals are more prone to being politically active, suggesting that policies may be different than what would have been the case if the views of the full population had been equally reflected”.
– Detta ser jag som det mest intressanta med denna studie. Inte att “smarta personer” vill ha mindre omfördelning, det är bara sensationalism.
Jag tycker det är ganska underligt att tolka en skillnad mellan någon som t ex svarade 5 och 6 på er skala om hur mycket omfördelningen, som att man vill ha 10% mer/mindre omfördelning. Jag ser inte hur man kan göra en sådan tolkning av något som nog i praktiken är närmare en Likert-skala än hur folk tänker sig Lorenz-kurvor.
Har artikelförfattarna någon teori om vad som förklarar kvarvarande 70% av sambandet? Och, har ni genom er dataanalys lyckats utesluta några på förhand förväntade förklaringsvariabler?
Vi kollade om riskaversion samt uppfattning om statens effektivitet kan förklara något av sambandet men vi finner att det inte kan det.
Om någon är intresserad så publicerades denna relaterade studie nyligen:
http://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822%2814%2901213-5
Man hittar kvantitativa korrelationer mellan känslan av avsky och politisk ideologi.
Frågande ni vilket parti dessa människor röstade på? Ett rimligt antagande, givet era resultat, är att intelligentare människor röstar mer åt höger.
Ja vi frågar om parti och det du antar är vad vi hittar.
Går det möjligen att få några siffror på dessa skillnader mellan partierna alt. blocken ex. vilket parti som har högst respektive lägst snittintelligens?
Givet att urvalet inte ar representativt (det finns ju till exempel inga kvinnor i samplet) sa gar vi inte in pa parti-data i uppsatsen.
Givetvis säger er data på männen inte nödvändigtvis något om kvinnorna men ni har rimligen ett någorlunda representativt urval för just männen i fråga, något som jag skulle tycka var intressant. Även om du inte tagit med det i uppsatsen så misstänker jag att du gjort skattningarna, det hade garanterat jag gjort, så om du har möjlighet att bara nämna vad ni kom fram till hade det uppskattats. Ditt svar gjorde mig faktiskt ännu mer nyfiken.
Enligt Abigail Marsch forskning är empatiska personers hjärna som motsats till psykopatens hjärna. http://college.georgetown.edu/collegenews/why-do-strangers-help.html
Innebär detta också att psykopater är överrepresenterade bland “intelligenta svenska män”?
Intressant det här Johanna! Tack för att du skriver.
Finns det någon anledning att befara att mer intelligenta personer tolkar frågan på ett systematiskt annorlunda sätt och har en annan förståelse för vad ett t ex svaret “50% omfördelning” betyder? Ponera t ex att du skulle be den översta respektive lägsta intelligenskvartilen att skatta aktuell omfördelning i %. Om man inte får samma svar från de båda grupperna kommer ett svar “min preferens är x% omfördelning” betyda “mer omfördelning” i den ena gruppen och “mindre omfördelning i den andra”. Detta skulle snedvrida resultaten?
Ja det finns absolut en mojlighet att de med olika kognitiv kapacitet forstar fragan annorlunda. Vad vi gjorde for att i mojligaste man undvika det var att vi hade en ganska utforlig definition av vad omfordelning innebar (det brukar sadana har enkatundersokningar inte ha). Men det gor saklart inte att mojligheten du pekar pa forsvinner helt.
Detta verkar ju inte vara ett så stort problem for slutsatsen eftersom män med högre kognitiv förmåga röstar mer åt höger också.
Visar inte detta enbart det simpla faktumet att egoism är en starkare och evolutionärt äldre drivkraft än begåvning.
Anders, nej!
Detta visar inget simpelt faktum.
Detta visar inte att egoism är en evolutionär drivkraft.
Detta visar inte att egoism är en gammal eller äldre drivkraft än något annat.
Detta visar inte att begåvning är en “drivkraft” över huvud taget.
Så intelligenta män tror på den empiriskt felaktiga idén om att ansträngning snarare än social bakgrund förklarar människors position i samhällsstrukturen? Verkar inte särskilt intelligent.
Ja om valet var mellan tur och personlig ansträngning så är det inte självklart att man tänkte på faktorer som social bakgrund. Framgick det i enkäten vad ni ansåg ingå i kategorin “tur” (en kan ju tex. hävda att kapacitet till ansträngning skulle ingå där)?
Kontrollerade ni för inkomst? Dvs är icke-intelligenta män med höga inkomster och position i yrkeslivet mer eller mindre benägna att vilja ha mindre omfördelning? Annars kan man tänka sig att intelligenta framgångsrika män är mer positiva till omfördelning än ointelligenta framgångsrika män.
Ja, vi kontrollerar for inkomst.
Det enda det säger är väl att kognitiv förmåga inte är så intressant för vilka politiska ställningstaganden en människa tar, utan att det är mer intressant huruvida man själv upplever sig tjäna på, eller riskerar att tjäna på, omfördelning. Det handlar i princip om att se om sitt hus, och skalan har många grånyanser. Att vara mindre positiv till fördelningspolitik innebär inte att man eftersträvar renodlad marknadsekonomi. Man kan naturligtvis alltid argumentera för att höginkomsttagare också gagnas av omfördelningspolitik men de direkta (negativa) konsekvenserna såsom siffran på senaste lönebeskedet framstår troligtvis som tungt vägande. Att man har hög kognitiv förmåga innebär inte nödvändigtvis att man lägger ned så mycket tid på att detaljgranska och väga konsekvenserna i andra eller tredje led av sina åsikter eller beslut. Kahneman har skrivit mycket om detta i sin Thinking Fast and Slow. Det vore dessutom intressant att se huruvida män och kvinnor resonerar olika i denna fråga och om så är fallet, fundera över orsaken.
Väldigt intressant studie! Vi har precis samlat inn data i Norge för dom som gör lumpen nu. Jag kjörde precis lite regressioner och vi finner att de med högre kognitiv förmåga är mer vänster och mer för progressiv skatt. Detta är alltså nu, innan de börjat tjäna egna pengar. Vi hoppas kunna fölga dessa individer över tid og se om (och kanske när) de andrar åsikter.
Ah vad spannande! Maila mig garna om er studie!
Hej Johanna, mycket intressant studie! En sak jag oroar mig för (men som kanske går att fixa) är att “höger människor” är mer motiverade att göra värnpliten på elitförband eller som befäl och därför är mer motiverade att göra bra ifrån sig på testet. Ett placebotest för att utesluta detta skulle vara att göra samma analys för de fysiska testen, så länge de fysiska testen inte är negativt korrelerade med åsikter tycker jag att era slutsatser verkar rimmliga.
Hej! Det ar en bra ide – ska kolla det placebotestet!
Det var en bra idé! Genomförde ni testet?
Studien gör mig så nyfiken på vidare utforskning av den här frågan!
Av personlig erfarenhet och från studier i hjärnforskning skulle jag inte förvänta mig att ‘locus of control’ är avgörande för om man tror på socio-ekonomiskt progressiv eller konservativ politik. Är det verkligen det?
Det som borde avgöra är hur nära man kommit folk utan ‘hög kapacitet till inkomst’ och därmed erhållit förmågan att empatisera med dem. Det skulle ge en person högre förmåga till ‘perspective-taking’ och även att mentalisera andras påverkan av politik mer holistiskt. Det finns många höginkomsttagare som tror på socio-ekonomisk progressivism och min hypotes är att de har varit i närmare relation med folk utan hög förmåga till hög inkomst.
Locus of control ar relaterat till hur mycket omfordelning man vill ha rent generellt. Haller med om att formaga till empati skulle vara intressant att kontrollera for ocksa, men det har vi inget matt pa tyvarr.