Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
1. Raj Chetty hävdar att nationalekonomi visst är en vetenskap.
2. Krugman recenserar Nordhaus bok The Climate Casino.
2. Angus Deaton sammanfattar budskapet i sin bok The Great Escape.
4. Clive Crook recenserar Deatons bok.
Mitt i allt valsedelsräknande så har några forskare knutna till IFAU släppt en djupt fascinerande studie. Den visar att personer födda under en … [Läs vidare]
I förra veckan varnades på nytt för hushållens skuldberg, t.ex. ”Hushållens skuldberg blir allt högre” i Ekot och ”Växande skuldberg har stor … [Läs vidare]
De inflytelserika utvecklingsekonomerna Abhijit Banerjee och Esther Duflo har samlat sina tankar kring utvecklingsfrågor i en ny lärobok, Poor … [Läs vidare]
Det finns vissa regelbundenheter som bättre än andra belyser livets orättvisor. Inte minst finner man sådana när man studerar betygsdata. Medan det är … [Läs vidare]
Idag kom beskedet vi övriga på Ekonomistas fruktat: Martin Flodén (hemsida) blir ny vice riksbankschef tillsammans med Cecilia Skingsley. Även om det … [Läs vidare]
Ekonomistas
Från 2:
—
And one of the nice things that those of us who deeply respect both Nordhaus and Stern will discover in this book is Nordhaus’s conclusion (to his own surprise), based on his models, that the whole issue of how much to discount costs to future generations is something of a red herring—it turns out that the rate at which you discount the distant future doesn’t make much difference to optimal policy, only slightly raising the amount of global warming that we should, in the end, allow to take place.
—
Jag blir också förvånad. Någon som vet mer om detaljerna? Intuitivt så spelar ju diskonteringsfaktorn en enorm roll över längre tidsperioder.
Fast om varje sparad krona nu motsvarar en enorm kostnad sedan så hjälper ju inte diskonteneringsfaktorn: dina pengar har visserligen växt men det har även kostnaden.
Som femte paragraf i länk ett finner vi detta:
”That view is unfair and uninformed. It makes demands on economics that are not made of other empirical disciplines, like medicine, and it ignores an emerging body of work, building on the scientific approach of last week’s winners, that is transforming economics into a field firmly grounded in fact.”
Det känns lite som om författaren vill erkänna vissa empiriska brister i nationalekonomisk teori, men inte riktigt kan svälja sin stolthet nog att göra det öppet och istället stannar vid implikationer:
”[…] is transforming economics into a field firmly grounded in fact.”
Kan vi läsa detta ”transforming […] into” som betydande annat än att nationalekonomi kommer från ett tillstånd av mindre empirisk soliditet? Varför detta smygande erkännande av brister?