Klasstorlek, lärartäthet och lärarnas arbetsbörda

Det har blivit vanligt att avfärda klasstorlek som viktig för elevernas studieresultat. Andra faktorer — som lärarnas undervisningsmetoder och allmänna lärarförmågor — är viktigare än att på politisk väg minska klasstorleken, lyder argumentet. Även om detta är sant är det inte särskilt relevant då den genomsnittliga produktivitetseffekten av politiska åtgärder alltid kommer att vara liten jämfört med de produktivitetsskillnader som finns mellan olika arbetsplatser och anställda. Detta gäller i skolan precis som i all annan verksamhet, men det betyder inte att infrastrukturinvesteringar, regelverk, konkurrensutsättning eller skatte- och bidragssystemens utformning skulle vara irrelevanta. Inte heller finner forskningen att klasstorleken är irrelevant.

Studier kring klasstorlekens betydelse lider av ett centralt metodologiskt problem som grundar sig i att de flesta skolsystem försöker kompensera för elevernas förutsättningar att lyckas väl i skolan. Eftersom elevernas förutsättningar är den viktigaste faktorn bakom deras studieresultat läggs därför mer resurser på elever och skolor som i genomsnitt uppvisar svaga resultat. De studier om klasstorlek som inte förmår hantera denna elevselektion är därför inte trovärdiga.

De studier som faktiskt hanterar att elevselektionen skiljer sig mellan skolor och klasser finner nästan undantagslöst att mindre klasser förbättrar elevernas resultat (STAR, Israel, Californien). Effekterna på studieresultat är varken triviala eller enorma, men en svensk studie (gratisversion) finner att effekterna på elevernas framtida löner gör den samhällsekonomiska avkastningen av minskad klasstorlek hög. Även andra studier finner långsiktigt positiva effekter av minskad klasstorlek.

Detta betyder dock inte att en allmän minskad klasstorlek nödvändigtvis är bra politik. Mindre klasser kan betyda att man måste rekrytera fler lärare och dessa kan vara oerfarna eller av andra skäl vara mindre lämpade som lärare. Konsekvenserna av stora klasstorleksreformer är också mer blandade (se här och här).

Ytterligare en komplikation i diskussionen om minskad klasstorlek är att denna ofta likställs med ökad lärartäthet. Även om små klasser allt annat lika kräver fler lärare än stora så är begreppen inte ekvivalenta, bland annat då lärare kan samundervisa och organisationen för särskilt stöd skilja sig åt. Detta kan förklara varför exempelvis Canada har en lägre lärartäthet än Sverige, samtidigt som klasserna förefaller vara mindre (här och här).

Att lärartäthet och klasstorlek inte är likvärdiga är uppenbart för var och en som besökt ett klassrum. En aspekt som lyfts fram av Ed Lazear är att ju fler elever som finns i ett klassrum, desto större är sannolikheten att bli störd. En annan aspekt som jag inte sett formaliserad är att varje elev-lärarkontakt innebär en fast kostnad. Eleven och läraren måste lära känna varandra, föräldrar måste pratas med och det finns administration och dokumentation kopplad till varje elev. Ju fler elever en lärare har, desto större del av arbetstiden läggs på annat än undervisning.

Detta innebär bland annat att ämnesspecialiserning inte är gratis: Eftersom varje elev inte har särskilt många timmar i varje ämne så måste ämnesspecialiserade lärare ha många elever. Även om det kan det vara bra att ha en ämnesspecialiserad lärare så måste värdet av detta ställas mot att mer tid läggs på administration. I den mån svenska lärare har många elevkontakter skulle detta kunna vara en förklaring till varför de förefaller digna under sin arbetsbörda, samtidigt som lärartätheten är internationellt sett hög.

Ett sätt att minska antalet elevkontakter är att bara kräva ämnesspecialisering där ämnet faktiskt så kräver. Till viss del styrs detta av politiska beslut men även den enskilda skolan kan fundera på hur arbetet organiseras. Ett annat sätt är att bygga fler klassrum. I exempelvis Stockholm förefaller oviljan att göra så stor, vilket gör att klasserna på många håll är stora trots att lärarna är många. Denna ovilja kan visa sig vara dyr i längden.